I fyra veckor har några stycken gemensamt läst Sagan om Ringen och diskuterat lite kring den varje söndag men nu är den utläst och det har blivit dags för en recension.
Titel: Sagan om Ringen
Författare: J.R.R. Tolkien
Utgivningsår: 2002
Förlag: Norstedts
Finns hos: Adlibris, Bokia, Bokus
Handling:
I Fylke bor Frodo tillsammans med Bilbo i ett litet hus men en dag bestämmer sig Bilbo för att ge sig av. Han ger Frodo huset och även en guldring som han är väldigt mån om. Trollkarlen Gandalf grå berättar så mycket han vet om ringen för Frodo och ber honom till slut att ge sig av med ringen, antingen för att förstöra den eller komma på vad han ska göra med den. På vägen får han med sig sin trädgårdsmästare Sam Gamgi och sina kusiner Merry och Pippin. Den onde Sauron är ute efter ringen och skickar sina svarta ryttare efter gruppen men förgäves. Med lite hjälp från bland annat Vidstige (Aragorn) i staden Bri vandrar de vidare och har siktet inställt på Vattnadal. I Vattnadal bestäms det sedan att ringen ska förstöras och att Frodo på sin färd kommer att få med sig åtta följeslagare men medan de vandrar genom skogar och terräng händer det mer och mer kusliga saker hela tiden.
Omdöme:
Jag blev otroligt glatt överraskad av den här boken! Sedan tidigare trodde jag att trilogin skulle vara otroligt jobbig att ta sig igenom med det gammaldags språket, de väldigt ingående miljöbeskrivningarna och så vidare men jag hade helt fel. Visserligen var det ibland några karaktärer att hålla reda på på samma gång men inte så det störde eller på något vis hindrade mig i min läsning. Nu är jag mest bitter över att det skulle ta så många år innan jag gav mig på denna men jag får se det från den ljusa sidan – jag har mycket härlig läsning framför mig.
Som jag har skrivit i mina veckorapporter fanns det vissa delar som var något sega, prologen samt delen där de sitter i rådet i Vattnadal, men bortsett från detta har jag absolut inget att klaga på. Vad gäller karaktärerna föll jag lite för Tom Bombadill men i brödraskapet är det Aragorn som är min favorit.
Mitt betyg: 5/5
Boken ingår i min utmaning om brittiska författare, läs mer här!
Jag har alltid haft Legolas som min favorit.. men jag tror mycket av det beror på att jag alltid gillat alver ;) Var dock länge sedan jag läste böckerna nu, får kanske göra det när jag kommer hem från USA. :)
Jag har alltid tyckt att denna bok är relativt lättläst med tanke på längd och de många parallella handlingarna. Jag läste den utan problem i mellanstadiet, och tycker att det är lite synd att den ofta benämns som jobbig med alla sina milslånga miljöbeskrivningar, vilket jag inte riktigt tycker stämmer.