Selfies av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts.

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?

De senaste två böckerna av Adler-Olsen har faktiskt gjort mig lite besviken så det var inte med höga förväntningar jag valde ut Selfies på Storytel. Det är dock en serie som jag inte bara kan lägga ner eller låta vila eftersom jag har fastnat så för karaktärerna, för Avdelning Q och dessutom är ju Stefan Sauk en fantastisk uppläsare. Hur som helst, jag blev positivt överraskad efter bara några kapitel och trots att det har tagit lång tid att lyssna klart på boken kändes det nu som att Adler-Olsen hittat tillbaka.

Som vanligt är det ju Carl, Assad, Gordon och Rose som tar mest plats i boken och det är väl det jag gillar med den här serien. Fyra så otroligt olika individer som försöker göra sitt bästa för att samarbeta. Carl och hans syrliga kommentarer och personlighet som ingen annan, Assad är skön på sitt sätt, Gordon vet vi inte så mycket om ännu men han verkar vara väldigt ödmjuk och så då Rose som minst sagt är speciell. I den här boken får vi veta mer om hennes bakgrund, hur hon har blivit den hon är idag och så vidare. Det var riktigt intressant! Anne-Line Svendsen får också stor del i berättelsen och jag tyckte det var hemskt spännande att följa henne. Hur går man från socialsekreterare till seriemördare liksom?

De olika fallen vävs ihop på ett snyggt sätt och i slutändan har vi fått svar på alla våra frågor. Det ska bli spännande att se vad fortsättningen blir av det här och hur det ska gå med Rose. Jag längtar faktiskt redan efter nästa bok!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #7
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 10 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen

9789174332957En telefonsignal skär genom källaren i Köpenhamns polishus och väcker kriminalinspektör Carl Mørck från den sedvanliga morgonluren med fötterna på skrivbordet. När Carl förstår att kollegan från Bornholm vill ha Avdelning Q:s hjälp med ett gammalt hopplöst fall blir han genast avvisande. I andra änden av tråden läggs luren tyst på. Några få timmar senare står det klart att konsekvenserna av Carls kallsinnighet varit katastrofala.

Tillsammans med kollegorna Assad, Rose och Gordon dras Carl in i utredningen av en sjutton år gammal tragedi. En ung livsglad kvinna försvann från en folkhögskola på Bornholm och hittades död hängande i ett träd några kilometer därifrån. För den skeptiskt lagde Carl blir det mystiska fallet särskilt svårt att finna reda i. Efterforskningarna leder till en soldyrkande sekt på Öland och en manipulatör med järnvilja som inte skyr några medel för att skydda sig själv och de sina.

Det var ett tag sedan jag läste om Carl Mørck och gänget på Avdelning Q så därför var det extra roligt att dra igång lyssnandet av denna bok. Jag var inte jätteimponerad av den senaste boken i raden, Marcoeffekten, men förväntningarna var ändå höga här. Tyvärr infriades de inte denna gången heller.

Jag valde att lyssna på boken som ljudbok via Storytel och det var då Stefan Sauk som var uppläsare. Jag gillar Sauk och hans röst och tycker att den passade bra till bok och handling. Handlingen kändes dock lite småflummig och jag tyckte delvis att det var svårt att hänga med. Jag vet inte om det berodde på att det var just en ljudbok men det tog mig i alla fall väldigt lång tid att lyssna klart på den. Vad gäller själva fallet tyckte jag inte att det var jättespännande. Sekter i sig kan ju vara väldigt fascinerande men här saknades något för att jag skulle tycka att det var intressant.

Karaktärerna i dessa böcker är ju minst sagt speciella, men det är också det som gör böckerna spännande och roliga. Jag gillar Carls bitterhet, Assads idéer och ibland även Rose.

Jag hoppas innerligt att nästa bok i serien är ett rejält steg uppåt för jag vill inte bli besviken på nytt.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #6
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 18 juli 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON (ljudbok)

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)

Bokbloggsjerka 11-14 mars

God morgon fredag! Även om varje dag mer eller mindre är helg eller vardag för min och Charlies del känns det ändå lite skönt att det nu är fredag. Helg innebär ju också bokbloggsjerkan här på bloggen och veckans fråga lyder:

jerka11Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Detta var lite extra roligt att svara på då Annika själv svarat att hon inte gillade Stefan Sauk. Sauk är en av mina favoriter när det gäller uppläsare och det är roligt att man kan tycka så olika tycker jag. Anna Maria Käll, Mirja Turestedt och Marie Richardsson brukar också vara ganska bra!

Om jag däremot ska ta upp någon som jag fortfarande har svårt för (efter X antal ljudböcker) så är det Katarina Ewerlöf. Ibland går det bra, ibland stänger jag av och lånar hem det fysiska exemplaret i stället. Hon blir liksom lite för mycket.