Hoppets tåg av Viola Ardone

Det är efterkrigstid och nöden är stor i det krigshärjade Syditalien. Napolitanska Antonietta är desperat i kampen för brödfödan och sätter sin sjuårige son Amerigo, tillsammans med tusentals andra barn, på ett tåg mot Bologna. Amerigo hamnar hos den ensamstående Derna, vars svåger Alcide får en avgörande roll i Amerigos liv när han tillverkar en fiol åt honom. Allt är annorlunda i Emilia Romagna – språket, människorna, maten – men Amerigo anpassar sig snabbt till de nya levnadsvillkoren, inte minst tack vare musiken.

Men så en dag har det blivit dags att återvända till Neapel. Amerigo ser med nya ögon på smutsen och fattigdomen i Quartiere Spagnuolo och den olyckliga Antonietta. Han gör det han måste göra för att överleva, smyger ombord på ett tåg som tar honom tillbaka till sin fostermor Derna.

Många år senare när Amerigo återvänder till Neapel som en vuxen man och berömd fiollärare konfronteras han med sitt ursprung och det förflutna. Ska han sträcka ut en hjälpande hand till sin bror, som han själv blivit hjälpt en gång? Hur långt sträcker sig en människas skyldigheter gentemot en annan?

I den här boken får vi följa en oskyldig liten pojke vid namn Amerigo. Tillsammans med många andra barn sätts han på ett tåg norrut för att han helt enkelt ska få det bättre. Tanken är att barnen senare ska åka tillbaka till sina föräldrar men vissa väljer att stanna. För Amerigo är detta såklart en helt ny upplevelse och rädsla blandas med hopp och nyfikenhet inför vad som komma skall.

Miljöbeskrivningarna är något jag verkligen uppskattar med boken. Det känns verkligen att det är efterkrigstid och när familjen dessutom lever på det sätt de gör blir det på något vis extra påtagligt. Jag upplever dock att jag inte riktigt får lära känna någon och det skulle även kunna förklara varför jag inte riktigt kan ta till mig boken. Den påverkar och griper inte tag i mig som jag hade hoppats.

Jag kan förstå varför människor gillar den här boken och varför den är nominerad till Årets Bok men det är helt enkelt inte min typ av bok.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Viola Ardone
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 17 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Mias Bokhörna | Boktokig

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Fjortonåriga Adunni drömmer bara om en sak. Att få utbilda sig. Hennes mamma har alltid sagt att det är det enda sättet att få en röst – en möjlighet att göra sig hörd och bestämma sin egen framtid. Men istället för utbildning får hon en make, såld av sin pappa som fru nummer tre till en äldre man som vill att hon ska föda honom en son och arvinge. Hon ser sin dröm sakta vittra sönder och rymmer till stan, med förhoppningen om ett bättre liv, och hamnar som hembiträde i en välbärgad familj i Lagos.

Både som dotter, undergiven fru och maktlös tjänare får Adunni lära sig att hon är ingen. De olyckliga omständigheter hon hamnar i tystar henne tillfälligt, men inte helt. Och när hon förstår att hon måste stå upp inte bara för sig själv utan även för andra som funnits där före henne och för de som ska komma efter, så hittar hon ett sätt att tala, tills någon lyssnar.

Som ni kanske vet har jag ju gett mig på att läsa alla de nominerade böckerna till Årets Bok 2021. Det här var den nionde boken i raden och förmodligen en bok som jag inte hade läst om det inte vore för detta uppdrag.

Det jag gillar med boken är att jag fick veta mer om Nigeria. Det finns så många länder jag inte vet något om och Nigeria är ett av dem. Här får jag läsa om livet på landsbygden men även livet i storstaden, orättvisorna och hur livet kan te sig olika beroende på var du är född. Hur man som kvinna i ett land kan vara så oerhört betydelselös och att det krävs en stor kamp bara för att få utbilda sig. Något som vi i Sverige mer eller mindre ser som självklart.

Det är mycket talspråk i boken och redan från de första sidorna var detta ett irritationsmoment. Jag frågade på Instagram om det var värt att fortsätta läsa, så jobbigt tyckte jag att det var. Jag kan förstå att författaren gjort såhär på sätt och vis men för min del fungerade det inte. Tack vare att boken ändå hade så korta kapitel fick jag ett hyfsat flyt i min läsning. Boken hade ett öppet slut men jag hade gärna sett att vi fick läsa något mer om Adunni. Bara ett kort kapitel eller någon form av epilog. Det tog slut så hastigt och jag lämnades därmed med känslan ”jaha?”.

Jag är glad att jag inte slutade läsa den men det är heller ingen bok som kommer att finnas med mig. Det är alltid roligt att lära sig något nytt men utöver det gav boken mig inte så mycket. För mig är det inte årets bok 2021.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Abi Daré
Utgivningsår: 2020
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 9 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Elzas Bokhylla | Boktokig | Den läsande Kaninen

Älskade barn av Ashley Audrain

9789100182861Blythe vill ge sitt barn all den kärlek hon själv undanhölls när hon växte upp. Men det är inte så lätt med det första barnet, och snart inser hon att det måste vara något som är fel med Violet eller med henne själv. När en tragedi drabbar familjen blir Blythe övertygad om att hennes värsta farhågor är sanna. En gastkramande roman om när moderskapet inte blir som man hoppades, men allt man fasade för.

Mor och dotter. Ängel och monster?
Vi kan inte bestämma vilka föräldrar vi får, eller vem man blir …

Om den här boken inte hade blivit nominerad till Årets Bok 2021 hade jag troligen inte börjat läsa den men tur var väl det för det är en av årets bästa böcker såhär långt.

I grund och botten har vi en berättelse om moderskapet, och hur vissa saker går i arv i generationer. Blythe har ett mörkt förflutet och hennes mamma har i sin tur ungefär samma upplevelse från sin barndom. Saker och ting har hänt som har satt skarpa spår. Trots att man försöker ändra ett beteende och skapa de bästa förutsättningarna för sitt barn är det inte alltid det blir som man tänker sig. Tyvärr är det ofta tabu att prata om det som inte är bra. Blythe är för övrigt en karaktär med mycket i bagaget och det märks att hon faktiskt kämpar. Hon vill bli den mor hon aldrig fick själv, men hon kämpar också med så mycket och ingen verkar förstå. Det är inte heller någon som tror på henne, vilket i sin tur resulterar i trasiga relationer. Jag reagerade främst på när Blythe vill prata med Fox om dotterns eventuella utåtagerande och hans svar blir en fråga om Blythe verkligen älskar dottern. Blythe gör dock många tveksamma saker, men i mångt och mycket tänker jag att det bottnar i att hon behöver hjälp. Jag tycker att författaren har skapat en trovärdig karaktär som det är lätt att känna med och även om jag inte alltid förstår hennes handlingar kan jag ta henne till mig.

Berättelsen rörde upp väldigt mycket känslor hos mig och det fanns mycket att diskutera, bland annat agerandet av ett barn. Kan ett så litet barn vara grymt och manipulativt? Scenen som utspelar sig på lekplatsen får mig att fundera både en och två gånger och det efterföljande ”mamma, kan vi köpa något gott?” etsar sig fast rejält. Jag funderar även mycket på relationen mellan Blythe och Fox där jag upplever att Blythe drar ett stort lass och när hon har det jobbigt och egentligen behöver som mest stöd strör Fox lite extra salt i såren.

Det är så mycket som händer att jag har svårt att sortera tankarna men boken tog mig verkligen med storm. Till en början visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka eller vad som var verkligen händelse eller en tolkning av verkligheten. Det ska bli väldigt intressant att diskutera boken i bokcirkeln nästa vecka och se hur de andra har upplevt berättelsen. Jag håller dock fast vid att det var en riktigt bra bok och jag rekommenderar den varmt till alla.

Mitt betyg 5/5

Författare: Ashley Audrain
Utgivningsår: 2021
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 18 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg |

Amerikansk jord av Jeanine Cummins

Cummins_AmerikanskJord_hires_SEAcapulco, Mexiko: Medan Lydia och hennes åttaåriga son gömmer sig i badrummet blir resten av familjen mördade i trädgården. Som hämnd för ett avslöjande reportage vill ledaren för knarkkartellen Los Jardineros utplåna inte bara Lydias journalistmake utan hela hans familj. Nyss var ledaren en omtyckt kund i hennes bokhandel. Nu är han en hänsynslös mördare som inte kommer att skona vare sig henne eller sonen.

De flyr, först på måfå, sedan norrut. Mer än 200 mil om dagen måste de lägga bakom sig, med buss och tåg och till fots genom öknen innan de kommer till USA. På vägen möter de barmhärtighet och medmänsklighet men också livshotande faror. Och hela tiden jagas de av Javier – den man som för inte så länge sedan var hennes vän.

När nomineringarna kom till Årets Bok 2021 insåg jag att jag inte hade läst en enda av böckerna men att jag absolut ville det. Därför skapade jag en digital bokcirkel som alla som ville kunde anmäla sig till. Amerikansk jord var den första boken vi läste och den diskuterade vi för ett par veckor sedan.

Boken öppnar starkt med en fruktansvärd öppningsscen och ett fruktansvärt öde. Det är ren tur att Lydia och Luca klarar sig, och det kanske hade varit annorlunda om de inte hade märkt den där lilla bloddroppen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att krypa fram från sitt gömställe för att se hela sin familj utplånad på det sättet. Lydia förstår snabbt att hon måste tränga undan sina känslor och försöka vara förnuftig, för att rädda sig själv och Luca. Hon väljer att fly och längs denna långa väg stöter de på flera betydelsefulla människor. När jag läser blir jag så glad över att folk väljer att öppna sina hjärtan, sina hem för att de ska kunna klara det här men jag får också lite ont i magen över alla hemskheter som finns där ute i världen, vad vissa människor får utstå för att få leva.

Samtidigt får vi även läsa lite om bakgrunden, hur Lydia och Javier träffades. De utvecklar snabbt en stark vänskap och är intresserade av samma saker. Jag tycker att deras relation är trovärdig, men i bokcirkeln pratade vi även om möjligheten att Javier hela tiden visste vem Lydia var och kanske ”höll koll” genom henne. Det är bara spekulationer men ändå intressant.

Boken fångade mig direkt och höll mig sedan i ett krampaktigt tag hela vägen. Den fick mig nyfiken på olika saker som jag sedan ville ta reda på mer om, t.ex La Bestia. Jag hade väldigt dålig koll på detta innan så jag uppskattar att boken lärt mig något. Dessutom kände jag så med Lydia och Luca.

Detta är en bok jag framöver kommer att rekommendera om man vill läsa något som griper tag i en direkt. Jag tyckte mycket om den och förstår absolut varför den är nominerad till årets bok.

Tack till Bazar Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jeanine Cummins
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bazar Förlag
Utläst: 3 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Och dagarna går.. | Boktokig | Lottens Bokblogg

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

ll_charlottemcconaghy_densistamigrationen_skyddsomslag.inddFranny Stone har tillbringat hela livet vid havet, driven av kärleken till fåglarna som svävar ovanför. Men när klimatförändringarna medför att alla vilda djur börjar dö ut i fruktansvärd hastighet börjar även hennes älskade fåglar att försvinna.

På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.

Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.

Den här boken har jag varit nyfiken på ett tag men när alla började gissa att den skulle bli nominerad till Årets bok sköt jag fram den lite i att läsa-listan och tog tag i den under april. Förväntningarna var höga men jag var samtidigt lite osäker på om jag verkligen skulle gilla den. Det är ju det där med hypade böcker.

Vår huvudperson, Franny, får vi möta direkt och det är svårt att sätta fingret på henne som karaktär. Trots att stämningen är ganska melankolisk och berättelsen i sig är tragisk får jag ingen känsla för Franny. Jag har därför svårt att känna med henne och någon annan karaktär gjorde inte heller något vidare avtryck.

Det är ett stort fokus på natur, klimat och fåglar. Boken har kallats för cli-fi hos vissa, alltså klimatfiktion, och jag är böjd att hålla med. Författaren målar upp för oss vad som händer när djuren försvinner och det är ingen trevlig syn men det tar inte så bra på mig som jag hoppats, kanske delvis för att jag har svårt att känna med karaktärerna eller tycka att det är intressant.

Jag stämmer inte in i hyllningskören gällande den här boken. För min del var den ”meh” och jag blev mest besviken, även om den var välskriven. Omslaget är dock helt fantastiskt.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Charlotte McConaghy
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 30 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | Idas Recensioner | Hyllan | Malins Bokblogg | Lottens Bokblogg

Käre Edward av Ann Napolitano

En sommarmorgon lyfter ett flygplan från New York till Los Angeles. Det är 191 passagerare ombord, bland dem en ung kvinna som tar ett graviditetstest på flygplanets toalett, en Wall Street-miljonär som flirtar med flygvärdinnan, en skadad soldat som återvänder från Afghanistan och två föräldrar som flyttar över landet med sina söner. När planet kraschar på ett fält i Colorado är den yngste av dessa pojkar, 12-årige Edward Adler, den enda som överlever.

Edward kämpar för att förstå meningen med sin överlevnad och för att hitta en plats i världen utan sin familj. I det nya hemmet hos mostern och hennes man är den enda trösten vänskapen med flickan i huset bredvid, Shay. Tillsammans gör Edward och Shay en häpnadsväckande upptäckt: gömda i familjens garage finns säckar med brev från släktingar till de andra passagerarna, adresserade till Edward.

Eftersom Edward växer upp i skuggan av barndomens plötsliga tragedi tvingas han konfrontera några av livets mest djupgående frågor: Hur gör vi det mesta av den tid vi får? Och vad betyder det att inte bara överleva, utan att verkligen leva?

När den här boken dök upp som månadens bok i bokklubben var jag först lite skeptisk men efter att jag hade läst beskrivningen tänkte jag ändå ge den ett försök. Min förhoppning var att det skulle vara en lite ledsam historia om att hitta tillbaka till sig själv och framför allt att försöka leva efter en stor tragedi. Till viss del hade jag väl rätt, även om jag blev lite besviken.

Boken handlar om en flygkrasch och vad som hände med den enda överlevande efter detta, 12-årige Edward. I några kapitel följer vi de olika passagerarna och personalen ombord på flygplanet och i några följer vi Edwards väg tillbaka efter kraschen. Detta tycker jag ger ett större djup i berättelsen och de övriga karaktärerna blir på något vis mer levande. Det handlar inte bara om Edward, utan även om de övriga 190 passagerarna som inte fick leva.

Relationen Edward bygger upp till granntjejen Shay är väldigt speciell. Som läsare förstår man snabbt att hon kommer att betyda mycket för honom. Till en början som en vän och ett väldigt stort stöd, men senare även på andra sätt. Breven som de hittar gömda i garaget utgör en stor del av Edwards bearbetning och att hon gör det tillsammans med Shay skapar oerhört starka band.

Det ÄR en fin och tragisk berättelse och boken är både välskriven och bra men jag trodde att den skulle slå mig med full kraft och det gör den inte. Den kommer inte att finnas kvar hos mig någon längre stund och det var så jag hade velat ha det. Jag vet inte om det beror på Edward som karaktär, berättelsen i sig eller något annat men den sjunker inte så djupt in i mig som jag hade önskat och jag lämnas med en besviken känsla och ett ”meh”. Jag måste dock säga att jag imponeras av Napolitano och hennes research kring detta och det faktum att hon inspirerats av tidigare flygkrascher. Jag ser fram emot att se och läsa mer av den här författaren för dåligt, det var det inte.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Ann Napolitano
Utgivningsår: 2020
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 31 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Litteraturkvalster | Boktanken | Och dagarna går…

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kol gruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet.

Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar.

Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med giftormar och beväpnade hembrännare, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem …

Den här boken är nominerad till årets bok 2020, men det var inte bara därför jag började läsa den utan även för att författaren heter Jojo Moyes. Jag har alla Moyes översatta böcker här hemma och det är på tiden att jag läser dem också.

Alice van Cleves liv blir inte riktigt som hon hade tänkt sig efter giftermålet med Bennett. Han verkar inte vilja vara i närheten av henne och det gör förstås att hon känner sig än mer ensam efter flytten från England till USA. Hon har inte hunnit få några vänner heller så när hon blir en del av det ridande biblioteket känner hon att hon gör något meningsfullt, även om det tar lite tid för bergens invånare att lita på henne. Vänskap och systerskap är en stor del av den här boken och det är så härligt att få följa med i utvecklingen av relationerna. Alice kommer från början in som en utböling i bibliotekariegruppen, och det utvecklar sig sedan till något så starkt. De står upp för varandra och kämpar för att få göra precis det de gör, dela med sig av böcker och kunskap. De lämnar inte bara ut böcker, de blir också en stor del av vissas liv.

Bergens stjärnor ska till viss del vara baserad på verkliga händelser, vilket jag tycker är väldigt spännande. På den tiden var det spänningar mellan svarta och vita exempelvis och att kvinnor ”bröt sig ut” på det här sättet hörde inte till vanligheterna. Berättelsen följer dessa olika delar på ett bra och trovärdigt sätt samtidigt som Jojo Moyes väver in kärlek och spänning. Historiska romaner brukar normalt sett inte riktigt vara min grej men den här tyckte jag mycket om.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jojo Moyes
Utgivningsår: 2019
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 27 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Fiktiviteter | Systrarnaböcker | Barnboksbloggen | Evas Bokhörna | och dagarna går…

Such a Fun Age av Kiley Reid

Alix Chamberlain is a woman who gets what she wants and has made a living, with her confidence-driven brand, showing other women how to do the same. So she is shocked when her babysitter, Emira Tucker, is confronted while watching the Chamberlains’ toddler one night, walking the aisles of their local high-end supermarket. The store’s security guard, seeing a young black woman out late with a white child, accuses Emira of kidnapping two-year-old Briar. A small crowd gathers, a bystander films everything, and Emira is furious and humiliated. Alix resolves to make things right.

But Emira herself is aimless, broke, and wary of Alix’s desire to help. At twenty-five, she is about to lose her health insurance and has no idea what to do with her life. When the video of Emira unearths someone from Alix’s past, both women find themselves on a crash course that will upend everything they think they know about themselves, and each other.

I årets The Reading Rush hade de en liten bokklubb där syftet var att läsa Such a Fun Age av Kiley Reid, och sedan diskutera boken i forumet. Tjejerna som står bakom läsutmaningen skulle också diskutera boken i en live-video, men det blev dessvärre inte av. Några av er har säkert hört talas om vad som hände och jag tänker inte ge mig in i diskussionen utan bara nöja mig med att säga att jag läste boken under veckan som The Reading Rush pågick. Jag visste i princip inget om boken när jag påbörjade den. Jag hade hört en kort bit av handlingen och tyckte den lät intressant men det jag hade hört visade sig vara en ytterst liten del av vad som faktiskt hände. Det blev alltså inte alls som jag hade tänkt men ändå ganska bra.

Som läsare får vi följa Emira i hennes dagliga liv. Hon längtar efter något annat men vet inte riktigt vad, hon ser sina vänner skaffa det ena toppjobbet efter det andra och på kärleksfronten går det också till en början ganska knackigt. Det som slår mig först är Emiras härliga relation till Briar. En stor del av att hon ändå trivs med sitt arbete är Briar, och att få läsa om deras dagar tillsammans är riktigt härligt. Man förstår också ganska snabbt att det är något med Alix som inte är riktigt som det ska, vilket gör att man vill fortsätta att läsa. Alix har tidigare blivit anklagad för rasism och det är precis som att hon verkligen vill trycka på att det inte alls är så, snarare tvärtom. Hon gör sig till väldigt mycket inför Emira och är mån om att hon ska må bra, vilket är riktigt bra från en arbetsgivare, men blir samtidigt lite väl mycket. Alix personlighet är väldigt överdriven. När dessutom Kelley dyker in i bilden är det som att något exploderar. Jag ifrågasätter lite varför Alix bryr sig så otroligt mycket om sitt yttre och andras beteende i sällskap av Kelley, men kanske också kan förstå det med tanke på bakgrunden. Bakgrunden är en stor del av berättelsen och även om Alix och Kelley har lite olika uppfattning om vad som hände, får vi veta bit för bit vad som har format Alix till den kvinna hon är idag. Spännande men också lite förvirrande.

Jag får lite ont i magen när jag märker hur Briar behandlas. Att hon har Emira är guld värt, men att hennes egen mamma så tydligt favoriserar den yngsta dottern gör ont. Hon blir gång på gång ignorerad och får inte den kärlek och ömhet som en liten tjej behöver. Jag reflekterade speciellt kring scenen vid middagsbordet när Briar kräks och Alix är helt uppe in sin egen bubbla. Det märks så tydligt att Alix inte riktigt vet hur hon ska hantera dottern. Att Briar dessutom märker att lillasyster är mammas favorit är bara hemskt. Att redan som tvååring få känslan att hon inte räcker till måste vara fruktansvärt.

Boken tar upp en hel del intressanta ämnen men det gör också att det blir lite spretigt. Jag hade lite svårt att först ta mig in i boken dessutom och det tror jag berodde på att det helt enkelt blev för mycket av allt. För mycket Alix, för mycket Emira och för mycket diskussion kring allt de gjorde. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att tycka att det var lite långtråkigt. I det stora hela tycker jag dock att det var en helt okej bok, även om jag hade väntat mig något annat.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kiley Reid
Utgivningsår: 2019
Förlag: G.P. Putnam’s Sons
Utläst: 26 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Alla älskar Bianca av Birgitta Bergin

Bianca är en person som alla älskar. Hon är oemotståndlig, hemlighetsfull och vacker. Men vad är det hon döljer? Och vem älskar Bianca mest?

Tre par anländer till Thorskogs slott för en lyxig helg i slottets magnifika salar. Under ett intensivt dygn tvingas någon konfrontera sitt dolda förflutna, en hustru gör något hon för evigt ångrar, en ung kvinna tvingas se sin älskares sanna väsen och en dagbok avslöjar precis det ingen vill veta allt medan Bianca gör upp med sitt liv.

Detta är min första bekantskap med Birgitta Bergin, men definitivt inte den sista. Jag trodde jag visste vad jag gav mig in på när jag började läsa den här boken men så var inte fallet. Flera twister, hemligheter och svek senare är jag fortfarande lite förvirrad men jag ska försöka berätta mer om vad jag tyckte om boken.

Bokens olika kapitel berättas ur de olika karaktärernas perspektiv och jag förstod nästan direkt att det var något med Bianca som inte riktigt var som det skulle. Hon var lätt att måla upp framför sig med sin frihet, sin målning och närhet till havet och samtidigt blev jag mer och mer nyfiken på hennes historia ju mer jag läste. Det var något mystiskt med det hela och relationen till Tommy och Viktor gjorde det inte mindre spännande. Varför hade hon mer eller mindre flyttat ifrån deras gemensamma hem?

När fler karaktärer och relationer introduceras för mig undrar jag lite hur det hela ska gå ihop men någonstans längs vägen förstår jag att det kommer att göra det. Vi har Frida som lever ihop med Leo, de äkta makarna Mikaela och Max, Viktor, Tommy och Bianca samt Astrid och någonstans är de alla sammanlänkade. Emellanåt blir jag lite förvirrad av de ledtrådar vi fått men mot slutet blir det lite av en aha-upplevelse och allt knyts samman väldigt bra. Skickligt av författaren!

Boken är lättläst och går snabbt att läsa ut tack vare drivet. Som läsare vill man veta vad som ska hända sedan, och sedan, och sedan. Så mycket att man kanske ligger vaken till 03 på natten för att få läsa färdigt. Så gjorde i alla fall jag.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Birgitta Bergin
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 4 januari 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokhyllan | Bokprataren | Boklysten | Boktokig | Zellys Bokhylla

Och eken står där än av Sofia Lundberg

Esther har tappat fotfästet efter en svår skilsmässa och helgerna utan sonen Adrian är plågsamt ensamma. Varannan lördag promenerar hon till en gammal ek på en äng vid vattnet. En dag möter hon Rut där, en äldre dam med fantastisk förmåga att fokusera på det vackra i livet. Rut minns sin ungdom och Esther fascineras av hennes berättelser. En oväntad och stark vänskap utvecklas mellan de två kvinnorna. Men allt är inte som det verkar, vad är det för hemligheter som Rut döljer? Sökandet efter svar tar Esther till Comosjön i Italien där bilden av ett betydligt mer komplicerat livsöde växer fram.

När jag förra hösten läste Sofia Lundbergs Ett frågetecken är ett halvt hjärta kände jag mig ganska ny inom genren. Jag har givetvis läst den här typen av romaner förut men inte fångats av dem och tyckt om dem som jag började göra förra hösten. Och eken står där än följer lite samma mall och är både sorglig och tragisk samtidigt som den är mysig och fängslande.

Boken handlar om Esther som har ett lite trassligt förflutet. Hon plågas av skuldkänslor efter en skilsmässa och hennes före detta man gör inte saken lättare. Hon träffar en dag Rut och de utvecklar en speciell vänskap där de delar med sig av valda delar i livet men så småningom märker man att det är delar som Rut valt att utelämna från deras konversationer. Jag tror att många kan känna igen sig i Esther, och kanske framför allt de skuldkänslor som kommer när ett barn är inblandat. Jag har själv ingen erfarenhet av skilsmässa men utifrån vad man har sett och hört är det långt ifrån alla skilsmässor som slutar lyckligt. Rut är kanske något svårare att få en relation till men hennes liv är minst sagt intressant och båda kvinnornas berättelser och bakgrunder är fantastiska att följa, både genom ord och genom brev. Författaren skrapar inte bara på ytan med dessa karaktärer.

Berättelsen i sig är svår att glömma. Även när jag inte läste boken tänkte jag på den, tänkte på hur man kan skapa en så speciell vänskap under en ek men också vilken press vi sätter på oss själva i dagens samhälle och att vi får dåligt samvete för saker som vi inte bör ha dåligt samvete för. Det är nog något som är mer vanligt än ovanligt och det är viktigt att det tas upp i böcker och annan typ av media.

Det är alltså en känslosam berättelse med inslag av vänskap, gamla hemligheter, sorg och en saga om Italien. Jag kan varmt rekommendera den! Och hör ni, omslaget är fantastiskt fint!

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum Förlag
Utläst: 23 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus