En sak som jag verkligen blivit varse sedan sommarkursen drog igång är att romance faktiskt har ett dåligt rykte. Jag har inte tänkt på det så noga tidigare men jag tror faktiskt att en del av det dåliga ryktet bottnar i Harlequin-romaner och läkarromaner. Jag själv har aldrig velat beblanda mig med dem av den enkla anledningen att det känns massproducerat. Kan det verkligen vara något att ha då eller är det bara för stunden det är lättsamt och trevligt? Hur mycket av dessa böcker är dessutom samma-samma med olika karaktärer och miljöer?

Jag tror dock att genren får bättre och bättre rykte genom att fler och fler författare visar att det inte är någon skräpgenre, det tar tid och finess att skriva en bok och sex (om man har det med) kan kanske vara det svåraste att skriva om överhuvudtaget. Vi har fått ta del av många fantastiska romanceförfattare de senaste åren, exempelvis Simona Ahrnstedt, och jag tror bara det blir fler. Folk har fått upp ögonen för genren och därmed kanske det dåliga ryktet vänder.

Vad tror ni?