Ondskans innersta väsen av Luca d’Andrea

Tre bybor hittas lemlästade i en bergsklyfta i norra Italien. Trettio år senare bestämmer sig en amerikansk dokumentärfilmare för att ta reda på vad som egentligen hände. Men snart börjar han ana att invånarna i den avlägsna alpbyn undanhåller sanningen om trippelmordet – och att något fasansfullt ruvar i den enorma bergsklyftan, något som aldrig borde ha återuppväckts.

När jag fick ett meddelande från Kult PR där de undrade om jag vill läsa boken fastnade jag nästan direkt för orden ”spänningsroman”, ”Italien” och ”alpby” och tackade därför ja. Det har tagit lite tid för mig att komma till boken men nu så, nu kommer recensionen.

Jag väntade mig spännande miljöer och det fick jag. Man kunde verkligen leva sig in i berättelsen och hela mystiken kring den passade utmärkt i en alpby. Jag har egentligen inte läst något liknande tidigare men det blev liksom för mycket. Det är mycket om och kring den första halvan av boken och det förstörde tyvärr mitt intresse en aning samtidigt som att den segade sig fram. Det hände inte så mycket som höll kvar intresset men boken blev i alla fall bättre ju längre man läste.

Det fanns vissa övernaturliga inslag i berättelsen och jag uppskattade tyvärr inte de. De bidrog förvisso till att dra in en som läsare än mer men nja, jag fortsätter att vara skeptisk.

Jag hade hoppats på att den här boken skulle passa mig som handen i handsken men tyvärr gjorde den inte det. Jag vet att många verkligen har tyckt bra om den men vi är ju olika och har därmed olika preferenser. Det blev lite för mycket av det goda för min del men jag förstår samtidigt varför andra uppskattar den. Den är absolut inte dålig men inte heller något av det bästa jag har läst.

Tack till Kult PR och Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Luca d’Andrea
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 17 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus