Familjen Bridgerton: En oväntad förälskelse av Julia Quinn

Greve Anthony Bridgerton är partylejonet i Londons överklasskretsar som enligt ryktet aldrig kommer att gifta sig. Vad ingen ännu vet är att han nu har valt ut sin tillkommande. Men hennes rekorderliga syster tänker göra allt för att förhindra förlovningen. 

Första boken i den här serien gjorde mig riktigt nyfiken och det kändes som något lättsamt och kravlöst att läsa, vilket alltid uppskattas emellanåt.

Här får vi återigen möta flera av karaktärerna från första boken, men det introduceras även ett par nya. Varje bok fokuserar på ett av syskonen Bridgerton och här är det Anthony Bridgerton som har bestämt sig för att det är dags att gifta sig. Många höjer på ögonbrynen och även om den som är tänkt ska bli hans fru inte har något emot det, har hon i sin tur en syster som gärna sätter käppar i hjulet. Redan från början förstår man lite hur berättelsen kommer att fortlöpa men det gör inte så mycket för det är allt som händer längs vägen som är underhållande. Relationen mellan Anthony och Kate börjar på sämsta tänkbara sätt och kan egentligen bara bli bättre. Kate, i sin tur, är en väldigt trevlig karaktär att följa.

Precis som den första boken är den här underhållande, men den når inte riktigt upp till samma nivå. Det blir även lite upprepningar eftersom den här boken följer samma stuk. Jag ser dock fram emot att fortsätta att läsa serien, särskilt nu när TV-serien dragit igång, men vi får se när det blir av. Om ni är ute efter en lättsmält historia med fokus på kärlek och varma familjeband kan jag dock rekommendera den här serien såhär långt, särskilt om ni gillar tidigt 1800-tal med allt vad det innebär.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Julia Quinn
Serie: Familjen Bridgerton #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 6 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Bokbesatt | Fiktiviteter | Hyllan | Jessicas Bokhylla

Tidigare delar i serien:
En annorlunda allians (Familjen Bridgerton #1)

Jul i krinolin av Amanda Hellberg

December 1870: Den unga fattiga Lovisa Lind ska snart emigrera till Amerika, men först ska hon hjälpa till med konfekten på baron von Drevers spektakulära vinterbal. Förfärat märker hon att den vresige änklingen får hennes frusna hjärta att tina, och attraktionen verkar ömsesidig fastän hon bara är karamellkokerska. Över godsets mörka korridorer svävar både något romantiskt, något sorgset och något kusligt. Medan snön yr och kylan kopplar ett järngrepp om bygden dras Lovisa in i en hisnande karusell av alltmer mystiska hemligheter och omöjlig förälskelse.

För ett par månader sedan såg jag att den här skulle komma och jag tänkte då att jag skulle hinna läsa den innan jul. Boken skulle vara både en romance och en julbok, vilket passar mig perfekt. Jag blev dock ganska besviken och jag ska berätta varför.

Berättelsen i sig tycker jag är helt okej, och jag gillar de små inslagen av spöken och övernaturlighet. Det blir inte för mycket, utan det håller sig på en lagom nivå. Att de däremot marknadsför boken som en romance tycker jag blir fel. Enligt mig är en romancebok en bok med en kärlekshistoria som huvuddel, men betydligt hetare än exempelvis en feelgood. I ”Jul i krinolin” händer inte mycket på den fronten och framför allt får man ingen känsla för relationen mellan Lovisa och baron von Drever, vilket gör att det hela faller lite platt. Sidospåren tar snarare mer plats, och då pratar jag om baron von Drevers bakgrund och varför det spökar.

Att boken skulle vara en julbok är verkligen också att ta i. Boken utspelar sig under vintertid och vi har en vinterbal men mycket mer ”juligt” finns det inte. Författaren hade kunnat göra mer målande beskrivningar för att få upp stämningen men även där faller det. Detta är ett typiskt exempel på en ”julbok” där man bara förlagt handlingen under juletid och kallat det en julbok.

Som jag skrev i början blev jag alltså rejält besviken på den här boken. Jag tyckte om att läsa om 1800-tal, fina fester och karamellkokeri men besvikelsen tog över. Jag hade verkligen hoppats på den här boken och jag får åtminstone säga att den har ett väldigt fint omslag.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Amanda Hellberg
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 23 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Fiktiviteter | Bokhyllan | Malins Bokblogg | Hyllan | Mias Bokhörna

Själlös

Själlös är en sådan bok där jag inte har läst en enda negativ recension, åtminstone inte på de bokbloggar jag besöker dagligen. Jag har aldrig läst någon bok med vampyrer och/eller varulvar men tänkte ge den ett försök.

Titel: Själlös
Författare: Gail Carriger
Utgivningsår: 2012
Förlag: Styxx Fantasy
Finns hos: Adlibris, Bokia, Bokus

Ett recensionsexemplar från Styxx Fantasy, stort tack!

Handling:
Miss Alexia Tarabotti är själlös och en 26 år gammal ungmö. Att vara själlös innebär att hon kan neutralisera krafterna hos övernaturliga, till exempel vampyrer. På en tillställning blir hon attackerad av en vampyr som inte lärt sig vett och etikett och Alexia gör ett försök att försvara sig men dödar honom av misstag. Varulvarnas alfahanne lord Maccon kommer senare till hennes undsättning och försöker släta över händelsen utan att nämna hennes namn i media. Det verkar handla om en utbrytarvampyr men när de undersöker saken närmare visar det sig att vampyrer på sistone har försvunnit. Är det en slump eller har det något med händelsen att göra? Samtidigt visar lord Maccon ett stort intresse för miss Tarabotti.

Omdöme:
Det är en väldigt intressant twist i den här storyn tycker jag. Kombinationen övernaturliga och brittisk överklassmiljö är riktigt bra och jag gillar de små detaljerna som gör att man kan fantisera ihop t.ex kläderna i huvudet. Kläder, hattar och accessoarer får ganska mycket plats i boken och det gör ingenting alls, snarare tvärtom. Och blandat med detta är det som sagt övernaturlighet i form av vampyrer, varulvar och även en släng av spöken.

Miss Tarabotti var en väldigt spännande karaktär med skinn på näsan, samtidigt som man gärna tyckte lite synd om henne i och med hur hon blev behandlad av sin familj. Lord Maccon kändes så himla charmig men samtidigt ville han inte göra sig av med sin alfahanneattityd. Även Miss Hisselpenny, professor Lyall och lord Akeldama var bra karaktärer på sina egna små vis.

Vad är det då som gör att den här boken inte får full pott? Ja, den är egentligen inte så långt ifrån men i vissa perioder i boken är det lite utdraget och långtråkigt. Jag tyckte också att det var lite svårt att fastna i början och det var först någon gång vid sida 70 som jag började gilla den starkt och helst inte ville släppa den. Hur som helst så rekommenderar jag den varmt och ser verkligen fram emot fortsättningen!

Mitt betyg: 4/5