Författarintervju: Simona Ahrnstedt

Simona Ahrnstedt om bakgrunden som psykolog, fascinationen kring historisk romance och framtiden. Varsågoda, här kommer fredagsintervjun med Sveriges första romanceförfattare.

Copyright/fotograf: Kate Gabor

Simona, du brukar kallas Sveriges romancedrottning men hur skulle du själv beskriva dig?
– Själv ser jag mig som en pionjär för böcker av kvinnor, om kvinnor och för kvinnor. Böcker som sällan får kredd men som älskas av läsare och som är välskrivna, underhållande och skänker fantastisk läsglädje. När jag började visste ingen i Sverige vad romance var, varken förlag, journalister eller bloggar. Jag fick förklara min genre om och om igen. Idag finns det svenska bloggar och instagramkonton om romance, folk läser romance öppet, förlagen ger ut romance och feelgoodgenren frodas. För mig är romance de ultimata feelgoodböckerna. I övrigt ser jag mig som en otroligt hårt arbetande och fikande mamma och författare.

Din nionde bok, Bara lite till, har precis släppts. Vill du berätta mer om den?
Bara lite till är en härligt feelgoodig romance som handlar om storstadstjejen Stella Wallin, som hamnar i lilla Laholm. Den här gången är det småstad istället för storstad, men mina läsare kommer garanterat känna igen sig. Den är helt fristående men det finns en pytteliten blinkning till min En enda-serie. Bara lite till kom till efter ett besök i Laholm, där jag dels blev väldigt förtjust i stan, dels höll på att bli strandsatt på deras tågstation som ligger mitt ute i ingenstans. Huvudpersonen Stella lever för mode och lyx och cityliv, drömmer om en karriär i New York och älskar pulsen i Stockholm, men hamnar på landet i ett utkylt, smutsigt torp, utan el och vatten, granne med en ekobonde, rymmande getter och diverse landsortsbor. Det är en typisk Simona Ahrnstedt; mycket humor, erotik och kärlek. Många olika relationer, dels en intensiv kärleksrelation dels relationer med vänner, föräldrar, syskon och en och annan mansgris. Det är en bok om vardagsrasism, folk som tycker feminismen gått för långt och om rätten att vara sig själv och bli älskad för den man är. En bok om fika, djur och landsbygden.

När du började skriva, trodde du att du skulle vara där du är idag? Vad tror du har gjort att dina böcker har blivit så pass populära?
– Jag började skriva som ett hobbyprojekt, hemma vid köksbordet, 2007. Jag jobbade då deltid som psykolog, och hade småbarn. Jag tror att alla som skriver drömmer om framgång och att någon kunna försörja sig på sitt skrivande. Men innan man blir antagen förstår man nog inte hur svårt, nästan omöjligt det är att kunna försörja sig. Särskilt om man som jag, är ensamstående, inte är känd, har kända släktingar och helt saknar socialt nät. Det är galet svårt. Det är därför man måste tycka att skrivandet är roligare än allt annat. Jag tror att mina romaner fyller ett behov av underhållning, andhämtning och läsglädje. Och sen vill jag ju tro att de är så lästa för att de är roliga och välskrivna, förstås, haha. Jag började skriva precis såna böcker jag själv älskar att läsa och det är en oerhört populär genre i nästan alla länder, så jag hade en tanke om att det borde gå att skriva sådana böcker; om coola kvinnor, om kärlek, erotik, humor och med lyckliga slut, även i Sverige. Men tro mig, jag gick på så många nitar och fick så många refuseringar i början.

Dina första romaner var historisk romance. Har du ett intresse för historia eller hur kommer det sig att det blev just historisk romance?
– Jag älskar själv att läsa historisk romance och tycker att det är kul att göra research. Jag började med historiskt, men min avsikt var alltid att varva mellan samtida och historiskt. Det som är roligt med historiskt är att det är lättare med lite saftiga och omöjliga konflikter, med vackra kläder och med att liksom drömma sig bort. Det svåra är att kvinnorollen är snäv, kvinnor har sällan jobb.

Hur upplever du att det är att skriva om saker som hör till historien, som man kanske inte kan hitta all fakta kring eller göra så grundlig research som man vill? Är det någonsin ett problem?
– Det är en utmaning och jag älskar utmaningar. Rent konkret har jag pratat med många historiker och experter för att hitta information. Läst massor, förstås, både böcker och artiklar på nätet. Jag besöker muséer runt om i Stockholm och övriga landet, gör resor, ringer folk. Men egentligen är det inte mer research när jag skriver historiskt än när jag skriver om ekolantbruk, modevärlden eller finansvärlden. För att inte tala om elitsoldater eller läkare utan gränser. Jag väljer ofta områden som jag inte kan något om, för jag tycker det är så himla roligt att nörda ner mig. Jag ser inte researchen som ett problem utan bara som något som ger energi. Och jag träffar så fantastiska människor som ställer upp med sin kunskap. En ren ynnest.

Du har en bakgrund som psykolog och kbt-terapeut. Är detta något du kan använda dig av i ditt skrivande eller är det helt skilda världar?
– Grejen med skrivandet är ju att allt man är med om kan användas. Precis allt, varenda resa, möte, samtal. Att vara psykolog och terapeut har varit en enorm tillgång, särskilt när jag skapar karaktärer och deras bakgrund och funderar över folks sätt att bete sig i olika situationer.

Hur tar man steget från ett yrke till ett annat? Hur gjorde du?
– Man gör det gradvis. Och man sparar pengar och drar ner på utgifter. I mitt fall handlade det om att jag hade en bra utbildning att falla tillbaka på. Med det sagt så fattar jag inte att jag vågade. Jag sa upp mig 2013. Då hade jag tre publicerade böcker bakom mig, och ett kontrakt på min nästa. Jag trodde så mycket på den boken (En enda natt) så jag bestämde mig för att satsa allt. Jag visste att jag skulle klara mig ekonomiskt i 6 månader, om jag verkligen levde snålt och jag sa upp mig. De första åren var jag så pank att jag grät på nätterna av oro. Hösten 2015 började det vända, gradvis. Men det är först nu, 2019, som jag inte är panikslagen inför framtiden, faktiskt. Man fattar nog inte hur lite pengar man tjänar som författare, hur mycket böcker man måste sälja för att dra in till månadshyran och hur ofta man måste skriva en ny bok. Just att skriva en bok om året tycker jag i och för sig är kul.

Vad har du för framtidsplaner? 
– Det blir fler böcker! En är planerad 2020 och en 2021. Annars är mina planer just nu att lansera Bara lite till. Ser så mycket fram emot det!

Copyright/fotograf: Kate Gabor

Författarintervju: Anna Lönnqvist

Foto: Magnus Östh

Anna, nyligen vann du och din bok ”Julia och Jack” pris för årets feelgood. Hur känns det? Har du hunnit smälta det hela?
– Det känns fantastiskt roligt! Jag har nog inte riktigt smält det ännu. Men framför allt är det förstås en bekräftelse på att alla timmar jag har lagt ner på Julia och Jack (och också mina andra feelgood-romaner) verkligen varit värt det. Och det känns verkligen fint att både läsarna och juryn gillade min historia om Julia och Jack och de andra karaktärerna i romanen.

Du är annars aktuell med ”Sommaren med Ava” som släpptes i våras. Vill du berätta lite mer om denna?
– Absolut! Ava har tillbringat alla sina barndomssomrar hos sin mormor i den pittoreska orten Sunnanby. Nu är mormorn död sedan några år tillbaka och Ava har inte velat åka tillbaka. Men när det uppstår en vattenläcka i mormorns hus tvingas hon dit. Hon märker direkt att mormorns gamla café som var hennes stora livsverk och där Ava hjälpte till varje sommar är totalt nedgånget. Cornelia som äger caféet numera syns inte till och bär på en mörk händelse som hela Sunnanby skvallrar om. Ava söker upp Cornelia och en vänskap uppstår som kanske också kan rädda caféet? Samtidigt dras Ava till Axel som liksom hon har ett sårigt förflutet. Attraktionen är omedelbar och det blir en sommar som ingen av de tre kommer att glömma. Men de bär alla på hemligheter och det förflutna kommer ikapp dem och tvingar de till omöjliga val. Hur långt är de beredda att gå för varandra? Skulle du ge upp din stora dröm för någon som du inte riktigt känner?

Sommaren med Ava är en varm och romantisk berättelse om omedelbar attraktion och kärlek, ensamhet och sorg. Det är den första i en serie kärleksromaner som utspelar sig i den fiktiva orten Sunnanby.

De flesta av dina böcker skulle kunna klassas som feelgood. Vad är det som gör att den genren är extra spännande och rolig att skriva om?
– Jag brukar säga att jag skriver romantisk feelgood eftersom jag alltid har en kärlekshistoria som är central i mina berättelser, och det är den typ av berättelser jag själv dras till när jag läser även om jag är allätare. Jag skriver feelgood för att jag tycker att vi matas med tillräckligt med hemskheter på nyheterna. Jag vill ge läsarna något annat, en berättelse som skapar en varm känsla efteråt. Men det är också väldigt viktigt att en feelgood innehåller en rejäl dos svärta och att karaktärerna tampas med rejäla motsättningar och får göra en ordentlig inre resa. En feelgood får gärna ta upp/belysa svåra saker. Jag vill att boken ska ha ett budskap också och få läsarna att fundera över hur de själva lever/agerar och gärna inspirera.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Jag sitter allra helst vid köksbordet i vår villa där jag kan titta ut genom våra stora fönster. Annars räcker mycket kaffe långt för mig. 😊 Och så vill jag ha tyst omkring mig. Jag önskar att jag kunde sitta på ett café och skriva, men jag blir för distraherad och intresserad av de omkring mig. Haha.

Hur ser framtiden ut? Skriver du på något nytt?
– Ja, jag sitter just nu och redigerar nästa bok i ”Kärlek i Sunnanby”-serien. Den kommer ut i början av januari 2020.

Vad har du för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv, skriv, skriv är nog det främsta tipset. Det är viktigt att läsa också, men till syvende sist gäller det ju att få ner de egna orden på pränt. Nästa tips är att skriva om det du redan har skrivit. Det blir aldrig bra från början. Så skriv om tills du tycker att du är nöjd och då skriver du om ytterligare en gång till. 😊 Om du har möjlighet skulle jag också anlita en lektör eller liknande för att få hjälp och input av någon utomstående på din text. Och gå skrivarkurser. Själv har jag också haft ovärderlig hjälp från allt som finns att läsa på nätet, särskilt amerikanska författare skriver massor om dramaturgi och liknande. Jag sneglar mycket mot filmens värld också, och där är ju Robert McKee’s bok Story superbra. Men även här går att hitta hur mycket som helst på nätet. Varmt lycka till, och ge inte upp!