Omgiven av idioter av Thomas Erikson

Omgiven av idioter beskriver konkret och underhållande en av världens mest spridda metoder att sortera olikheterna inom mänsklig kommunikation. Via den vetenskapliga bakgrunden, genom vardagens möten, ger den ett konkret hjälpmedel att förstå de viktigaste skillnaderna mellan olika kommunikations stilar. Den visar på en av de vanligaste orsakerna till konflikter i vardagen – dålig kommunikation.

Jag hade tidigare hört väldigt mycket om den här och har framför allt en kollega som lovordat den och riktigt, riktigt längtat efter Eriksons kommande böcker. Hon berättade om dem på ett sätt som gjorde att jag kände att jag måste läsa den här nu. Helst igår.

I boken möts vi av fyra olika grupper av personer; röda, gula, gröna och blåa. Erikson går igenom bit för bit av de här – från ett litet igenkänningskapitel till hur man ska kunna arbeta tillsammans för att få det så bra som möjligt. Vi får läsa mer om vilka typer som passar bra tillsammans och vilka som inte gör det och hur man kan underlätta för varandra. Dessutom blandar han den här rena faktan med exempel från sina egna erfarenheter, vilket gör att man då och då får sig ett gott skratt eller känner igen en viss typ av person.

Genom hela boken funderade jag givetvis på vilken färg jag själv tillhörde och faktum är att jag inte riktigt vet. Jag känner inte igen mig alls i gul medan jag exempelvis har driv, nyfikenhet, målmedvetenhet och otålighet från den röda. När det gäller den blå känner jag inte heller igen mig riktigt, eller möjligen när det gäller struktur och ordning. Jag må inte ha ordning här hemma men jag har full koll på veckoplanering, resor och så vidare. Jag åker exempelvis inte på en spontan resa, bokar hotell på plats och så vidare. Jag vill nog förknippa mig mest den gröna men inte heller där känner jag mig helt säker. Jag ser mig som vänlig, behärskad, försiktig, genomförare och lojal men hur andra skulle beskriva mig vet jag inte.

Hur som helst så tyckte jag att boken var intressant och lite av en ögonöppnare, trots att den stundtals blev lite seg. Jag har inte läst något liknande tidigare men jag kan absolut tänka mig att göra det i framtiden och jag ser ändå fram emot mer från Erikson.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Thomas Erikson
Utgivningsår: 2014
Förlag: Hoi Förlag
Utläst: 10 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus (e-bok)

Annonser

Vildkatten av Sigge Stark

I jakten på smugglare och tjuvskyttar går Arne vilse i skogen. En rar och hjälpsam flicka låter honom övernatta i en grotta hon känner till. Morgonen därpå förstår Arne att flickan är tjuvskyttekungens egen syster, Vildkatten kallad. Och grottan han sovit i, är ett gömställe för tjuvgods! Kan han avslöja sin räddare? Det frågar sig en vankelmodig Arne medan han förbereder sitt bröllop med fästmön Margret. Glömma Vildkatten kan han inte, men han vet att han genom sin tystnad blir hennes medbrottsling… 

I en av sommarkurserna skulle jag välja en bok signerad Sigge Stark och efter lite fundering blev det denna. Till en början förstod jag inte alls vad som skulle vara så bra med den här boken och blev väldigt besviken. Jag undrade också väldigt mycket över vart romantiken tog vägen. Den kändes allmänt segt och det höjde inte precis intresset från min sida. Runt mitten någonstans tycker jag dock att den tog sig rejält.

Det blev spännande att följa Arne och hans små äventyr till skogs. Som läsare ville man även veta om Renja. Vart kom hon ifrån? Var hon god eller ond? Eftersom jag dessutom visste att det skulle komma romantik gav ju bara det ett driv. Jag ville ju veta vad som skulle hända. Och hur skulle det gå med Arne och Margret – det mest omaka paret?

En annan sak som kändes väldigt spännande var att såpass stor del av handlingen ändå utspelade sig i skogen. Det var härliga sjöar, murriga granar och den där grottan som vi får veta en hel del om. Jag har i alla fall aldrig läst något liknande.

Boken gick alltså från att vara ganska långtråkig till att i princip helt dra in mig i den världen. Nu ser jag fram emot fortsättningen i serien men vi får väl se när jag hinner med det. Jag vill i alla fall väldigt gärna läsa mer om karaktärerna.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sigge Stark
Serie: Stigsons på Stigmansliden #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lyssnat färdigt: 31 juli 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus (e-bok)

En smakebit på søndag – Jag fann dig

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Jag fann dig av Lisa Jewell.

Handling:
I East Yorkshire hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden utanför sitt hus. Han minns inte sitt namn och har ingen aning om hur han kommit dit. Utan att tänka sig för ordentligt bjuder hon in honom i sitt hem.

I Surrey inser tjugoettåriga Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i tre veckor och när han en dag inte kommer hem från jobbet är hon ensam i ett främmande land där hon inte känner någon. Och när hon inte tror att det kan bli värre meddelar polisen att hennes man aldrig ens har existerat.

”Vi borde nog kontakta polisen, eller vad tror du?”
Han reagerar instinktivt med hela kroppen. Musklerna spänns, nävarna knyts, han andas fortare och pulsen ökar. Det är den starkaste känslostorm han har upplevt sedan han hamnade på stranden för två kvällar sedan.
”Nej”, säger han så mjukt han kan, men han kan höra spår av något i rösten. Vad är det? Ilska? Panik? Han får en förnimmelse av att trycka upp någon hårt mot en vägg. Varma andetag mot kinden. ”Nej”, säger han igen, ännu mjukare. ”Jag tror inte jag är redo för det. Jag tror… Skulle jag bara kunna få stanna här en natt till och se om jag får tillbaka minnet först? Jag kanske kan gå dit i morgon. Om…”
Alice nickar, men han märker att hon inte är övertygad. ”Visst”, säger hon efter en kort paus. ”En natt till går bra. Men sedan, om du fortfarande inte har någon aning om vem fan du är… Jag brukar ju hyra ut stugan i vanliga fall. Som extrainkomst, så…”
”Jag fattar. Bara en natt till.”
Hon ler osäkert. ”Bra. Och jobba på. Med minnena, alltså.” Hon reser sig upp och tar fram ett paket med ägg så färska att det sitter fjädrar kvar på kartongen. ”Kokt eller stekt?” frågar hon.
”Bestäm du”, säger han. ”Jag har ingen aning.”

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Mara Dyer wants to believe there’s more to the lies she’s been told.
There is.

She doesn’t stop to think about where her quest for the truth might lead.
She should.

She never had to imagine how far she would go for vengeance.
She will now.

Det var ett bra tag sedan jag läste de första två delarna i den här trilogin och jag kände nu att det var dags att avsluta den. Jag kom ihåg en del om vad som hade hänt men jag tycker också att jag fick ganska bra påminnelser under läsningens gång och kände mig liksom inte förvirrad på något sätt.

Andra delen slutade ju med en rejäl cliff-hanger och jag hade nog hoppats på en bättre början här på grund av det. Tyvärr började det ganska segt och fortsatte så genom hela boken. Eftersom jag tyckte så bra om de två första böckerna är det klart att jag hade ganska höga förhoppningar på den här men den gjorde mig besviken, helt klart. Det fanns som sagt inget driv, karaktärerna utvecklades inte nämnvärt och det enda som egentligen var intressant var hur det hela hängde ihop. Vi fick veta mer om Maras och Noahs bakgrunder, vilket gjorde att man kunde knyta ihop säcken på ett bra sätt. Utöver detta känner jag faktiskt bara besvikelse.

Mot slutet blev det lite mer spänning men hela grejen med hur Mara och Noah hanterades kändes bara ”meh”. Det var liksom inte alls trovärdigt och jag kunde bara ifrågasätta alla val som gjordes där.

Detta var alltså en ganska trist avslutning på en annars bra trilogi, tyvärr. Jag hade hoppats på mer och vad jag har läst är jag inte den enda som är besviken på det här slutet. Jag tycker dock att ni ska läsa trilogin ändå, om ni inte redan har gjort det. Vem vet, ni kanske älskar slutet.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #3
Utgivningsår: 2014
Förlag: Simon & Schuster
Utläst: 7 maj 2017
Finns hos: The Book Depository | Amazon UK | Amazon US (Kindle)

Tidigare delar i serien:
The Unbecoming of Mara Dyer (Mara Dyer #1)
The Evolution of Mara Dyer (Mara Dyer #2)

Som jag bäddar får jag ligga av Ebba Lovin

10391852_506261866224852_8245626593052739403_nSara har en plan för att hålla erotiken och passionen igång i sitt äktenskap. Handlingen utspelar sig från första dejten med John och den första förälskelsens passionerade sex, genom småbarnsår, till femårsdagen utan sex vidare till ett härligt sexliv runt tioårsdagen. Då inträffar det som inte får ske.

Till att börja med klassas den här boken som en novell, vilket jag tycker är lite fel på grund av dess längd. Jag har förstått att även andra reagerat på detta och att författaren själv valt att ändra benämningen i efterhand.

Tyvärr föll boken inte mig i smaken. Undertiteln ”En härligt erotisk novell om hur Sara får ligga mycket i sitt äktenskap” får mig faktiskt inte alls att vilja bläddra vidare utan jag blir snarare lite rädd. Rädd att boken ska vara lite krystad och taffligt skriven. Det är den inte egentligen men hoppandet fram och tillbaka i tid får mig att bli lite förvirrad emellanåt. Jag måste också säga att den hade kunnat vara bättre redigerad/korrigerad.

Jag förstår tanken med boken men jag tror att Lovin hade kunnat göra ett så mycket bättre jobb med den. Jag är dock jätteglad att hon gav mig chansen att läsa den.

Tack till författaren för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 1/5

Författare: Ebba Lovin
Utgivningsår: 2016
Förlag: Type and Tell
Utläst: 2 april 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus