Cold Case: Skärseld av Tina Frennstedt

En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista. 

Jag har tyckt bra om de två första delarna i den här serien så när denna kom var det inget snack om att jag skulle läsa den och jag blev inte besviken.

När det kommer till karaktärerna följer vi främst Tess. Hon har nu flyttat ihop med sin flickvän Sandra men det är allt annat än lätt med tanke på Sandras ex. Tess känner sig iakttagen men är det exet som spökar? Sandra figurerar mest som en bikaraktär här och vi får inte lära känna henne så mycket mer. Tess parhäst Marie är givetvis också en del av utredningen men tampas samtidigt med privata problem.

Samtidigt som vi får följa bränderna på Österlen blir vi även mer bekanta med en pojke som bodde hos Tess en kort stund som barn. Han har idag blivit vuxen men fallen ser ut att hänga ihop på något vis. Utredningen är spännande att följa och det är först mot slutet jag börjar gissa vem som kan vara skyldig. Överlag skulle jag dock säga att den här boken fokuserar mer på relationer och privata vendettor än på utredningen men det gör mig faktiskt inget. I och med det lär jag känna både Tess och Marie ytterligare. Jag hade dock önskat lite mer av Carsten Morris.

Boken går snabbt att läsa och har lagom långa kapitel, vilket skapar ett flyt i läsningen. Jag är hela tiden nyfiken på vad som komma skall. Jag ser fram emot att läsa fler delar i den här serien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #3
Utgivningsår: 2021
Förlag: Forum
Utläst: 12 september 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
– Cold Case: Försvunnen (Cold Case #1)
Cold Case: Väg 9 (Cold Case #2)

Andra som bloggat om boken:

En smakebit på søndag: Skärseld

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag ”Skärseld” av Tina Frennstedt.

Handling:
En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista.

De satt tysta, försökte förstå innebörden i det som de just konstaterat. En första möjlig koppling mellan Lena Bergmark och de nya bränderna.
– Om musiken kommit från en Bluetooth-spelare måste gärningsmannen befunnit sig i närheten under tiden, eller hur?
Marie blåste en bubbla från tuggummit och nickade.
– Det beror ju på räckvidden men jag har svårt att tänka mig att man låter någon mer avancerad variant gå till spillo i en brand. Men framför allt borde man kunna spåra vem som har kopplat upp sig mot den, bara man vet vem som står som ägare till telefonen.
Tess vände sig mot Lundberg.
– Vad minns du av Betty van Friis?
Han lutade sig tillbaka  i stolen och funderade.
– Hon var ju en av de fåtal som vi hörde lite mer i utredningen. Bettina van Friis umgicks med Lena sista veckan och vi pratade mycket med henne om Bosse. Hon visste att han hade tagit illa upp när Lena gjorde slut.
Tess samlade ihop sina saker.
– Jag tror vi ska åka och träffa henne.

Tina Frennstedt om huvudkaraktären Tess, hur det är att skriva uppföljare och ouppklarade fall

Tina Frennstedt är kriminalreportern som blev författare och förra året vann pris för årets deckardebut, Cold Case: Försvunnen. Uppföljaren till den, Cold Case: Väg 9, har nu dykt upp i handeln och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Tina berättar att hon har fått bra reaktioner och fina kommentarer från både läsare, bloggare och recensenter men det är inte helt lätt att skriva just uppföljare.
– Alla pratar om hur svårt det är att följa upp något som hyllats, kanske speciellt den andra i en serie. Det är många beslut som ska tas, vägen för serien ska stakas ut och man ska bevisa att den första inte var en tillfällig lyckoträff. Det har varit ett lite slitigt år men mödan värd när man får det här bemötandet.

Cold Case: Väg 9 handlar precis som föregående bok om ett gammalt, ouppklarat mord i Skåne. Boken är inspirerad av mordet på Niklas Elmberg 1991 och anledningen till att hon valde att skildra just det mordet var personlig. Tina och Niklas var nämligen jämngamla, bodde i samma stad och hade gemensamma vänner.
– Ouppklarade fall blir som en sorts trauma för många och präglar även bygden eller staden där det hände. Dels går en gärningsman fri, dels har vi människor ett behov av att få veta vad som hände, det outhärdliga blir åtminstone enklare att hantera då och gå vidare. Jag bestämde mig tidigt för att den andra boken skulle ha paralleller med just detta fall, kanske just för att det påverkade mig mycket när jag var ung.

Att kontakta de anhöriga till mordoffren i de aktuella fallen ser Tina som en självklarhet. Hon har hittills inte fått någon negativ reaktion på att hon skriver om fallen och menar att de anhöriga nog är ganska vana eftersom det titt som tätt skrivs om fallen i media.
– Generellt är många anhöriga positiva till att deras familjemedlemmar uppmärksammas, att den mördade även ska glömmas är ytterligare men bestraffning, förutom att det aldrig har klarats upp.

Att hålla balansen mellan det verkliga och det fiktiva har Tina inga större bekymmer med. För hennes del är det viktigaste att inte det verkliga får ta över för mycket, eftersom hon menar att det skulle begränsa henne.
– Hittills har jag låtit fallen i nutid vara fiktiva. Det är en större utmaning för min del att få till den biten trovärdigt, det andra, det verkliga, har jag hyfsad koll på. Men i Väg 9 har jag nog ännu mer referenser till verkliga händelser och personer, smågrejer, mest för att jag själv tycker de är roliga att skriva om.

Huvudkaraktären i Tinas böcker, Tess Hjalmarsson, kallas både för ”Supersnuten” och är homosexuell, något som sticker ut i spänningsgenren. Tess är väldigt populär i Tyskland och många läsare menar att man lätt kan känna igen sig i karaktären.
– Hon har allmängiltiga önskningar i livet, som familj, ett sommarhus, barn och hund. Hon har haft en ganska okomplicerad uppväxt i en övre medelklassfamilj medan Marie haft det mycket tuffare och är en betydligt mer oborstad personlighet. Det som gör Tess annorlunda är att hon är homosexuell, och det sticker ut i spänningsgenre. Det är få deckarhjältar som är detta, vilket är lite konstigt egentligen för jag känner flera kvinnliga homosexuella poliser. Att hon själv tillhör en minoritet gör att hon har lätt att identifiera sig och känna empati med de som hon träffar i sitt yrke.

Tina berättar att hon ännu inte har träffat Tess i det verkliga livet men att hon fortfarande letar. Formandet av Tess och hennes sidekick Marie Erling skedde ungefär samtidigt och för flera år sedan. Tina menar att de är beroende av varandra på grund av att de är så olika. När det gäller framtidsplanerna har hon lite olika saker på gång.
– Just för tillfället arbetar jag med ett krim-tv-projekt för ett produktionsbolag, vilket känns jätteskoj att bryta av med. Men när det är över ska jag börja dyka ner i nästa cold case-bok ordentligt. Vi får se när den är klar, det är bra att hålla högt tempo med serier samtidigt är jag mån om att handlingen ska få växa fram och bli bra.

Ett par boktips vill hon också bjuda på.
– Christina Wahldéns ”Nämn inte de döda” där man får följa med till Australien eller Søren Sveistrups, ”Kastanjemannen” som utspelar sig i Köpenhamn.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Cold Case: Väg 9 av Tina Frennstedt

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En kontroversiell konstnärinna hittas död vid Stenshuvud fyr på långfredagsmorgon. I anslutning till liket upptäcker man en märklig lera som visar sig vara identisk med den som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund mördades för 15 år sedan. När kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, även kallad supersnuten, tillsammans med kollegan Marie Erling tittar närmare på fallen hittar hon inga uppenbara kopplingar mellan offren men nyheten startar en kedja av dramatiska händelser på Österlen. Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma misstänka att hennes man inte är den hon trodde att han var.

Precis som i den första boken i den här serien dras man som läsare snabbt in i boken, både genom de nutida händelserna men också genom tillbakablickarna på det gamla fallet med studenten Max. Boken har samma upplägg som dess föregångare där vi bit för bit får veta vad som egentligen hände den där natten när han försvann och det gillar jag. Jag får själv bilda mig en uppfattning, jag kan ha fyra olika teorier för att till sist inse att jag hade helt fel. Den här typen av upplägg gör att alla mina sinnen sätts på helspänn för att jag inte ska missa något.

Huvudkaraktären Tess är tillbaka, om än på ett lite oväntat sätt. Marie finns i vanlig ordning vid hennes sida, även om högre makter försöker att ändra på detta. Båda karaktärerna fortsätter sin utveckling i denna bok och det är spännande att se hur de hanterar både deras nya liv privat och det faktum att gruppen står inför en eventuell nedläggning. Övriga karaktärer flyter med bra och jag blev väldigt nyfiken på Lundberg. Vi fick veta vad som gjorde att han hoppade av utredningen när det begav sig men jag hoppas han stannar i CC-gruppen ändå, och framför allt att den får vara kvar.

Jag skrev ju i min recension om första boken att jag tycker det är intressant med kalla fall och så även här. Fallet med Max är inspirerat av mordet på Niklas Elmberg 1991 och direkt efter att jag hade lagt ner boken började jag googla fallet. Att en bok skapar det intresset ser jag som väldigt bra. Boken håller dessutom spänningen uppe hela tiden och till slut blir det svårt att inte sträckläsa.

Detta är en riktigt bra uppföljare och jag ser fram emot mer kalla fall med Tess och Marie i spetsen!

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #2
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum
Utläst: 28 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
– Cold Case: Försvunnen (Cold Case #1)

Andra som bloggat om boken:
Elzas Bokhylla

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. 16 år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Polisen famlar i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet. Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

I den här boken dras man som läsare snabbt in i handlingen och det är spännande redan från de första sidorna. Sakta men säkert får man klart för sig hur den försvunna kvinnans sista tid såg ut men samtidigt får vi också följa utredningen av våldtäkterna och morden. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att den här typen av fall är riktigt otäcka och just det här med att vara iakttagen gör att det kryper i skinnet på mig.

Vår huvudkaraktär, Tess Hjalmarsson, är en tuff tjej som också blir kallad Supersnuten. Mycket på skoj såklart men det ligger väl något i det? Samtidigt blir hon inte uppmålad som någon slags superhjälte utan vi får följa både hennes bra och dåliga sidor. Parallellt med utredningarna har hon det lite knepigt på relationssidan och det skapar fler dimensioner till hennes karaktär. Hennes parhäst Marie har det inte heller så lätt med relationerna och medan Tess längtar efter barn har Marie så det räcker och blir över. Det skapar såklart en mindre konflikt dem emellan.

Fallet med den unga kvinnan, Annika, är inspirerat av Helena-fallet i Mariestad 1992. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om kalla fall på det här viset och blev automatiskt nyfiken och började läsa vidare om Helena-fallet efter att boken var utläst. Överlag tycker jag att Cold Case: Försvunnen är en riktigt bra och spännande bok. Den är trovärdig och skriven på ett bra sätt som gör att spänningen hela tiden hålls uppe.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 15 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokstunder | Johannas Deckarhörna | Zellys Bokhylla | Läsa & Lyssna | Bokmysan

Smakebit på søndag: Väg 9

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Cold Case: Väg 9” av Tina Frennstedt.

Handling:
En kontroversiell konstnärinna hittas död vid Stenshuvud fyr på långfredagsmorgon. I anslutning till liket upptäcker man en märklig lera som visar sig vara identisk med den som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund mördades för 15 år sedan. När kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, även kallad supersnuten, tillsammans med kollegan Marie Erling tittar närmare på fallen hittar hon inga uppenbara kopplingar mellan offren men nyheten startar en kedja av dramatiska händelser på Österlen. Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma misstänka att hennes man inte är den hon trodde att han var.

Han hade aldrig träffat någon mer tjurskallig och fyrkantig typ än Björn. Inte undra på att han inte hade en enda vän på hela skolan. Som om han, med några dagar kvar till uppspelningen och efter alla timmar vid pianot, skulle byta nummer för Björns skull. Han fick nog ta och prata med någon av lärarna ändå.
Det var milt och friskt ute, träden hade precis börjat skifta i gult. Pågatåget mot Ystad skulle gå först om tio minuter. Max bar upp cykeln på perrongen och satte sig ner på bänken och väntade.
Efter en stund hörde han på ljudet från rälsen att det lila tåget närmade sig. Det rullade in på stationen och Max reste sig upp.
När han kommit in och dörrarna gled igen såg han ut genom fönstret. På perrongen stod Björn och stirrade in i vagnen efter honom.

Crimetime Awards 2019 – Vinnarna!

Tyvärr var jag inte på plats för att bevittna det hela men jag har tagit del av mängder filmer och bilder på Instagram angående prisutdelningen på Crimetime Awards 2019. Jag tänkte presentera vinnarna här nedan, var kategori för sig.

Årets hederspris
Jan Mårtenson

Juryns motivering:
Med en utgivning om 70 böcker, varav hela 50 är deckare, innehar författaren ett svårslaget rekord i den svenska deckarvärlden. Kulturell bildning, personliga iakttagelser av samtiden och en klurig deckargåta är självklara ingredienser i böckerna som har blivit så älskade av publiken. Sedan 1973 har hans stora läsekrets kunnat följa antihjälten, kanske rentav författarens alter ego, den stillsamme antikhandlaren Johan Kristian Homan på hans oväntade och ibland livsfarliga uppdrag. Att huvudpersonen har sitt eget litterära sällskap, Homansällskapet, visar om inte annat hur populära böckerna är. Årets bok Dödligt hot är Jan Mårtensons femtionde deckare – en enorm litterär bedrift och något väl värt att fira! Crimetime Award Årets hederspris går 2019 till Jan Mårtenson.

Årets barndeckare
LasseMajas deckarhandbok av Martin Widmark och Helena Willis

Årets deckardebut
Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Årets deckarförfattare (i samarbete med Bookbeat)
Sofie Sarenbrant

Uppdaterar med motiveringar på övriga senare!

Författarintervju: Tina Frennstedt

Sist ut i min serie med intervjuer inför Bokmässan och Crimetime Awards är Tina Frennstedt. Hennes bok Cold Case: Försvunnen är nominerad till årets deckardebut. (Psst.. nästa vecka kommer andra intervjuer!)

Copyright/fotograf: Maria Östlin

Tina, du har blivit nominerad till årets deckardebut på Crimetime Awards. Grattis! Hur känns det? Har du hunnit smälta det något?
– Det känns så klart jättebra. Innan man är nominerad spelar det inte så stor roll, sen när det händer vill man ju bara vinna men det är hård konkurrens.

Boken som blivit nominerad, din debut, heter Cold Case: Försvunnen. Vad kan du berätta om den?
– Den första delen i den här cold case-serien är inspirerad av Helena Anderssons försvinnande i Mariestad. Handlingen utspelar sig i Malmö och på Österlen och min polishjälte heter Tess Hjalmarsson, vars liv man får följa både professionellt och privat. Hon är chef för Skånes cold case-grupp och brinner för att klara upp de här gamla, ofta glömda lite åsidosatta morden. Hon har en sidekick som heter Marie Erling och som är ganska frispråkig och speciell. Boken inleds med en rad brutala överfall mot kvinnor i Malmö och så småningom dyker det upp spår som binder ihop en dansk gärningsman med det ouppklarade försvinnandet. När jag skriver tar jag det mesta från verkligheten och blandar det med min egen fiktiva historia. Den danska seriebrottslingen är också inspirerad av ett verkligt case. Som journalist är det säkert en gammal yrkesskada, men det verkliga triggar mig mer än fantasin.

Den här boken ska vara första delen i en serie. När kommer nästa del?
– Den andra kommer under nästa år, tidig vår är det tänkt. Jag sitter och skriver på den nu och det känns väldigt roligt att få återvända och gå in i mina karaktärers värld igen.

Vad tror du om motståndet i kategorin? Har du kanske läst någon av de andras böcker?
– Nej, inte läst än men så klart skummat lite för att få ett hum om dem (hinner inte läsa så mycket just nu). Men de verkar mycket begåvade och trevliga på alla sätt så det blir en hård kamp!

Jag kan tänka mig att man som deckarförfattare får sin beskärda del av poliser, mord, försvinnanden, utredningar och så vidare. Läser du själv deckare eller blir det helt enkelt för mycket av det goda?
– Ja, jag läser absolut deckare och har gjort i många år. Elizabeth George och Patricia Cornwell var mina första favoriter i genren. Jag har ju arbetat som kriminalreporter och sedan med krim-tv, på Brottscentralen i flera år, så krim är ett naturligt inslag i mitt liv och jag har ganska lätt för att stänga av om jag tycker det blir för mycket, vilket jag sällan gör. Just nu ser jag de nya avsnitten av Mindhunter på Netflix.

Vad hade du skrivit om det inte hade blivit deckare?
– Jag gav ut en dokumentärroman för drygt 10 år sedan, Diplomatdottern, om en svensk kvinna som åkte fast med heroin på Bangkoks flygplats. Jag skulle kunna tänka mig skriva fler faktaböcker kring verkliga fall. Eller så kanske en relationsroman kunde vara skoj testa, men det ligger nog lite framåt i tiden i så fall.

Kommer du att besöka Bokmässan och vart kan vi i så fall hitta dig?
– Yes, så klart, jag måste ju kolla om jag vinner! Jag har en del punkter där jag medverkar, bla på Crimetime om true crime, så ni hittar mig förmodligen där eller i Forums monter.