Att jämföra Nalle Puh och Ronja Rövardotter

Sedan mitt inlägg i fredags är det flera som har skrivit och undrat vad det är jag läser samt hur man kan jämföra Nalle Puh och Ronja Rövardotter. Jag tänkte därför ta detta inlägg och diskutera lite kring detta samt svara på era frågor. I början av sommaren skrev jag att jag hade kommit in på två sommarkurser, dels romance och så då barn- och ungdomslitteratur. Romance har jag redan skrivit lite om men jag har inte skrivit så mycket om barn- och ungdomskursen så det får bli nu. Båda kurserna går via Linnéuniversitet på distans och ligger på 7,5 hp vardera.

I kursen har vi tre tentamensuppgifter som ska lämnas in. Den första handlade mycket om barnlitteraturens historia samt definitionen av en barnbok. Den är redan inlämnad och rättad. Sedan har vi inlämning två som ju då var det jag skrev om i fredags. Man ska välja två böcker ur ett urval och diskutera och jämföra dessa. Vilken typ av genre de tillhör, berättarteknik, miljöer, perspektiv och så vidare. Till en början låter det inte som att man kan jämföra Nalle Puh och Ronja Rövardotter men det är absolut möjligt. Denna skickade jag in i fredags.

Till den tredje tentamensuppgiften ska vi analysera en bilderbok, och den är också redan inskickad. Skönt att ha alla obligatoriska moment färdiga så kan man ta det lite lugnt!

Vill ni veta mer om kurserna? I så fall vad?

Annonser

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy – hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän – har andra planer. ”Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar” är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss …

Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik.

Det var över fem år sedan John Green släppte sin senaste roman The Fault in Our Stars, och precis som alla andra älskade jag den. Han hade med andra ord lite att leva upp till med Sköldpaddor hela vägen ner och tyvärr tyckte jag inte att han lyckades hela vägen. Jag ska försöka förklara varför här nedan.

Jag läser sällan om psykisk ohälsa och för den sakens skull var ju ämnet väldigt speciellt och stod ut bland allt annat MEN jag har svårt att relatera till det. För mig är det svårt att förstå Azas handlingar och det gör det faktiskt lite jobbigare att ta sig igenom boken. Det känns dock som att Green antingen gjort en bra research eller har egna erfarenheter inom ämnet då historien ändå är trovärdig och välskriven. Jag vill också ge honom cred för att han tar upp ett ämne som annars gärna tystas ner.

Boken har en del intressanta karaktärer. Dels Aza då, men även Davis Pickett – miljardärssonen som vill att pappa ska komma tillbaka för broderns skull men som egentligen blivit besegrad av en tuatara. Daisy får vi inte veta så mycket om och det tycker jag är lite synd. Hon hänger liksom bara med. Mamma Holmes kommer vi heller inte så nära inpå. Vi får veta att Azas problem funnits en tid men inte så mycket mer där heller, tyvärr.

Jag ställer mig lite frågande till bitar i boken som inte alls känns realistiska, exempelvis en gåva som Aza får och hur den hanteras. Det finns även många andra saker jag funderade på under läsandets gång men jag vill inte ge några spoilers. Detta, tillsammans med att jag hade lite svårt att relatera till ämnet, gjorde att läsningen hakade upp sig lite grann och boken blev inte så bra som jag hade hoppats. Kanske att jag läser om den inom en framtid, då på engelska, men i nuläget blir jag mest sugen på att plocka upp The Fault in Our Stars igen.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: John Green
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst färdigt: 28 december 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

All The Bright Places av Jennifer Niven

Theodore Finch is fascinated by death. Every day he thinks of ways he might kill himself, but every day he also searches for – and manages to find – something to keep him here, and alive, and awake.

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her small Indiana town and her aching grief in the wake of her sister’s recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school – six stories above the ground – it’s unclear who saves whom. Soon it’s only with Violet that Finch can be himself. And it’s only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet’s world grows, Finch’s begins to shrink..

Det här är en sådan typ av bok som man lämnas helt tom av och vet varken vad man ska tycka eller tänka. Det tog mig faktiskt ett par dagar efter att jag hade avslutat den innan jag kunde sätta känslorna på pränt och sådant händer inte speciellt ofta.

Både Violet och Finch är två intressanta karaktärer. Dels för att de har mycket i bagaget men också för att de utvecklas väldigt mycket tillsammans under bokens gång. Om man som läsare hade lite förutfattade meningar från början krossas de ganska snabbt. Vi får möta lite andra karaktärer under bokens gång också men ingen som sätter lika djupa spår hos mig. Närmst kommer väl i så fall Ryan.

Violet och Finch börjar ju umgås på grund av en skoluppgift och den i sig innebär att de ska besöka olika landmärken och turistmål runt omkring sig. Detta tar Finch på största allvar och samtidigt som det är en skoluppgift blir det också ett sätt att lära känna varandra. Detta var otroligt roligt att följa, dels på grund av deras växande relation men också för att det var spännande att läsa mer om deras små utflykter. Det var mycket minnesvärt, bland annat The Bookmobile Park, The Shoe Tree och det kanske viktigaste – The Blue Hole.

Boken är gripande, sorglig och samtidigt helt fantastisk. Den tar också upp ett otroligt viktigt ämne, vilket inte kan poängteras nog egentligen. Det är den första boken jag läst av Jennifer Niven, men verkligen inte den sista. Om ni inte har läst den ännu så är den ett hett tips! Och vill ni hellre läsa på svenska så finns den översatt och heter då Som stjärnor i natten.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jennifer Niven
Utgivningsår: 2016
Förlag: Ember
Läst färdigt: 15 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository

En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt

Pauline går i högstadiet, men känner sig mognare än alla andra i klassen. Hon drömmer om att bli filmregissör, fast det har hon inte sagt till någon. En dag får klassen besök av en äkta skådespelare, som ska hjälpa dem att sätta upp en pjäs. Pauline kommer på en fantastisk idé: Hon ska göra en dokumentärfilm om projektet! Samtidigt som filmen börjar ta form, blir Pauline mer och mer förälskad i Ingvar, som skådespelaren heter. Han är så snygg! Så istället för att filma sina klasskompisar, filmar Pauline honom …

Jag vet inte vad det är med mig och ungdomsböcker just nu. Antingen så hittar jag helt enkelt fel böcker, eller så har jag tröttnat på genren. Fantasy och sci-fi går ju bra men just när det kommer till contemporary blir jag så trött och jag ska försöka förklara varför.

Den här boken handlar ju om en ganska naiv högstadietjej som blivit kär i en kille som är mer än tio år äldre. Jag känner igen mig väldigt väl i detta och det är kanske där mitt problem ligger. Jag vet hur jag själv var, vad jag själv gjorde i den åldern och såhär i efterhand är det bara pinsamt och jobbigt att tänka på. Dessutom har jag ju växt något otroligt sedan den perioden i livet och ligger inte alls på samma våglängd som Pauline, vilket i och för sig är vanligt när det gäller ungdomsböcker men inte mindre irriterande för det. Jag retar mig så på Paulines beteende och ibland även minst lika mycket på hennes omgivning.

Jag är dock inte rakt igenom negativ till boken utan jag tycker att Grøntvedt skriver bra och har bra kapitelindelningar. Det går snabbt att läsa boken och den har ett bra flow. Kapitlen är lagom långa för den här typen av bok och innan man vet ordet av är den slut. MEN den passade inte mig, tyvärr.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Nina E. Grøntvedt
Utgivningsår: 2017
Förlag: Gilla Böcker
Läst färdigt: 4 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Det sista sommarlovet från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet – vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?

Egentligen är det ju lite konstigt att jag inte har läst klart den här serien förrän nu men å andra sidan har jag ju sparat på den så länge jag har kunnat. Det är inte alla som har väntat tio år efter boksläppet med att läsa Dödsrelikerna minsann. Skämt åsido, jag är både glad och lite skamsen att jag har väntat men nu är den alltså läst – den sista delen i Harry Potter-serien.

Språket flyter på precis som vanligt när det gäller Rowling och trots många, många sidor går det hyfsat snabbt att ta sig igenom dem. Trots att jag vet vad som händer (eftersom jag har sett filmen) vänder jag spänt på bladen och kan inte riktigt låta bli att fastna. Det är väl också en anledning till att serien är såpass älskad av de flesta.

Genom seriens gång får vi ju vara med om ett par dödsfall och trots att det nog är flest i den här boken sörjer jag fortfarande Sirius Black, min favorit. Det hade varit så roligt att se mer av Harry och Sirius men en annan idé som dök upp under läsningen var en prequel med Sirius, Lily, James och allihopa back in the days. Det hade varit så roligt att läsa om!

Det är lite svårt att skriva ner precis allt jag tycker och tänker men det var ett riktigt bra avslut på en riktigt bra serie. Om man, mot förmodan, inte har läst serien ännu tycker jag definitivt att man bör göra det. Det spelar ingen roll hur gammal du är, vart du är eller vem du är – bara läs!

Mitt betyg: 5/5

Författare: J.K. Rowling
Serie: Harry Potter #7
Utgivningsår: 2007
Förlag: Tiden
Utläst: 27 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Tidigare delar i serien:
– Harry Potter och de vises sten (Harry Potter #1)
– Harry Potter och hemligheternas kammare (Harry Potter #2)
– Harry Potter och fången från Azkaban (Harry Potter #3)
– Harry Potter och den flammande bägaren (Harry Potter #4)
– Harry Potter och Fenixorden (Harry Potter #5)
Harry Potter och Halvblodsprinsen (Harry Potter #6)

Kungens Fånge av Victoria Aveyard

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera.
De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras…

Det var ett bra tag sedan jag läste Glassvärdet nu och jag minns att jag blev lite besviken på den. Därför tog det också emot lite att plocka upp Kungens Fånge MEN, Aveyard är tillbaka på riktigt nu. Spänningen fanns där, kärleken också, upproret och kämpaglöden likaså.

Jag trodde ärligt talat att det skulle bli ganska trist att följa Mares fångenskap men trots flera utbrott visade hon att glöden fanns där, hela tiden. Alla känslor mellan henne och Maven, de hemskheter som Merandus och Evangeline utsatte henne för och allt runt omkring sporrade mig att läsa vidare. Jag ville ju veta vad som skulle hända Mare! Samtidigt fick vi följa Blodsvärnet i deras planer och agerande. Spännande!

Språket var bra och läsandet flöt på, precis som förväntat. Det är ändå en ganska maffig bok men jag lyckades läsa ut den snabbt. Jag gillar också att den gick in lite mer på Maven, på djupet. Det är också mycket smidande av planer, hemligheter som kommer upp till ytan och så vidare, vilket gör att man kan pussla ihop delar av föregående böcker på ett nytt sätt. Det blir inte som en mellanbok, som nummer två tyvärr blev, utan i stället en fortsättning på historien och en nödvändig del i mina ögon.

Slutet var väl inte oväntat om ni frågar mig men samtidigt undrar jag hur snabbt en människa kan förändras! Det kändes lite påtvingat men vi får väl se hur det går i den sista delen. Jag väntar spänt!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Victoria Aveyard
Serie: Röd Drottning #3
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Läst färdigt: 12 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Tidigare böcker i serien:
Röd Drottning (Röd Drottning #1)
Glassvärdet (Röd Drottning #2)

Love & Gelato av Jenna Evans Welch

Lina is spending the summer in Tuscany, but she isn’t in the mood for Italy’s famous sunshine and fairy-tale landscape. She’s only there because it was her mother’s dying wish that she get to know her father. But what kind of father isn’t around for sixteen years? All Lina wants to do is get back home.

But then Lina is given a journal that her mom had kept when she lived in Italy. Suddenly Lina’s uncovering a magical world of secret romances, art, and hidden bakeries. A world that inspires Lina, along with the ever-so-charming Ren, to follow in her mother’s footsteps and unearth a secret that has been kept from Lina for far too long. It’s a secret that will change everything she knew about her mother, her father—and ever herself.

People come to Italy for love and gelato, someone tells her, but sometimes they discover much more.

Det tog ett ganska bra tag innan jag fastnade i den här boken men när jag väl gjorde det var det svårt att sluta läsa. Jag ville ha mer sommar, mer romantik och mer Italien och dess miljöer. För en rundtur i Toscana fick vi allt och jag blev än mer sugen på att resa till Italien kan jag meddela.

Jag hade dock ingen riktig förståelse för Linas mamma och varför hon höll allt så hemligt. Jag hade hellre sett öppna kort än så himla mycket funderande och velande. Jag tyckte om att de på något vis kommunicerade genom dagboken och tanken att Lina skulle uppleva Toscana som hon hade upplevt det men i fallet vem som var hennes pappa, varför saker och ting hade hänt hade jag hellre sett att hon hade fått veta allt direkt. Om det skulle vara något slags skydd kändes det bara löjligt.

Man förstod givetvis ganska snabbt att saker skulle hända mellan Lina och Ren, samt att Lina skulle ändra uppfattning om resan, livet och hennes mammas liv men jag tyckte inte det störde. Det kändes lättsamt och boken flöt på bra när man väl fastnade i den. Nu när jag tänker tillbaka på den känner jag bara mys, semester, sommar och kärlek.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jenna Evans Welch
Utgivningsår: 2016
Förlag: Simon Pulse
Utläst: 26 augusti 2017
Finns hos: Amazon US (Kindle) | Amazon UK | The Book Depository | Adlibris