Etikett: Crimetime Award 2019

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Publicerat den av Malin1 kommentar

En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. 16 år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Polisen famlar i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet. Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

I den här boken dras man som läsare snabbt in i handlingen och det är spännande redan från de första sidorna. Sakta men säkert får man klart för sig hur den försvunna kvinnans sista tid såg ut men samtidigt får vi också följa utredningen av våldtäkterna och morden. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att den här typen av fall är riktigt otäcka och just det här med att vara iakttagen gör att det kryper i skinnet på mig.

Vår huvudkaraktär, Tess Hjalmarsson, är en tuff tjej som också blir kallad Supersnuten. Mycket på skoj såklart men det ligger väl något i det? Samtidigt blir hon inte uppmålad som någon slags superhjälte utan vi får följa både hennes bra och dåliga sidor. Parallellt med utredningarna har hon det lite knepigt på relationssidan och det skapar fler dimensioner till hennes karaktär. Hennes parhäst Marie har det inte heller så lätt med relationerna och medan Tess längtar efter barn har Marie så det räcker och blir över. Det skapar såklart en mindre konflikt dem emellan.

Fallet med den unga kvinnan, Annika, är inspirerat av Helena-fallet i Mariestad 1992. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om kalla fall på det här viset och blev automatiskt nyfiken och började läsa vidare om Helena-fallet efter att boken var utläst. Överlag tycker jag att Cold Case: Försvunnen är en riktigt bra och spännande bok. Den är trovärdig och skriven på ett bra sätt som gör att spänningen hela tiden hålls uppe.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 15 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokstunder | Johannas Deckarhörna | Zellys Bokhylla | Läsa & Lyssna | Bokmysan

Crimetime Awards 2019 – Vinnarna!

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Tyvärr var jag inte på plats för att bevittna det hela men jag har tagit del av mängder filmer och bilder på Instagram angående prisutdelningen på Crimetime Awards 2019. Jag tänkte presentera vinnarna här nedan, var kategori för sig.

Årets hederspris
Jan Mårtenson

Juryns motivering:
Med en utgivning om 70 böcker, varav hela 50 är deckare, innehar författaren ett svårslaget rekord i den svenska deckarvärlden. Kulturell bildning, personliga iakttagelser av samtiden och en klurig deckargåta är självklara ingredienser i böckerna som har blivit så älskade av publiken. Sedan 1973 har hans stora läsekrets kunnat följa antihjälten, kanske rentav författarens alter ego, den stillsamme antikhandlaren Johan Kristian Homan på hans oväntade och ibland livsfarliga uppdrag. Att huvudpersonen har sitt eget litterära sällskap, Homansällskapet, visar om inte annat hur populära böckerna är. Årets bok Dödligt hot är Jan Mårtensons femtionde deckare – en enorm litterär bedrift och något väl värt att fira! Crimetime Award Årets hederspris går 2019 till Jan Mårtenson.

Årets barndeckare
LasseMajas deckarhandbok av Martin Widmark och Helena Willis

Årets deckardebut
Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Årets deckarförfattare (i samarbete med Bookbeat)
Sofie Sarenbrant

Uppdaterar med motiveringar på övriga senare!

Författarintervju: Tina Frennstedt

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Sist ut i min serie med intervjuer inför Bokmässan och Crimetime Awards är Tina Frennstedt. Hennes bok Cold Case: Försvunnen är nominerad till årets deckardebut. (Psst.. nästa vecka kommer andra intervjuer!)

Copyright/fotograf: Maria Östlin

Tina, du har blivit nominerad till årets deckardebut på Crimetime Awards. Grattis! Hur känns det? Har du hunnit smälta det något?
– Det känns så klart jättebra. Innan man är nominerad spelar det inte så stor roll, sen när det händer vill man ju bara vinna men det är hård konkurrens.

Boken som blivit nominerad, din debut, heter Cold Case: Försvunnen. Vad kan du berätta om den?
– Den första delen i den här cold case-serien är inspirerad av Helena Anderssons försvinnande i Mariestad. Handlingen utspelar sig i Malmö och på Österlen och min polishjälte heter Tess Hjalmarsson, vars liv man får följa både professionellt och privat. Hon är chef för Skånes cold case-grupp och brinner för att klara upp de här gamla, ofta glömda lite åsidosatta morden. Hon har en sidekick som heter Marie Erling och som är ganska frispråkig och speciell. Boken inleds med en rad brutala överfall mot kvinnor i Malmö och så småningom dyker det upp spår som binder ihop en dansk gärningsman med det ouppklarade försvinnandet. När jag skriver tar jag det mesta från verkligheten och blandar det med min egen fiktiva historia. Den danska seriebrottslingen är också inspirerad av ett verkligt case. Som journalist är det säkert en gammal yrkesskada, men det verkliga triggar mig mer än fantasin.

Den här boken ska vara första delen i en serie. När kommer nästa del?
– Den andra kommer under nästa år, tidig vår är det tänkt. Jag sitter och skriver på den nu och det känns väldigt roligt att få återvända och gå in i mina karaktärers värld igen.

Vad tror du om motståndet i kategorin? Har du kanske läst någon av de andras böcker?
– Nej, inte läst än men så klart skummat lite för att få ett hum om dem (hinner inte läsa så mycket just nu). Men de verkar mycket begåvade och trevliga på alla sätt så det blir en hård kamp!

Jag kan tänka mig att man som deckarförfattare får sin beskärda del av poliser, mord, försvinnanden, utredningar och så vidare. Läser du själv deckare eller blir det helt enkelt för mycket av det goda?
– Ja, jag läser absolut deckare och har gjort i många år. Elizabeth George och Patricia Cornwell var mina första favoriter i genren. Jag har ju arbetat som kriminalreporter och sedan med krim-tv, på Brottscentralen i flera år, så krim är ett naturligt inslag i mitt liv och jag har ganska lätt för att stänga av om jag tycker det blir för mycket, vilket jag sällan gör. Just nu ser jag de nya avsnitten av Mindhunter på Netflix.

Vad hade du skrivit om det inte hade blivit deckare?
– Jag gav ut en dokumentärroman för drygt 10 år sedan, Diplomatdottern, om en svensk kvinna som åkte fast med heroin på Bangkoks flygplats. Jag skulle kunna tänka mig skriva fler faktaböcker kring verkliga fall. Eller så kanske en relationsroman kunde vara skoj testa, men det ligger nog lite framåt i tiden i så fall.

Kommer du att besöka Bokmässan och vart kan vi i så fall hitta dig?
– Yes, så klart, jag måste ju kolla om jag vinner! Jag har en del punkter där jag medverkar, bla på Crimetime om true crime, så ni hittar mig förmodligen där eller i Forums monter.

Ett högre syfte av Malin Thunberg Schunke

Publicerat den av Malin3 kommentarer

Under en exklusiv svensexa på den franska rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för mord. Efter flera terrordåd har stämningen hårdnat i Europa, och den ärelystne domaren Philippe Duvernoy driver den franska brottsutredningen med järnhand.

Jakten på attentatsmännen spänner över flera länder, och i Haag blir den svenska åklagaren Esther Edh och hennes färgstarka italienska chef Fabia Moretti engagerade i fallet. Vem är Amir Yasin och vad hände egentligen i baren i Juan-les-Pins? Det komplicerade ärendet präglas snart av maktspel och nationellt revirtänkande.

Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin förtvivlat för upprättelse, men framför allt för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser.

När jag tog tag i den här boken förväntade jag mig egentligen ingenting men det tog inte många minuter innan jag fastnade. Hur något så oskyldigt som en svensexa kan sluta med att en blir misstänkt för mord känns ju helt bedrövligt men i dagens samhälle kan allt hända, känns det som. Amir porträtteras som vilken kille som helst. Han har en sambo och ett barn hemma i Sverige när han åker på svensexa i Frankrike och allt förvandlas till en mardröm. De tre vännerna han hade med sig reagerar alla på olika sätt när Amir grips misstänkt för mord och terrorism men åtminstone en gör allt för att hjälpa Amir ur trasslet. På grund av misstankarna mot Amir sitter han isolerad och får inte prata med sina nära. Dessutom sitter han i ett av Europas mest brutala fängelser, vilket förmodligen hade knäckt vem som helst.

Förutom Amir har vi de två huvudpersonerna Esther Edh, som är åklagare, och Fabia Moretti som är Esthers chef. Esther gjorde inget särskilt intryck på mig men kanske kan växa till sig i senare delar av serien men Fabia, däremot, verkar väldigt spännande och jag ser fram emot att läsa mer om henne. Givetvis dök det upp ett gäng andra karaktärer också och för min del kändes det som en bra blandning av karaktärer. Det kändes som att det fanns en tanke bakom var och en, något man inte alltid upplever när man läser en bok.

Att följa en rättsprocess i ett annat land är alltid spännande och intressant. Författaren har skrivit trovärdigt och skickligt och dessutom förklarat de delar som kräver förklaring utan att skriva läsaren på näsan. Jag ser verkligen fram emot del två i den här serien!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Malin Thunberg Schunke
Serie: Esther Edh och Fabia Moretti #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 11 september 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Malin Thunberg Schunke

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Malin Thunberg Schunke och hennes bok Ett högre syfte är nominerade till Crimetime Awards i kategorin årets deckardebut. Jag har här fått ställa ett par frågor till henne om både motståndet, vad vi kommer att få se i framtiden och hennes tidigare arbete som åklagare.

© 2018 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Malin, stort grattis till nomineringen! Hur går dina känslor kring det här? Var det väntat?
– Tusen tack! Nej, det var helt oväntat med denna fina nominering! Jag hade aldrig kunnat drömma om att min bok skulle få ett så fint mottagande och jag är mycket hedrad av att få ta plats vid sidan av de fyra andra nominerade.

Vad tror du om motståndet i kategorin? 
– Jag har Monicas och Tinas böcker hemma, men har ännu inte hunnit läsa dem. Det ska jag givetvis snart ändra på och samtidigt skaffa mig de andras böcker! Däremot följer vi varandra på sociala medier och jag vet att alla fyras böcker har fått ett fantastiskt mottagande. Att rösta på en av oss är förmodligen en ganska svår uppgift!

Kan du berätta lite kort om boken, Ett högre syfte?
– Den handlar om Amir Yasin, en svensk medborgare med irakisk härkomst som under en svensexa med sina vänner på den svenska Rivieran råkar hamna mitt i ett blodigt attentat. Trots att han hävdar att han är oskyldig blir han frihetsberövad i Frankrike misstänkt för terroristbrott. Den franska brottsutredningen drivs av en mycket ärelysten undersökningsdomare som till varje pris vill klara upp brottet. Vid Eurojust i Haag involveras den svenska åklagaren Esther Edh och den italienska åklagaren Fabia Moretti i det internationella ärendet. Medan de försöker att ta reda på vad som egentligen hände i baren i Juan-les-pins, inser Amir Yasin och hans familj att de inte bara måste kämpa för rättvisa utan även mot misstro och fördomar.

Boken ska vara första delen i en serie. Vad kommer vi få se mer? 
– Jag har ännu inte bestämt exakt hur många böcker som serien kommer att omfatta, men jag har ramberättelsen till ytterligare ett par böcker. Redan när jag skrev Ett högre syfte visste jag hur det skulle kunna fortsätta och vad som ska hända med mina två huvudkaraktärer. I del två som planeras att bli utgiven under vår/sommar 2020 kommer man att få lära känna Esther Edh och Fabia Moretti lite närmare. Boken utspelar sig till stor del i Italien där Eurojust involveras i ett nytt internationellt ärende som visar sig vara mycket komplicerat och krävande. Samtidigt kämpar Esther med problem på hemmaplan.

Innan du skrev arbetade du som åklagare och hade, vad jag förstår, ett riktigt drömjobb. Hur kommer det sig att du började skriva?
– Kärleken till skrivandet och till en man, skulle jag svara. Jag tog ett års tjänstledighet från mitt jobb som åklagare, åkte till London för att studera internationell straffrätt. Där lärde jag känna min man som är tysk och bosatt i Hannover. För att kunna flytta ihop med honom började jag att doktorera vid Uppsala universitet och skrev min avhandling på distans från Tyskland. Så småningom blev jag docent i straffrätt vid universitetet och skrev juridiska fackböcker innan jag en dag vågade ta det stora steget att skriva en skönlitterär bok! Kort sagt, min man lurade bort mig från drömjobbet, men idag är jag djupt tacksam! Jag har funnit ett annat!

Hur ser framtiden ut? Vill du kanske testa på någon annan genre eller liknande?
– Jag har inga planer just nu på att byta genre, men det får tiden utvisa. Mitt personliga mål just nu är att försöka att njuta mer av allt fantastiskt som händer runtomkring mig och min debutroman. Det har hänt väldigt mycket väldigt snabbt och det är lätt att bara ”rusa vidare”. Jag är djupt tacksam och nöjd för allt fint som jag fått uppleva.

Sist men inte minst, kommer du till bokmässan?
– Ja, jag kommer att finnas vid Piratförlagets monter under fredag och lördag. Jag kommer snart att informera mer på min instagram (@malinthunbergschunke) om exakta tider för mitt program och de spännande framträdanden som planeras där. Sedan har jag även fått den stora äran att framträda på Crimetime, en gång tillsammans med Simon Häggström och en gång med Kristina Ohlsson och Per Schlingmann. Det drömmer jag mardrömmar om varje natt, men på dagen ser jag enormt fram emot det! Det ska bli jätteroligt!

Författarintervju: Helena Dahlgren

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Helena Dahlgren är en av de nominerade författarna till årets barndeckare i Crimetime Awards. Jag fick äran att ställa lite frågor till henne om bland annat boken, nomineringen och vad framtiden har att erbjuda.

Foto: Stefan Tell

Grattis till nomineringen för årets barndeckare i Crimetime Awards. Vad har du för tankar kring detta?
– Jag är så otroligt glad! Nomineringen kom som en total överraskning – jag vet, jag vet, så säger alla, men för mig KÄNDES det verkligen så! – och jag är löjligt stolt över att få befinna mig i så fint sällskap. Att gå från att läsa Martin Widmarks böcker för mina barn till att vara nominerad i samma kategori som honom är smått surrealistiskt. Men kul!

Förutom nomineringen, vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Jag är nästan dagligen i kontakt med unga läsare som hör av sig och berättar hur mycket de älskar böckerna. Det gör mig så oerhört glad! Vissa skickar noveller, inspirerade av Star Stable och böckerna om Ödesryttarna, och jag har även fått teckningar. Många säger att de gillar mitt sätt att skriva och att de känner igen sig i huvudpersonerna. Och fastän bokserien än så länge bara finns på svenska (engelsk översättning är på gång) har även fans från andra länder hört av sig, bland annat Nya Zeeland, Finland och Polen. Det största hittills var nog när en polsk tjej berättade att hon läst första boken i serien, Jorvik kallar, via Google Translate. Hon har ritat av mig som den femte Ödesryttaren och även gjort ett fantastiskt fint porträtt som står på mitt skrivbord.

Boken som är nominerad, Ödesryttarna: Legenden vaknar, är en bok för barn mellan ungefär 9-12 år. Vad kan du berätta mer om boken?
– Legenden vaknar tar vid alldeles där första boken i min serie, Jorvik kallar, slutar, så det är helt klart en fördel om man läst del ett först. Om första boken handlade mycket om att träffa nya vänner och finna sig tillrätta på en ny plats (som bara råkar vara magisk…) så handlar den här boken om vikten att samarbeta och lära känna sig själv. I början av berättelsen är de fyra Ödesryttarna, som är fyra utvalda tjejer med särskilda band till sina hästar, skilda åt. Det ska visa sig vara ett stort misstag, för när onda krafter hotar ön Jorvik behöver de vara tillsammans. Och de måste lära sig att samarbeta, inte trots sina individuella olikheter, utan tack vare dem. Tempot är högre än i Jorvik kallar och mycket står på spel för Lisa, Linda, Alex och Anne, men det finns såklart också utrymme för hästmys och vänskap. För mig är blandningen mellan storslagna äventyr och mer jordnära scener väldigt viktig. Jag vill att det övernaturliga och magiska ska kännas rotat i vardagen.

Hur många fler böcker i serien är planerade och när kommer nästa? Vad kan vi förvänta oss mer? 
– Jag skriver just nu på del tre, som kommer i februari. När jag började skriva på första boken visste jag redan att det skulle bli en trilogi eftersom händelserna i bokserien är en sorts prequel till de händelser som sker i onlinespelet, men det betyder inte att berättelsen om Ödesryttarna är över. Det kommer fler böcker, till exempel en novellsamling, Berättelser från Jorvik, där läsaren får lära känna de fyra tjejerna på helt nya sätt. Sedan blir det med allra största sannolikhet en ny bokserie, där Ödesryttarna och Jorvik också står i fokus, men kanske på ett nytt sätt.

Om man ser till vad du tidigare har gett ut är det främst fantastik och skräck. Vad är det med dessa genrer som lockar? Tror du att du någonsin kommer att byta genre och utforska något helt annat?
– Skräck och fantastik är vad jag själv helst läser och inspireras av. Jag älskar möjligheterna som öppnas för en när man vågar glänta på dörren till det övernaturliga och magiska. Jag växte upp med Stephen King och Maria Gripe, som båda på sitt sätt utforskar det där spännande gränslandet mellan verklighet och det övernaturliga. Jag tycker väldigt mycket om att befinna mig där och nästan allt jag har skrivit innehåller något drag av fantastik. Men jag kommer absolut att skriva mer realistiska berättelser också. Faktum är att jag redan gjort det! Min första lättlästa bok som kom i vintras, Flickan i den rosa skogen, är en rakt igenom realistisk berättelse om Ella som försöker ta reda på varför hennes pappa inte ville leva längre. Fast, hmm, det det slår mig nu att det kanske finns lite, lite besjälad magi där också – om man vet var man ska leta… Jag släpper nog aldrig fantastiken helt. Jag tror att den finns i allt jag gör.

Vad läser du själv för typ av böcker? Kan du tipsa om några riktiga godbitar?
– Jag älskar som sagt skräck och fantastik, och två författare jag gärna tipsar om är Maria Turtschaninoff (aktuell med Breven från Maresi) och Jonathan Stroud (som skrivit Lockwood & Co.-serien). De skriver fantastik för alla åldrar. Det är vackert, hemskt och slukarvänligt. Jag läser också mycket thrillers, gärna på engelska. I somras läste jag Linwood Barclays kommande spänningsroman Elevator Pitch i ett enda svep. Galet spännande premiss och sååå tajt och snyggt! Annars blir det en hel del samtida svensk skönlitteratur. De två romaner jag är mest sugen på ur höstutgivningen är Karolina Ramqvists Björnkvinnan och Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn. Dem vågar jag nästan tipsa om olästa eftersom jag gillar författarnas tidigare böcker så mycket!

Kommer du att besöka bokmässan i år? Vart kan man i så fall hitta dig?
– Överallt, höll jag på att säga. Jag kommer att vara där både i egenskap av författare och som moderator på Crimetime Göteborg och har flera seminarier och montersamtal. Ett seminarium jag ser mycket fram emot handlar om psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen. Och så ska det bli väldigt kul att prata världsbygge med författarkollegorna Emma Karinsdotter och Karin Erlandsson med utgångspunkt i våra fantasyböcker!

Gruvan av Sara Lövestam

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Ellen tillbringar sommaren på Utö. I ett skjul på sommarstugans tomt hittar hon en gömd bok. Det visar sig vara tolvårige Antons dagbok, från 1848, en tid då barn arbetade i järngruvan på ön. Ellen följer Antons dramatiska öde dag för dag och upptäcker ett olöst mysterium. Kan hon lösa det, så många år senare?

Det är ju inget ovanligt idag att blanda dåtid och nutid i en och samma bok. Ofta funkar det bra, ibland gör det inte det. Generellt skulle jag säga att jag inte är så intresserad av återblickar/dåtidsberättelser och det är en av anledningarna till att jag inte faller riktigt för den här boken. Viss del av handlingen utspelar sig nämligen på 1800-talet, och även om det emellanåt kan vara intressant att läsa om hur Anton och hans jämnåriga hade det på den tiden var det inte vad jag förväntade mig och det är inte tillräckligt spännande för att fånga mitt intresse fullt ut.

En annan anledning till att boken inte riktigt faller mig i smaken var att jag förväntade mig så mycket mer. Boken är nominerad i kategorin årets barndeckare till Crimetime Awards men jag kan inte förstå varför. Jag har svårt att placera in boken i någon genre överhuvudtaget men barndeckare eller skräck skulle jag inte vilja säga att det är. Det gjorde mig lite besviken. Jag förstår inte heller hur den kan ha blivit nominerad till årets pris när den gavs ut redan förra sommaren? Någon som vet?

Jag skulle dock säga att det är en bok som förmodligen passar sin åldersgrupp, 9-12 år, väldigt bra och kan också vara en bra bok att ha som högläsningsbok i skolan eller liknande. Bara för att den inte passade mig betyder ju inte det att den inte passar andra!

Författare: Sara Lövestam
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utläst: 30 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Karin Valtersson

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Karin Valtersson är debutanten som i vanliga fall arbetar med bland annat mänskliga rättigheter. Nu är hon och hennes bok ”Angelika” nominerad till Crimetime Awards 2019 i kategorin årets deckardebut.

Grattis till nomineringen i Crimetime Awards. Hur känns det?
– Jättekul, så klart, och lite överväldigande. Jag blev också väldigt glad för själva motiveringen till nomineringen, att de tryckte mycket på språket och hur boken är skriven. Det gjorde mig verkligen jätteglad.

Angelika är din debutroman och den gavs ut tidigare i år. Vad har du fått för reaktioner på den?
– Jag har fått väldigt positiva reaktioner vilket så klart är väldigt roligt, eftersom jag jobbade med boken så länge innan den var klar (2,5 år). Jag har blivit förvånad över mängden reaktioner, att den både har recenserats i dagspress och i TV, och hos många bokbloggare.

Vad var det som inspirerade dig att skriva boken?
– Jag flyttade till England 2012 i samma veva som jag fick mitt första barn. Tanken väcktes på att skriva en bok som spände över både England och Sverige, att väva ihop båda ländernas spänningstraditioner. Samtidigt ville jag skriva något om kvinnors villkor, om kvinnors frihet, om val och ansvar och skyldigheter, och hur det ofta kan ställas på sin spets när man skaffar barn.

När du inte skriver arbetar du med demokrati och mänskliga rättigheter. Vill du berätta mer om det?
– Jag har jobbat med demokrati och mänskliga rättigheter i Burma sedan 2010 och det är ett extremt inspirerande och ibland väldigt jobbigt arbete. Jag har lärt känna väldigt många imponerande aktivister runt hela världen genom det arbetet, och det är en väldigt speciell känsla att vara en liten, liten del av en global rörelse, som jobbar för en bättre värld, hur klyschigt det än kan låta. Jag inbillar mig också att det ger mig perspektiv på mitt eget liv och existens.

Har din bakgrund bidragit och/eller påverkat ditt skrivande?
– Jag debuterade med ”Angelika” när jag var 37 år och jag ser det som något positivt att jag har gjort en hel del saker innan, inte bara jobbat med internationella frågor utan även jobbat som servitris, städare, som lokaljournalist och jag har pluggat på universitetet och bott i flera olika länder. Jag har gift mig och skaffat barn. Jag tror att det hjälper att ha en brokig bakgrund, att man har träffat många olika typer av människor när man ska snickra ihop karaktärer och skriva trovärdigt om fiktiva människor.

Hur ser din framtid ut? Skriver du på något nytt?
– Jag skriver just nu på ett manus som handlar om en kvinna som genomgår en stor sorg, och som till stor del utspelar sig i Burma.

Vad skulle du ge för tips till andra som också vill bli författare?
– Först det som jag nämnde ovan, att det är bra att leva lite liv, så du har något att gräva ur. Sen finns de klassiska tipsen, som läs och skriv mycket, vilket stämmer. Det ska man göra. Jag skulle vilja tillägga att man ska försöka läsa medvetet, det vill säga reflektera över vad man tycker är bra, vad som funkar, och vad som inte gör det, när man läser. På så sätt kan du komma framåt i det egna skrivandet. Sen tycker jag att det allra viktigaste är att man måste ta sig själv och sina ambitioner på allvar, man måste verkligen ta sig tiden att skriva. Ingen annan kommer ge dig den tiden. Och det handlar om att prioritera, du kommer inte hinna göra allt. Den här idén om ”the woman who has it all” är en kvinnohatande myt som vi bör ta kål på genast. När jag skrev ”Angelika”, samtidigt som jag hade ett vanligt jobb och två små barn, jobbade jag dels deltid på vanliga jobbet, dels såg vårt hem ut som skräp i långa perioder. Jag hann inte träna och jag hann inte läsa särskilt mycket. Våga prioritera skrivandet!