Höstdåd av Anders de la Motte

En sensommarkväll 1990 tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra. På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.

I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som stilla bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd.

Boken är uppdelad på två tidsåldrar, dåtid och nutid. Dåtid utspelar sig 1990 då de fem ungdomarna tältar vid stenbrottet och i nutid får vi följa Anna och hennes dotters flytt till en liten ort i Skåne där Anna fått jobb som polischef. Fallet vid stenbrottet har legat som en tyst, mörk hemlighet sedan det hände och den här bykänslan kommer verkligen fram. Ingen vill hänga ut någon, ingen vill berätta om något de eventuellt sett för de vet vad som kan hända och så vidare. Alla känner ju alla på sådana ställen och rykten sprids snabbare än vinden. Jag känner igen mig väldigt mycket där eftersom jag är uppväxt i ett litet samhälle.

Boken har både ett driv och är lättläst, vilket resulterade i att jag läste ut den ganska snabbt. Historien var såklart även spännande och man ville veta mer om karaktärerna. Ju längre boken går, desto mer får man veta om t.ex Anna Vesper och varför hon ”flyr” från sitt gamla liv. Man får också nys om vem den mystiska Håkan är som Anna ”pratar med” i sitt undermedvetna.

Ett litet problem som jag kände att boken hade var att det var ett helt gäng med stereotyper och i vanliga fall stör jag mig inte på det, men här är det inte mycket till karaktärsutveckling. Den enda som egentligen förändras längs vägen är Jens, vilket är konstigt med tanke på hur han betedde sig från början och vilken sida han uppenbart stod på. Det tog inte mer än ett slagsmål innan han ändrade uppfattning. Lite märkligt!

Slutet hade jag faktiskt inte väntat mig. Eller jo, kanske till viss del men inte motiven. I det stora hela var det som sagt snabb och bra läsning, men kanske att jag hade förväntat mig något mer.

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anders de la Motte
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum Bokförlag
Läst klart: 15 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

One thought on “Höstdåd av Anders de la Motte

  1. Pingback: Sammanfattning – September 2017 | Nilmas Bokhylla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s