Katrine Engberg var 2019 aktuell här i Sverige med ”Krokodilväktaren”, första delen i Köpenhamnsserien. Jag har ställt ett par frågor till henne om författarskapet, nästa del i serien och hennes bakgrund som dansare, koreograf och regissör.
Förra året släpptes ”Krokodilväktaren” här i Sverige, en bok som sålt i över 150 000 exemplar i Danmark. Varför tror du att boken har blivit så populär?
– Bokens enorma framgång har kommit lite som en chock för mig, eftersom jag bara följde min magkänsla och skrev utan att riktigt veta hur man gör. Men kanske ligger förklaringen just i det faktum att läsarna kan märka något omedelbart i berättelsen? Min redaktör har berättat att ”du kan känna att hjärtat slår på sidorna” i mina böcker – jag hoppas att hon har rätt.
Huvudpersonerna i boken heter Jeppe Kørner och Anette Werner. Vart har du funnit din inspiration gällande karaktärerna? Finns dessa personer kanske rent av på riktigt?
– Jag brukar säga att Jeppe är mannen jag skulle vilja vara om jag var en man och att Anette i sin tur är den kvinna jag skulle vilja vara. På så sätt representerar de båda utredarna olika sidor av mig själv. Min ambition med karaktärerna är att beskriva dem så att läsarna lätt kan identifiera sig med dem. De är inga rena hjältar utan de har brister och svagheter, och vi kan ibland tappa tålamodet med dem.
Det har kommit ut flera böcker i serien i Danmark men i Sverige får vi vänta lite. När kan vi förvänta oss att nästa del, ”Glasvinge”, dyker upp?
– ”Glasvinge” (tredje boken) släpps, så vitt jag vet, på Forum Bokförlag under första halvan av 2020. Den andra delen i serien, ”Blodmåne”, kommer inte att ges ut i Sverige.
Du arbetade tidigare som dansare, koreograf och regissör. Hur kommer det sig att du sadlade om och blev författare på heltid?
– Jag har nog alltid varit på väg mot författarskapet, utan att vara medveten om det själv. Jag har alltid läst och skrivit mycket och det har fungerat som min ”kreativa ventil”. Men mitt språk och uttryck behövde uppenbarligen mogna med tiden innan jag äntligen vågade ta steget. Därefter gick det väldigt snabbt. Dagen efter att ”Krokodilväktaren” släpptes i Danmark bestämde jag mig för att bli heltidsförfattare.
Har du någon hjälp av din bakgrund i ditt skrivande?
– Jag har växt upp i ett hem med böcker överallt. Båda mina föräldrar är akademiker och jag och min syster lärde oss att läsa väldigt tidigt, även kriminalromaner. Favoriterna var Simenon, Sayers, Sjöwall & Wahlöö och Mankell. Ibland satt hela familjen runt middagsbordet med varsin bok. Min mamma är en klassisk filolog, och när jag var liten berättade hon bibelhistorier och myter från grekisk mytologi som godnatt-historier. Detta har lagrats i mig och hjälper mig idag när jag skriver mina böcker.
Vad är det bästa respektive sämsta med författarskapet?
– Att vara författare är världens bästa arbete! Jag älskar det verkligen, älskar alla aspekter av det, framför allt själva skrivarbetet. När jag sitter vid tangenterna är jag glad men det har gått upp för mig hur många resor och andra aktiviteter som skrivandet kräver. I själva verket kan det vara svårt att få tid att skriva. Stressen, och den eviga osäkerheten som jag tror att alla författare har, det är den svåra delen av jobbet.
Har du någon förebild inom skrivandet som du inspireras av?
– Min största hjältinna är Ruth Rendell, den legendariska engelska brottsskribenten som också skrev under pseudonymet Barbara Vine. Hennes böcker är lysande! Karaktärerna är krokiga och mörka, med 100% igenkänning, och hennes miljöer är alltid fulla av psykologiska lager och samtidigt mänsklighet. Varje gång jag läser en av hennes böcker inspireras jag på en gång till att skriva samtidigt som jag känner att jag aldrig kommer att bli så bra.
Slutligen, vad gör du när du får skrivkramp? Hur botar man det?
Hittills har jag haft tur och inte upplevt någon skrivkramp. Jag har mycket idéer och jag tycker att jag har lätt för att formulera dem skriftligt. Det hårda arbetet för mig ligger snarare i de många gånger jag behöver skriva om en bok innan den är klar. Men skrivkramp, det lider jag inte av.
