Tina Frennstedt om huvudkaraktären Tess, hur det är att skriva uppföljare och ouppklarade fall

Tina Frennstedt är kriminalreportern som blev författare och förra året vann pris för årets deckardebut, Cold Case: Försvunnen. Uppföljaren till den, Cold Case: Väg 9, har nu dykt upp i handeln och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Tina berättar att hon har fått bra reaktioner och fina kommentarer från både läsare, bloggare och recensenter men det är inte helt lätt att skriva just uppföljare.
– Alla pratar om hur svårt det är att följa upp något som hyllats, kanske speciellt den andra i en serie. Det är många beslut som ska tas, vägen för serien ska stakas ut och man ska bevisa att den första inte var en tillfällig lyckoträff. Det har varit ett lite slitigt år men mödan värd när man får det här bemötandet.

Cold Case: Väg 9 handlar precis som föregående bok om ett gammalt, ouppklarat mord i Skåne. Boken är inspirerad av mordet på Niklas Elmberg 1991 och anledningen till att hon valde att skildra just det mordet var personlig. Tina och Niklas var nämligen jämngamla, bodde i samma stad och hade gemensamma vänner.
– Ouppklarade fall blir som en sorts trauma för många och präglar även bygden eller staden där det hände. Dels går en gärningsman fri, dels har vi människor ett behov av att få veta vad som hände, det outhärdliga blir åtminstone enklare att hantera då och gå vidare. Jag bestämde mig tidigt för att den andra boken skulle ha paralleller med just detta fall, kanske just för att det påverkade mig mycket när jag var ung.

Att kontakta de anhöriga till mordoffren i de aktuella fallen ser Tina som en självklarhet. Hon har hittills inte fått någon negativ reaktion på att hon skriver om fallen och menar att de anhöriga nog är ganska vana eftersom det titt som tätt skrivs om fallen i media.
– Generellt är många anhöriga positiva till att deras familjemedlemmar uppmärksammas, att den mördade även ska glömmas är ytterligare men bestraffning, förutom att det aldrig har klarats upp.

Att hålla balansen mellan det verkliga och det fiktiva har Tina inga större bekymmer med. För hennes del är det viktigaste att inte det verkliga får ta över för mycket, eftersom hon menar att det skulle begränsa henne.
– Hittills har jag låtit fallen i nutid vara fiktiva. Det är en större utmaning för min del att få till den biten trovärdigt, det andra, det verkliga, har jag hyfsad koll på. Men i Väg 9 har jag nog ännu mer referenser till verkliga händelser och personer, smågrejer, mest för att jag själv tycker de är roliga att skriva om.

Huvudkaraktären i Tinas böcker, Tess Hjalmarsson, kallas både för ”Supersnuten” och är homosexuell, något som sticker ut i spänningsgenren. Tess är väldigt populär i Tyskland och många läsare menar att man lätt kan känna igen sig i karaktären.
– Hon har allmängiltiga önskningar i livet, som familj, ett sommarhus, barn och hund. Hon har haft en ganska okomplicerad uppväxt i en övre medelklassfamilj medan Marie haft det mycket tuffare och är en betydligt mer oborstad personlighet. Det som gör Tess annorlunda är att hon är homosexuell, och det sticker ut i spänningsgenre. Det är få deckarhjältar som är detta, vilket är lite konstigt egentligen för jag känner flera kvinnliga homosexuella poliser. Att hon själv tillhör en minoritet gör att hon har lätt att identifiera sig och känna empati med de som hon träffar i sitt yrke.

Tina berättar att hon ännu inte har träffat Tess i det verkliga livet men att hon fortfarande letar. Formandet av Tess och hennes sidekick Marie Erling skedde ungefär samtidigt och för flera år sedan. Tina menar att de är beroende av varandra på grund av att de är så olika. När det gäller framtidsplanerna har hon lite olika saker på gång.
– Just för tillfället arbetar jag med ett krim-tv-projekt för ett produktionsbolag, vilket känns jätteskoj att bryta av med. Men när det är över ska jag börja dyka ner i nästa cold case-bok ordentligt. Vi får se när den är klar, det är bra att hålla högt tempo med serier samtidigt är jag mån om att handlingen ska få växa fram och bli bra.

Ett par boktips vill hon också bjuda på.
– Christina Wahldéns ”Nämn inte de döda” där man får följa med till Australien eller Søren Sveistrups, ”Kastanjemannen” som utspelar sig i Köpenhamn.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s