I jakten på smugglare och tjuvskyttar går Arne vilse i skogen. En rar och hjälpsam flicka låter honom övernatta i en grotta hon känner till. Morgonen därpå förstår Arne att flickan är tjuvskyttekungens egen syster, Vildkatten kallad. Och grottan han sovit i, är ett gömställe för tjuvgods! Kan han avslöja sin räddare? Det frågar sig en vankelmodig Arne medan han förbereder sitt bröllop med fästmön Margret. Glömma Vildkatten kan han inte, men han vet att han genom sin tystnad blir hennes medbrottsling…
I en av sommarkurserna skulle jag välja en bok signerad Sigge Stark och efter lite fundering blev det denna. Till en början förstod jag inte alls vad som skulle vara så bra med den här boken och blev väldigt besviken. Jag undrade också väldigt mycket över vart romantiken tog vägen. Den kändes allmänt segt och det höjde inte precis intresset från min sida. Runt mitten någonstans tycker jag dock att den tog sig rejält.
Det blev spännande att följa Arne och hans små äventyr till skogs. Som läsare ville man även veta om Renja. Vart kom hon ifrån? Var hon god eller ond? Eftersom jag dessutom visste att det skulle komma romantik gav ju bara det ett driv. Jag ville ju veta vad som skulle hända. Och hur skulle det gå med Arne och Margret – det mest omaka paret?
En annan sak som kändes väldigt spännande var att såpass stor del av handlingen ändå utspelade sig i skogen. Det var härliga sjöar, murriga granar och den där grottan som vi får veta en hel del om. Jag har i alla fall aldrig läst något liknande.
Boken gick alltså från att vara ganska långtråkig till att i princip helt dra in mig i den världen. Nu ser jag fram emot fortsättningen i serien men vi får väl se när jag hinner med det. Jag vill i alla fall väldigt gärna läsa mer om karaktärerna.
Mitt betyg: 4/5
Författare: Sigge Stark
Serie: Stigsons på Stigmansliden #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lyssnat färdigt: 31 juli 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus (e-bok)
