Etthundramil av Jojo Moyes

Jess Thomas’ liv suger. Hennes man har stuckit och hon tvingas ha dubbla jobb för att försörja sina två barn. Styvsonen Nicky kommer ständigt hem från den ruffa kommunala skolan med nya blåmärken, och stänger in sig med datorn på sitt rum. Dottern Tanzie är lite av ett mattegeni, men när hon erbjuds en plats på en trevlig privatskola räcker pengarna inte till. Om hon inte kan vinna första pris i Skottlands matematikolympiad? Men Jess har varken bil eller pengar till tågbiljetter.

IT-miljonären Ed, med ett eget kaotiskt förflutet, blir av en tillfällighet deras riddare i skinande rustning. När han erbjuder sig att köra den lilla familjen, inklusive illaluktande hunden Norman, tvärsigenom England till Skottland är det hans första osjälviska gärning på åratal – kanske någonsin. Men kommer de att hinna? Och om de gör det – kommer deras problem att vara över?

Jojo Moyes och jag har en ganska bra historik. Jag har läst flera av hennes böcker och har ännu fler ståendes i bokhyllan på vänt. Detta var en av dem.

Det jag gillar mest med den här boken är att karaktärerna är så lätta att tycka om och främst tycker jag att det är Jess som sticker ut. Hon har dubbla jobb och ändå inte pengar nog så de klarar sig men likväl ser hon på livet med optimism. Detta trots att hon nästan bara upplever motgångar. Dottern Tanzie är också en rolig karaktär och jag gillar att hon får ta plats. Sedan har vi den stinkande hunden Norman som får en att dra på smilbanden med jämna mellanrum. Det är en härlig kombination med karaktärer helt enkelt.

En stor del av berättelsen utspelar sig i en bil mellan England och Skottland. Jag får inte samma känsla för miljöbeskrivningarna som jag brukar få i Moyes böcker men jag tycker ändå det är spännande att följa och framför allt att följa utvecklingen av relationerna under resan. Det är en lång resa och det händer en hel del.

Det är en bra bok, absolut, men jag räknar inte den som en av Jojo Moyes bästa. Jag tycker att den överlag hade ett lite segt tempo och jag fick helt enkelt inte samma känsla som jag brukar få när jag läser en bok av Jojo Moyes.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jojo Moyes
Utgivningsår: 2014
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 30 januari 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Zellys Bokhylla | Boklysten | Enligt O | Marias Bokhylla

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan

Julen är en tid för att mysa framför brasan och kanske njuta av den skotska klassikern sirapskaka med hutt – om du inte råkat bli gravid med din före detta chef förstås, och inte vet hur du ska berätta det för honom. Kommer Flora att samla modet och avslöja sanningen för sina nära och kära? Och kommer hennes pojkvän Joel tycka att hon är bärare av goda nyheter – eller kommer den här julen bli lika gråkall som högländerna i midvintertid?

Samtidigt försöker Saif, läkare och flykting från det krigshärjade Syrien, njuta av sin första västerländska jul tillsammans med sina söner. Hans fru är dock fortfarande saknad, och hennes frånvaro påverkar dem alla. Kan familjen finna tröst och glädje ändå?

Jag har tyckt om att besöka Mure och dess invånare. Böckerna har varit helt okej och framför allt snabblästa så när jag såg att en julbok kommit ut i serien kände jag att jag ville läsa den. Jag älskar ju trots allt julen och att komma i julstämning vill vi väl alla?

I den här boken har Colton blivit värre i sin sjukdom och både Fintan och de andra öborna gör vad de kan för honom. Jag tycker att Colton målas upp på ett realistiskt sätt och man kan verkligen känna med omgivningen när de hälsar på honom. Ibland är han närvarande, ibland inte. Flora å sin sida arbetar hårt inför jul samtidigt som hon inte vet hur hon ska berätta för Joel om graviditeten. Det kanske kom olämpligt i tid men samtidigt har jag svårt för att det krävs övertygelse för Joel att fungera. Vem vill vara i en relation med någon som behöver övertygas om varför de ska ha en relation? Kärleken kanske vinner i de fallen, vad vet jag, men det låter oerhört tungt.

Det jag verkligen gillar med den här boken är såklart miljöerna. Jag fastnar även för Saif och hans familj, samt Lorna. De känns genuina och det är spännande att följa deras växande relation. Det känns dock lite som att detta är en feelgood man stoppat i julklädsel för att sedan kalla julroman. Boken är absolut inte dålig men den ger mig heller inte julkänslor. Snarare kanske den ger mig perspektiv på saker och ting.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jenny Colgan
Serie: Mure #3
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 30 november 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Sommar på den lilla ön i havet (Mure #1)
Tillbaka till den lilla ön i havet (Mure #2)

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | C. R. M. Nilsson |

Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan

Flora har precis börjat återanpassa sig till livet på Mure, den lilla ön utanför Skottlands kust. Bytet av ett myllrande London mot oändliga tomma stränder och vidunderligt vacker natur känns helt rätt. Caféet som hon driver i det rosa huset nere vid hamnen går bra, hon har äntligen återförenats med sin något stökiga familj och har till råga på allt lyckats få sin urgulliga chef Joel att stanna på Mure med henne.

Men hur hon än försöker, verkar det omöjligt att komma sin nya kärlek in på livet. Varför håller Joel henne på en armlängds avstånd? Det blir inte lättare av att han behöver resa till New York titt som tätt i affärer.

Floras bästa vän Lorna har kärat ner sig i den lokala läkaren, Saif, som kom till ön efter flykten från Syrien. Han får kämpa hårt för att vinna öbornas förtroende samtidigt som han väntar på besked om vad som hänt hans familj som splittrades längs vägen. Inte ens lugnet på ön kan hjälpa mot de skakande nyheter han nås av, nyheter som kommer att förändra både hans och öbornas liv drastiskt.

Det här är andra boken om människorna på Mure men jag skulle nog vilja påstå att det går bra att läsa denna utan att ha läst den första. Boken handlar i alla fall mycket om olika relationer och förutom Flora och Joel får vi även möta Lorna och Saif samt Fintan och Colton. Utöver dessa rör det sig en mängd människor i bakgrunden på den skotska ön.

Varken Flora eller Joel hör till mina favoritkaraktärer i den här serien men jag gillar att vi som läsare får veta mer om Joels bakgrund och vad som format honom till den han är idag. Relationen mellan Saif och Lorna är däremot intressant och jag gillar att följa den. Saif har ju också en tuff bakgrund och saknar givetvis både sina barn och sin fru. Tillsammans skapar de en väldigt stark vänskapsrelation, även om Lorna hade önskat att det var mer. Fintan och Colton skrapas det mest bara på ytan på fram till de sista kapitlen. Innan jag visste vad det var frågan om hade jag svårt att acceptera Coltons sätt att vara. Alla dessa tre relationer utvecklas mycket under bokens gång, åt olika håll.

Miljöerna är något som Jenny Colgan alltid lyckas med. Skottland har åkt upp på listan över tänkbara resmål sedan den senaste boken och den här gör det inte sämre. Tvärtom. Jag gillar även den lite mystiska känslan med den sällsynta narvalen och befolkningens sägner.

Jag gillar att den här boken innehåller mer svärta och att boken behandlar lite tuffare ämnen. Boken är dessutom lättläst men jag har lite svårt för Flora och även Joel. Det blir lite för mycket av dramatiken helt enkelt. Jag kommer dock att fortsätta läsa om Mure och människorna på ön.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jenny Colgan
Serie: Mure #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 24 november 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Sommar på den lilla ön i havet (Mure #1)

Andra som bloggat om boken:
C. R. M. Nilsson | Bokkoll | Enligt O |

Som gjorda för varann av Sophie Kinsella

SMALL_VARANNAva är en romantiker uti fingerspetsarna. Tinder och nätdejtande – nej tack! Algoritmer är för amatörer. Ava tror på den stora, oväntade kärleken – den som dyker upp när man minst anar det. För att avsluta den där romanen hon alltid velat skriva, och komma över sitt ex, beger hon sig till Italiens kust på en idyllisk skrivretreat. 

På retreaten får ingen använda sitt namn eller berätta om sin bakgrund, och Ava (eller ”Aria” som hon kallar sig) blir snabbt insvept i den italienska magin, tillsammans med de andra skrivande främlingarna. Hon möter också ”Dutch” – en galet snygg engelsman, och de två förälskar sig handlöst i varandra. Det kan inte bli mer perfekt!

Men när retreaten tar slut måste de återvända till London – och bli Ava och Matt igen. Och trots den enorma passionen visar det sig att Ava och Matt är ganska olika varandra. Visst, de är så kära man kan bli – men är de verkligen kompatibla?

Sophie Kinsella har alltid varit en go to-författare för min del, även om jag inte har läst så mycket Kinsella som jag kanske har tänkt. Jag har flera olästa i hyllan men när det nu kom ut en nu högg jag tag i den direkt.

Första delen av den här boken utspelar sig på en skrivarretreat i Italien och jag tyckte mycket om att läsa när de befann sig där. Dels kunde jag verkligen se miljöerna framför mig och jag kunde själv längta efter lite sol och värme. Det blev även som en bubbla för de som deltog och konceptet att de skulle vara anonyma tyckte jag var lite spännande. Tänk att spendera så mycket tid med någon som du egentligen inte känner. Eller känner man dem? Måste vi veta vad vi heter eller vilken ens favoriträtt är egentligen? Det kändes dock som att bubblan sprack, både för Ava och Matt men också för min del i läsningen. Det var inte riktigt lika intressant att läsa om dem i London och jag tror det bottnar mycket i deras oförmåga att respektera andras val i livet. Stundtals blir jag riktigt irriterad men allt det andra lever upp till irritationen.

Jag känner att jag ändå får det jag förväntat mig. Sophie Kinsella kan skriva bättre än såhär men jag blir underhållen för stunden och det är lättsmält. Det ger mig också mer sug efter Kinsella så förhoppningsvis kan jag sluka fler av hennes böcker nu i sommar.

Tack till Printz Publishing för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sophie Kinsella
Utgivningsår: 2021
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 4 juni 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Hyllan |

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Det är snart jul i Mount Polbearne, det lilla ö-samhället strax utanför Cornwalls kust. När Polly inte är upptagen med att skapa läckerheter i det lilla bageriet på strandpromenaden myser hon med sin underbara pojkvän, Huckle. Hans honungsaffärer går dock inte så bra som de hoppats, och kanske borde de lägga sina bröllopsplaner på is ett tag? Inga problem för Polly, men Huckles barnlängtan blir inte lika lätt för henne att hantera. Det visar sig också att Pollys vän Kerensa undanhåller något. Något som riskerar att splittra de goda vännerna.

Nu nalkas en tid för familj, vänner och inte minst för julmarknaden, årets höjdpunkt! Men mitt i förberedelserna får Polly ett telefonsamtal som vänder upp och ner på allt. Hur ska hon ens kunna tänka på julen när hennes eget liv är ett enda stort kaos?

De två tidigare böckerna om Polly Waterford i serien som utspelar sig i Mount Polbearne har varit både charmiga och fulla av kärlek och bakverk. Därför hade jag höga förväntningar även för denna boken då den dels avslutar serien men också utspelar sig under julen, som är en högtid jag älskar. Boken når tyvärr inte upp helt till mina förväntningar men det är en mysig bok att läsa den här årstiden.

För det första tycker jag att det är lite för mycket familjedrama och lite för lite jul. Känslan infinner sig absolut och det är lätt att måla upp Mount Polbearne i julkostym framför sig men jag saknar det där lilla extra som gör att det blir en julroman och inte bara en chick lit/feelgood i julmiljö. Jag har dessutom svårt för hur de slätar över otrohet i berättelsen. Kerensa är helt förstörd och verkar ångra sitt misstag bittert men det kommer aldrig på tal att hon ska berätta något för Reuben, inte ens att det eventuellt kan vara en annan pappa till deras barn. Det gjorde mig väldigt irriterad.

Det är dock skönt att komma tillbaka till samma gamla miljöer och karaktärer som vi redan har läst mycket av. Att få läsa mer om Polly och Huckles liv tillsammans, Pollys familjehemligheter, bageriet och så vidare är lite som att komma hem. Det ger en bra känsla!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jenny Colgan
Utgivningsår: 2016
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 29 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Det lilla bageriet på strandpromenaden (Polly Waterford #1)
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden (Polly Waterford #2)

Tea with the queens

En av höjdpunkterna på Feelgoodfestivalen var förstås när de brittiska feelgoodstjärnorna Lucy Diamond (Sue Mongredien), Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon skulle samtala med Tara Moshizi. Jag hade ju lyckats få tag på en plats längst fram, vilket betydde att jag fick både bra bilder och var en av de första i signeringskön. Woho!

Lucy, Sheila och Lucy berättade dels om sina karaktärer, skrivandet men också om de böcker de är aktuella med just nu. Sheila berättade exempelvis att man kan göra mycket olika saker för att sedan kalla det ”research”. I hennes fall handlade det om smycken och när hon så fick prova ett halsband värt miljoner dollar insåg hon att hon aldrig skulle kunna köpa billiga smycken längre.

De berättade om hur karaktärerna blir som en familj eller vänner och att de nästan blir lite ledsna när de avslutar en bok. Lucy Dillon har dock precis avslutat en bok som kommer ut nästa år och där har hon gått tillbaka till Rachel och George (fr. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar) och deras liv nu. Svårigheten med det har varit att försöka komma ihåg allt hon skrivit tidigare om dem.

Tara pratade även om feelgoodgenren och att den ibland kan innehålla ganska mycket svärta och sorg. Hur balanserar man detta? Lucy Dillon berättade att hennes senaste bok hon skrev både startar och avslutar sorgligt men att där någonstans måste finnas utrymme för läsaren att känna glädje och hopp. Hon tycker det är viktigt att man som författare omfamnar alla delar i livet och samtidigt lever i nuet. Sheila menade att man inte alltid vet att man har lyckats balansera sorg och glädje. I hennes böcker handlar det ofta om att karaktärerna ska finnas deras inre styrka och ibland tar de fel beslut eller fel väg, men det är också det man lär sig av. Det måste inte alltid vara lyckliga slut, utan det räcker att karaktärerna känner hopp för framtiden vilket både Lucy Diamond och Lucy Dillon håller med om.

De pratade kort om julromaner, som är så stort i Storbritannien och som kommer mer och mer i Sverige. En av de stora skillnaderna är att Storbritannien sällan satsar på dessa som fysiska böcker utan de ges ut i e-boksformat. Här i Sverige vet vi ju att de kommer i fysiskt format, gärna inbundet.

Slutligen undrade Tara om författarna har tid att läsa något själva. Lucy Dillon berättade då att hon inte kan läsa medan hon själv skriver en bok. Allt hon hör eller ser tas in och kan bli en del av handlingen, även om det råkar vara någon hemlighet någon har berättat. Hon märker det dock inte själv utan det är först när boken kommer ut och samma vän ringer och utbrister: ”OH MY GOD!”. När hon inte skriver kan hon dock sluka två böcker om dagen. Sheila är inne på lite samma spår och kan inte läsa samma genre eller i närheten av den genre hon skriver, vilket ofta då blir non-fiction eller kriminalromaner, gärna något blodigt. När hon sedan skrivit klart sin bok läser hon andras inom samma genre.