Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen

När en kvinna begår självmord på sin 60-årsdag kommer ett olöst fall från 1988 upp i ljuset. Under tre årtionden har en lång rad människor fallit offer för en våldsam mördare med en sällsynt förmåga att dölja sina brott. Carl, Rose, Assad och Gordon på Avdelning Q – som redan är pressade på grund av coronapandemin – står inför ett av sina mest komplexa och svårlösta fall någonsin.

Den senaste boken i den här serien, Offer 2117, var en av mina favoriter i serien och det var så intressant att äntligen få en bredare bakgrund av Assad. Den här, och nästa bok som blir den sista, ska enligt författaren själv mestadels handla om Carl Mørck. Det är en karaktär som det är lätt att ha åsikter om men som fascinerar och förvånar när man minst anar det.

I den här boken får vi några ögonblick av Carl som pappa och det gläder mig men familjelyckan varar inte särskilt länge. Det som hände i föregående bok har dessutom satt sin prägel på Assad och teamet är inte fullt på topp. Trots det tvekar de inte att ge allt i ett fall när de väl har fått vittring och det är bland annat det som är så skönt med dem. Karaktärerna är så bra beskrivna och de har verkligen sina egna personligheter. Miljöerna kan man dessutom verkligen se framför sig under berättelsens gång.

Fallet är intressant att följa och det som nystas upp gör att spänningen hålls på topp. Sektliknande grupper har jag svårt att förstå men det finns och det är väl det som fascinerar mig. Coronapandemin får dessutom ta plats i den här boken men på ett snyggt sätt. Det tar inte över utan blir mer på ett realistiskt sätt.

En liten del av boken blev en startsträcka till vad som komma skall i den sista delen av serien men jag tycker ändå att den är sin egen och håller absolut måttet och mer därtill. Jag ser verkligen fram emot att läsa den sista delen, speciellt efter den cliffhangern.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #9
Utgivningsår: 2022
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 10 april 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

– Selfies (Avdelning Q #7)
Offer 2117 (Avdelning Q #8)

Andra som bloggat om boken:
Läsa & Lyssna | Bokprataren |

Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q är tillbaka! I över 10 år har Assad arbetat tillsammans med Carl Mørck och Rose på Köpenhamnspolisens cold case-avdelning. Men vet de egentligen vem han är? Under årens lopp har Assad överraskat med kunskaper i de mest oväntade ämnen, han talar en rad olika språk och kan oskadliggöra en fiende på ett ögonblick. Var kommer han ifrån? Vilka hemligheter bär han på? I ”Offer 2117” får vi svaren. Det här är Assads historia.

Den här boken har jag sett fram emot SÅ länge så när den dök ner i brevlådan tog det två röda innan jag var där, plockade upp den och började läsa. I så många böcker har vi kunnat läsa om Assad utan att egentligen veta sådär jättemycket om honom så förväntningarna var verkligen på topp inför Offer 2117.

Om vi börjar med karaktärerna blir det som att återigen samla gänget när man hugger tag i den här boken. Carl Mørck, Rose och Gordon har dock förändrats en hel del och gamla fall har verkligen satt sina spår. Rose har inte riktigt kommit tillbaka och Carl är kär. Samtidigt plågas Assad av sitt förflutna och möter en hel del uppenbarelser längs historien. Han som tidigare har dolt sitt förflutna och inte velat prata så mycket om sig själv står plötsligt i fokus.

Vi får följa två olika historier. Större delen berör såklart Assad, vart han kommer ifrån och hur detta påverkar honom idag. Carl, Rose och de andra i gänget får veta precis vad de har undrat över alla dessa år och inser att Assad har något från förr som han definitivt måste göra upp med. De blir på så sätt inblandade med polisen i Tyskland och en jakt på en mycket farlig terrorist inleds. Samtidigt ringer en ung gamingnörd till Gordon på Köpenhamnspolisen och berättar att han planerar att hugga huvudet av sina föräldrar med ett svärd när han har uppnått en viss nivå i spelet. Dessa två historier vävs så småningom ihop på ett bra och trovärdigt sätt.

Jag tycker att boken var spännande från start till slut. Jag har länge sett fram emot att läsa om just Assad och trots att jag inte var så förvånad över Assads bakgrund tycker jag att Adler-Olsen målade upp den på ett riktigt bra sätt. Alla Assads tankar och känslor som väller fram känns viktiga för handlingen och för att man som läsare ska förstå allt han har burit på dessa år. Jag tycker också att de andra karaktärerna får lagom med plats, utan att plocka Assad ur rampljuset. Att boken behandlar terrorism och islamism känns aktuellt och viktigt, samtidigt är det som vanligt intressant att följa polisarbetet på Avdelning Q. En riktigt, riktigt bra bok!

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #8
Utgivningsår: 2019
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lyssnat klart: 10 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

Selfies (Avdelning Q #7)

Bloggträff med Jussi Adler-Olsen

9.45 i förmiddags samlades vi vid receptionen på Gothia Towers för bloggträffen med Jussi Adler-Olsen. Marie och Sofia från Bonnier fanns på plats och inväntade oss och därefter var det bara att smita upp till rummet där träffen skulle äga rum. Vi bjöds på dryck och frukt innan vi slog oss ner runt Jussi.

Vi blev välkomnade och fick ganska snabbt reda på att Jussi mer eller mindre tjatat sig till denna träff. Han gillar nämligen bloggar och förstår det viktiga med dem (oss). Jussi pratade vidare om sin senaste bok här i Sverige, Selfies. Jag har redan läst den, och tyckte mycket om den, men jag fick ändå lite intressanta bakgrundshistorier till vissa karaktärer. Exempelvis fick vi veta vem som inspirerade till Selfies-karaktären Anne-Line och vad själva huvudhistorien egentligen bottnar i.

Selfies är sjunde delen i serien om Avdelning Q och av Jussi fick vi veta att det planeras att bli totalt tio böcker. Kommande bok kommer att fokusera lite extra på Assad och de två sista i serien kommer att fokusera mer på Carl. Båda två är väldigt speciella men intressanta karaktärer så det ser jag fram emot.

Jussi beskrev sin skrivprocess i korta drag och berättade att han redan från start hade en ganska klar bild om hur böckerna skulle ges ut, vilken som skulle handla om vad och hur många det skulle bli. Hans tankar om huvudkaraktärerna har han hållit ganska bra, även om han var tvungen att ändra något på Assad, i och med vad som hänt i Syrien de senaste åren. För att hålla reda på alla sina karaktärer och miljöer tar han hjälp av assistenten (?) Elisabeth, som även satt med under träffen. Hon har organiserat det väldigt bra och har dessutom stenkoll själv.

En av bokbloggarna frågade om Jussi känner sig ”säker” i sitt författarskap men han menar att man aldrig kan bli det. Att man ständigt har pressen på sig att leverera. Efter en framgångsrik bok ska en annan komma och så vidare.

I böckerna om Avdelning Q finns en ganska stor mängd humor med. Vi får exempelvis läsa otaliga kamelskämt från Assads sida men det är inte överallt det tas emot med öppna armar. Jussi säger, med glimten i ögat, att det inte är alla länder som har så mycket humor som Danmark. Det får väl vara Sverige då!

Slutligen får vi reda på att Jussi planerar att läsa en massa deckare när han äntligen går i pension, något som han medvetet valt bort under sin tid som författare med rädsla för att inspireras lite väl mycket av någon. Han har i stället läst mycket Erlend Loe och John Steinbeck.

Stort tack till Bonnier (Marie, Sofia och Johanna) som anordnade detta och såklart ett stort tack till Jussi och Elisabeth! Detta var helt klart mässans höjdpunkt för mig.

 

 

Selfies av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts.

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?

De senaste två böckerna av Adler-Olsen har faktiskt gjort mig lite besviken så det var inte med höga förväntningar jag valde ut Selfies på Storytel. Det är dock en serie som jag inte bara kan lägga ner eller låta vila eftersom jag har fastnat så för karaktärerna, för Avdelning Q och dessutom är ju Stefan Sauk en fantastisk uppläsare. Hur som helst, jag blev positivt överraskad efter bara några kapitel och trots att det har tagit lång tid att lyssna klart på boken kändes det nu som att Adler-Olsen hittat tillbaka.

Som vanligt är det ju Carl, Assad, Gordon och Rose som tar mest plats i boken och det är väl det jag gillar med den här serien. Fyra så otroligt olika individer som försöker göra sitt bästa för att samarbeta. Carl och hans syrliga kommentarer och personlighet som ingen annan, Assad är skön på sitt sätt, Gordon vet vi inte så mycket om ännu men han verkar vara väldigt ödmjuk och så då Rose som minst sagt är speciell. I den här boken får vi veta mer om hennes bakgrund, hur hon har blivit den hon är idag och så vidare. Det var riktigt intressant! Anne-Line Svendsen får också stor del i berättelsen och jag tyckte det var hemskt spännande att följa henne. Hur går man från socialsekreterare till seriemördare liksom?

De olika fallen vävs ihop på ett snyggt sätt och i slutändan har vi fått svar på alla våra frågor. Det ska bli spännande att se vad fortsättningen blir av det här och hur det ska gå med Rose. Jag längtar faktiskt redan efter nästa bok!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #7
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 10 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen

9789174332957En telefonsignal skär genom källaren i Köpenhamns polishus och väcker kriminalinspektör Carl Mørck från den sedvanliga morgonluren med fötterna på skrivbordet. När Carl förstår att kollegan från Bornholm vill ha Avdelning Q:s hjälp med ett gammalt hopplöst fall blir han genast avvisande. I andra änden av tråden läggs luren tyst på. Några få timmar senare står det klart att konsekvenserna av Carls kallsinnighet varit katastrofala.

Tillsammans med kollegorna Assad, Rose och Gordon dras Carl in i utredningen av en sjutton år gammal tragedi. En ung livsglad kvinna försvann från en folkhögskola på Bornholm och hittades död hängande i ett träd några kilometer därifrån. För den skeptiskt lagde Carl blir det mystiska fallet särskilt svårt att finna reda i. Efterforskningarna leder till en soldyrkande sekt på Öland och en manipulatör med järnvilja som inte skyr några medel för att skydda sig själv och de sina.

Det var ett tag sedan jag läste om Carl Mørck och gänget på Avdelning Q så därför var det extra roligt att dra igång lyssnandet av denna bok. Jag var inte jätteimponerad av den senaste boken i raden, Marcoeffekten, men förväntningarna var ändå höga här. Tyvärr infriades de inte denna gången heller.

Jag valde att lyssna på boken som ljudbok via Storytel och det var då Stefan Sauk som var uppläsare. Jag gillar Sauk och hans röst och tycker att den passade bra till bok och handling. Handlingen kändes dock lite småflummig och jag tyckte delvis att det var svårt att hänga med. Jag vet inte om det berodde på att det var just en ljudbok men det tog mig i alla fall väldigt lång tid att lyssna klart på den. Vad gäller själva fallet tyckte jag inte att det var jättespännande. Sekter i sig kan ju vara väldigt fascinerande men här saknades något för att jag skulle tycka att det var intressant.

Karaktärerna i dessa böcker är ju minst sagt speciella, men det är också det som gör böckerna spännande och roliga. Jag gillar Carls bitterhet, Assads idéer och ibland även Rose.

Jag hoppas innerligt att nästa bok i serien är ett rejält steg uppåt för jag vill inte bli besviken på nytt.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #6
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 18 juli 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON (ljudbok)

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)

Marcoeffekten

Marcoeffekten var en av de mest efterlängtade fortsättningar i år för min del. Jag har läst de fyra tidigare i serien och gett dem väldigt bra betyg. Jussi Adler-Olsen har kommit att bli en av mina favoritförfattare så självklart var jag nyfiken.

marcoeffekten

Titel: Marcoeffekten
Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #5
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Stort tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Handling:
Marco är femton år och har växt upp med en klan tjuvar som letts av Zola. En dag får han helt enkelt nog och flyr därifrån men det är inte bara Zolas pojkar som är ute efter honom och hela tiden måste han vara på helspänn. Samtidigt tar Carl, Rose och Assad på Köpenhamnspolisen itu med ett fall där en William Stark försvunnit. Stark skulle åkt till Afrika men väl nere åkte han hem igen. Vad hände?

Omdöme:
Jaa.. vart ska jag börja? Mina förväntningar var ju ganska höga på den här boken men tyvärr blev jag besviken. Det var ingen historia som lockade mig alls i början och det tog nästan 200 sidor innan jag började tycka att den var bra.

Karaktärerna är något av Adler-Olsens säkrast kort faktiskt. Jag gillar både Mørck och Assad men däremot har jag redan tidigare skrivit att jag ogillar Rose. Det blir inte bättre av den här boken och jag tycker inte det känns trovärdigt med en sådan person inom polisen.

Summan av det hela var att det var en okej bok men jag hade förväntat mig mycket mer. Jag tycker också det var synd att han bytte förlag då böckerna inte längre matchar i hyllan men ja, det är väl inte det viktigaste kanske. Om man inte läst böckerna i serien innan rekommenderar jag att man börjar från början.

Mitt betyg: 3/5

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet, 2011
– Fasanjägarna, 2011
– Flaskpost från P, 2011
– Journal 64, 2012

Nytt från Adler-Olsen

Gissa vad jag såg för några dagar sedan? En av mina favoritförfattare, Jussi Adler-Olsen, kommer ut med nytt till våren. För några månader sedan fick jag veta att han skulle byta förlag från Bra Böcker till Bonnier men har inte läst något om någon ny bok, förrän nu. Den släpps i april och har fått titeln ”Marcoeffekten”. Det är den femte boken i serien om Avdelning Q och såhär lyder beskrivningen hos Bonnier:

”Världens tråkigaste dag”, stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet.

Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan.

Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv.

Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Morck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler.”

Någon mer än jag som är förväntansfull?

Journal 64

Titel: Journal 64
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bra Böcker
Finns hos: Adlibris, Bokia, Bokus

En recensionsbok från Bra Böcker, läs mer här!

Handling:
Fjärde boken om poliskommissarie Carl Mørck och hans assistenter Rose och Assad nere på Avdelning Q, cold case-avdelningen på Köpenhamnspolisen. Teamet får nys om att fem personer försvunnit spårlöst vid ungefär samma tidpunkt 1987 och börjar nysta i detta. Samtidigt dyker det upp konstiga saker i det gamla fallet där Carl och hans kollegor blev beskjutna.

Parallellt med det får läsaren följa Nete Hermansen som hade en minst sagt hemsk barndom. Efter ett missfall som femtonåring och en abort kort därefter anklagade hon sin läkare för att ha våldtagit henne. Det hela dras till rätten där man snarare anser att Nete är sinnessjuk och skickar henne till kvinnohemmet Sprogø. Kvinnohemmet är dock inte vilket hem som helst utan för att komma därifrån tvingas man genomgå en sterilisering.

Omdöme:
Ja, jag kan säga att han har gjort det igen! Den här gången tycker jag historien är mer intressant och spännande än de två föregående och den sista halvan av boken sträckläste jag mitt i natten, bara för att jag ville veta vad som skulle hända. Bladvändare och nagelbitande är ett bra betyg!

Som vanligt ogillar jag Rose. Jag tycker hon blir mer och mer arrogant och jag tycker också att både Carl och Assad är för mesiga när det gäller henne. Dessutom börjar det bli ganska många sidospår vad gäller Carl. Först fallet där han och hans kollegor blev beskjutna och nu även hans kusin Ronny som antyder att han ska ha haft något med sin farbrors död att göra. Fler frågetecken läggs till högen, med andra ord. Det är väl också på grund av det som jag inte ger boken en femma.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet
– Fasanjägarna
– Flaskpost från P

Flaskpost från P

Titel: Flaskpost från P
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker

Handling:
I tredje boken om Carl Mørck utreder de ett flaskpostbrev som flutit i land i Skottland. Brevet, från 1996, innehåller ett rop på hjälp och när teknikerna förstår att brevet står på danska hamnar det på Carls skrivbord. Carl försöker därefter tyda brevet med hjälp av hans kollegor och efter en stund kan de konstatera att personen som skrivit brevet menar allvar men vad var det egentligen som hände? Efter att ha nystat lite får de veta att mannen som skrivit brevet blivit mördad och snart ligger Carl hack i häl på mördaren.

Omdöme:
Det här är bra, jäkligt bra! Precis som jag skrev när det gällde de tidigare böckerna gillar jag Adler-Olsens sätt att skriva, beskriva karaktärer och miljö och hans sätt att blanda det allvarliga med några skämt då och då. Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden åt både härliga Assads oförståelse för ordspråk och Carls suckande och stönande över kollegorna. De är ett härligt team helt enkelt!

Spänningen byggs upp successivt och med halva boken kvar kunde jag inte släppa den, vilket resulterade i att jag släckte lampan många timmar efter sängdags men så får det vara ibland. Den här boken vann Glasnyckeln 2010 och det förstår jag nu efter att ha läst den. Det ska bli otroligt spännande att läsa den fjärde delen som precis kommit ut, Journal 64, och det tänker jag göra så snart jag kan.

Det enda som jag kanske kunde peta lite i huruvida storyn om mordbränderna förde handlingen framåt?

Mitt betyg: 5/5

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet
– Fasanjägarna

Fasanjägarna

Titel: Fasanjägarna
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker

Handling:
1987 blir en grupp internatelever misstänkta för ett brutalt mord på ett syskonpar. Efter nio år erkänner en i gänget att det var han som mördade dem och då kan man tro att brottet blivit uppklarat.

Av någon anledning hamnar dock akten på Carl Mørcks skrivbord och till en början förstår han inte varför men när han börjar rycka i lite lösa trådar händer det grejer och fallet blir genast mer intressant. En av de gamla eleverna lever på gatan fast hon äger en lyxvilla och en av dem dog av ett skott i benet men var det verkligen en olyckshändelse eller är det någon som försöker plocka bort spåren?

Omdöme:
Efter att ha läst den första boken i serien, Kvinnan i rummet, fick jag mersmak för Jussi Adler-Olsen. Som jag skrev då gillar jag verkligen hans sätt att skriva och bokens kapitel är precis lagom långa. I den här boken får man lite mer inblick i karaktärernas liv kan jag tycka medan det också dyker upp en ny karaktär på Avdelning Q, Rose. Det var länge sedan jag var så irriterad på en person så uppenbarligen gjorde hon intryck på mig i alla fall!

Jag tycker inte denna var lika bra som den föregående men ändå hamnar de på samma betyg (borde kanske ha skala 1-10 istället). Den här fick mig nämligen inte riktigt lika intresserad, kanske mest på grund av grundhistorien, och början kändes något seg. Hur som helst så ska jag inom kort ge mig på den tredje boken i serien!

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
– Kvinnan i rummet