Francesca av Lina Bengtsdotter

När Francescas bäste vän Noah dör fastnar hon i missbruk och självskadebeteenden och tvingas avbryta sina studier vid den fina internatskolan. Hon förs av sina föräldrar till familjens lantställe, Gudhammars herrgård, för att vila upp sig. Ingen vill lyssna på Francescas misstankar om att Noahs död inte var ett självmord men Francesca är fast besluten att ta reda på vad som hände honom. Det ingen kan ana är hur långt hon är beredd att gå för att finna sanningen.

Tjugo år senare är kriminalinspektör Charlie Lager mitt uppe i en komplicerad utredning när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som försvunnit i Gullspångstrakten. Det är något i det olösta fallet som påverkar Charlie och hon börjar plågas av märkliga drömmar från sin egen barndom: hon går på en grusväg med sin mamma Betty på väg till Suckarnas dal och Tårarnas bäck. Vad betyder egentligen dessa drömmar och vad har de med Francesca att göra?

När barndomsvännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar hennes efterforskningar om det gamla fallet.

Francesca var en av de givna uppföljarna för mig att läsa denna höst. Dels för att jag tidigare i år läste Annabelle och ville ha mer men också för att jag nyligen hört Lina Bengtsdotter prata om sin bok och gjort mig riktigt nyfiken.

Det kändes på något vis skönt att återgå till Charlie Lager och hennes Gullspång men samtidigt var det något som skavde, något som fattades och jag blev inte riktigt lika imponerad som jag blev över författarens debut. Jag vet inte om jag inte kom in i handlingen riktigt eller om det var karaktärerna som störde mig lite grann men något var det och jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var.

Det är dock fortfarande en bra bok och Lina skriver på ett sätt som engagerar och får mig ändå att vilja läsa mer om Charlie och hennes struliga relationer. Jag gillar också dessa lagom långa böcker med bra kapitelindelning och där ungefär halva boken utspelar sig i dåtid. Bengtsdotter har en tendens att väva samman historierna på ett bra sätt som får mitt intresse att hållas kvar. Om ni inte har läst något av Bengtsdotter förut kan jag varmt rekommendera serien om Charlie Lager.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Charlie Lager #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

Lina Bengtsdotter och Gabriella Ullberg Westin om att skriva deckare i hemtrakterna

På Crimetime Göteborg pratade Lina Bengtsdotter och Gabriella Ullberg Westin om hur det är att skriva deckare i sina hemtrakter, trots att båda flyttat därifrån. Jag har ännu inte hunnit läsa något av Ullberg Westin men Bengtsdotters båda böcker har jag läst och tyckt om, därför tyckte jag att detta var intressant att lyssna på. Jag kommer själv från en ”håla” som man inte ville annat än flytta ifrån så jag känner igen mentaliteten i böckerna till viss del.

Lina beskrev sin hemort, Gullspång, som en bruksort med fabriker och arbetare som rivit sönder sina underarmar på grund av att de inte haft skyddskläder. Trots att hon ville därifrån är det numera ganska trevligt, folk är glada och hon känner igen gamla lärare och så vidare. Lina valde också att förlägga releasen av den senaste boken, Francesca, i Gullspång för att ge tillbaka lite till invånarna efter att de stöttat mycket och köpt den tidigare boken, Annabelle. Numera har Lina också en skrivarstuga i Körsbärsskogen i Gullspång, precis vid älven.

Gabriella kommer från Hudiksvall och där är det sällan några negativa ord. Möjligen kan invånarna ifrågasätta varför de inte blivit omskrivna i böckerna. Precis som Lina valde Gabriella att förlägga releasen av den senaste boken på hemorten, vilket skapade ett drag till köpcentret där Gabriella befann sig. Invånarna var stolta och berättade att de gillade miljöskildringarna och det finns ju faktiskt allt från hamn och kustremsa till landsbygd, skog och sjöar – miljöer att skapa kontrast med.

För Gabriella var det självklart att skriva om sin hemort medan Lina först började inom en annan genre. En vän till henne sa dock att hon skulle börja skriva annat och där någonstans kom tankarna på Gullspång. I Annabelle var det dock först en fiktiv plats med namnet Silverbro. Efter ändringen kände hon dock att hon kunde ta sig vissa friheter och skapade exempelvis en gymnasieskola som inte existerar i det verkliga Gullspång.

Gabrielle sådde ett frö en julaftonskväll då hon och barnen väntade på att tomten (pappa) skulle komma. Snön yrde utanför och det var kallt. Då började hon fundera på vad som skulle hända om det knackade på dörren och tomten i själva verket inte var barnens pappa utan någon som inte ville dem väl. Hon började skriva utifrån den scenen och så uppkom Ensamfjäril, som är hennes debutbok.

När de får frågor om framtiden så konstaterar de båda att de troligtvis kommer fortsätta att skriva om sina hemorter men vi får se.