Veckans topplista v.5 – Danmark

Nu är det tisdag och det innebär ju för det mesta att jag kör veckans topplista, som Johannas deckarhörna anordnar. Denna vecka är temat Danmark och det ska väl inte vara så svårt tänker jag. 

*Favoriten av danska författare är såklart kriminalförfattaren Jussi Adler-Olsen. Hans serie om Avdelning Q har jag läst och gillat. Nu väntar jag spänt på fortsättningen där!

*En annan dansk kriminalförfattare som jag har läst är Sara Blaedel. Jag minns dock inte så mycket av den boken så jag kanske skulle ge henne ett nytt försök.

*Jag har även läst Paranoia av Gretelise Holm. En bok som inte alls var bra.

*H.C. Andersen måste såklart också finnas med på en lista som den här!

*Och så avslutar vi med en författare som jag gärna vill läsa något av, nämligen Hanne-Vibeke Holst.

Författarintervju: Jussi Adler-Olsen

Jussi Adler-Olsen är en av de största danska deckarförfattarna just nu och skriver bland annat Avdelning Q-serien om Carl Mørck, Assad och Rose. Tidigare i år utkom den sjunde delen i serien, Selfies, på svenska.

De tre huvudkaraktärerna är ju väldigt speciella på olika sätt. Vart har du fått inspirationen till dem?
– Carl Mørck har vissa element från mig själv. Hans lathet kan jag exempelvis känna igen som något jag vill, men inte tillåter mig. Carl Mørck är också inspirerad av en av min fars patienter, som var min nära vän som barn. Herr Mørk hade dödat sin fru och var den mest älskvärda mannen man kunde föreställa sig. Det lärde mig att gott och ont lätt kan hysas i en och samma person. Assad är en man med många hemligheter och många förmågor. Han är delvis inspirerad av arbetet som taxichaufför i Köpenhamn, där man möter många högutbildade invandrare som har svårt att få ett jobb som matchar deras kvalifikationer. Och Rose är kaos, på många sätt en av mina favoritkaraktärer. En stark men också sårbar kvinna.

Möter du någonsin åsikter om att dessa tre personer inte hade kunnat driva en avdelning i verkliga livet? Vad säger du till dem?
– Det är trots allt fiktion, men det finns så många element som matchar med verkligheten. Bra research är viktigt för mig, mina historier måste vara trovärdiga, och jag tycker i allmänhet att mina läsare tycker att det är trovärdigt. Även de läsare som känner till polisens insida.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag välkomnar alltid konstruktiv negativ kritik. Särskilt när det kommer från mina läsare. Man kan alltid lära sig något av det. Och när det kommer från min redaktör, förväntar jag mig det, hennes kommentarer gör alltid den färdiga romanen bättre. För mig handlar det om målet, och det är att göra det så bra som möjligt. Rätt kritik kan hjälpa mig vidare mot detta mål.

Hur har responsen sett ut för Selfies såhär långt?
– Det har bara varit en socialarbetare som har kontaktat mig och inte känt igen sig i den typ av medborgare som beskrivs i boken. Denna socialarbetare kom från en mindre kommun. Annars har det varit många andra som har kunnat bekräfta erfarenheten av dessa djupt självfixerade unga kvinnor som inte har några kvalifikationer eller vill göra något för att få dem. Och det har varit intressant att uppleva att man även i andra länder känner igen detta.

Vilken är din egen favorit i serien om Avdelning Q? Varför?
– Det är nog alltid den sist skrivna, för det är den jag minns bäst, men jag är väldigt stolt över Journal 64. Det är en hyllning till min pappa.

Jussi planerar att skriva tio böcker om Avdelning Q så nu återstår alltså tre delar, en som fokuserar mer på Assad och två som fokuserar mer på Carl.
Foto: Robin Skjoldborg

Bloggträff med Jussi Adler-Olsen

9.45 i förmiddags samlades vi vid receptionen på Gothia Towers för bloggträffen med Jussi Adler-Olsen. Marie och Sofia från Bonnier fanns på plats och inväntade oss och därefter var det bara att smita upp till rummet där träffen skulle äga rum. Vi bjöds på dryck och frukt innan vi slog oss ner runt Jussi.

Vi blev välkomnade och fick ganska snabbt reda på att Jussi mer eller mindre tjatat sig till denna träff. Han gillar nämligen bloggar och förstår det viktiga med dem (oss). Jussi pratade vidare om sin senaste bok här i Sverige, Selfies. Jag har redan läst den, och tyckte mycket om den, men jag fick ändå lite intressanta bakgrundshistorier till vissa karaktärer. Exempelvis fick vi veta vem som inspirerade till Selfies-karaktären Anne-Line och vad själva huvudhistorien egentligen bottnar i.

Selfies är sjunde delen i serien om Avdelning Q och av Jussi fick vi veta att det planeras att bli totalt tio böcker. Kommande bok kommer att fokusera lite extra på Assad och de två sista i serien kommer att fokusera mer på Carl. Båda två är väldigt speciella men intressanta karaktärer så det ser jag fram emot.

Jussi beskrev sin skrivprocess i korta drag och berättade att han redan från start hade en ganska klar bild om hur böckerna skulle ges ut, vilken som skulle handla om vad och hur många det skulle bli. Hans tankar om huvudkaraktärerna har han hållit ganska bra, även om han var tvungen att ändra något på Assad, i och med vad som hänt i Syrien de senaste åren. För att hålla reda på alla sina karaktärer och miljöer tar han hjälp av assistenten (?) Elisabeth, som även satt med under träffen. Hon har organiserat det väldigt bra och har dessutom stenkoll själv.

En av bokbloggarna frågade om Jussi känner sig ”säker” i sitt författarskap men han menar att man aldrig kan bli det. Att man ständigt har pressen på sig att leverera. Efter en framgångsrik bok ska en annan komma och så vidare.

I böckerna om Avdelning Q finns en ganska stor mängd humor med. Vi får exempelvis läsa otaliga kamelskämt från Assads sida men det är inte överallt det tas emot med öppna armar. Jussi säger, med glimten i ögat, att det inte är alla länder som har så mycket humor som Danmark. Det får väl vara Sverige då!

Slutligen får vi reda på att Jussi planerar att läsa en massa deckare när han äntligen går i pension, något som han medvetet valt bort under sin tid som författare med rädsla för att inspireras lite väl mycket av någon. Han har i stället läst mycket Erlend Loe och John Steinbeck.

Stort tack till Bonnier (Marie, Sofia och Johanna) som anordnade detta och såklart ett stort tack till Jussi och Elisabeth! Detta var helt klart mässans höjdpunkt för mig.

 

 

Marcoeffekten

Marcoeffekten var en av de mest efterlängtade fortsättningar i år för min del. Jag har läst de fyra tidigare i serien och gett dem väldigt bra betyg. Jussi Adler-Olsen har kommit att bli en av mina favoritförfattare så självklart var jag nyfiken.

marcoeffekten

Titel: Marcoeffekten
Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #5
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Stort tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Handling:
Marco är femton år och har växt upp med en klan tjuvar som letts av Zola. En dag får han helt enkelt nog och flyr därifrån men det är inte bara Zolas pojkar som är ute efter honom och hela tiden måste han vara på helspänn. Samtidigt tar Carl, Rose och Assad på Köpenhamnspolisen itu med ett fall där en William Stark försvunnit. Stark skulle åkt till Afrika men väl nere åkte han hem igen. Vad hände?

Omdöme:
Jaa.. vart ska jag börja? Mina förväntningar var ju ganska höga på den här boken men tyvärr blev jag besviken. Det var ingen historia som lockade mig alls i början och det tog nästan 200 sidor innan jag började tycka att den var bra.

Karaktärerna är något av Adler-Olsens säkrast kort faktiskt. Jag gillar både Mørck och Assad men däremot har jag redan tidigare skrivit att jag ogillar Rose. Det blir inte bättre av den här boken och jag tycker inte det känns trovärdigt med en sådan person inom polisen.

Summan av det hela var att det var en okej bok men jag hade förväntat mig mycket mer. Jag tycker också det var synd att han bytte förlag då böckerna inte längre matchar i hyllan men ja, det är väl inte det viktigaste kanske. Om man inte läst böckerna i serien innan rekommenderar jag att man börjar från början.

Mitt betyg: 3/5

Tidigare böcker i serien:
Kvinnan i rummet, 2011
Fasanjägarna, 2011
Flaskpost från P, 2011
Journal 64, 2012

Paranoia

Dags att rycka upp sig lite i den nordiska utmaningen och det gjorde jag genom att läsa Paranoia av Gretelise Holm. En, för mig, helt ny författare och för er som inte vet kommer hon alltså från Danmark. Jag har endast läst en dansk författare i utmaningen tidigare och det var Jussi Adler-Olsen som jag blev helt såld på.

Titel: Paranoia
Författare: Gretelise Holm
Utgivningsår: 2003
Förlag: Piratförlaget

Handling:
Journalisten Karin Sommer får i uppdrag att reda ut en familjetragedi där pappan först tros ha mördat sin fru och sitt barn och sedan tagit livet av sig själv men Karin tror att något annat döljer sig bakom fasaden. Till slut blir hon så innystad att hon måste sjukskriva sig men får därefter hjälp av advokaten Andrea. Någon vill dock att Karin ska sluta snoka och försöker skrämma henne men vem?

Omdöme: 
Jag har egentligen inte särskilt mycket att säga om den här boken! Det är första boken på länge som jag lägger ifrån mig utan att ha läst klart den. Jag störde mig redan från början på hur boken var uppdelad då det hoppade från en person till en annan utan någon slags markering så det var otroligt svårt att hänga med. Det gjorde inte saken bättre att det var ett helt gäng karaktärer att hålla reda på och när jag till slut inte visste vem jag läste om och var tvungen att läsa om stycken tre gånger, då gav jag upp.

Mitt betyg: 1/5

Boken är en del av den nordiska utmaningen, läs mer här!

Journal 64

Titel: Journal 64
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bra Böcker
Finns hos: AdlibrisBokiaBokus

En recensionsbok från Bra Böcker, läs mer här!

Handling:
Fjärde boken om poliskommissarie Carl Mørck och hans assistenter Rose och Assad nere på Avdelning Q, cold case-avdelningen på Köpenhamnspolisen. Teamet får nys om att fem personer försvunnit spårlöst vid ungefär samma tidpunkt 1987 och börjar nysta i detta. Samtidigt dyker det upp konstiga saker i det gamla fallet där Carl och hans kollegor blev beskjutna.

Parallellt med det får läsaren följa Nete Hermansen som hade en minst sagt hemsk barndom. Efter ett missfall som femtonåring och en abort kort därefter anklagade hon sin läkare för att ha våldtagit henne. Det hela dras till rätten där man snarare anser att Nete är sinnessjuk och skickar henne till kvinnohemmet Sprogø. Kvinnohemmet är dock inte vilket hem som helst utan för att komma därifrån tvingas man genomgå en sterilisering.

Omdöme:
Ja, jag kan säga att han har gjort det igen! Den här gången tycker jag historien är mer intressant och spännande än de två föregående och den sista halvan av boken sträckläste jag mitt i natten, bara för att jag ville veta vad som skulle hända. Bladvändare och nagelbitande är ett bra betyg!

Som vanligt ogillar jag Rose. Jag tycker hon blir mer och mer arrogant och jag tycker också att både Carl och Assad är för mesiga när det gäller henne. Dessutom börjar det bli ganska många sidospår vad gäller Carl. Först fallet där han och hans kollegor blev beskjutna och nu även hans kusin Ronny som antyder att han ska ha haft något med sin farbrors död att göra. Fler frågetecken läggs till högen, med andra ord. Det är väl också på grund av det som jag inte ger boken en femma.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
Kvinnan i rummet
Fasanjägarna
Flaskpost från P

Flaskpost från P

Titel: Flaskpost från P
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker

Handling:
I tredje boken om Carl Mørck utreder de ett flaskpostbrev som flutit i land i Skottland. Brevet, från 1996, innehåller ett rop på hjälp och när teknikerna förstår att brevet står på danska hamnar det på Carls skrivbord. Carl försöker därefter tyda brevet med hjälp av hans kollegor och efter en stund kan de konstatera att personen som skrivit brevet menar allvar men vad var det egentligen som hände? Efter att ha nystat lite får de veta att mannen som skrivit brevet blivit mördad och snart ligger Carl hack i häl på mördaren.

Omdöme:
Det här är bra, jäkligt bra! Precis som jag skrev när det gällde de tidigare böckerna gillar jag Adler-Olsens sätt att skriva, beskriva karaktärer och miljö och hans sätt att blanda det allvarliga med några skämt då och då. Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden åt både härliga Assads oförståelse för ordspråk och Carls suckande och stönande över kollegorna. De är ett härligt team helt enkelt!

Spänningen byggs upp successivt och med halva boken kvar kunde jag inte släppa den, vilket resulterade i att jag släckte lampan många timmar efter sängdags men så får det vara ibland. Den här boken vann Glasnyckeln 2010 och det förstår jag nu efter att ha läst den. Det ska bli otroligt spännande att läsa den fjärde delen som precis kommit ut, Journal 64, och det tänker jag göra så snart jag kan.

Det enda som jag kanske kunde peta lite i huruvida storyn om mordbränderna förde handlingen framåt?

Mitt betyg: 5/5

Tidigare böcker i serien:
Kvinnan i rummet
Fasanjägarna