Årets bok 2021

Nu har vinnaren presenterats i Årets Bok-omröstningen 2021 och även en andraplats och en tredjeplats är utsedd. Jag har hört mycket om ”Stöld” och gissade nästan att den skulle vara med i topp tre men de andra hade jag inte tippat.

Jag drog ju igång en bokcirkel kring detta och läste alla nominerade böcker utom två. En av dessa två var ”De kapabla” så det var ju lite synd, men jag är ändå nöjd med de jag har läst. Jag hade dock velat se en helt annan topp tre, men vi har ju alla olika smak.

Vad tycker ni om de tre på topplistan? Var det väntat?

Fotograf: Henrik Almegård Mårtensson

Hoppets tåg av Viola Ardone

Det är efterkrigstid och nöden är stor i det krigshärjade Syditalien. Napolitanska Antonietta är desperat i kampen för brödfödan och sätter sin sjuårige son Amerigo, tillsammans med tusentals andra barn, på ett tåg mot Bologna. Amerigo hamnar hos den ensamstående Derna, vars svåger Alcide får en avgörande roll i Amerigos liv när han tillverkar en fiol åt honom. Allt är annorlunda i Emilia Romagna – språket, människorna, maten – men Amerigo anpassar sig snabbt till de nya levnadsvillkoren, inte minst tack vare musiken.

Men så en dag har det blivit dags att återvända till Neapel. Amerigo ser med nya ögon på smutsen och fattigdomen i Quartiere Spagnuolo och den olyckliga Antonietta. Han gör det han måste göra för att överleva, smyger ombord på ett tåg som tar honom tillbaka till sin fostermor Derna.

Många år senare när Amerigo återvänder till Neapel som en vuxen man och berömd fiollärare konfronteras han med sitt ursprung och det förflutna. Ska han sträcka ut en hjälpande hand till sin bror, som han själv blivit hjälpt en gång? Hur långt sträcker sig en människas skyldigheter gentemot en annan?

I den här boken får vi följa en oskyldig liten pojke vid namn Amerigo. Tillsammans med många andra barn sätts han på ett tåg norrut för att han helt enkelt ska få det bättre. Tanken är att barnen senare ska åka tillbaka till sina föräldrar men vissa väljer att stanna. För Amerigo är detta såklart en helt ny upplevelse och rädsla blandas med hopp och nyfikenhet inför vad som komma skall.

Miljöbeskrivningarna är något jag verkligen uppskattar med boken. Det känns verkligen att det är efterkrigstid och när familjen dessutom lever på det sätt de gör blir det på något vis extra påtagligt. Jag upplever dock att jag inte riktigt får lära känna någon och det skulle även kunna förklara varför jag inte riktigt kan ta till mig boken. Den påverkar och griper inte tag i mig som jag hade hoppats.

Jag kan förstå varför människor gillar den här boken och varför den är nominerad till Årets Bok men det är helt enkelt inte min typ av bok.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Viola Ardone
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 17 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Mias Bokhörna | Boktokig

Hur går Årets Bok-läsningen?

Nu är det faktiskt inte långt kvar innan vinnaren i Årets Bok 2021 tillkännages. Redan när de nominerade presenterades bestämde jag mig för att försöka läsa alla och skapade dessutom en digital bokcirkel där vi diskuterade böckerna. Bokcirkeln avslutades efter hälften av böckerna men det var ändå väldigt givande och vi hade roligt på träffarna.

Hur har det då gått med läsningen? Jag har hunnit läsa nästan alla vid det här laget. De som är lästa och recenserade här på bloggen är:
*Amerikansk jord av Jeanine Cummins
*Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
*Flickan som fick en röst av Abi Daré
*Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg
*Rotvälta av Tove Alsterdal
*Samtal från en ängel av Guillaume Musso
*Stöld av Ann-Helen Laestadius
*Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
*Älskade barn av Ashley Audrain

Lästa men ej recenserade ännu:
*Hoppets tåg av Viola Ardone

Ännu ej lästa:
*De kapabla av Klas Ekman
*Shuggie Bain av Douglas Stuart

Den 12 september är sista dag för att rösta på sin favorit. Av alla jag har läst är ”Älskade barn” av Ashley Audrain min favorit. Vilken är er?

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Fjortonåriga Adunni drömmer bara om en sak. Att få utbilda sig. Hennes mamma har alltid sagt att det är det enda sättet att få en röst – en möjlighet att göra sig hörd och bestämma sin egen framtid. Men istället för utbildning får hon en make, såld av sin pappa som fru nummer tre till en äldre man som vill att hon ska föda honom en son och arvinge. Hon ser sin dröm sakta vittra sönder och rymmer till stan, med förhoppningen om ett bättre liv, och hamnar som hembiträde i en välbärgad familj i Lagos.

Både som dotter, undergiven fru och maktlös tjänare får Adunni lära sig att hon är ingen. De olyckliga omständigheter hon hamnar i tystar henne tillfälligt, men inte helt. Och när hon förstår att hon måste stå upp inte bara för sig själv utan även för andra som funnits där före henne och för de som ska komma efter, så hittar hon ett sätt att tala, tills någon lyssnar.

Som ni kanske vet har jag ju gett mig på att läsa alla de nominerade böckerna till Årets Bok 2021. Det här var den nionde boken i raden och förmodligen en bok som jag inte hade läst om det inte vore för detta uppdrag.

Det jag gillar med boken är att jag fick veta mer om Nigeria. Det finns så många länder jag inte vet något om och Nigeria är ett av dem. Här får jag läsa om livet på landsbygden men även livet i storstaden, orättvisorna och hur livet kan te sig olika beroende på var du är född. Hur man som kvinna i ett land kan vara så oerhört betydelselös och att det krävs en stor kamp bara för att få utbilda sig. Något som vi i Sverige mer eller mindre ser som självklart.

Det är mycket talspråk i boken och redan från de första sidorna var detta ett irritationsmoment. Jag frågade på Instagram om det var värt att fortsätta läsa, så jobbigt tyckte jag att det var. Jag kan förstå att författaren gjort såhär på sätt och vis men för min del fungerade det inte. Tack vare att boken ändå hade så korta kapitel fick jag ett hyfsat flyt i min läsning. Boken hade ett öppet slut men jag hade gärna sett att vi fick läsa något mer om Adunni. Bara ett kort kapitel eller någon form av epilog. Det tog slut så hastigt och jag lämnades därmed med känslan ”jaha?”.

Jag är glad att jag inte slutade läsa den men det är heller ingen bok som kommer att finnas med mig. Det är alltid roligt att lära sig något nytt men utöver det gav boken mig inte så mycket. För mig är det inte årets bok 2021.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Abi Daré
Utgivningsår: 2020
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 9 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Elzas Bokhylla | Boktokig | Den läsande Kaninen

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

9789100183028I februari 1986 sker det första mordet i byn Tiarp på Nyårsåsen utanför Halmstad. För polisen Sven och hans son Vidar blir det en avgörande tid. Landet är i chock efter mordet på Olof Palme. Medan Vidar söker sin väg mot vuxenlivet, tvingas Sven in i mörkret på Nyårsåsen för att jaga Tiarpsmannen: Vem är han? Vem blir hans nästa offer? Och vem är författaren som långt senare återger historien – varför skriver han?

Jag har varit nyfiken på Christoffer Carlsson under åren men samtidigt har jag varit lite rädd att det inte har varit min typ av bok. När den här boken blev nominerad till Årets Bok 2021 köpte jag hem den och jag är glad att jag har läst den men jag hade delvis rätt i att det inte var min typ av bok.

Boken utspelar sig från mitten av 80-talet och framåt. Sven är polisen som får det första fallet på halsen och redan då är han egentligen på bristningsgränsen. Samtidigt som han jagar förövaren till vilket pris som helst ska han även försöka vara make och far till Vidar. Han har mycket att grubbla över och som pricken över i:et blir han sjuk. Vi får även följa sonen Vidar från det att han är ett litet barn till att han själv blir polis och vuxen. Trots att han ser och upplever sin far är han fast besluten att också bli polis.

Den röda tråden genom hela boken skulle jag säga är att hitta sanningen. Det finns mycket spekulationer och saker sprids snabbt i små samhällen. Sven kan inte koppla bort fallet och tar saken i egna händer mer än en gång. Även för Vidars kommer det att handla om att hitta någon form av sanning.

Det här är en kriminalroman med lågt tempo. Det handlar om en seriemördare men det som gör att boken skiljer sig från andra deckare med seriemördare tycker jag är att jakten pågår under flera generationer. Författaren är bra på att beskriva de miljöer som karaktärerna befinner sig i och det är inte svårt att måla upp dem i huvudet men överlag är det för lågt tempo för min smak. Den där spänningen som jag gillar i deckare fanns inte heller där. Jag gillar dock att den är skriven ur en författares perspektiv, att personen i fråga samtidigt försöker ta reda på vad som har hänt.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Christoffer Carlsson
Utgivningsår: 2021
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 24 juli 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Enligt O | Hyllan | Fiktiviteter | Boktanken

Rotvälta av Tove Alsterdal

9789179033361_RotvaltaOlof var bara fjorton år när han erkände mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred. Tjugotre år senare svänger han av E4:an i Ångermanland, in på småvägarna som leder till hans barndomshem. I duschen hittar han sin pappa död, mördad med en jaktkniv.

Polisen Eira Sjödin har just återvänt till uppväxtens Kramfors, för att finnas till hands för sin mamma. I undersökningen av mordet på Olofs far kommer hon allt närmare sitt eget liv. Eira var nio år när Lina mördades. Olof var pojken i hennes mardrömmar.

Här har vi ytterligare en bok som blivit nominerad till Årets Bok 2021, och den enda av de nominerade som jag har funderat på att läsa tidigare. Den har nämligen vunnit andra priser som har gjort att jag har börjat kika lite på den. Nu är den läst i alla fall och jag ska försöka bena ut vad jag tycker om den.

Boken utspelar sig kring Kramfors och jag känner igen de mindre byarna där snacket går och folk är snabba på att döma ut innan de vet all fakta. Samtidigt är det något med dessa miljöer som gör det extra spännande och mystiskt. Du vet inte vad grannen har för bakgrund eller vem det egentligen är som bor tre hus bort.

Vi får i berättelsen följa flera olika delar. Dels är det Eira och mordet på Olofs far, men i samband med det blir vi även inblandade i det gamla mordet på Lina. Det är mycket saker i det fallet som är värt att titta på, inte minst saknaden av en kropp. Vi får även lite av ett sidospår som jag till en början tycker är lite spännande men som sedan övergår i att bli lite förutsägbart och ”för enkelt”.

Vår huvudkaraktär Eira tyckte jag nästan omedelbart om. Hon kändes på något vis genuin och äkta, och hade dessutom öga för detaljer. I stället för att göra karriär valde hon att flytta hem och ta hand om mamma, osjälviskt och fint. Det märks dock att hon längtar bort emellanåt. August gillade jag också, åtminstone tillsammans med Eira. Jag ser fram emot att läsa mer om dem. Jag gillade även utvecklingen av Magnus som karaktär och hoppas han finns med även i nästa bok. Det känns som att det finns mer där att säga.

Överlag tyckte jag att det var en bra och välskriven bok. Jag gillade som sagt miljöerna och karaktärerna. Jag var inte helt överens med delar av handlingen (eller slutet för den delen..) men jag kanske får mina svar i nästa bok. Jag ser fram emot att läsa mer av Tove Alsterdal.

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Mitt betyg 4/5

Författare: Tove Alsterdal
Serie: Ådalen #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lind & Co
Utläst: 4 juli 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Enligt O | Romeoandjuliet | Barnboksbloggen | Hyllan

Samtal från en ängel av Guillaume Musso

Samtal_fran_en_angel_HRPå ett flygplatscafé på JFK i New York krockar Madeline och Jonathan så att de tappar allt de har i händerna. Ilskna och frustrerade plockar de upp sina saker från golvet och i förvirringen råkar de förväxla sina mobiltelefoner. När de upptäcker misstaget är de 10 000 kilometer ifrån varandra. Hon är blomsterhandlare i Paris, och han restaurangägare i San Francisco.

Innan de har bestämt hur de ska byta tillbaka telefonerna kan de inte motstå frestelsen att tjuvkika in i varandras digitala liv. Var för sig börjar de undersöka innehållet på den andres telefon och sakta blir de alltmer besatta av varandra, vilket leder till en oväntad upptäckt: Deras öden är sammanlänkade av en hemlighet de bägge trodde var begravd för evigt …

Det var inte så länge sedan jag upptäckte Guillaume Musso då jag läste Central Park. Precis som i den har den här boken ett enormt driv framåt och det händer mycket på kort tid. Som gjort för en actionrulle skulle förmodligen vissa säga! Även här får vi delvis följa med i nutidsberättelsen samtidigt som vi får små glimtar från våra huvudkaraktärer Madeline och Jonathans bakgrunder.

Jag fastnar inte riktigt för Jonathan som karaktär, även om jag uppskattar att läsa om hans förflutna som kock och känner med honom i vad som komma skall. Madeleine tycker jag däremot är riktigt intressant och det faktum att ett fall kan etsa sig fast så på hjärnan tycker jag både är skrämmande och fascinerande. Jag förstår varför hon har försökt begrava fallet, men jag förstår också varför hon inte kan låta bli att gräva ner sig i det igen. Det får dock Jonathan att verka vara någon slags hjälte, vilket jag känner mig lite skeptisk till, men ibland får det bara vara så. Jag tycker mig i alla fall se en karaktärsutveckling hos båda två och det är ju en av alla saker som är så spännande med böcker.

Boken utspelar sig lite överallt. Vi får möta Madeline i Paris, Jonathan i hans vardag i San Francisco men en stor del utspelar sig även i New York. Jag har inte besökt någon av dessa städer men jag har inte svårt att föreställa mig och författaren gör ett bra jobb med att måla upp miljöerna för mig.

I en annan recension jag läste hade personen i fråga skrivit om att den röda tråden i boken skulle kunna sammanfattas till att allt inte alltid är vad man tror att det är och där håller jag med. Att saker och ting gömmer sig under ytan är nog mer vanligt än vad vi tror. Som några av er kanske redan vet är boken nominerad till Årets Bok 2021. Den får inte min röst men jag tyckte absolut att den var bra och läsvärd så gillar man actionladdade, lättlästa böcker med driv så är den här perfekt.

Tack till Bokförlaget Nona för recensionsexemplaret!

Mitt betyg 4/5

Författare: Guillaume Musso
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokförlaget Nona
Utläst: 26 juni 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Epiloger | Marias Bokhylla

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

9789177751373-scaledEn klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

I början av den här boken upplevde jag att det var väldigt jobbigt att läsa, dels på grund av storleken men också för att jag hade svårt att komma in i den. Jag störde mig också en del på alla skeva beskrivningar av människor som faktiskt kändes ganska osmakliga. En bit in i boken kunde jag dock tänka bort detta och ta till mig karaktärerna mer, vilket gjorde det lite roligare att läsa.

I boken är det Max, Johan, Siw, Anna, Marko och Maria som står i centrum. De är vänner sedan skolan, några är syskon och så vidare. Vi får även träffa Alva en hel del, Siws lillgamla dotter som var en riktigt härlig karaktär. Det är en del karaktärer att hålla reda på, men på något vis fungerar det i den här boken. Vi får den bakgrund som behövs kring var och en och till viss del kan vi förstå var och ens beteende och handlingar. Deras relationer är väl på ett vis också grundstommen i boken och det som görs att den drivs framåt.

Det övernaturliga i det här fallet har jag svårt för. Jag gillar ändå övernaturligheter men jag tycker inte det passar in i den här smeten. Visst, deras syner och hörsel men det som bor i vattnet. Nja. Jag har även svårt att förstå hur vissa saker bara lämnas till sitt öde eller accepteras på en sekund, trots att det nyss var helt otänkbart.

Jag har svårt att tycka om en bok som tar så lång tid att komma in i. Dessutom finns flera störmoment för min del så det slutliga betyget blir ok. Den är ok, inte mer.

Mitt betyg: 2/5

Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2021
Förlag: Ordfront Förlag
Utläst: 12 juni 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokkoll | Bokblomma | Ugglan & Boken | Fiktiviteter | Beroende av böcker

Älskade barn av Ashley Audrain

9789100182861Blythe vill ge sitt barn all den kärlek hon själv undanhölls när hon växte upp. Men det är inte så lätt med det första barnet, och snart inser hon att det måste vara något som är fel med Violet eller med henne själv. När en tragedi drabbar familjen blir Blythe övertygad om att hennes värsta farhågor är sanna. En gastkramande roman om när moderskapet inte blir som man hoppades, men allt man fasade för.

Mor och dotter. Ängel och monster?
Vi kan inte bestämma vilka föräldrar vi får, eller vem man blir …

Om den här boken inte hade blivit nominerad till Årets Bok 2021 hade jag troligen inte börjat läsa den men tur var väl det för det är en av årets bästa böcker såhär långt.

I grund och botten har vi en berättelse om moderskapet, och hur vissa saker går i arv i generationer. Blythe har ett mörkt förflutet och hennes mamma har i sin tur ungefär samma upplevelse från sin barndom. Saker och ting har hänt som har satt skarpa spår. Trots att man försöker ändra ett beteende och skapa de bästa förutsättningarna för sitt barn är det inte alltid det blir som man tänker sig. Tyvärr är det ofta tabu att prata om det som inte är bra. Blythe är för övrigt en karaktär med mycket i bagaget och det märks att hon faktiskt kämpar. Hon vill bli den mor hon aldrig fick själv, men hon kämpar också med så mycket och ingen verkar förstå. Det är inte heller någon som tror på henne, vilket i sin tur resulterar i trasiga relationer. Jag reagerade främst på när Blythe vill prata med Fox om dotterns eventuella utåtagerande och hans svar blir en fråga om Blythe verkligen älskar dottern. Blythe gör dock många tveksamma saker, men i mångt och mycket tänker jag att det bottnar i att hon behöver hjälp. Jag tycker att författaren har skapat en trovärdig karaktär som det är lätt att känna med och även om jag inte alltid förstår hennes handlingar kan jag ta henne till mig.

Berättelsen rörde upp väldigt mycket känslor hos mig och det fanns mycket att diskutera, bland annat agerandet av ett barn. Kan ett så litet barn vara grymt och manipulativt? Scenen som utspelar sig på lekplatsen får mig att fundera både en och två gånger och det efterföljande ”mamma, kan vi köpa något gott?” etsar sig fast rejält. Jag funderar även mycket på relationen mellan Blythe och Fox där jag upplever att Blythe drar ett stort lass och när hon har det jobbigt och egentligen behöver som mest stöd strör Fox lite extra salt i såren.

Det är så mycket som händer att jag har svårt att sortera tankarna men boken tog mig verkligen med storm. Till en början visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka eller vad som var verkligen händelse eller en tolkning av verkligheten. Det ska bli väldigt intressant att diskutera boken i bokcirkeln nästa vecka och se hur de andra har upplevt berättelsen. Jag håller dock fast vid att det var en riktigt bra bok och jag rekommenderar den varmt till alla.

Mitt betyg 5/5

Författare: Ashley Audrain
Utgivningsår: 2021
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 18 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg |

Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg

Je-mappelle-Agneta-framsida”Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig.”

Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för henne.

Agnetas man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att ”din kropp är ditt tempel” och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.

Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne.

Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig – varje fredagar 17.00 sitt på bar.
Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till [email protected]

Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.

Jag har inte läst så mycket av Emma Hamberg så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här. Jag hade kanske inte plockat upp den om den inte blivit nominerad till Årets Bok men tur var väl att jag gjorde det för jag gillade den.

Bokens huvudperson är en 49-årig kvinna så jag har lite svårt att identifiera mig med henne. Hennes relation med barnen sker dessutom genom Swish och hennes man bryr sig bara om fågelskådning och cykel, något hon mer eller mindre tvingas med på. Jag förstår inte varför hon inte sätter ner foten tidigare men samtidigt är jag helt fel person att säga något om detta. I bokcirkeln pratade vi lite om att det kan vara Agnetas enda möjlighet till ett band med barnen just nu och då vill hon hålla fast vid det men jag vet inte. Magnus som karaktär har jag i alla fall oerhört svårt för och lär mig aldrig att tycka om. De personer hon träffar i Frankrike däremot, Einar, Fabien och Bonnibelle, är alla en del i Agnetas utveckling och fyller verkligen sin plats i berättelsen.

Jag både ler och fnissar stundtals när jag läser boken men samtidigt finns det något djupare och sorgligare. Historien med Einar till exempel går många år tillbaka och är fortfarande som ett stort, öppet sår. Vi får samtidigt följa med på Agnetas resa att hitta sig själv.

Jag gillar de flesta av bokens karaktärer och tycker att många av dem utvecklas åt rätt håll under berättelsens gång. Jag gillar miljöerna i Frankrike, även om det ibland gränsar till för mycket. Överlag tyckte jag att det var trevlig läsning och jag uppskattar verkligen Emma Hambergs sätt att skriva.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emma Hamberg
Utgivningsår: 2021
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 10 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Villa Freja | Malins Bokblogg | Hyllan | Bokprataren | Och dagarna går…