Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor…
Den här boken har stått alldeles för länge i min bokhylla, oläst. Nu kände jag att det var dags och läslusten var på topp.
I boken får man följa allt från att Livs föräldrar blir ett par till att Liv blir äldre och mycket hinner hända under dessa år. Liv får vara med om saker som inget barn borde få vara med och lever mer eller mindre i misär. Livs föräldrar försöker dölja att hon finns, pallar upp kartonger för alla fönster och bryr sig inte om att städa hemma. De låter dessutom Liv springa och snatta mat till familjen och verkar inte bry sig så mycket om någonting. Pappan har skuldkänslor sedan Livs tvillingbror plötsligt dött och mamman blir allt mer sängliggande.
Dels får vi följa Liv i allt hon gör på gården. Hur hon håller sig undan andra människor, hur hennes relation till föräldrarna är och hur hemsk hela situationen är. Vi får också följa berättelsen genom brev från Livs mamma till Liv. Där försöker mamman ge någon slags förklaring till hur allt blev som det blev.
Det är en bra och välskriven bok men jag hade faktiskt hoppats på mer. Jag trodde först att boken var lite mer åt thriller eller spänning men det skulle jag inte påstå såhär i efterhand. Berättelsen i sig är givetvis mycket hemsk men jag står också oförstående till många av karaktärernas handlingar och blir irriterad. Det är helt klart en berättelse som kan skapa diskussion och reflektion.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Mitt betyg: 3/5
Författare: Ane Riel
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Utläst: 24 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus
