Så var det återigen dags för en författarintervju, denna fredag till ära. Idag möter ni Martin Österdahl!

Din senaste bok Tio svenskar måste dö kom ut i slutet av sommaren. Kan du berätta lite om den?
– I Stockholm har man registrerat en mystisk signal på den ryska ambassaden. Ingen vet vad den varslar om men den verkar räkna ned mot ett klockslag i närtid. Ubåten Kursk går på grund i Barents hav och 118 ryska sjömän knackar på skrovet i hopp om räddning. Samtidigt sker en rad brutala mord på högt uppsatta tjänstemän i Sverige och polisen saknar spår. Vem står näst på tur? Och hur kan vi skydda oss mot en osynlig fiende? Bokens huvudperson Max Anger, som tillsammans med sin ryske flickvän Pashie försöker att bli med barn, tvingas avbryta allt han håller på med och hjälpa polisen i utredningen. Ett av offren visar sig vara en person som betytt mycket för honom under uppväxten på Arholma, längst ut i Stockholms skärgård.

Tio svenskar måste dö är en berättelse om en jakt på en seriemördare. Men den tar även upp ämnen som Putins första 100 dagar som Rysslands president och en mycket mörk period i svensk historia – Baltutlämningen.

Vad har du fått för respons på boken?
– Jag har fått väldigt fin respons på boken. De flesta verkar tycka att jag har gjort framsteg sedan debuten för ett år sedan med Be inte om nåd, den första delen i serien om Max Anger.

Vem är Max Anger? En version av dig eller är det fler som har inspirerat till den här karaktären?
– Jag brukar skoja och säga att jag skulle vilja vara lika vältränad som Max, men jag är glad att jag inte haft hans trasiga uppväxt. Skämt åsido, nej, jag är verkligen inte som min hjälte, även om vi delar en del värderingar, framför allt en avsky mot de onda krafter som verkar genom stater och utsätter minoriteter och individer för meningslöst våld och lidande. Att alla människor ska få leva i frihet och ha lika rättigheter är nåt som alltid drivit mig och det driver även Max.

Hur ser din skrivprocess ut från idé till färdig bok?
– Jag ägnar mycket tid åt research och att hitta en kärna runt ett ämne eller ett sammanhang som jag är nyfiken på och fascineras av. Sen hjälper den vidare researchen till med inspirationen och storyn börjar ta form. Jag planerar berättelserna noga i akter och kapitel innan jag sätter igång att skriva. Om det är nåt jag lärt mig från mina 20 år i TV-branschen är det att inte sätta igång och producera för tidigt. Jag fick själv smaka på det i mina första försök att skriva den roman som till slut blev Be inte om nåd. Ett år innan den antogs av Forum fick jag slänga 500 av 600 sidor och börja om. Det var inte första gången heller. Och det var inte kul…

Blir man säkrare och säkrare i sitt författarskap för var bok eller hur känner du inför det?
– Ja, det skulle jag säga. Jag har hittat en form även om jag jobbar mycket på att förbättra och förenkla. Jag älskar att hela tiden lära mig bättre och nytt så jag ser fram emot varje nytt projekt med den tillförsikten. Men även om man jobbar hårt med formen och språket så finns fortfarande spänningen och nervositeten kvar ändå tills förläggaren ger slutligt tummen upp. Det är det mest fantastiska, tycker jag, att även om man planerar så noga som jag så blir man överraskad över att det inte blir precis som man tänkt sig. Att karaktärerna har egna viljor och ibland vägrar eller gör nåt helt oväntat. Det är en magisk upplevelse.

Hur ser framtiden ut? 
– Jag är bara i början av mitt författarskap. Det kommer flera Max Anger-böcker och även andra serier och fristående böcker. Just nu pumpar jag ur mig ett par nya synopsis i månaden! Det är svårt och jobbigt att skriva synopsis. Men jag älskar det.