LasseMajas deckarhandbok av Martin Widmark och Helena Willis

Följ med bakom kulisserna och lär dig av mästarna hur man läser av en brottsplats, intervjuar vittnen, hittar försvunna föremål, skriver hemliga brev och spräcker alibin. Men först får du läsa den roliga novellen ”En bra detektiv”, där de busiga bröderna Bacon får lära sig om livet som deckare.

Jämfört med de andra som är nominerade i kategorin ”årets barndeckare” på Crimetime Awards 2019 så sticker den här ut lite. Det beror på att boken är en blandning av en berättelse och faktainnehåll. Dels får vi läsa om Lasse och Maja, hur de startade sin detektivbyrå och vad man kan behöva tänka på och lära sig längs vägen men samtidigt väljer de att skriva sin egen deckarhandbok för att hjälpa andra.

I deckarhandboken finns flera tips att plocka med sig. De visar till exempel hur de går igenom en brottsplats, att det är viktigt att vara noggrann och kika efter både fotspår och fingeravtryck men också att man kan använda sig av hemliga signaler när man sitter knivigt till. De tar också upp flera egenskaper som kan vara bra att ha när man är ute och letar upp tjuvar och banditer.

Jag tycker detta var en ganska rolig bok. Det var kul att läsa om Lasse och Maja och ännu roligare att testa minnet, leta upp fingeravtryck och dylikt. Och då är jag ändå vuxen! Jag kan tänka mig att den här boken är populär bland barnen och just karaktärerna Lasse och Maja finns det ju mängder av böcker med.

Författare: Martin Widmark
Illustratör: Helena Willis
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utläst: 12 september 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Helena Dahlgren

Helena Dahlgren är en av de nominerade författarna till årets barndeckare i Crimetime Awards. Jag fick äran att ställa lite frågor till henne om bland annat boken, nomineringen och vad framtiden har att erbjuda.

Foto: Stefan Tell

Grattis till nomineringen för årets barndeckare i Crimetime Awards. Vad har du för tankar kring detta?
– Jag är så otroligt glad! Nomineringen kom som en total överraskning – jag vet, jag vet, så säger alla, men för mig KÄNDES det verkligen så! – och jag är löjligt stolt över att få befinna mig i så fint sällskap. Att gå från att läsa Martin Widmarks böcker för mina barn till att vara nominerad i samma kategori som honom är smått surrealistiskt. Men kul!

Förutom nomineringen, vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Jag är nästan dagligen i kontakt med unga läsare som hör av sig och berättar hur mycket de älskar böckerna. Det gör mig så oerhört glad! Vissa skickar noveller, inspirerade av Star Stable och böckerna om Ödesryttarna, och jag har även fått teckningar. Många säger att de gillar mitt sätt att skriva och att de känner igen sig i huvudpersonerna. Och fastän bokserien än så länge bara finns på svenska (engelsk översättning är på gång) har även fans från andra länder hört av sig, bland annat Nya Zeeland, Finland och Polen. Det största hittills var nog när en polsk tjej berättade att hon läst första boken i serien, Jorvik kallar, via Google Translate. Hon har ritat av mig som den femte Ödesryttaren och även gjort ett fantastiskt fint porträtt som står på mitt skrivbord.

Boken som är nominerad, Ödesryttarna: Legenden vaknar, är en bok för barn mellan ungefär 9-12 år. Vad kan du berätta mer om boken?
Legenden vaknar tar vid alldeles där första boken i min serie, Jorvik kallar, slutar, så det är helt klart en fördel om man läst del ett först. Om första boken handlade mycket om att träffa nya vänner och finna sig tillrätta på en ny plats (som bara råkar vara magisk…) så handlar den här boken om vikten att samarbeta och lära känna sig själv. I början av berättelsen är de fyra Ödesryttarna, som är fyra utvalda tjejer med särskilda band till sina hästar, skilda åt. Det ska visa sig vara ett stort misstag, för när onda krafter hotar ön Jorvik behöver de vara tillsammans. Och de måste lära sig att samarbeta, inte trots sina individuella olikheter, utan tack vare dem. Tempot är högre än i Jorvik kallar och mycket står på spel för Lisa, Linda, Alex och Anne, men det finns såklart också utrymme för hästmys och vänskap. För mig är blandningen mellan storslagna äventyr och mer jordnära scener väldigt viktig. Jag vill att det övernaturliga och magiska ska kännas rotat i vardagen.

Hur många fler böcker i serien är planerade och när kommer nästa? Vad kan vi förvänta oss mer? 
– Jag skriver just nu på del tre, som kommer i februari. När jag började skriva på första boken visste jag redan att det skulle bli en trilogi eftersom händelserna i bokserien är en sorts prequel till de händelser som sker i onlinespelet, men det betyder inte att berättelsen om Ödesryttarna är över. Det kommer fler böcker, till exempel en novellsamling, Berättelser från Jorvik, där läsaren får lära känna de fyra tjejerna på helt nya sätt. Sedan blir det med allra största sannolikhet en ny bokserie, där Ödesryttarna och Jorvik också står i fokus, men kanske på ett nytt sätt.

Om man ser till vad du tidigare har gett ut är det främst fantastik och skräck. Vad är det med dessa genrer som lockar? Tror du att du någonsin kommer att byta genre och utforska något helt annat?
– Skräck och fantastik är vad jag själv helst läser och inspireras av. Jag älskar möjligheterna som öppnas för en när man vågar glänta på dörren till det övernaturliga och magiska. Jag växte upp med Stephen King och Maria Gripe, som båda på sitt sätt utforskar det där spännande gränslandet mellan verklighet och det övernaturliga. Jag tycker väldigt mycket om att befinna mig där och nästan allt jag har skrivit innehåller något drag av fantastik. Men jag kommer absolut att skriva mer realistiska berättelser också. Faktum är att jag redan gjort det! Min första lättlästa bok som kom i vintras, Flickan i den rosa skogen, är en rakt igenom realistisk berättelse om Ella som försöker ta reda på varför hennes pappa inte ville leva längre. Fast, hmm, det det slår mig nu att det kanske finns lite, lite besjälad magi där också – om man vet var man ska leta… Jag släpper nog aldrig fantastiken helt. Jag tror att den finns i allt jag gör.

Vad läser du själv för typ av böcker? Kan du tipsa om några riktiga godbitar?
– Jag älskar som sagt skräck och fantastik, och två författare jag gärna tipsar om är Maria Turtschaninoff (aktuell med Breven från Maresi) och Jonathan Stroud (som skrivit Lockwood & Co.-serien). De skriver fantastik för alla åldrar. Det är vackert, hemskt och slukarvänligt. Jag läser också mycket thrillers, gärna på engelska. I somras läste jag Linwood Barclays kommande spänningsroman Elevator Pitch i ett enda svep. Galet spännande premiss och sååå tajt och snyggt! Annars blir det en hel del samtida svensk skönlitteratur. De två romaner jag är mest sugen på ur höstutgivningen är Karolina Ramqvists Björnkvinnan och Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn. Dem vågar jag nästan tipsa om olästa eftersom jag gillar författarnas tidigare böcker så mycket!

Kommer du att besöka bokmässan i år? Vart kan man i så fall hitta dig?
– Överallt, höll jag på att säga. Jag kommer att vara där både i egenskap av författare och som moderator på Crimetime Göteborg och har flera seminarier och montersamtal. Ett seminarium jag ser mycket fram emot handlar om psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen. Och så ska det bli väldigt kul att prata världsbygge med författarkollegorna Emma Karinsdotter och Karin Erlandsson med utgångspunkt i våra fantasyböcker!

Gruvan av Sara Lövestam

Ellen tillbringar sommaren på Utö. I ett skjul på sommarstugans tomt hittar hon en gömd bok. Det visar sig vara tolvårige Antons dagbok, från 1848, en tid då barn arbetade i järngruvan på ön. Ellen följer Antons dramatiska öde dag för dag och upptäcker ett olöst mysterium. Kan hon lösa det, så många år senare?

Det är ju inget ovanligt idag att blanda dåtid och nutid i en och samma bok. Ofta funkar det bra, ibland gör det inte det. Generellt skulle jag säga att jag inte är så intresserad av återblickar/dåtidsberättelser och det är en av anledningarna till att jag inte faller riktigt för den här boken. Viss del av handlingen utspelar sig nämligen på 1800-talet, och även om det emellanåt kan vara intressant att läsa om hur Anton och hans jämnåriga hade det på den tiden var det inte vad jag förväntade mig och det är inte tillräckligt spännande för att fånga mitt intresse fullt ut.

En annan anledning till att boken inte riktigt faller mig i smaken var att jag förväntade mig så mycket mer. Boken är nominerad i kategorin årets barndeckare till Crimetime Awards men jag kan inte förstå varför. Jag har svårt att placera in boken i någon genre överhuvudtaget men barndeckare eller skräck skulle jag inte vilja säga att det är. Det gjorde mig lite besviken. Jag förstår inte heller hur den kan ha blivit nominerad till årets pris när den gavs ut redan förra sommaren? Någon som vet?

Jag skulle dock säga att det är en bok som förmodligen passar sin åldersgrupp, 9-12 år, väldigt bra och kan också vara en bra bok att ha som högläsningsbok i skolan eller liknande. Bara för att den inte passade mig betyder ju inte det att den inte passar andra!

Författare: Sara Lövestam
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utläst: 30 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Vattenlandet av Petrus Dahlin

Märta och Selma ska äntligen få besöka det underbara vattenlandet som alla i skolan pratar om. Tjejerna är ivriga, men också lite oroliga. Ryktet går nämligen att om man råkar kasta sig ner i fel vattenrutschkana kan man hamna i en hemlig, livsfarlig bassäng. Och där under ytan bor något stort, mörkt och hungrigt …

Efter att jag hade fått nys om vilka som blivit nominerade i kategorin årets barndeckare i Crimetime Awards satte jag igång direkt med den här. Det är den absolut kortaste boken av de nominerade, endast 61 sidor. Dessutom är det sparsamt med text då det är en bok för nybörjarläsare. Den vänder sig till barn mellan 6 och 9 år och ingår i en serie som kallas ”Läs på egen risk!” – en serie med läskiga vandringssägner för modiga läsare.

Jag tycker att Petrus Dahlin gjort ett bra jobb med att gestalta rädslan hos barnen, men också grupptrycket som faktiskt finns och påverkar en mycket i den här åldern. Även illustrationerna är fina och färgglada och passar väldigt bra ihop med berättelsen.

Jag hoppas kunna läsa denna tillsammans med min son framöver. Han är nog lite skeptisk först men jag tror faktiskt att han skulle gilla den! Vi får se! Jag kan i alla fall varmt rekommendera den.

Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Johanna Kristiansson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 21 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Crimetime Specsavers Award 2018

Jag har så HIMLA mycket att visa er och berätta om angående årets bokmässa men jag ska ta det i omgångar. Jag tänkte i alla fall börja med att berätta om Crimetime Specsavers Award 2018 som gick av stapeln i lördags. Under galan skulle flera priser delas ut och de som höll i tyglarna var inga mindre än Josefine Sundström och Rebecka Edgren Aldén.

Alla vinnare från galan:

Årets deckardebut
Niklas Natt och Dag, 1793

Årets barndeckare
Elias och Agnes Våhlund, Handbok för superhjältar

Årets deckarförfattare – läsarnas pris
Emelie Schepp

Hederspriset
Liza Marklund

Årets Nordic Noir Thriller of the Year
Jørn Lier Horst, Bottenskrap

STORT GRATTIS TILL SAMTLIGA VINNARE!