Man reflekterar och analyserar ganska mycket när man läser kurser i litteraturvetenskap, oavsett vad de handlar om egentligen. Som jag har skrivit tidigare pratas det ju en del om romance och dess dåliga rykte och en del av motståndet till genren verkar ligga i att det är ”samma samma” hela tiden. Att det liksom inte skulle ligga något i romanceböcker utan bara en massa blaj. Till viss del kan jag förstå detta och jag tror också att masspubliceringen förstört lite för genren men samtidigt – är inte deckare samma samma? Precis som romanceböcker följer deckare ofta en speciell jargong. Och se på fantasy för barn och ungdomar efter The Hunger Games. Har inte det varit samma samma?

Nej, jag tycker definitivt att romance har ett oförtjänt rykte om sig och fler borde absolut läsa romance! Jag kan tipsa er om allt från Frida Skybäck till Simona Ahrnstedt till Jenny Colgan och Sophie Kinsella. Det är en ruskigt bred genre med något för alla så våga prova! VÅGA PROVA!