En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Galleriet vid vattnet” av Hanna Blixt.
Handling:
I Tällberg har Nora och Viktor bestämt sig för att öppna ett galleri med återvunna saker. Nora är fast besluten att slå upp dörrarna till midsommar. Men tiden är knapp och det visar sig att inget går lika smidigt som hon hoppats på. När Nora ropar in en tavla på auktion och hittar ett kärleksbrev väcks hennes nyfikenhet. Vem är dalkullan på tavlan? Vem är brevet skrivet till? Och vem är avsändaren?
Samtidigt följer vi Nils på 1960-talet, en ung man som tillsammans med sin dysfunktionella familj flyttat till Insjön. Nils är romantiskt lagd och blir förälskad i en kulla i folkdräkt som han ser på ett vykort. Han inser att det är hon eller ingen han vill dela livet med.
– Håll vakt! väste han.
– Hålla vakt? Varför då? viskade Nils samtidigt som insikten drabbade honom som ett slag i magen.
Men innan han hann hejda sin bror böjde Sven sig ner över disken, lirkade och slet och tycktes gräva runt med händerna. Nils stod som förstenad. Munnen blev kruttorr, när han såg hur Sven hade en tjock bunt med sedlar med sig i handen.
– Är du inte klok? flämtade Nils, men Sven var redan på väg ut ur affären.
När Nils kommit ut på gatan småsprang hans bror med cykeln jämte sig innan han slängde benet över ramen. Visslande trampade Sven förbi Pensionat Trädgårdsvillan på Udden och bort mot bron.
At fifteen, there was also the addition of the other hand, down the pants – usually cords, sometimes army surplus, all three dollar or less at Village Thrift. The boys she hadn’t bargained for; they had just sort of come. Because like many girls in Georgia, Murphy was as girl as a girl could be. Green eyed and smooth skinned with beauty marks here and there on her cheeks, with brown wavy hair and high apple breasts. Like most young girls at the Piggly Wiggly on any given day, she was more juicy than fine, more sexy than delicately beautiful. In a word, Murphy McGowan was yummy. A few more words that had been used to describe her were brilliant, bold, and rotten.
”Tess? Cate? Vad har hänt?” Lucy Wheeler och Rebekah Reed är på väg mot trappan med famnarna fulla med böcker.