Requiem

Vad det känns skönt att äntligen ha tagit tag i den här sista delen och nu avslutat en trilogi. Även om jag tyckte mycket om de två första delarna blev jag besviken på slutet men mer om det nedan.

15985638Titel: Requiem
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #3
Utgivningsår: 2013
Förlag: HarperCollins
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository | Amazon UK |Amazon US (Kindle Edition)

Utläst: 9 september 2013

Handling:
Efter att ha räddat livet på Julian flyr Lena och hennes vänner återigen ut i vildmarken men där är det inte säkert längre. Regeringen förnekar inte längre att det finns rebeller där ute och försöker med alla medel att döda dem. Gruppen bestämmer sig för att försöka gå ihop med någon annan grupp men det är lättare sagt än gjort.

Samtidigt som Lena kämpar för livet och friheten är Hana på väg att gifta sig med Portlands borgmästare. Efter att ha hittat Lenas kusiner i den förfallna yttre staden och därefter tagit med sig mat och tillbehör till dem blir hon hotad av sin blivande make. Mysteriet med hans första fru gör även Hana nyfiken och tvivlande..

Boken berättas alltså ur två olika perspektiv; Lenas och Hanas.

Omdöme:
Från början flöt den här boken på bra, det var lite action och svårt att lägga ner den. Jag var så nyfiken på vad som skulle hända, både med Lena och gänget och med Hana och hennes kommande äktenskap. Betyget låg och dalade lite mellan 4 och 5 men sedan kom den sista fjärdedelen och betyget sjönk till 3. Vad hände här?! Slutet på den här boken är inget jag skulle kalla ett slut. Man avslutar nämligen boken med så otroligt många frågetecken och jag blev så frustrerad. Om Oliver hade planerat fler böcker efter den här så okej, då är det lugnt, men eftersom detta är sista delen. Nej, jag är så besviken Oliver!

(SPOILER) Vad hände till exempel med Lenas mamma? Och Hana efter att hon hade gått ut ur huset? Fortsätter hon som vanligt eller letar hon upp Lena? Dör Fred eller vad händer vid explosionen? Och den lilla kärlekstriangeln som skapats; vad hände med Julian? Och är Lena och Alex tillsammans igen? Och vart tar de vägen? Blir de accepterade i Portland eller rymmer de ut i vildmarken igen?(SPOILER) Jag kan ju förstå att man inte vill ge svar på precis alla svar och lite mystisk får det gärna bli men det här var.. värdelöst rent ut sagt.

Ja, jag hade helt klart satt ett högre betyg om det inte vore för det värdelösa slutet men jag är glad att ha avslutat trilogin.

Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Requiem

smakebit

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Just nu läser jag bland annat ”Requiem” av Lauren Oliver och här kommer min smakbit;

Handling:
They have tried to squeeze us out, to stamp us into the past.

But we are still here.

And there are more of us every day.

Now an active member of the resistance, Lena has been transformed. The nascent rebellion that was under way in Pandemonium has ignited into an all-out revolution in Requiem, and Lena is at the center of the fight.

After rescuing Julian from a death sentence, Lena and her friends fled to the Wilds. But the Wilds are no longer a safe haven—pockets of rebellion have opened throughout the country, and the government cannot deny the existence of Invalids. Regulators now infiltrate the borderlands to stamp out the rebels, and as Lena navigates the increasingly dangerous terrain, her best friend, Hana, lives a safe, loveless life in Portland as the fiancée of the young mayor.

Maybe we are driven crazy by our feelings.

Maybe love is a disease, and we would be better off without it.

But we have chosen a different road.

And in the end, that is the point of escaping the cure: We are free to choose.

We are even free to choose the wrong thing.

15985638”Go,” Pippa says. ”Don’t worry. I’ll meet you at the safe house.”
Raven stares at her for a few more seconds, and then begins to turn around again.
Then Pippa calls, ”But if I’m not there in three days, don’t wait.”
Her voice never loses its calm. And I know, now, what the look was that I saw earlier in her eyes. It was beyond calm. It was resignation. It was the look of someone who knows she will die.
We leave Pippa behind, standing in the dark, teemin bowels of the camp, while the sun begins to stain the sky electric, and from all sides the guns draw closer.

Temaläsning – Dystopi

Då har det blivit dags att presentera temat för september månad, dystopier. Jag har ju läst en del dystopier tidigare så det är inget nytt för mig men det finns en del jag inte har läst som jag gärna vill läsa så därför tyckte jag att detta temat skulle passa bra. Jag kommer att ha fem huvudböcker som jag har som mål att läsa ut i september, därefter tillkommer även några bubblare om jag mot förmodan skulle hinna klart tidigare. Böckerna presenterar jag här nedan och vill ni veta mer om dem så är det bara att klicka på bokomslaget så kommer ni till bokens Goodreads-sida.

117359831238294095939131256871817352033

Bubblare:

604384815753977