Jag lever, pappa

Händelserna i Norge förra sommaren har nog inte gått någon förbi och nu ett år senare är det många som minns och tänker tillbaka på den 22 juli.

Titel: Jag lever, pappa : Utøya 22 Juli 2011 – dagen som förändrade oss
Författare: Erik H. Sønstelie och Siri Marie Seim Sønstelie
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Finns hos: AdlibrisBokiaBokus

Ett recensionsexemplar från Bokförlaget Forum, stort tack!

Handling:
En bomb sprängs i regeringskvarteret i Oslo och kort därefter går en man i land på ön Utøya, utklädd till polis, och börjar skjuta ihjäl människor. 77 människor bekräftas döda efter Anders Behring Breiviks massaker, 8 inne i Oslo och 69 på Utøya. Det här är en biografi skriven av Siri Marie Seim Sønstelie, som befann sig på ön, och hennes pappa Erik H. Sønstelie, som är journalist.

Omdöme:
Det var med blandade känslor jag började läsa den här boken. Dels tänkte jag att jag kanske redan hade läst allt om tragedin men å andra sidan var jag nyfiken på att läsa det hela från en person på insidans perspektiv, i det här fallet Siris. Jag trodde dock att själva boken skulle skrivas lite mer på djupet för detta känns mer som en nyhetsartikel och något som man har läst så många gånger men å andra sidan är jag glad att jag läste den och fick en påminnelse om vad som verkligen hände. Det är väldigt knepigt att recensera den här boken egentligen eftersom den för många framkallar så mycket känslor men mitt största problem med den var väl att jag egentligen inte kände någonting förrän det var 50 sidor kvar av boken. Dessutom blev jag mycket irriterad på Eriks sätt att berätta och alla ointressanta detaljer, t.ex att han gått på en kolhydratfattig diet.

Jag blir dock väldigt imponerad av Siri som visar sig väldigt stark. Breivik ska inte få förstöra något för henne eller påverka hennes framtid och det känns bra att veta att hon tänker så.

En helt okej bok och en svag trea blir mitt betyg!

Mitt betyg: 3/5

3 reaktioner till “Jag lever, pappa

  1. Usch, kommer ihåg att jag var i Stockholm den dagen för ett år sedan. Det var fullt med poliser där, och alla undrade varför. Så åkte vi hem till husvagnen och slog på TVn… :/
    Blir lite sugen på att läsa den här boken, fastän jag nog aldrig kommer våga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s