En smakebit på søndag: Rött, vitt & kungligt blått

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Rött, vitt & kungligt blått” av Casey McQuiston.

Handling:
Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president. Tillsammans med sin syster och deras bästa kompis utgör de Vita huset-trion, en social influencer-makt att räkna med, och som Vita huset inte är sena att utnyttja.

Problemet är bara att Alex har en ärkefiende, prins Henry av Wales. När ett bråk mellan dem hamnar på hela världens löpsedlar måste de ofrivilligt låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Men ju mer Alex lär känna prins Henry, desto mer ser han vad som döljer sig under hans drömprinsyta. Snart är de vänner på riktigt, men vänskapen djupnar till något mer. Något som kan hota Alex mammas planer på att bli omvald som president.

Och sedan vänder sig Henry om, plötsligt, och den här gången knuffar han nästan bort Alex, och för en kort gnistrande sekund blir Alex imponerad av glimten i hans blick, det abrupta utbrottet av äkta personlighet
Innan han vet ordet av snubblar han över sin egen fot och stapplar bakåt, rakt in i bordet som står närmast. Han märker för sent att bordet, till hans stora fasa, är det där hela den enorma bröllopstårtan i åtta lager står, och han famlar efter Henrys arm för att inte ramla, men det enda han lyckas med är att få även honom att tappa balansen, så att båda två snubblar rakt in i tårtstället.
Han ser, som i slowmotion, hur tårtan hamnar på sned, vinglar till, börjar glida och till slut välter. Det finns inget han kan göra för att hindra det. Den störtdyker ner på golvet i en lavin av vit smörkräm, något slags sockrig mardröm för 75 000 dollar.

9 reaktioner till “En smakebit på søndag: Rött, vitt & kungligt blått

  1. Jag läste denna för ett tag sedan, o fast det inte var min bästa genre så kunde jag inte motstå charmen i berättelsen. Tack för smakbit

  2. Tack för smakbiten och påminnelsen. Har tänkt läsa den en bra tid nu.

  3. Verkar lite märkligt att dra in en verklig person, prins Henry, i berättelsen. Tack för smakbiten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s