Etikett: Caroline Säfstrand

Sanningen om ostrondykerskan av Caroline Säfstrand

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

När författaren Inez Edmarks granne plötsligt går bort bestämmer hon sig för två saker – att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Men inte en roman den här gången, utan en personlig bekännelse: sanningen om ostrondykerskan. Så ramlar Inez och får problem med höften. Hon tvingas anlita städerskan Meja som under tre veckor ska hjälpa henne att rensa klart i huset. Enda regeln är att Meja inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller hennes bokmanus. Mötet mellan Inez, som på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, och vilsna Meja, som söker en framtid, får oanade konsekvenser. Kommer de två kvinnorna, trots sina olikheter, att kunna hjälpa varandra?

För några år sedan läste jag en bok av Caroline Säfstrand och fastnade verkligen för den. Sedan dess har jag läst allt som har kommit från författaren och jag blir aldrig besviken. Den här börjar lite långsamt och jag funderar på vart den ska ta vägen men det artar sig till en riktigt fin historia.

Boken behandlar flera teman, bland annat vänskap över generationer. Inez och Meja befinner sig på två helt olika sidor av livet men de hittar något gemensamt som de sedan bygger på och det är så fint att läsa om hur de har utbyte av varandra. Historien handlar också om att våga följa sitt hjärta och släppa lite på sina ”tänk om-tankar”. Inez är en väldigt fri själ som går sin egen väg. Meja är mer vilsen och när dessa två möts får det båda att reflektera. Det som fastnar mest hos mig är dock familjerelationerna. Inez har en ansträngd relation till sin dotter och Meja upplever det samma med sin mamma. De har gemensamma nämnare och hjälper varandra.

Det är inte bara Inez och Meja som sticker ut ur berättelsen utan det finns flera bikaraktärer som verkligen etsar sig fast i minnet. Grannarna Sverker och Filip exempelvis. Det blir inte heller för mycket utan det är lagom med karaktärer och lagom med trådar att hålla reda på.

Som jag skrev så gör inte den här boken mig besviken, snarare tvärtom. Det är en gripande och bitvis sorglig historia som samtidigt värmer hjärtat och ger hopp. Läs!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Serie: Vid livets vägskäl #3
Utgivningsår: 2022
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 11 september 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Klubben för lyckliga slut (Vid livets vägskäl #1)
– Vingården för vilda drömmar (Vid livets vägskäl #2)

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | Malins Bokblogg | Och dagarna går… | Bokprataren

Vingården för vilda drömmar av Caroline Säfstrand

Publicerat den av Malin1 kommentar

Sommaren på en skånsk vingård väcker drömmar till liv och får sanningar att bubbla upp till ytan. Erica sätter sig på tåget och lämnar hastigt sin man och livet i storstaden. Hon vet inte vart hon är på väg, bara att hon måste komma bort för att orka möta sorgen hon bär på. I Arild, femtiosex mil söderut, hamrar Marcus ner en skylt i marken: ”Rum uthyres!” Det är färgstarka grannen Beatrix idé för att få ekonomi i vinodlingen som Marcus och hans farfar driver. Samtidigt sitter Lilian ensam i lägenheten i Helsingborg och iakttar allt som pågår utanför hennes fönster. Med pennan tecknar hon det som livet inte gav henne. Vad hon inte anar är att en ung kvinna i Stockholm just påbörjat en resa söderut, och att detta kommer att förändra livet för Lilian och flera andra.

I min recension av första boken i den här serien skrev jag att det är lite som att komma hem när man plockar upp en ny bok av Caroline Säfstrand och ja, så är det faktiskt. Det känns tryggt och jag kan nästan till 100% säga att jag kommer att gilla det. Det här är inte en serie där du måste läsa alla böcker, eller läsa dem i ordning utan de cirkulerar mer kring samma tema. I den här boken nämns skrivklubben från förra boken i förbifarten men mer sammanhängande än så är de inte. Den här boken är dock minst lika bra.

Som läsare förstår vi snabbt att det är något stort som har hänt Erica och hennes man, något som tär på deras relation och som gör att sorgen alltid ligger som ett tungt moln över Erica. Lite förvånande tar hon sina saker och åker på en spontanresa, allt för att komma bort från vardagen, och det råkar bli en lyckoträff. Nere i Arild möter vi bland annat Marcus, en man som till en början känns ganska bitter men som vi sedan lär känna betydligt bättre. Detsamma gäller hans farfar Johannes som har ett lite trassligt förflutet och som lever för att förverkliga sina drömmar. Sidohistorien med Lilian är intressant och ger Erica något att relatera till men jag funderade länge och väl på hur historien skulle vävas in mer i sammanhanget mot slutet. Det som gör att jag inte är helt såld på boken är att jag upplever att jag inte får lära känna Erica tillräckligt bra, och att jag därmed har svårt att förstå hennes val i livet. Jag tänker exempelvis på hur hon behandlar Theo.

Miljöerna är dock helt fantastiska och får mig att vilja slappna av och njuta av nuet. Jag har aldrig besökt en vingård men skulle gärna göra det efter att ha läst om det. Det blir en sådan kontrast mot Ericas storstadsliv och det känns även realistiskt att Marcus och Johannes får kämpa så med att få vingården att gå runt. Det är så roligt att som läsare få följa med i utvecklingen av detta.

Jag har tyckt om samtliga av Caroline Säfstrands böcker som jag har läst och den här är inget undantag. Jag rekommenderar den gärna om man gillar feelgood, eller för den delen vill prova på genren.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Serie: Vid livets vägskäl #2
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 31 juli 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Klubben för lyckliga slut (Vid livets vägskäl #1)

Andra som bloggat om boken:
–

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand

Publicerat den av Malin3 kommentarer

Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv nu en helt ny riktning. En dag i veckan träffas de i klubben, djupa hemligheter från det förflutna nystas upp och steg för steg lär de sig att älska, leva och skratta igen. Men kommer de att kunna forma sitt eget lyckliga slut?

Direkt när jag plockar upp en bok av Caroline Säfstrand känns det lite som att komma hem. Jag har tidigare bara läst två böcker av henne men jag har tyckt så mycket om båda och känner igen Säfstrands sätt att uttrycka sig direkt. Det känns äkta och trovärdigt.

I ”Klubben för lyckliga slut” möter vi ett par olika karaktärer som till en början verkar leva ganska bra liv men allt eftersom berättelsen går vidare märker vi att det finns saker som ligger och gror under ytan hos dem alla. Bit för bit öppnar de sig när skrivkursen drar igång och klubben kommer att betyda mycket för dem alla. Jag gillade främst att följa Lisbeth och jag älskade hennes mans reaktion på det hela mot slutet. Det var så härligt att läsa om utvecklingen i deras relation. Jag fastnade också väldigt mycket för skrivterapeuten Sam och var nyfiken på hans liv och hans bakgrund.

Även denna bok av Säfstrand var riktigt bra och detta ska dessutom vara första delen i en serie. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer! Författaren är inte rädd för att skriva om tuffa eller svåra ämnen och gör det dessutom så bra. Jag rekommenderar denna bok varmt till de som gillar att läsa feelgood med en dos svärta.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Serie: Vid livets vägskäl #1
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 4 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
–

Författarintervju: Caroline Säfstrand

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Hennes böcker har blivit kallade feelgood med sorgkant men trots lite trasiga relationer eller trassliga familjer finns det alltid hopp. Caroline Säfstrand är nu aktuell med sin femte roman Villa Havsbris.

Kan du berätta lite om Villa Havsbris?
– Någon kallade den för feelgood-drama, och det är en bra beskrivning! Den handlar om Sophie som bor i Berlin sedan många år tillbaka men nu kommer till Skepparkroken för att ta hand om det praktiska efter sin mammas död. Det visar sig att hon ärver sitt barndomshem – Villa Havsbris som en gång i tiden var ett kurhotell…detta trots att hennes mamma sagt att hon sålt det för tio år sedan. För Sophie är huset kopplat till mindre trevliga barndomsminnen och hon vill sälja så snabbt det går. Men huset behöver piffas till lite efter att ha stått tomt länge. Hon får rådet att annonsera om volontärer som kan rusta upp det mot mat och husrum. Sophie tror inte att någon kommer att nappa på detta men snart har Isak, Martin och Katja flyttat in. Kravet som Sophie ställt i annonsen är att de ska vara händiga och komma med lätt bagage – men har man läst mina böcker så vet man att ingen kommer med ett lätt bagage. Men, i takt med att huset förändras så förändras människorna i det! En spännande sidohistoria är den äldre grannen Ella som skött husets trädgård i alla år. Hon är döv men kan läsa på läppar och vet därför en mörk hemlighet om Sophie. Denna berättar hon på ett väldigt udda sätt.

Vart har du hämtat din inspiration och dina idéer ifrån när det gäller skrivandet av boken?
– Mina historier tar form i huvudet, en efter en. Hur det egentligen går till vet jag inte. När första boken hade skrivits var det som att öppna en dörr och nu går den inte att stänga. Miljön är dock en viktig inspiration. Jag använder miljöerna som verktyg som liksom mejslar ut berättelserna och formar personer och historier. Det var väldigt viktigt att hitta rätt plats för Villa Havsbris – och det hittade jag i Skepparkroken.

Hur lägger du upp arbetet kring en bok? 
– Jag får en idé, har en bild av början, mitten, slut, själva syftet med boken och romanfigurernas inre och yttre resa. Sedan sätter jag igång och skriver från början till slut. Ofta gör jag en bakvänd synopsis, och sätter upp postit-lappar om det jag har skrivit för att få en överblick och en karta. Är jag på rätt väg? Fastnar jag så går jag ut och går med hundarna. Då lossnar det.

Villa Havsbris innehåller ju en del sorg och svärta. Hur lyckas du balansera historien så det inte blir allt för glatt eller allt för sorgligt?
– Jag vill att läsaren, när sista sidan är läst, ska känna sig lite starkare, lite gladare, lite mer ”jävlar anamma”. För att nå dit måste man ner i de djupa dalarna först. Men jag vill inte att det ska bli för tungt, för då missar man poängen. Värmen och den feelgoodiga känslan är minst lika viktig. Jag jobbar med proffsigt folk och tillsammans ser vi till att det inte tippar för mycket åt det ena eller det andra hållet.

Vad är det lättaste respektive svåraste med att skriva en roman?
– Det lättaste för mig är själva skrivandet, att komma på historier, att lära känna romanfigurerna. Det svåraste är allt det andra runt omkring. Att synas i mängden, att sälja, att vara ett varumärke som författare.

Hur ser framtiden ut? Har du fler böcker planerade?
– Jag har påbörjat en historia som jag själv tycker mycket om men vi får väl se vad som händer. Det vet man aldrig!

Om du inte hade skrivit feelgood, vad hade du skrivit då?
– Då hade jag skrivit spänning i stil med Anders de la Mottes senaste böcker eller ungdomsromaner – helst lättlästa och lite spännande för ungdomar som har svårt med läsningen.

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Publicerat den av Malin4 kommentarer

Tre personer sökes för renovering av anrikt kurhotell under två månader. Lön: boende och mat. Krav: du är händig och har ett lätt bagage.

Sophie återvänder motvilligt till sin barndomsort Skepparkroken när hennes mamma dör. Huset hon har vuxit upp i, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som Sophie trodde var sålt tillhör plötsligt henne. Planen att genast återvända till livet i Berlin ställs helt på ända.

Villa Havsbris, som har gått i arv i generationer och som under sin storhetstid fylldes av poeter och författare, är nu slitet och nedgånget. Sophie är fast besluten att sälja huset, det väcker alldeles för många minnen till liv. Eftersom hon själv inte är det minsta händig söker hon hantverkare som mot mat och husrum kan ge huset lite av sin forna glans tillbaka. Inom kort flyttar Isak, Martin och Katja in, alla i behov av en paus från sina vanliga liv. Till en början flyter allt på, men är deras bagage så lätt som de påstått?

Ella, den döva damen i grannhuset, har i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Hon bär också på en tung hemlighet en hemlighet om Sophies familj. Ska Ella berätta vad hon vet för Sophie eller inte?

I fredags läste jag ut denna feelgoodpärla och tanken är nu att jag ska recensera den. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men om vi börjar på utsidan så är det ett väldigt tilltalande och inbjudande omslag på boken. Jag går ofta efter omslaget och det här är verkligen den typen av bok som hade slunkit ner i varukorgen. Den känns somrig samtidigt som man kan ana en del sorg på något vis. Denna gången gick jag inte så mycket efter omslaget utan mer att jag tidigare läst och gillat böcker som Säfstrand skrivit samt att den fått så fina recensioner de senaste månaderna.

I boken hittar vi flera olika karaktärer men mycket olika bakgrunder som samsas under ett och samma tak. En renovering gör att de har ett gemensamt mål och intresse men utöver detta vet de inte så mycket om varandra. Som läsare får vi ta del av familjetrauman, tragiska olyckor, relationer, matlagning, renovering och framför allt en begynnande vänskap. Sophie, som är vår huvudperson, kommer till Skepparkroken lite mot sin vilja. Hon har en plan om att åka tillbaka till Berlin så snart som möjligt men det blir inte riktigt så och i sällskap av Katja, Martin och Isak hittar hon något nytt på Villa Havsbris. Grannen Ella är dessutom inte sen med att ge Sophie små, mystiska lappar som får henne att tänka över sitt förflutna. Min upplevelse är att samtliga fyra växer som personer under dessa veckor i huset men kanske främst Sophie. Från början verkade hon vara en ganska snobbig tjej som enbart brydde sig om sitt yttre och sin karriär. Efter ett par veckor med skitiga händer, hantverkare och havsdoft känns hon genast mjukare.

Miljön är en stor och viktig del i den här boken. Dels läget i Skepparkroken, som jag tror att en del känner igen sig i. Det är mindre orter eller småstäder där alla känner alla och man kan inte direkt gå till Ica utan att bli igenkänd. Samtidigt är miljöerna i och med renoveringen så härliga att följa. Allt från äggoljetempera till Isaks målningar och jungfrukammaren, som jag definitivt kan måla upp i mitt huvud. Precis som så många andra kunde jag omedvetet inreda huset medan jag lyssnade på boken.

Det absolut bästa och främsta med boken är Caroline Säfstrands sätt att skriva. Det är gripande, sorgligt men samtidigt med mycket glädje, lust och inspiration. Sidorna flög förbi och jag hade gärna läst mer om dessa fyra (fem) karaktärer. Jag tror att de har mer att bjuda på.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 9 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
– Alltid din dotter

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

Publicerat den av Malin2 kommentarer

I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt.

Den här boken ligger egentligen väldigt långt utanför min comfort zone men eftersom jag fick hem den som en överraskning valde jag att ge den en chans och ja, ibland behövs kanske den här typen av böcker också i min mix. Den förvånade mig på ett positivt sätt och berättelsen passade väl in bland alla deckare och spänningsromaner jag har slukat på sistone.

Jill jobbar i en ICA-butik i byn där hon bor och verkar trivas bra med tillvaron. Det är inga större förändringar och livet lunkar liksom på men när butiken stänger blir det plötsligt problematiskt. Hennes kollegor löser situationen på lite olika sätt men Jill klappar mer eller mindre ihop. Samtidigt är det något från det förflutna som pockar på uppmärksamhet och drar henne ytterligare nedåt. I samband med detta får hon även ett nytt perspektiv på saker och ting och den relation som Jill en gång hade till sin mamma kanske aldrig kommer bli sig lik. I boken får vi också möta Jills dotter, grannar och fiender. En salig mix och flera av karaktärerna känner jag själv igen från landsbygden. Ni vet de som ska ha koll på allt, skvallra om allt och så vidare.

Boken fångar mitt intresse direkt och lyckas hålla det genom hela boken. Detta genom att blanda familjehistoria med karaktärsutvecklingar och även romantiska inslag. Vid flera tillfällen blir jag glatt överraskad och börjar inse att jag definitivt borde läsa fler böcker av den här typen. Och framför allt av Caroline Säfstrand.

Tack till Massolit Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2018
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 20 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus