Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy – hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän – har andra planer. ”Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar” är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss …

Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik.

Det var över fem år sedan John Green släppte sin senaste roman The Fault in Our Stars, och precis som alla andra älskade jag den. Han hade med andra ord lite att leva upp till med Sköldpaddor hela vägen ner och tyvärr tyckte jag inte att han lyckades hela vägen. Jag ska försöka förklara varför här nedan.

Jag läser sällan om psykisk ohälsa och för den sakens skull var ju ämnet väldigt speciellt och stod ut bland allt annat MEN jag har svårt att relatera till det. För mig är det svårt att förstå Azas handlingar och det gör det faktiskt lite jobbigare att ta sig igenom boken. Det känns dock som att Green antingen gjort en bra research eller har egna erfarenheter inom ämnet då historien ändå är trovärdig och välskriven. Jag vill också ge honom cred för att han tar upp ett ämne som annars gärna tystas ner.

Boken har en del intressanta karaktärer. Dels Aza då, men även Davis Pickett – miljardärssonen som vill att pappa ska komma tillbaka för broderns skull men som egentligen blivit besegrad av en tuatara. Daisy får vi inte veta så mycket om och det tycker jag är lite synd. Hon hänger liksom bara med. Mamma Holmes kommer vi heller inte så nära inpå. Vi får veta att Azas problem funnits en tid men inte så mycket mer där heller, tyvärr.

Jag ställer mig lite frågande till bitar i boken som inte alls känns realistiska, exempelvis en gåva som Aza får och hur den hanteras. Det finns även många andra saker jag funderade på under läsandets gång men jag vill inte ge några spoilers. Detta, tillsammans med att jag hade lite svårt att relatera till ämnet, gjorde att läsningen hakade upp sig lite grann och boken blev inte så bra som jag hade hoppats. Kanske att jag läser om den inom en framtid, då på engelska, men i nuläget blir jag mest sugen på att plocka upp The Fault in Our Stars igen.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: John Green
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst färdigt: 28 december 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus