Ondskans innersta väsen av Luca d’Andrea

Tre bybor hittas lemlästade i en bergsklyfta i norra Italien. Trettio år senare bestämmer sig en amerikansk dokumentärfilmare för att ta reda på vad som egentligen hände. Men snart börjar han ana att invånarna i den avlägsna alpbyn undanhåller sanningen om trippelmordet – och att något fasansfullt ruvar i den enorma bergsklyftan, något som aldrig borde ha återuppväckts.

När jag fick ett meddelande från Kult PR där de undrade om jag vill läsa boken fastnade jag nästan direkt för orden ”spänningsroman”, ”Italien” och ”alpby” och tackade därför ja. Det har tagit lite tid för mig att komma till boken men nu så, nu kommer recensionen.

Jag väntade mig spännande miljöer och det fick jag. Man kunde verkligen leva sig in i berättelsen och hela mystiken kring den passade utmärkt i en alpby. Jag har egentligen inte läst något liknande tidigare men det blev liksom för mycket. Det är mycket om och kring den första halvan av boken och det förstörde tyvärr mitt intresse en aning samtidigt som att den segade sig fram. Det hände inte så mycket som höll kvar intresset men boken blev i alla fall bättre ju längre man läste.

Det fanns vissa övernaturliga inslag i berättelsen och jag uppskattade tyvärr inte de. De bidrog förvisso till att dra in en som läsare än mer men nja, jag fortsätter att vara skeptisk.

Jag hade hoppats på att den här boken skulle passa mig som handen i handsken men tyvärr gjorde den inte det. Jag vet att många verkligen har tyckt bra om den men vi är ju olika och har därmed olika preferenser. Det blev lite för mycket av det goda för min del men jag förstår samtidigt varför andra uppskattar den. Den är absolut inte dålig men inte heller något av det bästa jag har läst.

Tack till Kult PR och Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Luca d’Andrea
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 17 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Husdjuret av Camilla Grebe

En roman om ett fruktansvärt brott, om de människor som begick det och de som löser det.

Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat. Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid. Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet. Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.

För ett par år sedan läste jag Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe och jag vill minnas att jag tyckte den var lite mellanmjölk. Inga bestående minnen såhär i efterhand liksom. Ändå var jag så himla sugen på att läsa Grebes senaste, Husdjuret. Tur var väl det för jag blev mycket glatt överraskad!

Boken utspelar sig i Ormberga, som verkar vara en liten och ödslig plats mitt ute i ingenstans. Redan här tror jag att många kan känna igen sig i glesbygden, hur befolkningen beter sig och den allmänna jargongen. Det gjorde i alla fall jag! Vad gäller karaktärerna är det en brokig skara män och kvinnor. Vi känner igen Hanne från föregående bok men resterande är nya bekantskaper, bland annat Malin som har en vision om hur livet ska se ut men det stämmer trots allt inte riktigt in på henne. Sen har vi Jake som utforskar sin identitet och mitt bland dem finns såklart en mördare.

Själva storyn tycker jag är väldigt intressant att följa och stundtals blir det riktigt spännande. Att det just är en polis som är försvunnen och en kvinna utan minne är inblandad gör ju det hela lite speciellt men som sagt, väldigt intressant att följa och jag var inte riktigt beredd på upplösningen kan man säga.

Ett hett tips till er som vill ha en bra deckare att läsa i höstmörkret!

Tack till Wahlström & Widstrand och Kult för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #2
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Läst klart: 13 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus