Tina Frennstedt om huvudkaraktären Tess, hur det är att skriva uppföljare och ouppklarade fall

Tina Frennstedt är kriminalreportern som blev författare och förra året vann pris för årets deckardebut, Cold Case: Försvunnen. Uppföljaren till den, Cold Case: Väg 9, har nu dykt upp i handeln och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Tina berättar att hon har fått bra reaktioner och fina kommentarer från både läsare, bloggare och recensenter men det är inte helt lätt att skriva just uppföljare.
– Alla pratar om hur svårt det är att följa upp något som hyllats, kanske speciellt den andra i en serie. Det är många beslut som ska tas, vägen för serien ska stakas ut och man ska bevisa att den första inte var en tillfällig lyckoträff. Det har varit ett lite slitigt år men mödan värd när man får det här bemötandet.

Cold Case: Väg 9 handlar precis som föregående bok om ett gammalt, ouppklarat mord i Skåne. Boken är inspirerad av mordet på Niklas Elmberg 1991 och anledningen till att hon valde att skildra just det mordet var personlig. Tina och Niklas var nämligen jämngamla, bodde i samma stad och hade gemensamma vänner.
– Ouppklarade fall blir som en sorts trauma för många och präglar även bygden eller staden där det hände. Dels går en gärningsman fri, dels har vi människor ett behov av att få veta vad som hände, det outhärdliga blir åtminstone enklare att hantera då och gå vidare. Jag bestämde mig tidigt för att den andra boken skulle ha paralleller med just detta fall, kanske just för att det påverkade mig mycket när jag var ung.

Att kontakta de anhöriga till mordoffren i de aktuella fallen ser Tina som en självklarhet. Hon har hittills inte fått någon negativ reaktion på att hon skriver om fallen och menar att de anhöriga nog är ganska vana eftersom det titt som tätt skrivs om fallen i media.
– Generellt är många anhöriga positiva till att deras familjemedlemmar uppmärksammas, att den mördade även ska glömmas är ytterligare men bestraffning, förutom att det aldrig har klarats upp.

Att hålla balansen mellan det verkliga och det fiktiva har Tina inga större bekymmer med. För hennes del är det viktigaste att inte det verkliga får ta över för mycket, eftersom hon menar att det skulle begränsa henne.
– Hittills har jag låtit fallen i nutid vara fiktiva. Det är en större utmaning för min del att få till den biten trovärdigt, det andra, det verkliga, har jag hyfsad koll på. Men i Väg 9 har jag nog ännu mer referenser till verkliga händelser och personer, smågrejer, mest för att jag själv tycker de är roliga att skriva om.

Huvudkaraktären i Tinas böcker, Tess Hjalmarsson, kallas både för ”Supersnuten” och är homosexuell, något som sticker ut i spänningsgenren. Tess är väldigt populär i Tyskland och många läsare menar att man lätt kan känna igen sig i karaktären.
– Hon har allmängiltiga önskningar i livet, som familj, ett sommarhus, barn och hund. Hon har haft en ganska okomplicerad uppväxt i en övre medelklassfamilj medan Marie haft det mycket tuffare och är en betydligt mer oborstad personlighet. Det som gör Tess annorlunda är att hon är homosexuell, och det sticker ut i spänningsgenre. Det är få deckarhjältar som är detta, vilket är lite konstigt egentligen för jag känner flera kvinnliga homosexuella poliser. Att hon själv tillhör en minoritet gör att hon har lätt att identifiera sig och känna empati med de som hon träffar i sitt yrke.

Tina berättar att hon ännu inte har träffat Tess i det verkliga livet men att hon fortfarande letar. Formandet av Tess och hennes sidekick Marie Erling skedde ungefär samtidigt och för flera år sedan. Tina menar att de är beroende av varandra på grund av att de är så olika. När det gäller framtidsplanerna har hon lite olika saker på gång.
– Just för tillfället arbetar jag med ett krim-tv-projekt för ett produktionsbolag, vilket känns jätteskoj att bryta av med. Men när det är över ska jag börja dyka ner i nästa cold case-bok ordentligt. Vi får se när den är klar, det är bra att hålla högt tempo med serier samtidigt är jag mån om att handlingen ska få växa fram och bli bra.

Ett par boktips vill hon också bjuda på.
– Christina Wahldéns ”Nämn inte de döda” där man får följa med till Australien eller Søren Sveistrups, ”Kastanjemannen” som utspelar sig i Köpenhamn.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Cold Case: Väg 9 av Tina Frennstedt

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En kontroversiell konstnärinna hittas död vid Stenshuvud fyr på långfredagsmorgon. I anslutning till liket upptäcker man en märklig lera som visar sig vara identisk med den som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund mördades för 15 år sedan. När kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, även kallad supersnuten, tillsammans med kollegan Marie Erling tittar närmare på fallen hittar hon inga uppenbara kopplingar mellan offren men nyheten startar en kedja av dramatiska händelser på Österlen. Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma misstänka att hennes man inte är den hon trodde att han var.

Precis som i den första boken i den här serien dras man som läsare snabbt in i boken, både genom de nutida händelserna men också genom tillbakablickarna på det gamla fallet med studenten Max. Boken har samma upplägg som dess föregångare där vi bit för bit får veta vad som egentligen hände den där natten när han försvann och det gillar jag. Jag får själv bilda mig en uppfattning, jag kan ha fyra olika teorier för att till sist inse att jag hade helt fel. Den här typen av upplägg gör att alla mina sinnen sätts på helspänn för att jag inte ska missa något.

Huvudkaraktären Tess är tillbaka, om än på ett lite oväntat sätt. Marie finns i vanlig ordning vid hennes sida, även om högre makter försöker att ändra på detta. Båda karaktärerna fortsätter sin utveckling i denna bok och det är spännande att se hur de hanterar både deras nya liv privat och det faktum att gruppen står inför en eventuell nedläggning. Övriga karaktärer flyter med bra och jag blev väldigt nyfiken på Lundberg. Vi fick veta vad som gjorde att han hoppade av utredningen när det begav sig men jag hoppas han stannar i CC-gruppen ändå, och framför allt att den får vara kvar.

Jag skrev ju i min recension om första boken att jag tycker det är intressant med kalla fall och så även här. Fallet med Max är inspirerat av mordet på Niklas Elmberg 1991 och direkt efter att jag hade lagt ner boken började jag googla fallet. Att en bok skapar det intresset ser jag som väldigt bra. Boken håller dessutom spänningen uppe hela tiden och till slut blir det svårt att inte sträckläsa.

Detta är en riktigt bra uppföljare och jag ser fram emot mer kalla fall med Tess och Marie i spetsen!

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #2
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum
Utläst: 28 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
Cold Case: Försvunnen (Cold Case #1)

Andra som bloggat om boken:
Elzas Bokhylla