Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen

När en kvinna begår självmord på sin 60-årsdag kommer ett olöst fall från 1988 upp i ljuset. Under tre årtionden har en lång rad människor fallit offer för en våldsam mördare med en sällsynt förmåga att dölja sina brott. Carl, Rose, Assad och Gordon på Avdelning Q – som redan är pressade på grund av coronapandemin – står inför ett av sina mest komplexa och svårlösta fall någonsin.

Den senaste boken i den här serien, Offer 2117, var en av mina favoriter i serien och det var så intressant att äntligen få en bredare bakgrund av Assad. Den här, och nästa bok som blir den sista, ska enligt författaren själv mestadels handla om Carl Mørck. Det är en karaktär som det är lätt att ha åsikter om men som fascinerar och förvånar när man minst anar det.

I den här boken får vi några ögonblick av Carl som pappa och det gläder mig men familjelyckan varar inte särskilt länge. Det som hände i föregående bok har dessutom satt sin prägel på Assad och teamet är inte fullt på topp. Trots det tvekar de inte att ge allt i ett fall när de väl har fått vittring och det är bland annat det som är så skönt med dem. Karaktärerna är så bra beskrivna och de har verkligen sina egna personligheter. Miljöerna kan man dessutom verkligen se framför sig under berättelsens gång.

Fallet är intressant att följa och det som nystas upp gör att spänningen hålls på topp. Sektliknande grupper har jag svårt att förstå men det finns och det är väl det som fascinerar mig. Coronapandemin får dessutom ta plats i den här boken men på ett snyggt sätt. Det tar inte över utan blir mer på ett realistiskt sätt.

En liten del av boken blev en startsträcka till vad som komma skall i den sista delen av serien men jag tycker ändå att den är sin egen och håller absolut måttet och mer därtill. Jag ser verkligen fram emot att läsa den sista delen, speciellt efter den cliffhangern.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #9
Utgivningsår: 2022
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 10 april 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

– Selfies (Avdelning Q #7)
Offer 2117 (Avdelning Q #8)

Andra som bloggat om boken:
Läsa & Lyssna | Bokprataren |

Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q är tillbaka! I över 10 år har Assad arbetat tillsammans med Carl Mørck och Rose på Köpenhamnspolisens cold case-avdelning. Men vet de egentligen vem han är? Under årens lopp har Assad överraskat med kunskaper i de mest oväntade ämnen, han talar en rad olika språk och kan oskadliggöra en fiende på ett ögonblick. Var kommer han ifrån? Vilka hemligheter bär han på? I ”Offer 2117” får vi svaren. Det här är Assads historia.

Den här boken har jag sett fram emot SÅ länge så när den dök ner i brevlådan tog det två röda innan jag var där, plockade upp den och började läsa. I så många böcker har vi kunnat läsa om Assad utan att egentligen veta sådär jättemycket om honom så förväntningarna var verkligen på topp inför Offer 2117.

Om vi börjar med karaktärerna blir det som att återigen samla gänget när man hugger tag i den här boken. Carl Mørck, Rose och Gordon har dock förändrats en hel del och gamla fall har verkligen satt sina spår. Rose har inte riktigt kommit tillbaka och Carl är kär. Samtidigt plågas Assad av sitt förflutna och möter en hel del uppenbarelser längs historien. Han som tidigare har dolt sitt förflutna och inte velat prata så mycket om sig själv står plötsligt i fokus.

Vi får följa två olika historier. Större delen berör såklart Assad, vart han kommer ifrån och hur detta påverkar honom idag. Carl, Rose och de andra i gänget får veta precis vad de har undrat över alla dessa år och inser att Assad har något från förr som han definitivt måste göra upp med. De blir på så sätt inblandade med polisen i Tyskland och en jakt på en mycket farlig terrorist inleds. Samtidigt ringer en ung gamingnörd till Gordon på Köpenhamnspolisen och berättar att han planerar att hugga huvudet av sina föräldrar med ett svärd när han har uppnått en viss nivå i spelet. Dessa två historier vävs så småningom ihop på ett bra och trovärdigt sätt.

Jag tycker att boken var spännande från start till slut. Jag har länge sett fram emot att läsa om just Assad och trots att jag inte var så förvånad över Assads bakgrund tycker jag att Adler-Olsen målade upp den på ett riktigt bra sätt. Alla Assads tankar och känslor som väller fram känns viktiga för handlingen och för att man som läsare ska förstå allt han har burit på dessa år. Jag tycker också att de andra karaktärerna får lagom med plats, utan att plocka Assad ur rampljuset. Att boken behandlar terrorism och islamism känns aktuellt och viktigt, samtidigt är det som vanligt intressant att följa polisarbetet på Avdelning Q. En riktigt, riktigt bra bok!

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #8
Utgivningsår: 2019
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lyssnat klart: 10 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

Selfies (Avdelning Q #7)

Författarintervju: Jussi Adler-Olsen

Jussi Adler-Olsen är en av de största danska deckarförfattarna just nu och skriver bland annat Avdelning Q-serien om Carl Mørck, Assad och Rose. Tidigare i år utkom den sjunde delen i serien, Selfies, på svenska.

De tre huvudkaraktärerna är ju väldigt speciella på olika sätt. Vart har du fått inspirationen till dem?
– Carl Mørck har vissa element från mig själv. Hans lathet kan jag exempelvis känna igen som något jag vill, men inte tillåter mig. Carl Mørck är också inspirerad av en av min fars patienter, som var min nära vän som barn. Herr Mørk hade dödat sin fru och var den mest älskvärda mannen man kunde föreställa sig. Det lärde mig att gott och ont lätt kan hysas i en och samma person. Assad är en man med många hemligheter och många förmågor. Han är delvis inspirerad av arbetet som taxichaufför i Köpenhamn, där man möter många högutbildade invandrare som har svårt att få ett jobb som matchar deras kvalifikationer. Och Rose är kaos, på många sätt en av mina favoritkaraktärer. En stark men också sårbar kvinna.

Möter du någonsin åsikter om att dessa tre personer inte hade kunnat driva en avdelning i verkliga livet? Vad säger du till dem?
– Det är trots allt fiktion, men det finns så många element som matchar med verkligheten. Bra research är viktigt för mig, mina historier måste vara trovärdiga, och jag tycker i allmänhet att mina läsare tycker att det är trovärdigt. Även de läsare som känner till polisens insida.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag välkomnar alltid konstruktiv negativ kritik. Särskilt när det kommer från mina läsare. Man kan alltid lära sig något av det. Och när det kommer från min redaktör, förväntar jag mig det, hennes kommentarer gör alltid den färdiga romanen bättre. För mig handlar det om målet, och det är att göra det så bra som möjligt. Rätt kritik kan hjälpa mig vidare mot detta mål.

Hur har responsen sett ut för Selfies såhär långt?
– Det har bara varit en socialarbetare som har kontaktat mig och inte känt igen sig i den typ av medborgare som beskrivs i boken. Denna socialarbetare kom från en mindre kommun. Annars har det varit många andra som har kunnat bekräfta erfarenheten av dessa djupt självfixerade unga kvinnor som inte har några kvalifikationer eller vill göra något för att få dem. Och det har varit intressant att uppleva att man även i andra länder känner igen detta.

Vilken är din egen favorit i serien om Avdelning Q? Varför?
– Det är nog alltid den sist skrivna, för det är den jag minns bäst, men jag är väldigt stolt över Journal 64. Det är en hyllning till min pappa.

Jussi planerar att skriva tio böcker om Avdelning Q så nu återstår alltså tre delar, en som fokuserar mer på Assad och två som fokuserar mer på Carl.
Foto: Robin Skjoldborg

Bloggträff med Jussi Adler-Olsen

9.45 i förmiddags samlades vi vid receptionen på Gothia Towers för bloggträffen med Jussi Adler-Olsen. Marie och Sofia från Bonnier fanns på plats och inväntade oss och därefter var det bara att smita upp till rummet där träffen skulle äga rum. Vi bjöds på dryck och frukt innan vi slog oss ner runt Jussi.

Vi blev välkomnade och fick ganska snabbt reda på att Jussi mer eller mindre tjatat sig till denna träff. Han gillar nämligen bloggar och förstår det viktiga med dem (oss). Jussi pratade vidare om sin senaste bok här i Sverige, Selfies. Jag har redan läst den, och tyckte mycket om den, men jag fick ändå lite intressanta bakgrundshistorier till vissa karaktärer. Exempelvis fick vi veta vem som inspirerade till Selfies-karaktären Anne-Line och vad själva huvudhistorien egentligen bottnar i.

Selfies är sjunde delen i serien om Avdelning Q och av Jussi fick vi veta att det planeras att bli totalt tio böcker. Kommande bok kommer att fokusera lite extra på Assad och de två sista i serien kommer att fokusera mer på Carl. Båda två är väldigt speciella men intressanta karaktärer så det ser jag fram emot.

Jussi beskrev sin skrivprocess i korta drag och berättade att han redan från start hade en ganska klar bild om hur böckerna skulle ges ut, vilken som skulle handla om vad och hur många det skulle bli. Hans tankar om huvudkaraktärerna har han hållit ganska bra, även om han var tvungen att ändra något på Assad, i och med vad som hänt i Syrien de senaste åren. För att hålla reda på alla sina karaktärer och miljöer tar han hjälp av assistenten (?) Elisabeth, som även satt med under träffen. Hon har organiserat det väldigt bra och har dessutom stenkoll själv.

En av bokbloggarna frågade om Jussi känner sig ”säker” i sitt författarskap men han menar att man aldrig kan bli det. Att man ständigt har pressen på sig att leverera. Efter en framgångsrik bok ska en annan komma och så vidare.

I böckerna om Avdelning Q finns en ganska stor mängd humor med. Vi får exempelvis läsa otaliga kamelskämt från Assads sida men det är inte överallt det tas emot med öppna armar. Jussi säger, med glimten i ögat, att det inte är alla länder som har så mycket humor som Danmark. Det får väl vara Sverige då!

Slutligen får vi reda på att Jussi planerar att läsa en massa deckare när han äntligen går i pension, något som han medvetet valt bort under sin tid som författare med rädsla för att inspireras lite väl mycket av någon. Han har i stället läst mycket Erlend Loe och John Steinbeck.

Stort tack till Bonnier (Marie, Sofia och Johanna) som anordnade detta och såklart ett stort tack till Jussi och Elisabeth! Detta var helt klart mässans höjdpunkt för mig.

 

 

Selfies av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts.

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?

De senaste två böckerna av Adler-Olsen har faktiskt gjort mig lite besviken så det var inte med höga förväntningar jag valde ut Selfies på Storytel. Det är dock en serie som jag inte bara kan lägga ner eller låta vila eftersom jag har fastnat så för karaktärerna, för Avdelning Q och dessutom är ju Stefan Sauk en fantastisk uppläsare. Hur som helst, jag blev positivt överraskad efter bara några kapitel och trots att det har tagit lång tid att lyssna klart på boken kändes det nu som att Adler-Olsen hittat tillbaka.

Som vanligt är det ju Carl, Assad, Gordon och Rose som tar mest plats i boken och det är väl det jag gillar med den här serien. Fyra så otroligt olika individer som försöker göra sitt bästa för att samarbeta. Carl och hans syrliga kommentarer och personlighet som ingen annan, Assad är skön på sitt sätt, Gordon vet vi inte så mycket om ännu men han verkar vara väldigt ödmjuk och så då Rose som minst sagt är speciell. I den här boken får vi veta mer om hennes bakgrund, hur hon har blivit den hon är idag och så vidare. Det var riktigt intressant! Anne-Line Svendsen får också stor del i berättelsen och jag tyckte det var hemskt spännande att följa henne. Hur går man från socialsekreterare till seriemördare liksom?

De olika fallen vävs ihop på ett snyggt sätt och i slutändan har vi fått svar på alla våra frågor. Det ska bli spännande att se vad fortsättningen blir av det här och hur det ska gå med Rose. Jag längtar faktiskt redan efter nästa bok!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #7
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 10 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen

9789174332957En telefonsignal skär genom källaren i Köpenhamns polishus och väcker kriminalinspektör Carl Mørck från den sedvanliga morgonluren med fötterna på skrivbordet. När Carl förstår att kollegan från Bornholm vill ha Avdelning Q:s hjälp med ett gammalt hopplöst fall blir han genast avvisande. I andra änden av tråden läggs luren tyst på. Några få timmar senare står det klart att konsekvenserna av Carls kallsinnighet varit katastrofala.

Tillsammans med kollegorna Assad, Rose och Gordon dras Carl in i utredningen av en sjutton år gammal tragedi. En ung livsglad kvinna försvann från en folkhögskola på Bornholm och hittades död hängande i ett träd några kilometer därifrån. För den skeptiskt lagde Carl blir det mystiska fallet särskilt svårt att finna reda i. Efterforskningarna leder till en soldyrkande sekt på Öland och en manipulatör med järnvilja som inte skyr några medel för att skydda sig själv och de sina.

Det var ett tag sedan jag läste om Carl Mørck och gänget på Avdelning Q så därför var det extra roligt att dra igång lyssnandet av denna bok. Jag var inte jätteimponerad av den senaste boken i raden, Marcoeffekten, men förväntningarna var ändå höga här. Tyvärr infriades de inte denna gången heller.

Jag valde att lyssna på boken som ljudbok via Storytel och det var då Stefan Sauk som var uppläsare. Jag gillar Sauk och hans röst och tycker att den passade bra till bok och handling. Handlingen kändes dock lite småflummig och jag tyckte delvis att det var svårt att hänga med. Jag vet inte om det berodde på att det var just en ljudbok men det tog mig i alla fall väldigt lång tid att lyssna klart på den. Vad gäller själva fallet tyckte jag inte att det var jättespännande. Sekter i sig kan ju vara väldigt fascinerande men här saknades något för att jag skulle tycka att det var intressant.

Karaktärerna i dessa böcker är ju minst sagt speciella, men det är också det som gör böckerna spännande och roliga. Jag gillar Carls bitterhet, Assads idéer och ibland även Rose.

Jag hoppas innerligt att nästa bok i serien är ett rejält steg uppåt för jag vill inte bli besviken på nytt.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #6
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 18 juli 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON (ljudbok)

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)

Marcoeffekten

Marcoeffekten var en av de mest efterlängtade fortsättningar i år för min del. Jag har läst de fyra tidigare i serien och gett dem väldigt bra betyg. Jussi Adler-Olsen har kommit att bli en av mina favoritförfattare så självklart var jag nyfiken.

marcoeffekten

Titel: Marcoeffekten
Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #5
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Stort tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Handling:
Marco är femton år och har växt upp med en klan tjuvar som letts av Zola. En dag får han helt enkelt nog och flyr därifrån men det är inte bara Zolas pojkar som är ute efter honom och hela tiden måste han vara på helspänn. Samtidigt tar Carl, Rose och Assad på Köpenhamnspolisen itu med ett fall där en William Stark försvunnit. Stark skulle åkt till Afrika men väl nere åkte han hem igen. Vad hände?

Omdöme:
Jaa.. vart ska jag börja? Mina förväntningar var ju ganska höga på den här boken men tyvärr blev jag besviken. Det var ingen historia som lockade mig alls i början och det tog nästan 200 sidor innan jag började tycka att den var bra.

Karaktärerna är något av Adler-Olsens säkrast kort faktiskt. Jag gillar både Mørck och Assad men däremot har jag redan tidigare skrivit att jag ogillar Rose. Det blir inte bättre av den här boken och jag tycker inte det känns trovärdigt med en sådan person inom polisen.

Summan av det hela var att det var en okej bok men jag hade förväntat mig mycket mer. Jag tycker också det var synd att han bytte förlag då böckerna inte längre matchar i hyllan men ja, det är väl inte det viktigaste kanske. Om man inte läst böckerna i serien innan rekommenderar jag att man börjar från början.

Mitt betyg: 3/5

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet, 2011
– Fasanjägarna, 2011
– Flaskpost från P, 2011
– Journal 64, 2012

Waiting on Wednesday: Marcoeffekten

New WoW

”Waiting On” Wednesday is a weekly event, hosted here, that spotlights upcoming releases that we’re eagerly anticipating.

Ja, en av de böcker jag längtar mest efter är Marcoeffekten av Jussi Adler-Olsen. Hela den serien är en av de bästa deckarserierna jag har läst men samtidigt är jag lite orolig eftersom han nu har bytt förlag. Jag hoppas verkligen böckerna passar ihop i bokhyllan!

9789100132224

Titel: Marcoeffekten
Författare: Jussi Adler-Olsen
Släpps: 23 april

”Världens tråkigaste dag”, stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet.

Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan.

Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv.

Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Morck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler.

Nytt från Adler-Olsen

Gissa vad jag såg för några dagar sedan? En av mina favoritförfattare, Jussi Adler-Olsen, kommer ut med nytt till våren. För några månader sedan fick jag veta att han skulle byta förlag från Bra Böcker till Bonnier men har inte läst något om någon ny bok, förrän nu. Den släpps i april och har fått titeln ”Marcoeffekten”. Det är den femte boken i serien om Avdelning Q och såhär lyder beskrivningen hos Bonnier:

”Världens tråkigaste dag”, stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet.

Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan.

Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv.

Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Morck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler.”

Någon mer än jag som är förväntansfull?

Dag 4 – Den bästa boken ur favoritserien

Igår avslöjade jag ju vilken min favoritbokserie var och idag är det dags för favoritboken i serien och mitt svar blir, Flaskpost från P. Den är spännande och har en story som verkligen fastnar. För att inte tala om karaktärerna som man känner sen tidigare böcker och ja, vill ni läsa mer om boken kan ni spana in recensionen här.