Ellen tillbringar sommaren på Utö. I ett skjul på sommarstugans tomt hittar hon en gömd bok. Det visar sig vara tolvårige Antons dagbok, från 1848, en tid då barn arbetade i järngruvan på ön. Ellen följer Antons dramatiska öde dag för dag och upptäcker ett olöst mysterium. Kan hon lösa det, så många år senare?
Det är ju inget ovanligt idag att blanda dåtid och nutid i en och samma bok. Ofta funkar det bra, ibland gör det inte det. Generellt skulle jag säga att jag inte är så intresserad av återblickar/dåtidsberättelser och det är en av anledningarna till att jag inte faller riktigt för den här boken. Viss del av handlingen utspelar sig nämligen på 1800-talet, och även om det emellanåt kan vara intressant att läsa om hur Anton och hans jämnåriga hade det på den tiden var det inte vad jag förväntade mig och det är inte tillräckligt spännande för att fånga mitt intresse fullt ut.
En annan anledning till att boken inte riktigt faller mig i smaken var att jag förväntade mig så mycket mer. Boken är nominerad i kategorin årets barndeckare till Crimetime Awards men jag kan inte förstå varför. Jag har svårt att placera in boken i någon genre överhuvudtaget men barndeckare eller skräck skulle jag inte vilja säga att det är. Det gjorde mig lite besviken. Jag förstår inte heller hur den kan ha blivit nominerad till årets pris när den gavs ut redan förra sommaren? Någon som vet?
Jag skulle dock säga att det är en bok som förmodligen passar sin åldersgrupp, 9-12 år, väldigt bra och kan också vara en bra bok att ha som högläsningsbok i skolan eller liknande. Bara för att den inte passade mig betyder ju inte det att den inte passar andra!
Författare: Sara Lövestam
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utläst: 30 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus
Titel: Tillbaka till henne
nilmasbokhylla.com