Landsbygd och mod mellan sidorna

Det första seminariet vi lyssnade på i lördags handlade om landsbygden och varför så många feelgoodförfattare väljer att låta böckerna utspela sig på landet. Moderator Pia Printz inleder med att fråga sig om böcker på landsbygden är förljugna och romantiserande? Eli Åhman Owetz menar att det inte är något förljuget utan eftersom alla känner alla på landet borde det rimligen vara lättare att hitta en partner där än i stan. Även Camilla Davidsson, aktuell med I fikonträdets skugga, stämde in i att det är svårare att hitta någon i stan då det finns ett större urval.

Pia gick vidare till att diskutera utanförperspektivet som nästan alltid uppkommer, att det till exempel oftast är en stadsbo som beger sig till landet. I Anna Lönnqvists bok Sommaren med Ava handlar det om en tjej som gör just detta. Hon längtar efter det lugna och sansade och minns sina barndomssomrar hos mormor i Sunnanby, den fiktiva orten. I Elis bok Brevvännerna handlar det dock om en inbiten landsbygdsinvånare, mjölkbonden Malin, och Camilla har valt landsbygden för miljön, kort och gott. Enligt henne är det mycket lättare att göra mysiga och romantiska miljöer där. Det finns ju dock en baksida med landsbygden och den börjar Pia diskutera, att alla känner alla. Eli tar ett exempel då hon varit ute och signerat och någon äldre person kommit fram till henne och sagt ”men, är det inte du som är Olle Åhmans dotter?”. I dessa fall gör det ingenting för Olle Åhman visar sig vara en bra karl men i de lägen där det kanske handlar om byns alkoholist blir det värre. Även Anna tar upp det då hon i sin senaste bok skrivit om en person som varit med om en mörk händelse. Hela byn skvallrar om detta och personen vågar inte visa sig ute.

I det stora hela är ju feelgood en ganska upplyftande genre men kan man då skildra depp och elände i små stugor undrar Pia. Eli berättar att hennes huvudperson Malin i senaste boken faktiskt känner sig ganska olycklig. Dels för att de varit tvungna att lägga ner gården då det inte varit ekonomiskt försvarbart att ha den kvar. Det betyder att hon saknar djuren, sitt arbete och gemenskapen. Inte heller har hon något samliv med maken. Camilla menar att landsbygden lämnar mycket mer energi och tid över till att tänka och begrunda och det ger då plats för lite djupare och starkare känslor.


Senare på förmiddagen hölls seminariet ”Mod mellan sidorna” där Anna Levahn var moderator. Hon gästades av Sofia Lundberg (aktuell med nya romanen Och eken står där än som släpps den 18 september), Marie-Louise Marc (författare till trilogin om Betty Svan) samt Jenny Fagerlund (aktuell med nya romanen Ett litet steg på vägen som släpps den 26 september).

Samtalet inleds med att Anna påpekar att de alla tre från början är journalister som har gått över till författarskapet. De skriver nu böcker på heltid, alla tre, och när det gäller mod ter det sig lite olika hos deras karaktärer. Sofia berättar att hon gillar att utforska livsöden och att ta reda på hur personer blir som de blir. Jenny å sin sida säger att Linda (huvudkaraktären i Med hälsning från Båstad) inte var så modig i början av boken men att hon sakta men säkert växer. Marie-Louises Betty fick ju starta på ruta ett och har varit tvungen att vara modig redan från början eftersom hon blir av med jobbet och blir motarbetad av sin gamla chef.

Anna undrar om den tuffa sidan är något författarna har fått med sig från journalistiken och tidningsbranschen och de alla tre säger att det är så. Marie-Louise använder mycket av sin erfarenhet när hon skriver. Det kan ha varit saker som hon har testat eller skrivit om förut som kan komma till användning i en annan kontext. Anna undrar lite över de metaforer man kan tänka sig för utveckling, exempelvis starta ett café som många feelgoodförfattare gör i sina böcker. Sofia pratar att hennes grej från Ett frågetecken är ett halvt hjärta är en stjärnkarta som rymmer en hel barndom på Gotland. Slutligen tar Jenny upp något som jag tror att de flesta författare håller med om – att deras karaktärer blir som vänner och man vill följa med på resan. Man vill se de utvecklas och lyckas i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s