I huvudet på Miss Lyckad av Veronica Linarfve

Man försöker vara lyckad. Drömmer om att göra karriär. Samtidigt som man vill vara en superbra mamma och en perfekt sambo. Man fantiserar om ett frieri. Har man levt tillsammans med världens finaste man i sju år känns det naturligt att vilja stadga sig på riktigt. Särskilt när han är en attraktiv läkare som bara blir snyggare för varje år. Själv utvecklas man åt motsatt håll – väljer praktiska mjukisklänningar och har håret i hästsvans och släpar runt på en gammal skötväska med stora fickor istället för något avskalat elegant med snitsiga gulddetaljer.

Louise har fullt upp på jobbet där hon arbetar som redaktör på ett resemagasin. Hon känner sig redo för nästa karriärsteg. När chefen Manilla ger henne allt större ansvar växer hoppet. Louise tar flera egna initiativ och gör saker som hon tror att chefen ska uppskatta. Men tyvärr verkar Manilla inte alls gilla Louise kreativa upptåg och allt blir bara mer och mer komplicerat. Frågan är vad Manilla egentligen håller på med?

Louise pendlar från redaktionen i stan hem till villan i Åkersberga. Hämtar barnen på förskolan, inser att kylskåpet är tomt och smyger till McDonald’s. Igen.

Det är i det här läget som Louise längtar efter att få krypa tätt intill sin älskade Johan och höra honom viska att hon inte är helt misslyckad.

Men istället dyker det upp märkliga sms på hans mobil och när Johan byter lösenord på telefonen förstår Louise att detta inte kan sluta lyckligt. Eller?

I den här genren är det ofta så att man till viss del kan känna igen sig i en eller flera karaktärer och så även här. De flesta känner sig säkert misslyckade både en och två gånger, vi strävar efter karriärsmål och har förhoppningar inför framtiden med familjen och så vidare. Det är mycket vardag överlag i genren och det tycker jag om, särskilt eftersom det skildras från så många olika håll. En vardag för Louise i den här boken är inte samma som en vardag för en överklasstjej på Östermalm, men de kan likväl dela bekymmer och problem.

Det är första gången jag kommer i kontakt med Veronica Linarfve. Hon besökte Feelgoodfestivalen och just därför ville jag läsa denna boken innan dess. Det blev dock inte att jag gick på just det seminariet där hon pratade men jag är ändå nöjd med att ha läst denna. Den var snabbläst och väldigt lättsam, vilket passade perfekt just då. Detta är för övrigt första boken i en serie om Louise och än så länge har även en andra del kommit ut. Vi får se när eller om jag läser den men om jag vill tillbaka till Louises värld är det bara att plocka upp den.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Veronica Linarfve
Serie: Louise Locke #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 10 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tea with the queens

En av höjdpunkterna på Feelgoodfestivalen var förstås när de brittiska feelgoodstjärnorna Lucy Diamond (Sue Mongredien), Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon skulle samtala med Tara Moshizi. Jag hade ju lyckats få tag på en plats längst fram, vilket betydde att jag fick både bra bilder och var en av de första i signeringskön. Woho!

Lucy, Sheila och Lucy berättade dels om sina karaktärer, skrivandet men också om de böcker de är aktuella med just nu. Sheila berättade exempelvis att man kan göra mycket olika saker för att sedan kalla det ”research”. I hennes fall handlade det om smycken och när hon så fick prova ett halsband värt miljoner dollar insåg hon att hon aldrig skulle kunna köpa billiga smycken längre.

De berättade om hur karaktärerna blir som en familj eller vänner och att de nästan blir lite ledsna när de avslutar en bok. Lucy Dillon har dock precis avslutat en bok som kommer ut nästa år och där har hon gått tillbaka till Rachel och George (fr. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar) och deras liv nu. Svårigheten med det har varit att försöka komma ihåg allt hon skrivit tidigare om dem.

Tara pratade även om feelgoodgenren och att den ibland kan innehålla ganska mycket svärta och sorg. Hur balanserar man detta? Lucy Dillon berättade att hennes senaste bok hon skrev både startar och avslutar sorgligt men att där någonstans måste finnas utrymme för läsaren att känna glädje och hopp. Hon tycker det är viktigt att man som författare omfamnar alla delar i livet och samtidigt lever i nuet. Sheila menade att man inte alltid vet att man har lyckats balansera sorg och glädje. I hennes böcker handlar det ofta om att karaktärerna ska finnas deras inre styrka och ibland tar de fel beslut eller fel väg, men det är också det man lär sig av. Det måste inte alltid vara lyckliga slut, utan det räcker att karaktärerna känner hopp för framtiden vilket både Lucy Diamond och Lucy Dillon håller med om.

De pratade kort om julromaner, som är så stort i Storbritannien och som kommer mer och mer i Sverige. En av de stora skillnaderna är att Storbritannien sällan satsar på dessa som fysiska böcker utan de ges ut i e-boksformat. Här i Sverige vet vi ju att de kommer i fysiskt format, gärna inbundet.

Slutligen undrade Tara om författarna har tid att läsa något själva. Lucy Dillon berättade då att hon inte kan läsa medan hon själv skriver en bok. Allt hon hör eller ser tas in och kan bli en del av handlingen, även om det råkar vara någon hemlighet någon har berättat. Hon märker det dock inte själv utan det är först när boken kommer ut och samma vän ringer och utbrister: ”OH MY GOD!”. När hon inte skriver kan hon dock sluka två böcker om dagen. Sheila är inne på lite samma spår och kan inte läsa samma genre eller i närheten av den genre hon skriver, vilket ofta då blir non-fiction eller kriminalromaner, gärna något blodigt. När hon sedan skrivit klart sin bok läser hon andras inom samma genre.

Den härliga goodiebagen

Feelgoodfestivalen bjöd ju också på en välfylld goodiebag. Dessa fick vi precis innan hemgång och de innehöll lite blandad skön läsning i olika format. Jag har några av dessa hemma redan så jag tänkte faktiskt anordna en liten tävling vad det lider, så håll utkik om ni är nyfikna.

Hur som helst så var det en väldigt trevlig goodiebag och jag gillar verkligen färgen på påsen. Jag tror att den var gul förra året så det är ju lite roligt att de byter för varje år.

Dessa böcker kommer dyka upp igen i en book haul tillsammans med alla böcker jag köpte under festivalen. Vi får se lite när detta blir men jag ska försöka ordna med det så snart som möjligt!

Landsbygd och mod mellan sidorna

Det första seminariet vi lyssnade på i lördags handlade om landsbygden och varför så många feelgoodförfattare väljer att låta böckerna utspela sig på landet. Moderator Pia Printz inleder med att fråga sig om böcker på landsbygden är förljugna och romantiserande? Eli Åhman Owetz menar att det inte är något förljuget utan eftersom alla känner alla på landet borde det rimligen vara lättare att hitta en partner där än i stan. Även Camilla Davidsson, aktuell med I fikonträdets skugga, stämde in i att det är svårare att hitta någon i stan då det finns ett större urval.

Pia gick vidare till att diskutera utanförperspektivet som nästan alltid uppkommer, att det till exempel oftast är en stadsbo som beger sig till landet. I Anna Lönnqvists bok Sommaren med Ava handlar det om en tjej som gör just detta. Hon längtar efter det lugna och sansade och minns sina barndomssomrar hos mormor i Sunnanby, den fiktiva orten. I Elis bok Brevvännerna handlar det dock om en inbiten landsbygdsinvånare, mjölkbonden Malin, och Camilla har valt landsbygden för miljön, kort och gott. Enligt henne är det mycket lättare att göra mysiga och romantiska miljöer där. Det finns ju dock en baksida med landsbygden och den börjar Pia diskutera, att alla känner alla. Eli tar ett exempel då hon varit ute och signerat och någon äldre person kommit fram till henne och sagt ”men, är det inte du som är Olle Åhmans dotter?”. I dessa fall gör det ingenting för Olle Åhman visar sig vara en bra karl men i de lägen där det kanske handlar om byns alkoholist blir det värre. Även Anna tar upp det då hon i sin senaste bok skrivit om en person som varit med om en mörk händelse. Hela byn skvallrar om detta och personen vågar inte visa sig ute.

I det stora hela är ju feelgood en ganska upplyftande genre men kan man då skildra depp och elände i små stugor undrar Pia. Eli berättar att hennes huvudperson Malin i senaste boken faktiskt känner sig ganska olycklig. Dels för att de varit tvungna att lägga ner gården då det inte varit ekonomiskt försvarbart att ha den kvar. Det betyder att hon saknar djuren, sitt arbete och gemenskapen. Inte heller har hon något samliv med maken. Camilla menar att landsbygden lämnar mycket mer energi och tid över till att tänka och begrunda och det ger då plats för lite djupare och starkare känslor.


Senare på förmiddagen hölls seminariet ”Mod mellan sidorna” där Anna Levahn var moderator. Hon gästades av Sofia Lundberg (aktuell med nya romanen Och eken står där än som släpps den 18 september), Marie-Louise Marc (författare till trilogin om Betty Svan) samt Jenny Fagerlund (aktuell med nya romanen Ett litet steg på vägen som släpps den 26 september).

Samtalet inleds med att Anna påpekar att de alla tre från början är journalister som har gått över till författarskapet. De skriver nu böcker på heltid, alla tre, och när det gäller mod ter det sig lite olika hos deras karaktärer. Sofia berättar att hon gillar att utforska livsöden och att ta reda på hur personer blir som de blir. Jenny å sin sida säger att Linda (huvudkaraktären i Med hälsning från Båstad) inte var så modig i början av boken men att hon sakta men säkert växer. Marie-Louises Betty fick ju starta på ruta ett och har varit tvungen att vara modig redan från början eftersom hon blir av med jobbet och blir motarbetad av sin gamla chef.

Anna undrar om den tuffa sidan är något författarna har fått med sig från journalistiken och tidningsbranschen och de alla tre säger att det är så. Marie-Louise använder mycket av sin erfarenhet när hon skriver. Det kan ha varit saker som hon har testat eller skrivit om förut som kan komma till användning i en annan kontext. Anna undrar lite över de metaforer man kan tänka sig för utveckling, exempelvis starta ett café som många feelgoodförfattare gör i sina böcker. Sofia pratar att hennes grej från Ett frågetecken är ett halvt hjärta är en stjärnkarta som rymmer en hel barndom på Gotland. Slutligen tar Jenny upp något som jag tror att de flesta författare håller med om – att deras karaktärer blir som vänner och man vill följa med på resan. Man vill se de utvecklas och lyckas i livet.

Årets feelgood 2019

Priset för årets feelgood delades ut under Feelgoodfestivalen. Till en början var det ett gäng böcker som var nominerade och till slut valdes fyra titlar ut till finalen; Alla känner apan av Varg Gyllander, Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson, Julia och Jack av Anna Lönnqvist samt Halvvägs till himlen av Jöns Hellsing. Vinnaren blev ingen mindre än…

ANNA LÖNNQVIST OCH BOKEN JULIA OCH JACK, UTGIVEN AV LB FÖRLAG!! GRATTIS!

Jag har dessvärre inte hunnit läsa den här boken men jag blev allt lite mer nyfiken på den. Om ni vill läsa vad den handlar om så kommer det här:

 

Allt börjar med den där weekenden i New York. Äntligen ska Julia få tid tillsammans med sin stora kärlek, som hon annars bara träffar under stulna ögonblick i sin lägenhet. Men när de stöter ihop med Julias expojkvän Jack blir inget som planerat. Av bara farten ger Julia sken av att hon och Rickard lever ett helt annat liv än de gör. Det som de en dag ska leva. Något som får större konsekvenser än hon kan ana.

Samtidigt får Julias syster ett brev vars innehåll hon inte tänker avslöja för någon, allra minst Julia. Men när Julia gör en besynnerlig upptäckt blir det allt svårare för hennes syster att hålla tyst om den familjehemlighet som riskerar att förstöra allt. Julia inser i sin tur att hon inte längre kan ducka för de stora frågorna. Vill hon verkligen ha den framtid hon trott? Finns det några känslor kvar mellan henne och Jack? Och vem var det egentligen som krossade vems hjärta den där gången?

Foto: Anna Lönnqvist

Feelgoodfestivalen 2019

Så i helgen har jag, som ni vet, varit iväg på Feelgoodfestivalen i Mariefred. Jag åkte i fredags efter jobbet, stannade i Södertälje för en natt på Scandic Skogshöjd och åkte sedan direkt till festivalen på lördagen. Jag hade läst att man skulle vara där i god tid innan det startade (10.00) och jag var nog där strax efter 9. Tur var väl det för det fanns inga parkeringar och det var en galen kö för att pricka av sitt namn och få ett schema för dagen.

Ena halvan skulle se alla seminarier i Gripsholms Värdshus, den andra halvan i Gripsholms Slott. Jag tillhörde slottsgruppen och det var riktigt häftigt att sitta i Rikssalen på ett slott och lyssna på alla författare, även om det var dödsvarmt till och från. Vid förmiddagens seminarier fick jag plats ganska långt bak men efter lunchen var jag snabb och knep åt mig en plats allra längst fram. Mycket nöjd med det!

Seminarierna fortsatte ända till klockan var 18.00 men jag valde faktiskt att åka 16.30 då jag hade fyra timmar framför mig i bilen. Jag missade därmed bubbel och prisutdelning för årets feelgood men det var det värt. Jag fick också med mig en välfylld goodiebag som jag ska visa er så småningom. Det kommer även inlägg från de olika seminarierna så stay tuned.

2 dagar kvar

Om exakt två dagar befinner jag mig i Mariefred för Feelgoodfestivalen. Jag åker upp till Södertälje redan imorgon och sover en natt på hotell eftersom jag har så långt att åka men sedan är jag pigg och glad vid Gripsholms värdhus klockan 10.00 på lördag.

Om ni vill läsa mer om vilka författare som kommer att medverka samt vilka seminarier det blir under dagen kan ni kika här. Under festivalen delas även pris ut för årets feelgood och de nominerade för priset i år kan ni se här.

Utlovar massor med bilder och blogginlägg när jag kommer hem igen!