Som en fjäder i vinden av Sofia Lundberg

9789137156996Den 12 augusti 2019 får Viola ett oväntat samtal från Lilly, grannflickan som en gång var hennes bästa vän. Nu är de 80 år och Lilly ligger på dödsbädden. De skiljdes åt i ungdomen, men slutade aldrig längta efter varandra. I Sofia Lundbergs varma och hjärtskärande roman får läsaren följa Violas och Lillys livsöden under ett och samma datum, från 1950-talet fram till nutid. När Viola och hennes döttrar till slut tar sig till Paris för att få återse Lilly en sista gång, får hon svaret på den fråga som under många år gnagt i henne.

De tidigare böcker jag har läst av Sofia Lundberg har jag tyckt väldigt mycket om, särskilt den senaste Och eken står där än. Därför blir det också att förväntningarna är ganska höga när en rykande färsk bok landar i min hand. Jag blev absolut inte besviken, men jag fick inte heller den känslan som jag så gärna vill åt. Där jag funderar över boken flera veckor efter att jag läst ut den till exempel.

Boken är en relationsroman eller feelgood med relationer i fokus. Det handlar främst om vänskapen mellan Lilly och Viola. Vi får möta dem i dåtid med början på 40-talet och även i nutid. Det som gör berättandet så speciellt är att det endast sker vid ett och samma datum år efter år, Lillys mammas dödelsedag. Detta är en dag de firat som barn och som kommit att bli väldigt viktig för de båda, en tradition. Jag gillar att berättandet sker på det här sättet. Det känns nytänkande och spännande och eftersom det är så mycket bundet till just det här datumet så känns det även helt logiskt.

Jag ställer mig lite frågande till varför Viola inte gjort den här resan tidigare, särskilt eftersom hon ändå har undrat vad som hände men å andra sidan tänker jag mig att hon blev så upprörd av vad som hände att det inte var ett alternativ. Det känns dock lite hastigt och lustigt att ta med sig hela familjen på det här äventyret till Paris. Spontanitet i all ära men att ta med ett litet barn bara sådär, det är inget jag hade kunnat drömma om när jag var i den situationen. Det krävdes planering.

Hur som helst, Sofia Lundberg skriver otroligt bra och kommer med fängslande och träffsäkra böcker. Jag tyckte mycket om denna men den nådde inte hela vägen fram. Jag ser fram emot att läsa mer av henne och borde kanske ta tag i Den röda adressboken som fortfarande är oläst.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Forum
Läst färdigt: 15 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins bokblogg | Boklusens Bokblogg | Boktokig

En smakebit på søndag: Som en fjäder i vinden

smakebit

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Som en fjäder i vinden” av Sofia Lundberg.

Handling:
Ibland kan en enda dag rymma ett helt liv. ”Som en fjäder i vinden” är en berättelse som sjuder av vänskap, kärlek och jazz, och av de där omständigheterna i livet som är så svåra att råda över. Den 12 augusti 2019 får Viola ett oväntat samtal från Lilly, grannflickan som en gång var hennes bästa vän. Nu är de 80 år och Lilly ligger på dödsbädden. De skiljdes åt i ungdomen, men slutade aldrig längta efter varandra.

9789137156996På en skänk framför henne finns en samling med svartvita fotografier, i vackra antika ramar. Hon ställer sig upp och tar ett steg närmare. Håller upp handen för munnen när hon ser de två flickorna som sitter på gräsmattan utanför huset på en av bilderna. De är bara tre fyra år gamla och de tittar inte in i kameran, de tittar på varandra. Ler finurligt, som om de just delat en hemlighet.
Det var så länge sedan.
Hon sträcker fram handen, lägger pekfingret på den ena flickans kind.
”Lilly”, viskar hon.

Intervju: Sofia Lundberg

Sofia Lundberg är författaren med en bakgrund inom journalistik och pedagogik som inte är rädd för att att ge läsaren en känslomässig resa. I höstas släpptes henne tredje roman ”Och eken står där än” och jag har fått möjlighet att ställa ett par frågor till henne.

Copyright/fotograf: Viktor Fremling

Sofia, vad kan du berätta om din senaste roman för den nya läsaren?
– Det är en berättelse om vänskap mellan olika generationer, och om hur läkande den kan vara. Men det är också en berättelse om två kvinnor som försöker leva vidare med ärren efter destruktiva relationer. Jag, liksom många andra, blev väldigt tagen av alla berättelser som kom upp till ytan under me too-rörelsen. Det verkade som att nästan alla gick och bar på någonting som skavde, ofta i kombination med en känsla av skuld. Jag ville utforska det utan att lägga för stort fokus på männen. Det blir lätt att de tar all plats och får tonvis med ord skrivna om sig, även när de har betett sig som skitstövlar. Det gillar inte jag. Eken, under vilken Esther och Rut möts varannan lördag när Esthers son är hos sin pappa, fick vara en metafor för det förflutna. Platsen betyder mycket för dem båda och de har båda minnen förknippade med den. Det vackra trädet står där som en påminnelse om att det aldrig går att fly från det förflutna. Men genom Ruts livshistoria får Esther, och förhoppningsvis även läsaren, upptäcka att det går att lära sig att leva med det.

Vad har du fått för reaktioner på boken?
– Väldigt fina reaktioner. Precis som på mina andra böcker. Jag är verkligen tacksam för alla positiva recensioner, här hemma och i andra länder. Och jag är tacksam för alla vackra ord och bilder som delas av läsare, de betyder mycket för mig. Jag får dessutom likartade reaktioner överallt, oavsett om de kommer från Korea, Ryssland, Kina, USA eller något annat land. Det gillar jag, för det visar att vi människor är oerhört lika, oavsett kulturell bakgrund. Det känns väldigt fint.

Dina två tidigare romaner har översatts till otroligt många språk och har båda blivit internationella succéer. Hur tror du det kommer sig?
– Oj, det kan inte jag svara på. Det är väl kanske någonting med att berättelserna berör livets kärna, viljan att vara älskad, att lära sig hantera svårigheter från det förflutna, att ha nära relationer. Men jag har ingen aning, jag nöjer mig med att vara väldigt tacksam för att människor i så många olika länder vill läsa mina böcker.

Dina böcker frambringar väldigt mycket olika känslor och ger en tid för eftertanke. Är det ett medvetet val?
– Ja, absolut. Mina berättelser är väldigt medvetet konstruerade, jag har någonting som jag vill berätta, som jag tycker är viktigt. Det finns ett centralt tema i varje bok. Även sättet som jag berättar dem på är medvetet, jag tycker att världen, så som den ser ut i dag, behöver mer eftertänksamhet och värme. Det är empatin som får våra samhällen att överleva. Jag lägger en droppe av min själ i varje bok, jag vill så hjärtligt gärna att det ska gå bra för mina karaktärer, att de ska få må bra igen. Det gör också att jag blir lite utmattad, ibland känns det som att en liten del av mig försvinner in i boken för att aldrig komma åter.

Vart får du din inspiration ifrån?
– Skrivandet är enbart hårt arbete för mig. Det handlar om disciplin, tanke och om att sätta sig ner och jobba. Men när jag är ledig, och vill fylla på med energi har jag några favoritsysselsättningar. Jag älskar att vara ute i naturen och att röra på mig. Jag åker skidor, skridskor, springer, paddlar och går promenader i skogen med min hund. Jag tycker mycket om konst, och går gärna och ofta på Stockholms konstmuseer. Även om jag nu har varit där så många gånger, hittar jag alltid någonting nytt som ger mig idéer. Det kan vara små detaljer i en tavla, eller i berättelser om konstnärernas liv. Och så broderar jag, just nu håller jag på med en kudde.

Har du användning av din bakgrund som journalist och pedagog i ditt skrivande?
– Ja, absolut. Som journalist lärde jag mig att skriva snabbt och effektivt. Att inte fastna, det fanns det inte tid för. Att ständigt hänga med i nyhetsflödet, att läsa, läsa, läsa. Och jag lärde mig olika metoder för research som är väldigt användbara. I pedagogiken finns psykologi, filosofi, sociologi. Det är ämnen som intresserar mig väldigt mycket, och som jag i högsta grad använder mig av när jag konstruerar mina berättelser. Men jag har även användning av andra erfarenheter som jag har tillskansat mig genom livet. De tuffa åren som modell i Milano och Paris, de sorglösa åren som skibum i Chamonix, alla resor jag gjorde med min ryggsäck. Jag har till och med nytta av olika svårigheter som jag har varit med om.

Slutligen, om du bara fick läsa en författare för resten av ditt liv, vem hade det blivit och varför?
– Det finns otroligt många författare som jag tycker om och skulle sakna om jag inte fick läsa dem. Men valet känns ganska givet. Joyce Carol Oates. Inte enbart för hennes skicklighet som författare och för att berättelserna är intressanta ur ett psykologiskt perspektiv, utan för hennes enorma produktion. Det skulle fortfarande gå att ställa in många böcker i bokhyllan. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, ”Mitt liv som Råtta”, igår. Hennes böcker är väldigt intressanta och ger utrymme för eftertanke. Den senaste ledde till en lång diskussion här hemma.

Copyright/fotograf: Viktor Fremling

Och eken står där än av Sofia Lundberg

Esther har tappat fotfästet efter en svår skilsmässa och helgerna utan sonen Adrian är plågsamt ensamma. Varannan lördag promenerar hon till en gammal ek på en äng vid vattnet. En dag möter hon Rut där, en äldre dam med fantastisk förmåga att fokusera på det vackra i livet. Rut minns sin ungdom och Esther fascineras av hennes berättelser. En oväntad och stark vänskap utvecklas mellan de två kvinnorna. Men allt är inte som det verkar, vad är det för hemligheter som Rut döljer? Sökandet efter svar tar Esther till Comosjön i Italien där bilden av ett betydligt mer komplicerat livsöde växer fram.

När jag förra hösten läste Sofia Lundbergs Ett frågetecken är ett halvt hjärta kände jag mig ganska ny inom genren. Jag har givetvis läst den här typen av romaner förut men inte fångats av dem och tyckt om dem som jag började göra förra hösten. Och eken står där än följer lite samma mall och är både sorglig och tragisk samtidigt som den är mysig och fängslande.

Boken handlar om Esther som har ett lite trassligt förflutet. Hon plågas av skuldkänslor efter en skilsmässa och hennes före detta man gör inte saken lättare. Hon träffar en dag Rut och de utvecklar en speciell vänskap där de delar med sig av valda delar i livet men så småningom märker man att det är delar som Rut valt att utelämna från deras konversationer. Jag tror att många kan känna igen sig i Esther, och kanske framför allt de skuldkänslor som kommer när ett barn är inblandat. Jag har själv ingen erfarenhet av skilsmässa men utifrån vad man har sett och hört är det långt ifrån alla skilsmässor som slutar lyckligt. Rut är kanske något svårare att få en relation till men hennes liv är minst sagt intressant och båda kvinnornas berättelser och bakgrunder är fantastiska att följa, både genom ord och genom brev. Författaren skrapar inte bara på ytan med dessa karaktärer.

Berättelsen i sig är svår att glömma. Även när jag inte läste boken tänkte jag på den, tänkte på hur man kan skapa en så speciell vänskap under en ek men också vilken press vi sätter på oss själva i dagens samhälle och att vi får dåligt samvete för saker som vi inte bör ha dåligt samvete för. Det är nog något som är mer vanligt än ovanligt och det är viktigt att det tas upp i böcker och annan typ av media.

Det är alltså en känslosam berättelse med inslag av vänskap, gamla hemligheter, sorg och en saga om Italien. Jag kan varmt rekommendera den! Och hör ni, omslaget är fantastiskt fint!

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum Förlag
Utläst: 23 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Landsbygd och mod mellan sidorna

Det första seminariet vi lyssnade på i lördags handlade om landsbygden och varför så många feelgoodförfattare väljer att låta böckerna utspela sig på landet. Moderator Pia Printz inleder med att fråga sig om böcker på landsbygden är förljugna och romantiserande? Eli Åhman Owetz menar att det inte är något förljuget utan eftersom alla känner alla på landet borde det rimligen vara lättare att hitta en partner där än i stan. Även Camilla Davidsson, aktuell med I fikonträdets skugga, stämde in i att det är svårare att hitta någon i stan då det finns ett större urval.

Pia gick vidare till att diskutera utanförperspektivet som nästan alltid uppkommer, att det till exempel oftast är en stadsbo som beger sig till landet. I Anna Lönnqvists bok Sommaren med Ava handlar det om en tjej som gör just detta. Hon längtar efter det lugna och sansade och minns sina barndomssomrar hos mormor i Sunnanby, den fiktiva orten. I Elis bok Brevvännerna handlar det dock om en inbiten landsbygdsinvånare, mjölkbonden Malin, och Camilla har valt landsbygden för miljön, kort och gott. Enligt henne är det mycket lättare att göra mysiga och romantiska miljöer där. Det finns ju dock en baksida med landsbygden och den börjar Pia diskutera, att alla känner alla. Eli tar ett exempel då hon varit ute och signerat och någon äldre person kommit fram till henne och sagt ”men, är det inte du som är Olle Åhmans dotter?”. I dessa fall gör det ingenting för Olle Åhman visar sig vara en bra karl men i de lägen där det kanske handlar om byns alkoholist blir det värre. Även Anna tar upp det då hon i sin senaste bok skrivit om en person som varit med om en mörk händelse. Hela byn skvallrar om detta och personen vågar inte visa sig ute.

I det stora hela är ju feelgood en ganska upplyftande genre men kan man då skildra depp och elände i små stugor undrar Pia. Eli berättar att hennes huvudperson Malin i senaste boken faktiskt känner sig ganska olycklig. Dels för att de varit tvungna att lägga ner gården då det inte varit ekonomiskt försvarbart att ha den kvar. Det betyder att hon saknar djuren, sitt arbete och gemenskapen. Inte heller har hon något samliv med maken. Camilla menar att landsbygden lämnar mycket mer energi och tid över till att tänka och begrunda och det ger då plats för lite djupare och starkare känslor.


Senare på förmiddagen hölls seminariet ”Mod mellan sidorna” där Anna Levahn var moderator. Hon gästades av Sofia Lundberg (aktuell med nya romanen Och eken står där än som släpps den 18 september), Marie-Louise Marc (författare till trilogin om Betty Svan) samt Jenny Fagerlund (aktuell med nya romanen Ett litet steg på vägen som släpps den 26 september).

Samtalet inleds med att Anna påpekar att de alla tre från början är journalister som har gått över till författarskapet. De skriver nu böcker på heltid, alla tre, och när det gäller mod ter det sig lite olika hos deras karaktärer. Sofia berättar att hon gillar att utforska livsöden och att ta reda på hur personer blir som de blir. Jenny å sin sida säger att Linda (huvudkaraktären i Med hälsning från Båstad) inte var så modig i början av boken men att hon sakta men säkert växer. Marie-Louises Betty fick ju starta på ruta ett och har varit tvungen att vara modig redan från början eftersom hon blir av med jobbet och blir motarbetad av sin gamla chef.

Anna undrar om den tuffa sidan är något författarna har fått med sig från journalistiken och tidningsbranschen och de alla tre säger att det är så. Marie-Louise använder mycket av sin erfarenhet när hon skriver. Det kan ha varit saker som hon har testat eller skrivit om förut som kan komma till användning i en annan kontext. Anna undrar lite över de metaforer man kan tänka sig för utveckling, exempelvis starta ett café som många feelgoodförfattare gör i sina böcker. Sofia pratar att hennes grej från Ett frågetecken är ett halvt hjärta är en stjärnkarta som rymmer en hel barndom på Gotland. Slutligen tar Jenny upp något som jag tror att de flesta författare håller med om – att deras karaktärer blir som vänner och man vill följa med på resan. Man vill se de utvecklas och lyckas i livet.

Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg

Elin Boals lever det perfekta livet. Hon är framgångsrik fotograf i New York, hon är sedan länge gift med Sam och tillsammans har de sjuttonåriga dottern Alice. Men någonting har alltid saknats.

En dag får Elin ett brev från barndomsvännen Fredrik, han som en gång var hennes livlina under den fattiga uppväxten på Gotland. En röst från den barndom hon har gjort allt för att förtränga och som ingen annan känner till, inte ens hennes närmaste. Med det oväntade livstecknen kommer minnena och tankarna tillbaka. Det fjärmar henne allt mer från familjen och fyller henne med skam över det hon en gång gjorde, det som fick henne att fly och aldrig mer återvända.

Till sist förstår Elin att hon måste möta sitt förflutna för att kunna bli hel, för att rädda den familj hon har idag. Hon ger sig ut på en resa till en annan kontinent, men också till en annan tid och ett annat liv.

Den här boken fick jag hem som en överraskning, vilket såklart var superkul. Jag visste dock inget om varken den eller författaren men efter lite läsning förstod jag att författaren stod bakom en annan bok som varit väldigt populär när den kom ut. Jag gillar ju att gå in i böcker utan att veta något så på så sätt blev det ju ganska bra och vad förvånad jag blev.

I boken får jag dels följa med till Gotland och dåtid där vår huvudkaraktär Elin växer upp under väldigt stränga och fattiga förhållanden. Jag får ön uppmålad för mig men också Elins och andra familjers tillvaro. Hur hon tvingas stjäla för att hålla sig vid liv, den osannolika turen familjen faktiskt har men som de ändå verkar kasta bort och så vidare. Samtidigt möter jag nutidens Elin, som är så långt från sin uppväxt man kan komma. En kvinna i New York som livnär sig på att fotografera. Hon tjänar mycket pengar, bor fint och har en lycklig familj. Eller hur var det nu? Förr eller senare kommer verkligheten ikapp henne och hon tvingas ta en del viktiga beslut. Vad var det egentligen som gjorde att hon flydde till andra sidan jordklotet?

För mig är det helt otroligt hur man kan ”gömma” hela sin bakgrund bakom en fasad, till och med för sin närmaste familj. Det är också helt otroligt hur snabbt Elins dotter bara sväljer detta och upplösningen blir liksom lite väl hastig. Det känns lite smått orealistiskt då och då men överlag är jag förvånad över hur mycket jag tyckte om boken. Den var fängslande, intressant och spännande och trots att jag irriterade mig en hel del på Elin ville jag bara veta mer om henne.

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2018
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 12 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus