Manhattan Love av Anna Portner

Manhattan Love är första delen om Camilla och Stella, som befinner sig mitt i den vändpunkt i livet som 30-årsåldern ofta är. Yrkeslivet har tagit fart, relationer börjar bli på allvar. Camilla är en av stjärnorna på reklambyrå men att slå sig fram i en mansdominerad värld visar sig vara ett högt pris att betala. Extra rörigt blir det när byråns nya gifta chef inte bara visar sig vara grymt attraktiv utan också väldigt flörtig. Stella som just har debuterat med en kritikerhyllad bok är gravid med sin sambo. Hennes stabilitet och systrarnas förmåga att alltid lyfta varandra blir Camillas räddning.

Det var något med kombinationen kärlek, New York och karriär som fick mig att vilja läsa denna boken. Att huvudpersonerna dessutom var två starka systrar gjorde inte saken sämre så när ljudfilen damp ner i min inkorg kunde jag inte dra igång den fort nog och jag fastnade direkt.

Berättelsen var lätt att följa med i, det var spännande att följa Camilla (som var denna bokens huvudperson) i hennes karriär och kärleksliv och det var en bra blandning av allt. Det kanske inte är en bok som jag minns om tio år men för stunden var den bra, läsvärd och mycket underhållande. Uppläsaren Emma Peters tyckte jag också gjorde ett bra jobb och hennes röst stämde väl överens med berättelsen.

Så fort jag blev färdig började jag faktiskt på andra delen om systrarna Niva, Tokyo Calling, så en recension om den kommer också inom kort.

Tack till Bonnier Bookery för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anna Portner
Serie: Systrarna Niva #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier Bookery
Utläst: 27 maj 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Bokvänspaket #10 från Tina

För någon vecka sedan fick jag hem ett nytt paket från min bokvän Tina. Vi har ändrat ”reglerna” lite och bestämt att vi ska köpa hardbacks till varandra och eftersom de är dyrare valde vi att dra ner lite på extragrejerna vi brukar skicka med. I februari månad var i alla fall temat  ”romance” och såhär såg mitt paket ut:

Boken var verkligen mitt i prick! Jag har bara läst en bok tidigare av Colleen Hoover men den älskade jag så ser fram emot att läsa mer av henne. Den har dessutom så fantastiska färger! Ansiktsmask använder jag normalt inte men anti-stress är också så klockrent. Jag har ju skrivit här innan att jag har hundra bollar i luften (70% arbete, 100% studier, familjeliv, övriga intressen) så jag kanske skulle ta mig en kväll med ansiktsmask, bubbelbad och allmänt lugn.

Stort tack Tina och hoppas du blev nöjd med ditt paket!

På öppet hav av Nora Roberts

Anna Spinelli känner sig genast dragen till bröderna Quinns fridfulla gamla hus när hon besöker det för första gången. Och hon känner sig än mer dragen till den äldste av de tre adopterade bröderna, den äventyrslystne racerföraren Cameron, som återvänt hem efter faderns död i en bilolycka. Men socialarbetaren Anna måste lägga band på sina känslor. Cam och hans bröder Phillip och Ethan har begärt att få vårdnaden om tioårige Seth, deras fars siste skyddsling, och det är Annas jobb att bedöma om de är mogna för uppgiften.

Cameron Quinn hade precis som sina bröder en tuff uppväxt, innan Raymond och Stella Quinn adopterade honom. Motvilligt har han nu lämnat sitt jetset-liv i Europa för att uppfylla sin adoptivfars sista önskan – att ge samma trygghet till den tilltufsade Seth. Cam måste lära sig hur man tar hand om en tioårig pojke, och han måste lära sig att samarbeta med sina båda bröder. Samtidigt bubblar den lilla kuststaden vid Chesapeake Bay av rykten. Illvilliga tungor försöker svärta ner Raymond Quinns minne. Och inte blir det lättare när den bestämda och livfulla Anna Spinelli kliver in på gården – och rakt in i Camerons hjärta.

Efter min senaste (och även första) Nora Roberts-upplevelse ville jag ju gärna läsa mer av författaren. Turligt nog dök en bok ner i brevlådan ungefär lagom till detta och det har nu blivit dags att berätta lite vad jag tyckte om den.

Redan i början av På öppet hav kan man lista ut lite grann hur historien kommer att sluta. Vi känner igen några av de mer stereotypiska karaktärerna från andra liknande berättelser och det finns en särskild jargong som inte direkt överraskar. Detta blandas dock upp med en väldigt härlig miljö, ett bra språk och driv samt några karaktärer som visar sig mer komplexa, vilket gör att jag ändå tycker att det är en bra bok.

Den är lättläst, den röda tråden genom boken är enkel att följa och man behöver inte tänka så mycket. Man kan bara följa med och önska att man själv satt på en båt med vinden i håret och vattnet stänkande. Det är skönt det också ibland och var troligtvis precis vad jag behövde efter en hög med kursböcker och inlämningar. Jag fastnade också tillräckligt mycket för karaktärerna för att vilja följa dem vidare i den här serien.

Sammantaget kan jag säga att det är en lättläst och lättsmält bok som troligen passar utmärkt på semestern eller en regnig dag hemma i soffan. Roberts har skrivit otroligt mycket böcker så våga prova om ni inte redan har gjort det!

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Nora Roberts
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 19 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Värdshuset

Årets sommarkurser

Nu var årets sommarkurser över och förbi och på måndag är det ju dags för det riktiga allvaret. Men innan dess tänkte jag skriva lite om kurserna, hur det har gått och vad vi har gjort. Någon där ute kanske är intresserad av att läsa samma kurser nästa sommar, eller bara vill läsa om dem.

Barn- och ungdomslitteratur. En introduktion. – 7,5 hp vid Linnéuniversitetet (distans) 50%
I den här kursen hade vi tre olika delar som vi senare tentade av. Den första delen handlade om barnlitteraturens historia och barnlitteratur som begrepp. Vi fick nysta i vad vi ansåg vara barnlitteratur och vad andra tyckte och tänkte. I vår tentamensuppgift skulle vi dels skriva om barnlitteraturens utveckling samt forska lite i vad en barnbok är. Vad är definitionen av en barnbok och finns det olika definitioner? Den andra delen handlade om genrer inom ungdomslitteraturen och det var i den tentamensuppgiften jag skulle jämföra Ronja Rövardotter och Nalle Puh. Vi skulle alltså komma fram till om de tillhörde samma genre, beskriva genren och vad som skilde dem åt m.m. Den sista delen handlade om bilderboken och där fick vi i uppgift att analysera en bilderbok. Vi skulle bland annat svara på hur tid och rörelse skildras i boken samt hur förhållandet mellan ord och bild ser ut.

Jag blev godkänd på samtliga delar och således godkänd på kursen. Överlag tycker jag att det var en intressant kurs men det blev lite rörigt på grund av att läraren missade några saker, IT-systemen låg nere helt plötsligt och såna saker. Sånt jag visserligen räknar med när det gäller distanskurser men ändå irriterande.

Romance – Kärleksromaner från tre decennier – 7,5 hp vid Linnéuniversitetet (distans) 50%
Upplägget på denna kursen var något annorlunda men det skilde sig inte så mycket ändå. Det första vi gjorde var att gå igenom romance, prata om vad det innebär och vilken typ av böcker vi tänkte på när vi tänkte på romance. Introduktionsuppgiften fortsatte på samma spår och vi skulle bland annat definiera romance samt gå igenom Regis åtta element gällande just det. Detta applicerades sedan på en välkänd kärleksroman. Vi fortsatte kursen med att diskutera de olika genrerna inom romance, exempelvis chick lit, paranormal romance och historisk romance. Här skulle vi även läsa och diskutera tre olika romaner – en chick lit, en bodice ripper och en lite mer klassisk romance. Som avslutning hade vi en hemtentamen med flera frågor. Det handlade bland annat om Sigge Stark, en självvald bok och hur den passar in i genren samt att vi skulle genomföra en valfri (av tre alternativ) analysuppgift. Jag valde att göra en lektionsplanering kring Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding och hur man skulle kunna använda den i skolan.

Även här blev jag godkänd på alla delar och är nu godkänd på kursen. Den här kursen innebar mycket mer läsning än den föregående, framför allt för att det var större och tjockare böcker. Kursen var lite halvflummig men ändå okej och jag kan rekommendera den om man gillar romance och vill läsa sig igenom sommaren.

Värdshuset av Nora Roberts

Värdshuset är första delen i en ny romantisk trilogi som utspelar sig i den lilla staden Boonsboro i Maryland. Här bor de tre bröderna Montgomery som tillsammans med sin viljestarka mamma just börjat rusta upp stans förfallna värdshus, som de vill förvandla till ett modernt och charmigt hotell. Men familjens arkitekt, Beckett, har inte bara renovering i tankarna… I staden bor också den unga änkan Clare Brewster, som flyttat hem med sina tre små söner och öppnat en bokhandel i närheten av värdshuset. Beckett har varit hemligt förälskad i Clare sedan skoltiden, men alltid dolt sina känslor. Till sin förvåning upptäcker Clare att hon dras till det gamla värdshuset och till mannen som ritat det. Kommer deras kärlek att få en andra chans, nu när allt är på väg att förändras i Boonsboro?

Ja, flera av er vet säkert redan att jag läste denna boken som en del i min sommarkurs som handlar om just romance. Jag har dock varit nyfiken på Nora Roberts ett bra tag men det har bara inte blivit av att jag har läst något så därför känns det extra skönt att nu ha läst ut denna.

Boken består av flera minnesvärda karaktärer. Vi har förstås våra huvudpersoner Beckett och Clare, som känt varandra sedan barnsben i princip. Man förstår nästan direkt att Beckett alltid haft ett gott öga för henne och det är inte särskilt svårt att falla för honom heller. Han är trevlig, ödmjuk, generös och har inga som helst problem att ”ta sig an” tre barn som inte är hans egna. Förutom dessa två får vi även möta Becketts bröder och några av Clares vänner. Det är en blandad kompott.

Om det var något jag fastnade för gällande boken så var det miljöerna. Jag har inga som helst problem att måla upp Boonsboro i huvudet, Clares hus, bokhandeln och framför allt värdshuset. Jag älskar vad de gjorde med värdshuset (tänker på de olika teman som rummen hade osv.) och jag längtar redan efter att få läsa mer om bara det.

Det som störde mig lite dock var att de gick från att bara vara vänner till heta, passionerade kyssar i ett nafs. Åtminstone tyckte jag att det kändes så och det blev inte så realistiskt.

Överlag är det en bra bok och som sagt, jag ser redan fram emot nästa bok i trilogin!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Nora Roberts
Uppläsare: Gunilla Leining
Serie: Boonsborotrilogin #1
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lyssnat färdigt: 28 juni 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus (ljudbok)

Är romance bara samma samma?

Man reflekterar och analyserar ganska mycket när man läser kurser i litteraturvetenskap, oavsett vad de handlar om egentligen. Som jag har skrivit tidigare pratas det ju en del om romance och dess dåliga rykte och en del av motståndet till genren verkar ligga i att det är ”samma samma” hela tiden. Att det liksom inte skulle ligga något i romanceböcker utan bara en massa blaj. Till viss del kan jag förstå detta och jag tror också att masspubliceringen förstört lite för genren men samtidigt – är inte deckare samma samma? Precis som romanceböcker följer deckare ofta en speciell jargong. Och se på fantasy för barn och ungdomar efter The Hunger Games. Har inte det varit samma samma?

Nej, jag tycker definitivt att romance har ett oförtjänt rykte om sig och fler borde absolut läsa romance! Jag kan tipsa er om allt från Frida Skybäck till Simona Ahrnstedt till Jenny Colgan och Sophie Kinsella. Det är en ruskigt bred genre med något för alla så våga prova! VÅGA PROVA!

Romance och dess dåliga rykte

En sak som jag verkligen blivit varse sedan sommarkursen drog igång är att romance faktiskt har ett dåligt rykte. Jag har inte tänkt på det så noga tidigare men jag tror faktiskt att en del av det dåliga ryktet bottnar i Harlequin-romaner och läkarromaner. Jag själv har aldrig velat beblanda mig med dem av den enkla anledningen att det känns massproducerat. Kan det verkligen vara något att ha då eller är det bara för stunden det är lättsamt och trevligt? Hur mycket av dessa böcker är dessutom samma-samma med olika karaktärer och miljöer?

Jag tror dock att genren får bättre och bättre rykte genom att fler och fler författare visar att det inte är någon skräpgenre, det tar tid och finess att skriva en bok och sex (om man har det med) kan kanske vara det svåraste att skriva om överhuvudtaget. Vi har fått ta del av många fantastiska romanceförfattare de senaste åren, exempelvis Simona Ahrnstedt, och jag tror bara det blir fler. Folk har fått upp ögonen för genren och därmed kanske det dåliga ryktet vänder.

Vad tror ni?