En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Staden” av Camilla Sten.

Handling:
Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnandet?

Alice är en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.
—

Gustaf vände sig om och tittade på Albin, som torkade sig om munnen och rätade på sig. Naken skräck blandades med äckel i de blodhundsdjupa rynkorna runt kollegans mun.
”Vad i guds namn är det som har hänt här?” frågade han, med en ton som närmast liknade förundran.
Albin hade inget svar på det. Han lät den tomma stadens tystnad ta över.
Men så, i tystnaden, hörde han plötsligt något. Avlägset och svagt, men omisskännligt. Albin hade fyra yngre syskon och hade vuxit upp i en lägenhet där de alla fem delade rum. Han skulle ha känt igen det var som helst.
”Vad i …”, muttrade Gustaf och vände blicken mot skolhuset på andra sidan torget. På andra våningen stod ett fönster öppet.
”Jag tror att det är ett barn”, sa Albin. ”Ett spädbarn.”
Sedan tog stanken över, och han kräktes igen.