En sommar i Devon av Lucy Diamond

Shell Cottage har alltid varit familjen Tarrants semestertillflykt. Huset vid havet i Devon har förgyllt deras somrar med strandlekar, grillkvällar och varma kvällar. Men den här sommaren kommer allt att förändras.

Olivia har nyligen blivit änka, och efter sin makes död upptäcker hon något som får hennes liv att vändas upp och ner. Dottern Freya har en lyckad karriär som husläkare, men när hon begår ett misstag på jobbet ställs hennes framtid på spel. Olivias svärdotter Harriet ser fram emot en semester med maken Robert och tonårsdottern Molly, men det Harriet inte vet är att Robert bär på en hemlighet. Och det gör även Molly …

Det här var mitt första möte med Lucy Diamond, en författare som jag har hört och sett så mycket gott om. Jag träffade henne på Feelgoodfestivalen för några år sedan och blev då jättenyfiken på denna bok men sedan dess har den stått i hyllan. Nu kände jag att det var dags.

Handlingen kretsar kring familjen Tarrant och vi får följa dem alla i olika delar av livet. De har alla stött på någon form av problem och försöker ta sig framåt utifrån det. Olivia har varit med om ett stort svek som ruckar hela hennes tillvaro, Freya är rädd att mista sitt jobb, Robert har en stor hemlighet som riskerar att förstöra allt och Molly försöker navigera i den knepiga tonårstillvaron. De har alla intressanta egenskaper men samtidigt undrar jag lite hur mycket som kan drabba en och samma familj och varför de sitter på alla dessa hemligheter? Det är många knutar att reda ut. Karaktärerna är dock intressanta och jag gillar hur de utvecklas längs vägen.

Miljöerna är ett stort plus med boken. Jag kan se Shell Cottage framför mig och hade gärna gjort ett besök i Devon.

Boken består av mycket svärta, kanske lite väl mycket, men är i grunden en bra feelgoodberättelse. Den har den där charmen, den har miljöerna och är sådär lagom mysig men det är förmodligen inget som kommer att stanna kvar hos mig en längre tid. Jag är dock mer nyfiken på Lucy Diamond och kommer nog att ge mig på fler av hennes böcker framöver.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lucy Diamond
Utgivningsår: 2019
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 2 november 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | Fiktiviteter | Hyllan | Och dagarna går… | Mias Bokhörna

Inspiration, saltstänk och romcoms

Som jag skrev i lördags följde jag alltså Feelgoodfestivalen 2020 online. Jag tänkte med detta inlägg egentligen sammanfatta vad som hände under dagen och hur jag upplevde eventet.

Det första seminariet handlade om inspiration och Carin Hjulström, Camilla Davidsson och Eli Åhman Owetz pratade om deras böcker, karaktärer och miljöer. De har skrivit väldigt olika böcker men det fanns också flera likheter. Camillas och Elis böcker känner jag ju till men det var spännande att höra mer om Carins nya bok. Vi får se om den blir läst under hösten!

I det andra seminariet fick vi lyssna på Ruth Kvarnström-Jones, Eleonor Sager och Sofia Ymén. Det är ju ofta i Cornwall allt händer i Storbritannien men har vi några bra miljöer för feelgood här i Sverige? Eleonors böcker utspelar sig exempelvis i Stockholm och Sofias nya i Kungsbacka. Är det bra feelgoodplatser?

Efter detta kom seminariet ”Älskade/hatade familj” med Emma Hamberg, Moa Herngren och Anna Fredriksson. Där blev jag framför allt intresserad av Moa Herngrens ”Svärmodern”. Jag har kikat på den tidigare men efter seminariet blev det faktiskt ett köp av boken.

Sist innan lunch pratade även Petra Mede om sin biografi, men den punkten hoppade jag över och tog tidig lunch här hemma.

Efter lunch gick vi direkt in på ”Romcoms för 20-talet” med Christoffer Holst och Sara Molin. Jag har läst de bådas senaste böcker i sommar och det har varit väldigt spännande. Att prata om film är också väldigt roligt, även om just romcoms inte är min favoritgenre. Jag frågade dock båda författarna om de hade kunnat se sina senaste böcker som filmer och vem som skulle spela huvudrollerna och till svar fick jag Ellen Bergström som Clara och Frida Hallgren som Hilda. Bra val tycker jag!

Efter detta fick vi delta i ”Historiska hemligheter” med Frida Skybäck, Jenny Fagerlund och Anna Lönnqvist. Spännande! Framför allt diskussionen om hur mycket man egentligen får ändra när det kommer till historia.

15.40 var det dags för ”Min plats på jorden” med Karin Janson, Marie-Louise Marc och Catharina Ingelman-Sundberg.  De pratade om platser som de själva älskar och varför de valt att förlägga sina historier just där.

Sist var seminariet ”Det sitter i väggarna” med Åsa Hellberg, Birgitta Bergin och Karl Ljung. Karl Ljungs bok ”Familjen Morelli” blev jag väldigt nyfiken på men samtidigt så läste jag en recension av den som fick intresset att svalna så vi får väl se. Det var i alla fall intressant att få höra dem prata om sina böcker också.

Överlag tycker jag att eventet var bra anordnat, även om det fick ske digitalt och vi ”besökare” inte fick riktigt samma möjligheter som tidigare år. Vi fick ändå specialpriser på böcker (ja, jag shoppade lite som ni kommer att få se när det dyker ner här hemma), bokcirklar, skrivarskolor och seminarier. Till kommande år hoppas jag att vi kan vara på plats i Mariefred men kanske också att det går att delta digitalt om man så önskar. Vi får se hur det blir!

Feelgoodfestivalen 2020

Nu är Feelgoodfestivalen 2020 igång och i år sker festivalen inte på plats i Mariefred utan online, på grund av corona. Dagen är dock fullspäckad av seminarier ändå och vi kommer att få lyssna på bland andra Frida Skybäck, Marie-Louise Marc och Emma Hamberg.

Nu har jag precis lyssnat på dagens första seminarium som handlade om inspirationskällor. Carin Hjulström, Camilla Davidsson och Eli Åhman Owetz pratade om sina böcker, karaktärer, framtidsplaner och mycket mer.

Vi hoppas att det blir en bra feelgood-dag! Är det fler som lyssnar kanske?

Äventyr vid havet

Nu är det dags för det sista inlägget om Feelgoodfestivalen! Denna gången handlar det om seminariet som kallades ”Äventyr vid havet” med Birgitta Bergin, Christoffer Holst och Annika Estassy. Såhär stod det om detta:

”Vägskvalp och sommardrömmar. Havet är feelgood. Men även en perfekt inramning för en spännande intrig. Speciellt om färjorna slutat gå och man inte kommer därifrån… Här träffar vi tre författare som förlagt sina berättelser vid havskanten.”

Samtliga tre författare inleder med att berätta om sina mest aktuella böcker. Just det här med närheten till vatten och hav är ju det genomgående temat på seminariet men då frågar moderatorn Annika hur man får till detta i södra Norrland? Annika berättar då att man kan ta ut svängarna lite men att det var mer troligt att berättelsen utspelade sig kring en älv än ett stort hav från ingenstans. Även Birgitta använder sig av en älv i sin Alla älskar Bianca och Christoffers Holsts serie om Cilla Storm utspelar sig på en fiktiv skärgårdsö som kallas för Bullholmen. Nära till vatten alltså.

Moderatorn påpekar att Christoffer Holst för övrigt är som ett Kinderägg. Han är både festivalgeneral, skriver härlig feelgood och är även utbildad sommelier. De kommer då in på det faktum att Christoffer har med en del vindrickande i sina mysdeckare. Men hur kan man gå från feelgood till deckare? Han var helt enkelt nyfiken på hur det skulle kännas att döda ett par personer, tyckte det kändes bra och fortsatte. Det är dock viktigt att poängtera att morden ska vara mord, man kan inte mörda på ett mysigt vis men det ska heller inte vara för brutalt. Christoffer har för övrigt skrivit delar av sina böcker i badkaret via en app som synkar med datorn.

Något som fick de flesta i publiken att skratta var förslagen om vad Christoffer skulle göra för att kunna bo som Birgitta och Annika, vid havet på ett eller annat sätt. I dagsläget bor han på 36 kvadratmeter mitt i Stockholm men Annika menar att det bara är att skriva fler böcker, eller så får han ta arbete hos henne som sommelier i Frankrike.

Birgitta berättar att hon sitter lite här och var och skriver men gärna på caféer då hon får inspiration från människor runt om. Hon menar också att hon försöker tänja lite på genren feelgood. Hon är ute efter en berörande berättelse med mänskliga relationer och har inga bekymmer att skildra död och allvar eftersom det är en del av livet. Både Birgitta och Annika är dessutom överens om att olika böcker kräver olika sorters research.

Att resa litterärt

Efter seminariet med Lucy Diamond, Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon på Feelgoodfestivalen dök Varg Gyllander och Åsa Hellberg upp på scen tillsammans med Johanna Lundin, som var moderator. Det skulle snackas litterära resor.

”Gräv där du står, så brukar man säga. Men dessa författare låter sina berättelser utspela sig under palmträd och i New York – oavsett var skrivarstugan ligger. Häng med på en jorden-runt-resa!”

Åsa Hellberg är nu aktuell med Välkommen till Flanagans, som är första delen i en trilogi. I övrigt har hon tio böcker i bagaget. Varg Gyllander bytte kriminalromanerna mot feelgood och har alltså tagit sig in i en ganska kvinnodominerad genre. Båda debuterade 2009 och firar i år 10 år som författare. Mycket har hänt sedan dess.

Åsa började med att skriva en självbiografi som 47-åring och menar att det aldrig är för sent att börja skriva. Tre år senare kom hennes första roman, som gick bra, och sedan rullade det bara på. Hon skriver ungefär en bok om året och ser till att ha nästa boks manus klart när det är dags att släppa den första boken. Hon pratar också om att hon gillar att utmana sig själv och vill ha något att bita i. Det kan röra sig om att exempelvis skriva om yngre karaktärer i stället för 50+.

Vargs litterära resa började som sagt med kriminalromaner men han har även försökt utveckla sin kunskap om dramaturgi och att visualisera saker. Stora delar av hans bok Alla känner apan är förlagd i Thailand och tidigare har han gnällt lite på sina författarkompisar som reser jorden runt och kallar det research. Han har i stället suttit och googlat upp saker men denna gång åkte han själv på en resa och menar att ”man aldrig ska underskatta den egna upplevelsen av den fysiska platsen.” Vargs bok skulle från början heta Och apan känner ingen men någonstans längs vägen blev det alltså fel och boken kom ut som Alla känner apan. Varg har definitivt fått blodad tand vad gäller feelgoodgenren och vill gärna att fler män både läser och skriver just feelgood.

Åsa berättar om hur hennes karaktärer ofta får genomgå en inre resa. Hon utsätter dem för svåra saker i böckerna för att sedan uppnå ett hoppfullt slut. Det inte behöver inte vara lyckligt, men hoppfullt. Oftast känner läsarna igen sig i detta.

Trots att feelgood verkligen har fått sig en rejäl sväng uppåt tror Varg att vi har lång tid att gå innan vi kan prata om feelgoodundret, likt deckarundret.

Älskar, älskar inte av Eleonor Sager

Emilia är dryga trettio och redo att köpa villa, vovve och en bättre begagnad Volvo. Barn vill hon också ha. Gärna många. Helst nyss. Hon är tillsammans med Charlie som inte verkar redo att ge upp sitt sorglösa surfarfliv, men hon väljer att blunda för den petitessen. Han vet nog bara inte om att han vill bli pappa.

Lillasyster Madelen har precis allt hon vågat drömma om. Hon är nygift, har ett spännande jobb i tv-branschen och hennes lägenhet är som tagen ur en monter på möbelmässan. Allt är bäddat för nästa steg. Det är bara det att hennes biologiska klocka inte tickar, alls.

När Madelen fattar ett beslut som Emilia inte kan stötta, hänger inte bara systrarnas relation på en skör tråd – hela Madelens stabila grund svajar, och hon inser att hon kanske är på väg att förlora allt som egentligen är viktigt. Samtidigt ställs Emilia inför ett avgörande och till synes omöjligt val. Vågar hon låta hjärtat styra?

Som ni vet har det ju blivit en hel del feelgood nu i sommar och det är ju lite så att de påminner om varandra stundtals. Kärleksrelationer, karriäristor, ofta storstadsmiljö, sorgliga eller tragiska bakgrunder och så vidare. Älskar, älskar inte har flera av dessa element men det är också något som sticker ut.

Boken handlar om två systrar och deras otroligt olika liv. Den ena vill helst ha barn och familj på stört medan den andra inte alls känner att det är aktuellt. På grund av detta skär det sig emellanåt mellan systrarna och det tycker jag skapar en verklighetstrogen känsla. Som läsare kan man känna igen sig i Madelen, eller i Emilia eller helt enkelt i båda. De brottas med känslor som många känner igen och tar upp dilemman som de flesta nog har tänkt över både en och två gånger. Ibland blir det dock lite ”för lätt”, eller hur jag ska beskriva. Exempelvis Madelens rädsla för att inte utvecklas i karriären som jag ändå tycker räddas upp lite väl bra.

Boken går snabbt att läsa och sidorna flyger förbi men jag fastnar inte på det sätt som jag kanske hade hoppats. Jag, som inte känner igen mig i Madelen alls, har svårt att ta till mig henne som karaktär. Emilia är i så fall mer min typ men det är ändå något som ligger och skaver lite grann. Jag kommer dock att läsa vidare i serien om systrarna Lind för jag är nyfiken på vilken väg Eleonor Sager kommer att ta dem.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Eleonor Sager
Serie: Systrarna Lind #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lind & Co
Utläst: 16 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Feelgood bortom normerna

Tillbaka till Feelgoodfestivalen för en stund då! Under seminariet ”Feelgood bortom normerna” pratade Ebba Östberg med författarna Simona Ahrnstedt och Catharina Ingelman-Sundberg. Såhär stod det om seminariet:

”I detta samtal får vi träffa två kvinnor vars historier är underhållande och spännande, men också innehåller en dos samhällskritik och ifrågasättande. Hur bakar man in kamp och politik i en läspralin?”

Simona inledde med att berätta om sig själv och sitt författarskap. Hon var säker på att hon ville skriva en bok och googlade därför upp hur man gjorde. 2010 kom hennes första historiska roman och hon blev då Sveriges första romanceförfattare. Sedan dess har det rullat på och i mitten av oktober kommer hennes nya bok Bara lite till. Catharina blev akademiker av ”misstag” och inledde en karriär som marinarkeolog. I stället för att arbeta med sin doktorsavhandling blev det dock en dokumentär historisk roman och på den vägen är det. Catharina berättar att hon alltid har gillat bus och bestämde sig därför för att skriva feelgood. Hon gick helhjärtat in för detta, sa upp sig från sitt jobb och gick hem för att skriva en bestseller. Sedan dess har det bland annat blivit tre böcker i serien Pensionärsligan.

Ebba Östberg leder samtalet in på vad en norm egentligen är. Simona menar att det är en typ av osynliga regler, att det normala t.ex är att vara vit, inte för gammal, heterosexuell och så vidare. Hon menar också att att man kan höra till normen men ändå inte bete sig därför, exempelvis att vara kvinna och inte banta. Vad händer om man har en mörkhyad äldre kvinna i sin berättelse u stället för en ung tjej?

Simona arbetar aktivt med att bryta normer i sina böcker. Catharina har i sin tur blivit inbjuden till riksdagen för att diskutera äldres levnadsvillkor. Hon menar att äldre människor borde hyllas i stället för att äldreboenden läggs ner och maten blir kraftigt försämrad. Både Catharina och Simona upplever det svårt att baka in samhällskritik i sina böcker samtidigt som de ska vara underhållande. Catharina har dessutom en medveten strategi som innebär att inget våld och inga vapen ska finnas, och den som blir rånad ska alltid vara lika glad som den som rånar. Simona är lite på samma spår och beskriver inte våld mot kvinnor slentrianmässigt i sina böcker bara för att. Det finns i så fall en tanke bakom.

Författarintervju: Anna Lönnqvist

Foto: Magnus Östh

Anna, nyligen vann du och din bok ”Julia och Jack” pris för årets feelgood. Hur känns det? Har du hunnit smälta det hela?
– Det känns fantastiskt roligt! Jag har nog inte riktigt smält det ännu. Men framför allt är det förstås en bekräftelse på att alla timmar jag har lagt ner på Julia och Jack (och också mina andra feelgood-romaner) verkligen varit värt det. Och det känns verkligen fint att både läsarna och juryn gillade min historia om Julia och Jack och de andra karaktärerna i romanen.

Du är annars aktuell med ”Sommaren med Ava” som släpptes i våras. Vill du berätta lite mer om denna?
– Absolut! Ava har tillbringat alla sina barndomssomrar hos sin mormor i den pittoreska orten Sunnanby. Nu är mormorn död sedan några år tillbaka och Ava har inte velat åka tillbaka. Men när det uppstår en vattenläcka i mormorns hus tvingas hon dit. Hon märker direkt att mormorns gamla café som var hennes stora livsverk och där Ava hjälpte till varje sommar är totalt nedgånget. Cornelia som äger caféet numera syns inte till och bär på en mörk händelse som hela Sunnanby skvallrar om. Ava söker upp Cornelia och en vänskap uppstår som kanske också kan rädda caféet? Samtidigt dras Ava till Axel som liksom hon har ett sårigt förflutet. Attraktionen är omedelbar och det blir en sommar som ingen av de tre kommer att glömma. Men de bär alla på hemligheter och det förflutna kommer ikapp dem och tvingar de till omöjliga val. Hur långt är de beredda att gå för varandra? Skulle du ge upp din stora dröm för någon som du inte riktigt känner?

Sommaren med Ava är en varm och romantisk berättelse om omedelbar attraktion och kärlek, ensamhet och sorg. Det är den första i en serie kärleksromaner som utspelar sig i den fiktiva orten Sunnanby.

De flesta av dina böcker skulle kunna klassas som feelgood. Vad är det som gör att den genren är extra spännande och rolig att skriva om?
– Jag brukar säga att jag skriver romantisk feelgood eftersom jag alltid har en kärlekshistoria som är central i mina berättelser, och det är den typ av berättelser jag själv dras till när jag läser även om jag är allätare. Jag skriver feelgood för att jag tycker att vi matas med tillräckligt med hemskheter på nyheterna. Jag vill ge läsarna något annat, en berättelse som skapar en varm känsla efteråt. Men det är också väldigt viktigt att en feelgood innehåller en rejäl dos svärta och att karaktärerna tampas med rejäla motsättningar och får göra en ordentlig inre resa. En feelgood får gärna ta upp/belysa svåra saker. Jag vill att boken ska ha ett budskap också och få läsarna att fundera över hur de själva lever/agerar och gärna inspirera.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Jag sitter allra helst vid köksbordet i vår villa där jag kan titta ut genom våra stora fönster. Annars räcker mycket kaffe långt för mig. 😊 Och så vill jag ha tyst omkring mig. Jag önskar att jag kunde sitta på ett café och skriva, men jag blir för distraherad och intresserad av de omkring mig. Haha.

Hur ser framtiden ut? Skriver du på något nytt?
– Ja, jag sitter just nu och redigerar nästa bok i ”Kärlek i Sunnanby”-serien. Den kommer ut i början av januari 2020.

Vad har du för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv, skriv, skriv är nog det främsta tipset. Det är viktigt att läsa också, men till syvende sist gäller det ju att få ner de egna orden på pränt. Nästa tips är att skriva om det du redan har skrivit. Det blir aldrig bra från början. Så skriv om tills du tycker att du är nöjd och då skriver du om ytterligare en gång till. 😊 Om du har möjlighet skulle jag också anlita en lektör eller liknande för att få hjälp och input av någon utomstående på din text. Och gå skrivarkurser. Själv har jag också haft ovärderlig hjälp från allt som finns att läsa på nätet, särskilt amerikanska författare skriver massor om dramaturgi och liknande. Jag sneglar mycket mot filmens värld också, och där är ju Robert McKee’s bok Story superbra. Men även här går att hitta hur mycket som helst på nätet. Varmt lycka till, och ge inte upp!

I huvudet på Miss Lyckad av Veronica Linarfve

Man försöker vara lyckad. Drömmer om att göra karriär. Samtidigt som man vill vara en superbra mamma och en perfekt sambo. Man fantiserar om ett frieri. Har man levt tillsammans med världens finaste man i sju år känns det naturligt att vilja stadga sig på riktigt. Särskilt när han är en attraktiv läkare som bara blir snyggare för varje år. Själv utvecklas man åt motsatt håll – väljer praktiska mjukisklänningar och har håret i hästsvans och släpar runt på en gammal skötväska med stora fickor istället för något avskalat elegant med snitsiga gulddetaljer.

Louise har fullt upp på jobbet där hon arbetar som redaktör på ett resemagasin. Hon känner sig redo för nästa karriärsteg. När chefen Manilla ger henne allt större ansvar växer hoppet. Louise tar flera egna initiativ och gör saker som hon tror att chefen ska uppskatta. Men tyvärr verkar Manilla inte alls gilla Louise kreativa upptåg och allt blir bara mer och mer komplicerat. Frågan är vad Manilla egentligen håller på med?

Louise pendlar från redaktionen i stan hem till villan i Åkersberga. Hämtar barnen på förskolan, inser att kylskåpet är tomt och smyger till McDonald’s. Igen.

Det är i det här läget som Louise längtar efter att få krypa tätt intill sin älskade Johan och höra honom viska att hon inte är helt misslyckad.

Men istället dyker det upp märkliga sms på hans mobil och när Johan byter lösenord på telefonen förstår Louise att detta inte kan sluta lyckligt. Eller?

I den här genren är det ofta så att man till viss del kan känna igen sig i en eller flera karaktärer och så även här. De flesta känner sig säkert misslyckade både en och två gånger, vi strävar efter karriärsmål och har förhoppningar inför framtiden med familjen och så vidare. Det är mycket vardag överlag i genren och det tycker jag om, särskilt eftersom det skildras från så många olika håll. En vardag för Louise i den här boken är inte samma som en vardag för en överklasstjej på Östermalm, men de kan likväl dela bekymmer och problem.

Det är första gången jag kommer i kontakt med Veronica Linarfve. Hon besökte Feelgoodfestivalen och just därför ville jag läsa denna boken innan dess. Det blev dock inte att jag gick på just det seminariet där hon pratade men jag är ändå nöjd med att ha läst denna. Den var snabbläst och väldigt lättsam, vilket passade perfekt just då. Detta är för övrigt första boken i en serie om Louise och än så länge har även en andra del kommit ut. Vi får se när eller om jag läser den men om jag vill tillbaka till Louises värld är det bara att plocka upp den.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Veronica Linarfve
Serie: Louise Locke #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 10 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tea with the queens

En av höjdpunkterna på Feelgoodfestivalen var förstås när de brittiska feelgoodstjärnorna Lucy Diamond (Sue Mongredien), Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon skulle samtala med Tara Moshizi. Jag hade ju lyckats få tag på en plats längst fram, vilket betydde att jag fick både bra bilder och var en av de första i signeringskön. Woho!

Lucy, Sheila och Lucy berättade dels om sina karaktärer, skrivandet men också om de böcker de är aktuella med just nu. Sheila berättade exempelvis att man kan göra mycket olika saker för att sedan kalla det ”research”. I hennes fall handlade det om smycken och när hon så fick prova ett halsband värt miljoner dollar insåg hon att hon aldrig skulle kunna köpa billiga smycken längre.

De berättade om hur karaktärerna blir som en familj eller vänner och att de nästan blir lite ledsna när de avslutar en bok. Lucy Dillon har dock precis avslutat en bok som kommer ut nästa år och där har hon gått tillbaka till Rachel och George (fr. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar) och deras liv nu. Svårigheten med det har varit att försöka komma ihåg allt hon skrivit tidigare om dem.

Tara pratade även om feelgoodgenren och att den ibland kan innehålla ganska mycket svärta och sorg. Hur balanserar man detta? Lucy Dillon berättade att hennes senaste bok hon skrev både startar och avslutar sorgligt men att där någonstans måste finnas utrymme för läsaren att känna glädje och hopp. Hon tycker det är viktigt att man som författare omfamnar alla delar i livet och samtidigt lever i nuet. Sheila menade att man inte alltid vet att man har lyckats balansera sorg och glädje. I hennes böcker handlar det ofta om att karaktärerna ska finnas deras inre styrka och ibland tar de fel beslut eller fel väg, men det är också det man lär sig av. Det måste inte alltid vara lyckliga slut, utan det räcker att karaktärerna känner hopp för framtiden vilket både Lucy Diamond och Lucy Dillon håller med om.

De pratade kort om julromaner, som är så stort i Storbritannien och som kommer mer och mer i Sverige. En av de stora skillnaderna är att Storbritannien sällan satsar på dessa som fysiska böcker utan de ges ut i e-boksformat. Här i Sverige vet vi ju att de kommer i fysiskt format, gärna inbundet.

Slutligen undrade Tara om författarna har tid att läsa något själva. Lucy Dillon berättade då att hon inte kan läsa medan hon själv skriver en bok. Allt hon hör eller ser tas in och kan bli en del av handlingen, även om det råkar vara någon hemlighet någon har berättat. Hon märker det dock inte själv utan det är först när boken kommer ut och samma vän ringer och utbrister: ”OH MY GOD!”. När hon inte skriver kan hon dock sluka två böcker om dagen. Sheila är inne på lite samma spår och kan inte läsa samma genre eller i närheten av den genre hon skriver, vilket ofta då blir non-fiction eller kriminalromaner, gärna något blodigt. När hon sedan skrivit klart sin bok läser hon andras inom samma genre.