Antecknar ni eller stryker under i era böcker?

I en video som MathomBooks publicerat på YouTube berättar han att han ofta antecknar och stryker under i sina böcker och ibland kan gå tillbaka till hyllan och läsa vad han har skrivit och vad han tyckte om böckerna. Jag har nog aldrig, aldrig hört någon göra det så därför blir det veckans fråga;

Stryker ni under eller antecknar i era böcker medan ni läser? Varför/varför inte?

För min egen del gör jag det inte och det beror helt enkelt på att jag tycker om när de ser nya och fräscha ut och om jag vill anteckna något gör jag hellre det på papper, i Word eller direkt här på bloggen. Dessutom tycker jag faktiskt att det är fult med understrykningar i böcker och har inte ens gjort det i mina kursböcker.

Men berätta, vad tycker ni?

29 reaktioner på ”Antecknar ni eller stryker under i era böcker?

  1. Jag stryker aldrig under eller antecknar i böcker som jag läser. Är det skönlitterära böcker finner jag helt enkelt ingen anledning till att göra det eftersom det är ren nöjesläsning. De tankar jag har kan jag skriva ner på bloggen, precis som du själv var inne på. I fackböcker som jag läst under mina studier har jag också mycket få anteckningar. Försökte lära mig den tekniken, men det funkade liksom aldrig för mig. Blev mest något streck i kanten till slut.

  2. Noooo, skriver ALDRIG något i böcker, vare sig de tillhör mig eller inte. Böcker ska behandlas som ett nyfött barn. Trasiga sidor, hundöron och överstrykna ord? Usch nej. Hos mig så ser i stort sett alla böcker ut som den dagen jag fick hem dem :)

  3. Jag gör faktiskt det! :-)
    Jag gör små utropstecken vid meningar som jag reagerar på av någon anledning, jag älskar olika citat (som kanske märks på min blogg :-).
    Vissa meningar stryker jag under men inte i skönlitterära böcker utan mer i faktaböcker.
    Detta har jag börjat med relativt nyligen då jag alltid varit så rädd om mina böcker men nu älskar jag att titta i en bok som jag läst och genom att läsa vid mina utropstecken så får jag ut det bästa. :-)

  4. Jag förbannar alla gånger som jag inte antecknar och stryker under i mina böcker. Det blir personligt och reflektioner kan återintas utan risk för att glömmas bort. Jag tycker att det är något fint även om jag ofta begränsar det i form av hundöron i nederkanten med en och annan prick som är det enda jag förmår märka vissa tänkvärda rader/stycken med.

  5. Någon enstaka gång stryker jag under, tex om jag hittar en ”jättefin mening” eller något annat som jag känner igen mig själv i. Som sagt, någon enstaka gång, om jag är på humör för att stryka under ( men endast i pocket eller storpocket)

  6. Ping: Bokbladsklotter | Rader

  7. Jag antecknar eller stryker inte under i mina böcker. I vissa secondhandfynd har jag gjort hundöra eftersom någon annan startat. Annars är det postits som gäller ibland … Om det är något speciellt uppslag jag tycker om eller liknande. I några kursböcker har jag förutom postits, markerat med överstrykningspenna, men det är ytters sällan detta händer. ;O

    • Jag gillar om mina böcker är fräscha. Visst ska det synas att man kanske använt dem, men inte för mycket och jag skulle få ångest om böckerna var alldeles ”kladdiga” med understrykningar eller anteckningar. ;P (glömde ta med denna biten i första delen av svaret)

  8. Njae, inte så mycket, även om jag faktiskt skulle vilja det ibland. Däremot tycker jag verkligen om när jag lånar böcker av andra som de klottrat ner tankar och funderingar i. För en massa år sedan (7?) gick ”Alkemisten” runt i vårt lilla Soppsällskap och där hade först ägaren strukit under och gjort anteckningar med en färg, sedan nästa läsare med en annan och den tredje med en tredje färg. När jag läste boken var den alltså full med tankar och funderingar kring texten och kring de tidigare anteckningarna, och det var tokroligt att läsa. En lärare som nu gått i pension hade den egenheten att stryka under minnesvärda citat i sina böcker och sedan skriva upp sidnumren på sista sidan så de var lätta att hitta år. Behöver jag säga att han alltid höll fantastiska tal med passande litteraturcitat i?

  9. Ping: En alkemist i min bok « TinaO

  10. Jag är extremt försiktig med min skönlitteratur eftersom jag vill att de ska se fräscha ut och hålla så länge som möjligt :) Men när det gäller t.ex. kurslitteratur/faktaböcker antecknar jag väldigt mycket, hundöron gör jag dock aldrig.

  11. I kurslitteratur/facklitteratur kan jag stryka under och göra anteckningar, men aldrig i skönlitteratur. Det är inte snyggt och jag vill inte ha det i mina romaner.
    Men jag tänker ofta att jag borde skriva ner favoritcitat och sånt i en anteckningsbok, fast än har det inte blivit av.

  12. För ett tag sedan läste jag boken The Pleasures of Reading in the Age of Distraction. I den talar författaren mycket om hur man kan förbättra sin läsning etc. Och en sak han tog upp var just att det kan vara bra att göra anteckningar i boken, till exempel skriva in en fråga som texten väcker etc. Boken fick mig i alla fall att vilja förändra min egen läsning, men jag har fortfarande svårt för att sätta pennan i skönlitterära böcker (dock inget problem med det i kurslitteratur).

    För det mesta blir det bara nån liten understrukning i böcker jag vet att jag ska blogga om, nån rad eller så som jag tycker är fin eller kan passa som citat. Men ja, det är svårt. Men mest är jag nog rädd för att jag ska skriva ner något i boken och någon sen ska komma och vilja låna den. Tanken på att den personen skulle få med sig mina privata reflektioner känns väldigt utlämnande.

  13. SV: Ja, jag skriver ju inte i all kurslitteratur. Det är mest om jag måste göra någon djupare analys av boken och då skriver jag väldigt tunt med blyerts så att jag kan sudda ut det sen ^^

  14. Ping: Det här med anteckningar och understrykningar.. | Nilmas Bokhylla

  15. Ping: Bokbloggsjerka v 33 – recensioner « Feministbiblioteket

  16. Ping: Bokbloggsjerka 17-20 augusti « TinaO

  17. Jag stryker alltid under i kurslitteratur, ibland även i facklitteratur som jag äger men av icke-studeringssyften. Det är viktigt för mig att komma ihåg basidéerna i ett ämne, som man sedan kan spinna vidare på när man väl studerar in sig. En yrkesskada från gymnasiet (gick ‘diplomatprogrammet’ International Baccalaureate, som har förvånansvärt mycket fokus på litterturanalys) gör att jag alltid letar efter särskilda citat eller passager även i skönlitterära verk! Vi brukade samla ihop lång citatlistor och memorera inför slutexamen (man har en tvåveckorsperiod i slutet av de tre gymnasieåren där man examineras på alla sina ämnen samtidigt…). Därav en vana för mig att försöka stryka under eller göra (de ack så fula) hundöron(en). Understrykning och kommentarer tycker jag bara är charmigt och personligt, samt att det faktiskt hjälper en att komma ihåg vad man faktiskt läste i det där verket man älskade men läste för 5 år sedan! Post-its känns för krångligt och icke-funktionellt, och endast hundöron förstör även de mest slitna pockets.

  18. Ping: Bokbloggsjerka 17-20 augusti (2012) | Jennys bokstavliga vardag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s