Kommande böcker: September 2020

Snart är september här och med det kommer en hel del boksläpp. Här kommer ett urval:

*Illvilja av Jørn Lier Horst släpps den 17 september av Wahlström & Widstrand. Detta är tredje delen i William Wisting Cold Cases.

*Leona: Öga för öga av Jenny Rogneby släpps den 3 september av Wahlström & Widstrand. Detta är femte delen i serien om Leona.

*Överlevarna av Alex Schulman släpps den 4 september av Albert Bonniers Förlag.

*Kungariket av Jo Nesbø släpps den 25 september av Albert Bonniers Förlag.

*Marvatten av Ann Rosman släpps den 29 september. Detta är sjunde boken med Karin Adler i huvudrollen.

*Goda rån är dyra av Catharina Ingelman-Sundberg släpps den 23 september av Bokförlaget Forum. Detta är fjärde delen i serien Pensionärsligan.

*Familjen Bridgerton: En oemotståndlig frestelse av Julia Quinn släpps den 2 september av Lovereads by Forum. Detta är sjätte delen i serien Familjen Bridgerton.

*Höstmorden av Samuel Karlsson släpps den 10 september. Detta är tredje delen i serien om Jessica Jackson.

*Mordkonsulten av Elly Griffiths släpps den 26 september av Modernista.

*Änkorna av Pascal Engman är tredje boken i serien om Vanessa Frank. Boken släpps den 21 september av Bookmark Förlag.

*Hämnden är ljuv AB av Jonas Jonasson släpps den 1 september av Piratförlaget.

*Fula tjejer av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson släpps den 1 september av Lilla Piratförlaget.

*Vargasommar av Hans Rosenfeldt släpps den 24 september av Norstedts. Detta är början på en helt ny serie. Norstedts

*Deadline av Rebecka Edgren Aldén släpps den 3 september av Norstedts.

*Mitt hemliga liv av Jenny Fagerlund släpps den 3 september av Norstedts.

*Höst vid Sommen av Camilla Dahlson är den tredje boken i feelgoodserien som utspelar sig kring Sommen. Boken släpps den 10 september av Lind & Co.

*Under Londons broar av Jojo Moyes släpps den 23 september av Printz Publishing.

*Under samma himmel av Camilla Davidsson släpps den 2 september av Printz Publishing. Detta är en uppföljare till I fikonträdets skugga, men med en ny huvudkaraktär.

Cress av Marissa Meyer

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Cinder and Captain Thorne are fugitives on the run, now with Scarlet and Wolf in tow. Together, they’re plotting to overthrow Queen Levana and her army.

Their best hope lies with Cress, a girl imprisoned on a satellite since childhood who’s only ever had her netscreens as company. All that screen time has made Cress an excellent hacker. Unfortunately, she’s just received orders from Levana to track down Cinder and her handsome accomplice.

When a daring rescue of Cress goes awry, the group is separated. Cress finally has her freedom, but it comes at a higher price. Meanwhile, Queen Levana will let nothing prevent her marriage to Emperor Kai. Cress, Scarlet, and Cinder may not have signed up to save the world, but they may be the only hope the world has. 

Böckerna i den här serien är så kallade re-tellings och följer dels sin historia men de vävs också ihop på ett väldigt snyggt sätt. Cress är en re-telling av Rapunzel och det märks tydligt, samtidigt som det är en väldigt moderniserad variant av Rapunzel.

Cress är en så kallad blindgångare och dessa skiljs från sina föräldrar direkt efter födseln för att dödas. Det är i alla fall vad folk tror men Cress fick leva och blev slutligen placerad på en satellit, helt ensam, för att bevaka jorden åt drottning Levana. Det är det livet Cress känner till, även om hon sedan länge lärt sig att hacka sig in i andra system och bevaka mer än bara det Levana tycker är av intresse. Att hon har levt ensam och isolerad på det här viset gör givetvis att hon är nyfiken på världen och blir ivrig. Det i sin tur gör att man drar en del på smilbanden när hon försöker beskriva olika saker för Thorne eller bara blir helt uppslukad över saker som, för andra, är helt naturliga.

Som vanligt är miljö- och personbeskrivningarna riktigt intressanta och det är spännande att måla upp hela den här världen i huvudet medan man läser. Berättelsen fokuserar mestadels på Cress och Thorne, och även om det vid något tillfälle blir lite långdraget vill jag vet vad som kommer att hända med dem, eller mellan dem. Deras gemensamma resa är väldigt intressant och det kommer med jämna mellanrum kopplingar till Rapunzel. Givetvis träffar vi även på de andra i gänget; Cinder, Scarlet, Iko och Wolf. Kai har en mindre del i den här boken men det är förståeligt med tanke på handlingen i övrigt.

Det är svårt att inte spoila för mycket när det handlar om tredje boken i serien men jag måste bara skriva kort om Scarlets öde. Ni som vet, ni vet. (SPOILER) Fy vad hemskt att bli använd som leksak på det viset. Det kröp i hela kroppen på mig när jag läste om detta. (SPOILER SLUT) Scarlet är dock den som först träffar nästa person i den här serien, Winter.

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att läsa Winter, även om det också betyder att serien tar slut. Det ska bli spännande att läsa mer om Winter, vad hon är för typ av person och hur det kommer gå att störta drottning Levana.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Marissa Meyer
Serie: The Lunar Chronicles #3
Utgivningsår: 2014
Förlag: Feiwel Friends
Utläst: 29 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
Cinder (The Lunar Chronicles #1)
Scarlet (The Lunar Chronicles #2)

Andra som bloggat om boken:
Tickmicks bokblogg | Vår Bokvärld | C.R.M. Nilsson | Boktycke | Fridas Bokhylla

Inspiration, saltstänk och romcoms

Som jag skrev i lördags följde jag alltså Feelgoodfestivalen 2020 online. Jag tänkte med detta inlägg egentligen sammanfatta vad som hände under dagen och hur jag upplevde eventet.

Det första seminariet handlade om inspiration och Carin Hjulström, Camilla Davidsson och Eli Åhman Owetz pratade om deras böcker, karaktärer och miljöer. De har skrivit väldigt olika böcker men det fanns också flera likheter. Camillas och Elis böcker känner jag ju till men det var spännande att höra mer om Carins nya bok. Vi får se om den blir läst under hösten!

I det andra seminariet fick vi lyssna på Ruth Kvarnström-Jones, Eleonor Sager och Sofia Ymén. Det är ju ofta i Cornwall allt händer i Storbritannien men har vi några bra miljöer för feelgood här i Sverige? Eleonors böcker utspelar sig exempelvis i Stockholm och Sofias nya i Kungsbacka. Är det bra feelgoodplatser?

Efter detta kom seminariet ”Älskade/hatade familj” med Emma Hamberg, Moa Herngren och Anna Fredriksson. Där blev jag framför allt intresserad av Moa Herngrens ”Svärmodern”. Jag har kikat på den tidigare men efter seminariet blev det faktiskt ett köp av boken.

Sist innan lunch pratade även Petra Mede om sin biografi, men den punkten hoppade jag över och tog tidig lunch här hemma.

Efter lunch gick vi direkt in på ”Romcoms för 20-talet” med Christoffer Holst och Sara Molin. Jag har läst de bådas senaste böcker i sommar och det har varit väldigt spännande. Att prata om film är också väldigt roligt, även om just romcoms inte är min favoritgenre. Jag frågade dock båda författarna om de hade kunnat se sina senaste böcker som filmer och vem som skulle spela huvudrollerna och till svar fick jag Ellen Bergström som Clara och Frida Hallgren som Hilda. Bra val tycker jag!

Efter detta fick vi delta i ”Historiska hemligheter” med Frida Skybäck, Jenny Fagerlund och Anna Lönnqvist. Spännande! Framför allt diskussionen om hur mycket man egentligen får ändra när det kommer till historia.

15.40 var det dags för ”Min plats på jorden” med Karin Janson, Marie-Louise Marc och Catharina Ingelman-Sundberg.  De pratade om platser som de själva älskar och varför de valt att förlägga sina historier just där.

Sist var seminariet ”Det sitter i väggarna” med Åsa Hellberg, Birgitta Bergin och Karl Ljung. Karl Ljungs bok ”Familjen Morelli” blev jag väldigt nyfiken på men samtidigt så läste jag en recension av den som fick intresset att svalna så vi får väl se. Det var i alla fall intressant att få höra dem prata om sina böcker också.

Överlag tycker jag att eventet var bra anordnat, även om det fick ske digitalt och vi ”besökare” inte fick riktigt samma möjligheter som tidigare år. Vi fick ändå specialpriser på böcker (ja, jag shoppade lite som ni kommer att få se när det dyker ner här hemma), bokcirklar, skrivarskolor och seminarier. Till kommande år hoppas jag att vi kan vara på plats i Mariefred men kanske också att det går att delta digitalt om man så önskar. Vi får se hur det blir!

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kol gruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet.

Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar.

Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med giftormar och beväpnade hembrännare, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem …

Den här boken är nominerad till årets bok 2020, men det var inte bara därför jag började läsa den utan även för att författaren heter Jojo Moyes. Jag har alla Moyes översatta böcker här hemma och det är på tiden att jag läser dem också.

Alice van Cleves liv blir inte riktigt som hon hade tänkt sig efter giftermålet med Bennett. Han verkar inte vilja vara i närheten av henne och det gör förstås att hon känner sig än mer ensam efter flytten från England till USA. Hon har inte hunnit få några vänner heller så när hon blir en del av det ridande biblioteket känner hon att hon gör något meningsfullt, även om det tar lite tid för bergens invånare att lita på henne. Vänskap och systerskap är en stor del av den här boken och det är så härligt att få följa med i utvecklingen av relationerna. Alice kommer från början in som en utböling i bibliotekariegruppen, och det utvecklar sig sedan till något så starkt. De står upp för varandra och kämpar för att få göra precis det de gör, dela med sig av böcker och kunskap. De lämnar inte bara ut böcker, de blir också en stor del av vissas liv.

Bergens stjärnor ska till viss del vara baserad på verkliga händelser, vilket jag tycker är väldigt spännande. På den tiden var det spänningar mellan svarta och vita exempelvis och att kvinnor ”bröt sig ut” på det här sättet hörde inte till vanligheterna. Berättelsen följer dessa olika delar på ett bra och trovärdigt sätt samtidigt som Jojo Moyes väver in kärlek och spänning. Historiska romaner brukar normalt sett inte riktigt vara min grej men den här tyckte jag mycket om.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jojo Moyes
Utgivningsår: 2019
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 27 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Fiktiviteter | Systrarnaböcker | Barnboksbloggen | Evas Bokhörna | och dagarna går…

Feelgoodfestivalen 2020

Nu är Feelgoodfestivalen 2020 igång och i år sker festivalen inte på plats i Mariefred utan online, på grund av corona. Dagen är dock fullspäckad av seminarier ändå och vi kommer att få lyssna på bland andra Frida Skybäck, Marie-Louise Marc och Emma Hamberg.

Nu har jag precis lyssnat på dagens första seminarium som handlade om inspirationskällor. Carin Hjulström, Camilla Davidsson och Eli Åhman Owetz pratade om sina böcker, karaktärer, framtidsplaner och mycket mer.

Vi hoppas att det blir en bra feelgood-dag! Är det fler som lyssnar kanske?

Helgfrågan v.34

Nu är det fredag igen och i vanlig ordning tänkte jag besvara Mias helgfråga. Här kommer den och bonusfrågan:

Brukar du namna dina böcker? 
Nej, det gör jag inte. Jag lånar nämligen aldrig ut dem.

Bonusfråga: Håller ni fortfarande på Folkhälsomyndighetens rekommendationer ang. Corona?
Jag är lite osäker på vilka rekommendationer som är de senaste men jag tvättar händerna ofta, håller avstånd så gott det går och åker ej kollektivt (dock beror det på att jag inte behöver). Jag träffar min familj som vanligt.  Jag isolerar mig inte.

Such a Fun Age av Kiley Reid

Alix Chamberlain is a woman who gets what she wants and has made a living, with her confidence-driven brand, showing other women how to do the same. So she is shocked when her babysitter, Emira Tucker, is confronted while watching the Chamberlains’ toddler one night, walking the aisles of their local high-end supermarket. The store’s security guard, seeing a young black woman out late with a white child, accuses Emira of kidnapping two-year-old Briar. A small crowd gathers, a bystander films everything, and Emira is furious and humiliated. Alix resolves to make things right.

But Emira herself is aimless, broke, and wary of Alix’s desire to help. At twenty-five, she is about to lose her health insurance and has no idea what to do with her life. When the video of Emira unearths someone from Alix’s past, both women find themselves on a crash course that will upend everything they think they know about themselves, and each other.

I årets The Reading Rush hade de en liten bokklubb där syftet var att läsa Such a Fun Age av Kiley Reid, och sedan diskutera boken i forumet. Tjejerna som står bakom läsutmaningen skulle också diskutera boken i en live-video, men det blev dessvärre inte av. Några av er har säkert hört talas om vad som hände och jag tänker inte ge mig in i diskussionen utan bara nöja mig med att säga att jag läste boken under veckan som The Reading Rush pågick. Jag visste i princip inget om boken när jag påbörjade den. Jag hade hört en kort bit av handlingen och tyckte den lät intressant men det jag hade hört visade sig vara en ytterst liten del av vad som faktiskt hände. Det blev alltså inte alls som jag hade tänkt men ändå ganska bra.

Som läsare får vi följa Emira i hennes dagliga liv. Hon längtar efter något annat men vet inte riktigt vad, hon ser sina vänner skaffa det ena toppjobbet efter det andra och på kärleksfronten går det också till en början ganska knackigt. Det som slår mig först är Emiras härliga relation till Briar. En stor del av att hon ändå trivs med sitt arbete är Briar, och att få läsa om deras dagar tillsammans är riktigt härligt. Man förstår också ganska snabbt att det är något med Alix som inte är riktigt som det ska, vilket gör att man vill fortsätta att läsa. Alix har tidigare blivit anklagad för rasism och det är precis som att hon verkligen vill trycka på att det inte alls är så, snarare tvärtom. Hon gör sig till väldigt mycket inför Emira och är mån om att hon ska må bra, vilket är riktigt bra från en arbetsgivare, men blir samtidigt lite väl mycket. Alix personlighet är väldigt överdriven. När dessutom Kelley dyker in i bilden är det som att något exploderar. Jag ifrågasätter lite varför Alix bryr sig så otroligt mycket om sitt yttre och andras beteende i sällskap av Kelley, men kanske också kan förstå det med tanke på bakgrunden. Bakgrunden är en stor del av berättelsen och även om Alix och Kelley har lite olika uppfattning om vad som hände, får vi veta bit för bit vad som har format Alix till den kvinna hon är idag. Spännande men också lite förvirrande.

Jag får lite ont i magen när jag märker hur Briar behandlas. Att hon har Emira är guld värt, men att hennes egen mamma så tydligt favoriserar den yngsta dottern gör ont. Hon blir gång på gång ignorerad och får inte den kärlek och ömhet som en liten tjej behöver. Jag reflekterade speciellt kring scenen vid middagsbordet när Briar kräks och Alix är helt uppe in sin egen bubbla. Det märks så tydligt att Alix inte riktigt vet hur hon ska hantera dottern. Att Briar dessutom märker att lillasyster är mammas favorit är bara hemskt. Att redan som tvååring få känslan att hon inte räcker till måste vara fruktansvärt.

Boken tar upp en hel del intressanta ämnen men det gör också att det blir lite spretigt. Jag hade lite svårt att först ta mig in i boken dessutom och det tror jag berodde på att det helt enkelt blev för mycket av allt. För mycket Alix, för mycket Emira och för mycket diskussion kring allt de gjorde. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att tycka att det var lite långtråkigt. I det stora hela tycker jag dock att det var en helt okej bok, även om jag hade väntat mig något annat.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kiley Reid
Utgivningsår: 2019
Förlag: G.P. Putnam’s Sons
Utläst: 26 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Skyward: Volume 1 av Joe Henderson

One day, gravity on Earth suddenly became a fraction of what it is now. Twenty years later, humanity has adapted to its new low-gravity reality. And to Willa Fowler, a woman born just after G-day, it’s…well, it’s pretty awesome, actually. You can fly through the air! I mean, sure, you can also die if you jump too high. So you just don’t jump too high. And maybe don’t get mixed up in your Dad’s secret plan to bring gravity back that could get you killed…

När jag ändå var inne i lite seriealbumsmode så passade jag även på att läsa Skyward, ytterligare ett seriealbum som kommit från min bokvän Tina för ett bra tag sedan. Handlingen i denna lät väldigt spännande och även väldigt science fiction.

Här får vi möta Willa, som var liten bebis då G-day skedde. Hon har växt upp med möjligheten att flyga fram över husen och har ett helt annat perspektiv än de som lever nere på gatorna. Många runt omkring henne är livrädda för att släppa taget, så även Willas pappa eftersom han är rädd att gå samma öde tillmötes som sin fru. Pappan lever också med ständig skuld eftersom han var en del i att G-day ens skedde och de beslut han tog den dagen hemsöker honom, mer eller mindre.

Illustrationerna är inget jag fastnar vid men absolut inget dåligt. Lee Garbett illustrerar denna märkliga värld helt okej och passande. Berättelsen i sig kände jag dock var lite knepig. Visst, det ska vara science fiction men detta känns så orealistiskt på något vis och svårt att leva sig in i.

Det var ett trevligt seriealbum för stunden men jag ser inte riktigt att jag kommer att läsa resten av serien men vem vet, man ska aldrig säga aldrig.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Joe Henderson
Illustratör: Lee Garbett
Utgivningsår: 2018
Förlag: Image Comics
Utläst: 25 juli 2020
Finns hos: Adlibris

En smakebit på søndag: My Plain Jane

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”My Plain Jane” av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows.

Handling:
You may think you know the story. After a miserable childhood, penniless orphan Jane Eyre embarks on a new life as a governess at Thornfield Hall. There, she meets one dark, brooding Mr. Rochester. Despite their significant age gap (!) and his uneven temper (!!), they fall in love—and, Reader, she marries him. (!!!)

Or does she?

Prepare for an adventure of Gothic proportions, in which all is not as it seems, a certain gentleman is hiding more than skeletons in his closets, and one orphan Jane Eyre, aspiring author Charlotte Brontë, and supernatural investigator Alexander Blackwood are about to be drawn together on the most epic ghost hunt this side of Wuthering Heights.

Jane put a hand to her chest, as if she was now having true difficulty breathing. ”How could they solve Mr. Brocklehurst’s murder?”
”They can speak to the dead, apparently. I imagine they could simply ask him.”
”I have to go.” Jane started to gather up her painting supplies, in such a hurry she smeared paint on her dress. Then she was practically bounding up the hill in the direction of the school. Charlotte watched her go. She opened her notebook.
It’s the quiet ones who you have to watch out for, she read.
Jane Eyre had the opportunity and the motive to kill Mr. Brocklehurst, but could she have actually done it? Was she capable of cold-blooded murder for the good of the school? And if not, then why was she so agitated about the news of the Society? If not a murder, what else could Jane be hiding?
It was a mystery.
One that Charlotte Brontë intended to solve.