Etikett: Marcus Jarl

Lina Råman jobbar som sjuksköterska på neonatalen. Hennes liv är fullt av dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Hon längtar efter egna barn, men hennes man, Samuel, har alltid varit tydlig med att han inte vill ha några. Han ägnar sig istället åt att smygtitta i skokartongen som ligger gömd längst in i garderoben. Där förvarar Lina minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann.

En dag är Ted tillbaka. Han säger att han har tre månader kvar att leva och att han vill tillbringa dem med Lina. En önskan som sätter Linas och Samuels äktenskap under enorm press. Lina måste få veta vad som hände den där dagen när han försvann. Motvilligt inser Samuel att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare.

När jag fick hem den här hade jag läst ett par recensioner av boken och de flesta var enade om att det var en väldigt känslosam bok. Några menar att den kan klassas som feelgood medan andra nöjer sig med att kalla det en relationsroman, och jag lutar nog mer åt det sistnämnda. Den har vissa feelgood-element, men i grund och botten skulle jag inte kalla den det.

Jag gillar Lina från första stund. Hon jobbar som sjuksköterska på en neonatalavdelning, något jag känner igen mig i. Jag hade praktik på neonatalen och känner igen flera delar av arbetet där vilket jag tyckte var roligt. Att hela tiden vara omringad av detta, och av alla oroliga föräldrar när hennes längtan efter egna barn bara blir starkare och starkare förstår jag blir oerhört jobbigt till slut. Lina känns som en karaktär som ändå har båda fötterna på jorden. Samuel å andra sidan känns som ett tredje hjul och det är på något vis hemskt att han har förlikat sig med detta. Han kikar i den här kartongen emellanåt, han vet att det finns en bakgrund men han har aldrig fått veta så mycket mer. Jag tycker det är starkt av honom att låta Ted ta plats men jag vet inte om jag hade fixat det själv. Är det en grej att ha sitt ex i en låda i garderoben förresten? Samuel växer ännu mer i mina ögon när han gör en så osjälvisk handling som att be Lina följa med Ted, för att de som par ska kunna gå vidare. Ted är ytterligare en karaktär som jag inte riktigt förstår men som jag ändå ibland kan känna med. Jag ställde mig frågan flera gånger om han ens hade kommit tillbaka om han inte blivit sjuk. Han blir lite motsatsen till Samuel för mig. Jag upplever det dock som tre intressanta karaktärer som alla är starka på sina egna vis.

Berättelsen i sin helhet är sorglig och det är mycket som ligger och gror. Relationen mellan Lina och pappan, Teds försvinnande och tiden efter det, missfall och sedan även relationen mellan Lina och Samuel. Det finns många delar som gör ont i mig, och även delar som gör ögonen tårfyllda. Allt är dock inte sorgligt och tragiskt utan det finns fina, varma stunder och framför allt en miljö att drömma sig bort till.

Det är en riktigt bra bok som jag tror att jag kommer minnas ett bra tag framöver. Jag fastnade också mycket för Marcus Jarls sätt att skriva och blev nyfiken på hans tidigare utgivna bok Tusen bitar. Gillar du den här typen av böcker rekommenderar jag den verkligen!

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Marcus Jarl
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 13 juni 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Nellon Bookish