Familjen Bridgerton: En annorlunda allians av Julia Quinn

Daphne Bridgerton är både smart och vacker – ändå blir hon bara uppvaktad av män hon inte vill ha. Men när broderns bästa vän, Simon Basset, kommer till London förändras allt. Tillsammans kommer de på en elegant plan – en fejkad förlovning dem emellan kan göra rätt typ av friare intresserade av Daphne, och hålla alla äktenskapstokiga societetsmödrar borta från Simon.

Men mitt i alla baler, promenader och båtturer, är det svårt att hålla reda på vad som är en bluff och inte. Och att hålla sina egna känslor i schack, visar det sig.

Julia Quinn var en av författarna på min Boktolva i år och såhär i efterhand förstår jag inte varför jag väntade så länge med att läsa hennes böcker om familjen Bridgerton. Det var precis vad jag behövde nämligen.

I boken får vi möta en hel del olika karaktärer men det blir aldrig förvirrande. De introduceras på ett smart sätt och de som är viktigast för att berättelsen ska kunna drivas framåt är också de vi lär oss på ett kick. Karaktärerna har kanske inte något större djup men det är en serie på åtta böcker (rätta mig om jag har fel) så jag tänker mig att vi kommer att få veta mer om samtliga i kommande böcker, även om de i första hand fokuserar på andra karaktärer. Huvudkaraktären i den här boken är i alla fall Daphne, en bestämd kvinna som inte riktigt passar in i ramarna för hur en kvinna ”ska vara” på den här tiden. Hennes sätt och personlighet är underhållande, likaså hur relationen utvecklas mellan henne och Simon. Från början är det något ganska oskyldigt men vi som läsare förstår att det inte kommer att hålla sig så.

Julia Quinn skriver lättsamt och underhållande och sidorna bara flyger förbi. Hon har valt att stå med ena benet i det historiska och ett i det moderna och för vissa blir detta en krock. Jag tycker snarare att vi får det bästa ur två världar. Det är kostymdrama men samtidigt starka och modiga kvinnor som vågar stå för sin åsikt och bli behandlade på ett vettigt sätt.

Två saker som jag har sett diskuterats kring den här boken är dels andelen sex. Jag har inga problem med det alls och jag ser det inte som en onödig del i historien. Det är en romancebok och dessa tenderar att innehålla en del sex, så jag förväntade mig egentligen inte något annat. Sen har jag även läst en del om situationen som uppstår när Simon är full. (SPOILER) Vissa menar att det var bra av Daphne att ta kommandot och att det skulle visa på en kvinna som vet vad hon vill och tar för sig. Det har också sagts att det dock inte skulle vara okej om det var omvända roller men vad är skillnaden undrar jag då? Utnyttja som utnyttja. Faktiskt. Simon ville verkligen inte ha barn och trots att jag tycker att hans anledning är märklig eller rent av dum så rättfärdigar inte det att Daphne får göra som hon vill. (SLUT PÅ SPOILER)

Hur som helst, det som gör att jag inte ger den här boken högre betyg är egentligen att det är ganska mycket yta. Som jag skrev är det inte något större djup i karaktärerna och berättelsen är ändå något vi har läst förut. Men underhållande, det är det, och det gör mig oerhört sugen på att fortsätta serien så snart jag kan. Jag vill ha mer av dessa humoristiska konversationer, härliga kommentarer och passionen.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Julia Quinn
Serie: Familjen Bridgerton #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 6 augusti 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokbesatt | Läsfåtöljens Bokblogg | Jessicas Bokhylla | Idas Recensioner | Mias Bokhörna

Författarintervju: Simona Ahrnstedt

Simona Ahrnstedt om bakgrunden som psykolog, fascinationen kring historisk romance och framtiden. Varsågoda, här kommer fredagsintervjun med Sveriges första romanceförfattare.

Copyright/fotograf: Kate Gabor

Simona, du brukar kallas Sveriges romancedrottning men hur skulle du själv beskriva dig?
– Själv ser jag mig som en pionjär för böcker av kvinnor, om kvinnor och för kvinnor. Böcker som sällan får kredd men som älskas av läsare och som är välskrivna, underhållande och skänker fantastisk läsglädje. När jag började visste ingen i Sverige vad romance var, varken förlag, journalister eller bloggar. Jag fick förklara min genre om och om igen. Idag finns det svenska bloggar och instagramkonton om romance, folk läser romance öppet, förlagen ger ut romance och feelgoodgenren frodas. För mig är romance de ultimata feelgoodböckerna. I övrigt ser jag mig som en otroligt hårt arbetande och fikande mamma och författare.

Din nionde bok, Bara lite till, har precis släppts. Vill du berätta mer om den?
Bara lite till är en härligt feelgoodig romance som handlar om storstadstjejen Stella Wallin, som hamnar i lilla Laholm. Den här gången är det småstad istället för storstad, men mina läsare kommer garanterat känna igen sig. Den är helt fristående men det finns en pytteliten blinkning till min En enda-serie. Bara lite till kom till efter ett besök i Laholm, där jag dels blev väldigt förtjust i stan, dels höll på att bli strandsatt på deras tågstation som ligger mitt ute i ingenstans. Huvudpersonen Stella lever för mode och lyx och cityliv, drömmer om en karriär i New York och älskar pulsen i Stockholm, men hamnar på landet i ett utkylt, smutsigt torp, utan el och vatten, granne med en ekobonde, rymmande getter och diverse landsortsbor. Det är en typisk Simona Ahrnstedt; mycket humor, erotik och kärlek. Många olika relationer, dels en intensiv kärleksrelation dels relationer med vänner, föräldrar, syskon och en och annan mansgris. Det är en bok om vardagsrasism, folk som tycker feminismen gått för långt och om rätten att vara sig själv och bli älskad för den man är. En bok om fika, djur och landsbygden.

När du började skriva, trodde du att du skulle vara där du är idag? Vad tror du har gjort att dina böcker har blivit så pass populära?
– Jag började skriva som ett hobbyprojekt, hemma vid köksbordet, 2007. Jag jobbade då deltid som psykolog, och hade småbarn. Jag tror att alla som skriver drömmer om framgång och att någon kunna försörja sig på sitt skrivande. Men innan man blir antagen förstår man nog inte hur svårt, nästan omöjligt det är att kunna försörja sig. Särskilt om man som jag, är ensamstående, inte är känd, har kända släktingar och helt saknar socialt nät. Det är galet svårt. Det är därför man måste tycka att skrivandet är roligare än allt annat. Jag tror att mina romaner fyller ett behov av underhållning, andhämtning och läsglädje. Och sen vill jag ju tro att de är så lästa för att de är roliga och välskrivna, förstås, haha. Jag började skriva precis såna böcker jag själv älskar att läsa och det är en oerhört populär genre i nästan alla länder, så jag hade en tanke om att det borde gå att skriva sådana böcker; om coola kvinnor, om kärlek, erotik, humor och med lyckliga slut, även i Sverige. Men tro mig, jag gick på så många nitar och fick så många refuseringar i början.

Dina första romaner var historisk romance. Har du ett intresse för historia eller hur kommer det sig att det blev just historisk romance?
– Jag älskar själv att läsa historisk romance och tycker att det är kul att göra research. Jag började med historiskt, men min avsikt var alltid att varva mellan samtida och historiskt. Det som är roligt med historiskt är att det är lättare med lite saftiga och omöjliga konflikter, med vackra kläder och med att liksom drömma sig bort. Det svåra är att kvinnorollen är snäv, kvinnor har sällan jobb.

Hur upplever du att det är att skriva om saker som hör till historien, som man kanske inte kan hitta all fakta kring eller göra så grundlig research som man vill? Är det någonsin ett problem?
– Det är en utmaning och jag älskar utmaningar. Rent konkret har jag pratat med många historiker och experter för att hitta information. Läst massor, förstås, både böcker och artiklar på nätet. Jag besöker muséer runt om i Stockholm och övriga landet, gör resor, ringer folk. Men egentligen är det inte mer research när jag skriver historiskt än när jag skriver om ekolantbruk, modevärlden eller finansvärlden. För att inte tala om elitsoldater eller läkare utan gränser. Jag väljer ofta områden som jag inte kan något om, för jag tycker det är så himla roligt att nörda ner mig. Jag ser inte researchen som ett problem utan bara som något som ger energi. Och jag träffar så fantastiska människor som ställer upp med sin kunskap. En ren ynnest.

Du har en bakgrund som psykolog och kbt-terapeut. Är detta något du kan använda dig av i ditt skrivande eller är det helt skilda världar?
– Grejen med skrivandet är ju att allt man är med om kan användas. Precis allt, varenda resa, möte, samtal. Att vara psykolog och terapeut har varit en enorm tillgång, särskilt när jag skapar karaktärer och deras bakgrund och funderar över folks sätt att bete sig i olika situationer.

Hur tar man steget från ett yrke till ett annat? Hur gjorde du?
– Man gör det gradvis. Och man sparar pengar och drar ner på utgifter. I mitt fall handlade det om att jag hade en bra utbildning att falla tillbaka på. Med det sagt så fattar jag inte att jag vågade. Jag sa upp mig 2013. Då hade jag tre publicerade böcker bakom mig, och ett kontrakt på min nästa. Jag trodde så mycket på den boken (En enda natt) så jag bestämde mig för att satsa allt. Jag visste att jag skulle klara mig ekonomiskt i 6 månader, om jag verkligen levde snålt och jag sa upp mig. De första åren var jag så pank att jag grät på nätterna av oro. Hösten 2015 började det vända, gradvis. Men det är först nu, 2019, som jag inte är panikslagen inför framtiden, faktiskt. Man fattar nog inte hur lite pengar man tjänar som författare, hur mycket böcker man måste sälja för att dra in till månadshyran och hur ofta man måste skriva en ny bok. Just att skriva en bok om året tycker jag i och för sig är kul.

Vad har du för framtidsplaner? 
– Det blir fler böcker! En är planerad 2020 och en 2021. Annars är mina planer just nu att lansera Bara lite till. Ser så mycket fram emot det!

Copyright/fotograf: Kate Gabor

Feelgood bortom normerna

Tillbaka till Feelgoodfestivalen för en stund då! Under seminariet ”Feelgood bortom normerna” pratade Ebba Östberg med författarna Simona Ahrnstedt och Catharina Ingelman-Sundberg. Såhär stod det om seminariet:

”I detta samtal får vi träffa två kvinnor vars historier är underhållande och spännande, men också innehåller en dos samhällskritik och ifrågasättande. Hur bakar man in kamp och politik i en läspralin?”

Simona inledde med att berätta om sig själv och sitt författarskap. Hon var säker på att hon ville skriva en bok och googlade därför upp hur man gjorde. 2010 kom hennes första historiska roman och hon blev då Sveriges första romanceförfattare. Sedan dess har det rullat på och i mitten av oktober kommer hennes nya bok Bara lite till. Catharina blev akademiker av ”misstag” och inledde en karriär som marinarkeolog. I stället för att arbeta med sin doktorsavhandling blev det dock en dokumentär historisk roman och på den vägen är det. Catharina berättar att hon alltid har gillat bus och bestämde sig därför för att skriva feelgood. Hon gick helhjärtat in för detta, sa upp sig från sitt jobb och gick hem för att skriva en bestseller. Sedan dess har det bland annat blivit tre böcker i serien Pensionärsligan.

Ebba Östberg leder samtalet in på vad en norm egentligen är. Simona menar att det är en typ av osynliga regler, att det normala t.ex är att vara vit, inte för gammal, heterosexuell och så vidare. Hon menar också att att man kan höra till normen men ändå inte bete sig därför, exempelvis att vara kvinna och inte banta. Vad händer om man har en mörkhyad äldre kvinna i sin berättelse u stället för en ung tjej?

Simona arbetar aktivt med att bryta normer i sina böcker. Catharina har i sin tur blivit inbjuden till riksdagen för att diskutera äldres levnadsvillkor. Hon menar att äldre människor borde hyllas i stället för att äldreboenden läggs ner och maten blir kraftigt försämrad. Både Catharina och Simona upplever det svårt att baka in samhällskritik i sina böcker samtidigt som de ska vara underhållande. Catharina har dessutom en medveten strategi som innebär att inget våld och inga vapen ska finnas, och den som blir rånad ska alltid vara lika glad som den som rånar. Simona är lite på samma spår och beskriver inte våld mot kvinnor slentrianmässigt i sina böcker bara för att. Det finns i så fall en tanke bakom.

Överenskommelser

Överenskommelser.audio_e-bokI det sena 1800-talets Stockholm lever Beatrice Löwenström. Hon har växt upp med sin farbror och hans barn men är långt ifrån omtyckt av farbrodern. Han planerar snarare att gifta bort henne för hans eget goda ryktes skull. När Beatrice träffar Seth Hammerstaal får hon känslor som hon inte trodde fanns men hur ska de kunna ha en framtid tillsammans när farbrodern arrangerat ett bröllop mellan henne och den 60 år gamla greve Rosenschiöld?

Jag har mestadels hört gott om den här boken men trots att jag har haft fyra böcker av Ahrnstedt i bokhyllan under en tid har jag inte plockat upp någon, förrän nu. Eller så var det så att Kristoffer fick prova på Storytel, vi fortsatte prenumerationen och lyssnar nu frenetiskt båda två.

Överenskommelser överraskade mig bara en kort bit in i boken. Jag kände med Beatrice och hennes situation, jag blev genuint intresserad av Seth Hammerstaal och hur det skulle gå för dessa två. Genom boken får vi dessutom träffa fler intressanta karaktärer och det tycker jag att författaren har lyckats bra med.

Det är en riktig bladvändare, och även en välskriven sådan. Jag var lite orolig att den skulle kännas som en typisk Harlequin-bok då den går under genren romance men den var så mycket mer. Det var inte sliskigt, inte orealistiskt och även om det var något förutsägbart så gjorde det ingenting. Boken innehåller dock en del våld så om man är känslig för sådant kan det vara bra att veta.

Jag förstår att författaren har blivit hyllad efter den här debuten och jag kommer absolut att läsa (eller lyssna) fler av hennes böcker framöver. Det är alltså ett hett tips nu i sommar – funkar både i hängmattan, på stranden och i soffan när regnet öser ner.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Simona Ahrnstedt
Uppläsare: Mirja Turestedt
Utgivningsår: 2014
Förlag: StorySide
Utläst: 10 juli 2015
Finns hos: Adlibris | CDON | Bokus