Författarintervju: Caroline Säfstrand

Hennes böcker har blivit kallade feelgood med sorgkant men trots lite trasiga relationer eller trassliga familjer finns det alltid hopp. Caroline Säfstrand är nu aktuell med sin femte roman Villa Havsbris.

Kan du berätta lite om Villa Havsbris?
– Någon kallade den för feelgood-drama, och det är en bra beskrivning! Den handlar om Sophie som bor i Berlin sedan många år tillbaka men nu kommer till Skepparkroken för att ta hand om det praktiska efter sin mammas död. Det visar sig att hon ärver sitt barndomshem – Villa Havsbris som en gång i tiden var ett kurhotell…detta trots att hennes mamma sagt att hon sålt det för tio år sedan. För Sophie är huset kopplat till mindre trevliga barndomsminnen och hon vill sälja så snabbt det går. Men huset behöver piffas till lite efter att ha stått tomt länge. Hon får rådet att annonsera om volontärer som kan rusta upp det mot mat och husrum. Sophie tror inte att någon kommer att nappa på detta men snart har Isak, Martin och Katja flyttat in. Kravet som Sophie ställt i annonsen är att de ska vara händiga och komma med lätt bagage – men har man läst mina böcker så vet man att ingen kommer med ett lätt bagage. Men, i takt med att huset förändras så förändras människorna i det! En spännande sidohistoria är den äldre grannen Ella som skött husets trädgård i alla år. Hon är döv men kan läsa på läppar och vet därför en mörk hemlighet om Sophie. Denna berättar hon på ett väldigt udda sätt.

Vart har du hämtat din inspiration och dina idéer ifrån när det gäller skrivandet av boken?
– Mina historier tar form i huvudet, en efter en. Hur det egentligen går till vet jag inte. När första boken hade skrivits var det som att öppna en dörr och nu går den inte att stänga. Miljön är dock en viktig inspiration. Jag använder miljöerna som verktyg som liksom mejslar ut berättelserna och formar personer och historier. Det var väldigt viktigt att hitta rätt plats för Villa Havsbris – och det hittade jag i Skepparkroken.

Hur lägger du upp arbetet kring en bok? 
– Jag får en idé, har en bild av början, mitten, slut, själva syftet med boken och romanfigurernas inre och yttre resa. Sedan sätter jag igång och skriver från början till slut. Ofta gör jag en bakvänd synopsis, och sätter upp postit-lappar om det jag har skrivit för att få en överblick och en karta. Är jag på rätt väg? Fastnar jag så går jag ut och går med hundarna. Då lossnar det.

Villa Havsbris innehåller ju en del sorg och svärta. Hur lyckas du balansera historien så det inte blir allt för glatt eller allt för sorgligt?
– Jag vill att läsaren, när sista sidan är läst, ska känna sig lite starkare, lite gladare, lite mer ”jävlar anamma”. För att nå dit måste man ner i de djupa dalarna först. Men jag vill inte att det ska bli för tungt, för då missar man poängen. Värmen och den feelgoodiga känslan är minst lika viktig. Jag jobbar med proffsigt folk och tillsammans ser vi till att det inte tippar för mycket åt det ena eller det andra hållet.

Vad är det lättaste respektive svåraste med att skriva en roman?
– Det lättaste för mig är själva skrivandet, att komma på historier, att lära känna romanfigurerna. Det svåraste är allt det andra runt omkring. Att synas i mängden, att sälja, att vara ett varumärke som författare.

Hur ser framtiden ut? Har du fler böcker planerade?
– Jag har påbörjat en historia som jag själv tycker mycket om men vi får väl se vad som händer. Det vet man aldrig!

Om du inte hade skrivit feelgood, vad hade du skrivit då?
– Då hade jag skrivit spänning i stil med Anders de la Mottes senaste böcker eller ungdomsromaner – helst lättlästa och lite spännande för ungdomar som har svårt med läsningen.

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Tre personer sökes för renovering av anrikt kurhotell under två månader. Lön: boende och mat. Krav: du är händig och har ett lätt bagage.

Sophie återvänder motvilligt till sin barndomsort Skepparkroken när hennes mamma dör. Huset hon har vuxit upp i, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som Sophie trodde var sålt tillhör plötsligt henne. Planen att genast återvända till livet i Berlin ställs helt på ända.

Villa Havsbris, som har gått i arv i generationer och som under sin storhetstid fylldes av poeter och författare, är nu slitet och nedgånget. Sophie är fast besluten att sälja huset, det väcker alldeles för många minnen till liv. Eftersom hon själv inte är det minsta händig söker hon hantverkare som mot mat och husrum kan ge huset lite av sin forna glans tillbaka. Inom kort flyttar Isak, Martin och Katja in, alla i behov av en paus från sina vanliga liv. Till en början flyter allt på, men är deras bagage så lätt som de påstått?

Ella, den döva damen i grannhuset, har i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Hon bär också på en tung hemlighet en hemlighet om Sophies familj. Ska Ella berätta vad hon vet för Sophie eller inte?

I fredags läste jag ut denna feelgoodpärla och tanken är nu att jag ska recensera den. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men om vi börjar på utsidan så är det ett väldigt tilltalande och inbjudande omslag på boken. Jag går ofta efter omslaget och det här är verkligen den typen av bok som hade slunkit ner i varukorgen. Den känns somrig samtidigt som man kan ana en del sorg på något vis. Denna gången gick jag inte så mycket efter omslaget utan mer att jag tidigare läst och gillat böcker som Säfstrand skrivit samt att den fått så fina recensioner de senaste månaderna.

I boken hittar vi flera olika karaktärer men mycket olika bakgrunder som samsas under ett och samma tak. En renovering gör att de har ett gemensamt mål och intresse men utöver detta vet de inte så mycket om varandra. Som läsare får vi ta del av familjetrauman, tragiska olyckor, relationer, matlagning, renovering och framför allt en begynnande vänskap. Sophie, som är vår huvudperson, kommer till Skepparkroken lite mot sin vilja. Hon har en plan om att åka tillbaka till Berlin så snart som möjligt men det blir inte riktigt så och i sällskap av Katja, Martin och Isak hittar hon något nytt på Villa Havsbris. Grannen Ella är dessutom inte sen med att ge Sophie små, mystiska lappar som får henne att tänka över sitt förflutna. Min upplevelse är att samtliga fyra växer som personer under dessa veckor i huset men kanske främst Sophie. Från början verkade hon vara en ganska snobbig tjej som enbart brydde sig om sitt yttre och sin karriär. Efter ett par veckor med skitiga händer, hantverkare och havsdoft känns hon genast mjukare.

Miljön är en stor och viktig del i den här boken. Dels läget i Skepparkroken, som jag tror att en del känner igen sig i. Det är mindre orter eller småstäder där alla känner alla och man kan inte direkt gå till Ica utan att bli igenkänd. Samtidigt är miljöerna i och med renoveringen så härliga att följa. Allt från äggoljetempera till Isaks målningar och jungfrukammaren, som jag definitivt kan måla upp i mitt huvud. Precis som så många andra kunde jag omedvetet inreda huset medan jag lyssnade på boken.

Det absolut bästa och främsta med boken är Caroline Säfstrands sätt att skriva. Det är gripande, sorgligt men samtidigt med mycket glädje, lust och inspiration. Sidorna flög förbi och jag hade gärna läst mer om dessa fyra (fem) karaktärer. Jag tror att de har mer att bjuda på.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 9 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
Alltid din dotter

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt.

Den här boken ligger egentligen väldigt långt utanför min comfort zone men eftersom jag fick hem den som en överraskning valde jag att ge den en chans och ja, ibland behövs kanske den här typen av böcker också i min mix. Den förvånade mig på ett positivt sätt och berättelsen passade väl in bland alla deckare och spänningsromaner jag har slukat på sistone.

Jill jobbar i en ICA-butik i byn där hon bor och verkar trivas bra med tillvaron. Det är inga större förändringar och livet lunkar liksom på men när butiken stänger blir det plötsligt problematiskt. Hennes kollegor löser situationen på lite olika sätt men Jill klappar mer eller mindre ihop. Samtidigt är det något från det förflutna som pockar på uppmärksamhet och drar henne ytterligare nedåt. I samband med detta får hon även ett nytt perspektiv på saker och ting och den relation som Jill en gång hade till sin mamma kanske aldrig kommer bli sig lik. I boken får vi också möta Jills dotter, grannar och fiender. En salig mix och flera av karaktärerna känner jag själv igen från landsbygden. Ni vet de som ska ha koll på allt, skvallra om allt och så vidare.

Boken fångar mitt intresse direkt och lyckas hålla det genom hela boken. Detta genom att blanda familjehistoria med karaktärsutvecklingar och även romantiska inslag. Vid flera tillfällen blir jag glatt överraskad och börjar inse att jag definitivt borde läsa fler böcker av den här typen. Och framför allt av Caroline Säfstrand.

Tack till Massolit Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2018
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 20 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus