Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg

På hotell Flanagans i London kan allt hända. Här möts 1960-talets jetset, aristokrater och affärsmän, och att inte få en inbjudan till Lindas Lansings mytomspunna fester är en katastrof. Men Linda är i grund och botten en främmande fågel i denna värld. Hon är från början en enkel flicka från Fjällbacka, och hennes intrigerande kusiner anser att hon borde sälja hotellet till dem och återvända till Sverige. Trots att många år har gått sedan Linda ärvde Flanagans är hon fortfarande inte accepterad, och nu tvingas hon än en gång kämpa mot sina fiender för att behålla faderns livsverk. Linda är beredd att strida för Flanagans, men undrar plötsligt om det är värt uppoffringarna. Är hon verkligen lycklig?

När jag hörde Åsa Hellberg prata om den här boken på Feelgoodfestivalen i Mariefred i somras blev jag genast nyfiken men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har aldrig läst något av Hellberg förut och var därför lite extra spänd.

Boken utspelar sig delvis i London, delvis i Fjällbacka. Båda platserna har sin charm och trots att jag inte har en aning om hur det var på 60-talet kan jag verkligen leva mig in i berättelsen tack vare Åsa Hellbergs sätt att skriva. Det är spänning och drama samtidigt som det är kärlek och sorg. Lyxen flödar och det är den ena festen efter den andra men vi får också möta baksidan av det. Familjefejder som eskalerar och framför allt möter vi en väldigt hård tid för kvinnor att ta sig fram i. De respekteras inte och det är extra svårt för de med en annan hudfärg än vit.

Det enda jag saknar lite med den här boken är ytterligare lite djup och personlighet i karaktärerna. Jag fastnade inte för någon av dem, vilket är synd. Givetvis hade de alla någon sida som var lite extra spännande men jag tyckte inte vi fick lära känna dem på ett rättvist sätt.

Det är annars en lättläst bok och den går snabbt att läsa. Hotellmiljön andas lyx och det är häftigt att få ta del av Flanagans. Nästa bok i den här serien ska beröra nästa generation och hamnar alltså någonstans runt 80-talet.

Mitt betyg: 4/5

Tack till Bokförlaget Forum och Kult PR för recensionsexemplaret!

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 24 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Åsa Hellberg

Åsa Hellberg är författaren med tio böcker i bagaget och som nu är aktuell med Välkommen till Flanagans, den första delen i en serie.

Copyright/fotograf: Anna-Lena Ahlström

Kan du berätta lite mer om Välkommen till Flanagans?
– Den handlar om ett hotell i London, 1960, som drivs av den unga kvinnan Linda Lansing, född och uppvuxen i Fjällbacka. Hon tar över hotellet efter sin pappa, något hennes kusiner är mycket missnöjda med. Boken handlar om makt, intriger, vänskap, kärlek, upstairs och downstairs. Det är nog min mest dramatiska bok hittills.

Vad har du fått för reaktioner på boken såhär långt?
– Jag har fått så himla fina recensioner att jag är överväldigad.

Boken är första delen i en serie men vad kan vi förvänta oss till kommande delar?
– Nästa del utspelas 1983, med återblickar till 70-talet, och då har vi nya kvinnor som driver hotellet. Längst bak i Välkommen till Flanagans, efter tacket, hittar man första kapitlet i nästa bok. Tredje delen utspelas mer i nutid, och återigen drivs Flanagans av nya kvinnor.

De flesta (om inte alla) böcker du har skrivit håller sig i feelgoodgenren. Vad är det som lockar med just den genren?
– Jag vet inte, jag tror att det kanske passar mitt kynne bara. Jag har alltid läst mest den typen av böcker, ända sedan jag som väldigt ung plöjde Lotta. Jag gillar underhållning, där även deckare ingår. Har inget som helst behov av tungsinthet.

Om du skulle testa på att skriva i en ny genre, vilken ligger då närmst till hands? 
– Kanske en genrelös roman, jag vet faktiskt inte. Jag skrev en kortroman, Laholmsflickan – som kommer ut i print nu i september – och den var inte direkt feelgood. Deckare vore också kul … eller spänning. Allt som kan kallas underhållning.

Vart finner du din inspiration?
– Jag vet inte om jag finner det någon annanstans än inifrån mig själv. Hur det kommer in vet jag inte heller, jag förmodar att jag suger upp det jag ser och hör, men hittills har jag inte medvetet fått en idé på det sättet. Jag hittar oftast en karaktär inombords och vid datorn mejslar jag sedan fram en historia.

Vad är egentligen det bästa och sämsta med att vara författare?
– Bästa är friheten: allt jag behöver är en dator för att kunna skapa, och jag har ingen som säger åt mig när och hur jag ska använda den. Det sämsta? Finns inget, egentligen. I år tog jag på mig för mycket med fyra releaser, det är väl det sämsta i så fall. Jag vill göra mer än jag kanske klarar av.