Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Dvalan av Camilla Grebe.

Handling:
Artonårige Samuel råkar sabotera en drogaffär och tvingas till en desperat flykt undan narkotikabossen Igor. Efter att ha gått under jorden svarar han på en annons: en familj i skärgården söker en assistent till sin hjärnskadade son. Men ingenting blir som Samuel har tänkt sig när han flyttar in hos den vackra Rakel och hennes son Jonas i det avsides belägna huset vid havet. Inte heller har Samuel räknat med att hans kärleksfulla, men kontrollerande mamma – den frireligiösa Pernilla – handgripligen ska försöka hjälpa honom att få ordning på sitt liv.

Kriminalinspektör Manfred Olsson är plågad av en familjetragedi. Han utreder två till synes drogrelaterade mord när hans väg korsar Samuels och Pernillas. Utredningen blir komplicerad och Manfred bestämmer sig för att söka hjälp hos profileraren Hanne som är bosatt i Ormberg.

Utan pengar skulle jag vara en nobody. Varken Alexandra eller Jeanette skulle vara intresserade av mig.
För jag är ingenting. Jag kan ingenting. Och jag har ingenting.
Det är den bittra sanningen och det är lika bra att fejsa den.
Precis så är det. Du är ingenting. Ingenting.
– Vet du, säger hon lågt, men oväntat samlat. Jag är trött på att lösa dina problem. Väx upp. Och blanda inte in mig  i Igors jävla affärer.
Hon drar igen dörren men öppnar den nästan omedelbart igen.
– Och sluta för helvete att kalla mig baby, fräser hon så att spottet sprutar.
Dörren går igen med en smäll och jag blir stående i trapphuset.