Etikett: vampyrer

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Just nu läser jag bland annat ”De odödligas regler” av Julie Kagawa och här är min smakbit;

Handling:
I en framtida värld styr vampyrerna.

Människorna är föda.

Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten.

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen.

Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad och vem hon skulle kunna dö för.

Det gick. Jag kände blodet rinna genom halsen och ner till magen, kände hur det lämnade ett glödande spår efter sig. Armen rörde sig inte och den varma vätskan fortsatte att flöda in i munnen. Inte förrän jag hade svalt tre eller fyra gånger försvann handen och han lade ner mig på marken igen. Trottoaren kändes hård och kall under ryggen.
– Det kan ha varit för sent, mumlade vampyren nästa som för sig själv. Vi måste vänta och se hur det går för dig. Och vad du ska bli.
– Vad…händer nu?
Medvetandet räckte knappt till att tvinga fram de korta orden. Jag kisade sömnigt mot honom medan smärtan dämpades till ett avlägset molande som tillhörde någon annan. Mörkret trängde sig in i synfältet likt en miljon svarta, myllrande myror.
– Nu, lilla människa, sa främlingen och lade en hand över min panna. Nu ska du dö. Förhoppningsvis träffas vi igen på andra sidan.
Med det slöt jag ögonen och drogs ner under ytan. Och där i regnet, i en namnlös vampyrs kalla famn, lämnade jag de levandes värld.