Att resa litterärt

Efter seminariet med Lucy Diamond, Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon på Feelgoodfestivalen dök Varg Gyllander och Åsa Hellberg upp på scen tillsammans med Johanna Lundin, som var moderator. Det skulle snackas litterära resor.

”Gräv där du står, så brukar man säga. Men dessa författare låter sina berättelser utspela sig under palmträd och i New York – oavsett var skrivarstugan ligger. Häng med på en jorden-runt-resa!”

Åsa Hellberg är nu aktuell med Välkommen till Flanagans, som är första delen i en trilogi. I övrigt har hon tio böcker i bagaget. Varg Gyllander bytte kriminalromanerna mot feelgood och har alltså tagit sig in i en ganska kvinnodominerad genre. Båda debuterade 2009 och firar i år 10 år som författare. Mycket har hänt sedan dess.

Åsa började med att skriva en självbiografi som 47-åring och menar att det aldrig är för sent att börja skriva. Tre år senare kom hennes första roman, som gick bra, och sedan rullade det bara på. Hon skriver ungefär en bok om året och ser till att ha nästa boks manus klart när det är dags att släppa den första boken. Hon pratar också om att hon gillar att utmana sig själv och vill ha något att bita i. Det kan röra sig om att exempelvis skriva om yngre karaktärer i stället för 50+.

Vargs litterära resa började som sagt med kriminalromaner men han har även försökt utveckla sin kunskap om dramaturgi och att visualisera saker. Stora delar av hans bok Alla känner apan är förlagd i Thailand och tidigare har han gnällt lite på sina författarkompisar som reser jorden runt och kallar det research. Han har i stället suttit och googlat upp saker men denna gång åkte han själv på en resa och menar att ”man aldrig ska underskatta den egna upplevelsen av den fysiska platsen.” Vargs bok skulle från början heta Och apan känner ingen men någonstans längs vägen blev det alltså fel och boken kom ut som Alla känner apan. Varg har definitivt fått blodad tand vad gäller feelgoodgenren och vill gärna att fler män både läser och skriver just feelgood.

Åsa berättar om hur hennes karaktärer ofta får genomgå en inre resa. Hon utsätter dem för svåra saker i böckerna för att sedan uppnå ett hoppfullt slut. Det inte behöver inte vara lyckligt, men hoppfullt. Oftast känner läsarna igen sig i detta.

Trots att feelgood verkligen har fått sig en rejäl sväng uppåt tror Varg att vi har lång tid att gå innan vi kan prata om feelgoodundret, likt deckarundret.

Författarintervju: Varg Gyllander

Varg Gyllander arbetar som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen och har tidigare arbetat som kriminalreporter. Bortsett från det är han även författare och har nyligen gett ut sin fjärde bok i en serie om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin.

Foto: Marias of Sweden

Du har nyligen släppt din fjärde bok i en kriminalserie, Ingen jord den andra lik. Vad får läsaren möta i den här boken?
– De för möta en sjukskriven och utbränd kriminaltekniker (huvudpersonen Ulf Holtz) som av en slump får i uppdrag att utreda ett mysterium vid en gammal utgrävningsplats. Ett skelett som visar sig vara ganska nytt ruvar på en hemlighet som han gör allt för att avslöja. Dessutom får läsaren möta Ulf Holtz:s dotter Linda. Och den som följt mina karaktärer får en tydligare bild av vem hans parhäst Pia Levin egentligen är.

Du jobbar för tillfället hos Rikskriminalpolisen, var det en bidragande orsak till att det blev just kriminalromaner?
– Nej, egentligen inte. Jag skrev mitt första manus innan jag började där för sex år sedan. Orsaken är att jag arbetat med kriminalfrågor i en massa år som kriminalreporter. Jag gräver där jag står helt enkelt. Och så är det ju förstås roligt att skriva sådant som väldigt många vill läsa.

Vad har du för nytta av ditt yrke i författandet? Är det något som gör dig unik?
– Det finns ingen, eller få andra i Sverige, som har sådan insyn i många olika delar av polisyrket som jag har. Att dagligen befinna sig bland landets vassaste brottsbekämpande hjärnor är ett privilegium. I praktiken innebär det att jag aldrig behöver gå långt för att få svar på krångliga och udda frågor om brott och utredningar. Några våningar nedanför mig i kvarteret Kronoberg sitter bland många andra riksmordkommissionen, gärningsmannaprofilerare, operativa analytiker och pedofiljägare.

Vart hittar du din inspiration? Vilka andra svenska kriminalförfattare inspireras du av?
– Jag läser förhållandevis lite krim nu för tiden eftersom jag inte kan låta bli att analysera varje rad, mening och stycke. Men blir det någon så läser jag mina goda vänner Mari Ljugstedt och Håkan Östlundh. Annars läser jag svenska klassiker som exempelvis ”Mina drömmars stad” och allt annat möjligt som handlar om människor och deras öden.

Hur ser framtiden ut? Hur många böcker kommer du att skriva?
– Vem vet vad framtiden döljer? Men jag har planerat att skriva åtta-tio böcker om Ulf Holtz och Pia Levin som utspelar sig under lika lång tid. Jag drömmer också om att skriva kriminalromaner för unga. Jag har en idé som jag testat på några förlag. Vi får se hur det går.