The Martian – Ensam på mars av Andy Weir

ensam_pa_mars-30409838-frntlEfter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever – i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Jag såg den här filmen när den kom ut på biograferna i höstas och hade vid tillfället ingen aning om att det från början var en bok. Jag fastnade dock så mycket för filmen att jag absolut ville läsa boken, så det fick bli det omvända mot hur jag vanligen gör. Jag läser alltså oftast boken före filmen men i och med att jag inte visste om boken i det här fallet så blev det som det blev.

Överlevnadshistorier brukar ju intressera mig överlag men det som verkligen gör den här boken är Mark Watney. En ensam man på en planet där ingenting växer men som är så imponerande humoristisk och framförallt smart att man blir häpen. Vad hade man själv gjort i samma situation? Nej, det går inte ens att tänka sig. Det finns en del andra karaktärer i boken men de känns mest som bikaraktärer och det är ingen som gör så stort intryck på mig som Mark Watney.

Det är mycket fysik, kemi och annat som inte riktigt är min starka sida men på något vis blir det ändå intressant. Vissa delar skummar man förbi av anledningen att jag inte förstår (vi snackar liksom proffsnivå här, haha) men det är ingenting som stör mig. Utan detta hade det ju blivit en annan typ av bok och den hade inte varit alls lika trovärdig. För trovärdig, det tycker jag att den är.

Kort och gott är det verkligen en bok och historia som fångade mig och som jag gladeligen rekommenderar vidare till er!

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Andy Weir
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 12 mars 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Filmrecension: Cirkeln

Det känns som att jag är sist i bokbloggarvärlden med att se filmatiseringen av Cirkeln (Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren) men nu har jag i alla fall sett den och jag tänkte här dela med mig av min recension.

medium_df7c52cb3081e46d612355c1420297c8-cirkelnposterEn mystisk kraft samlar sex ungdomar i skogen och berättar att de är De Utvalda. Ungdomarna tillhör alla varsitt element och har krafter utefter dem. Deras rektor visar sig också vara häxa och blir deras hjälpande hand. Hon berättar om profetian som hotar och demonerna de måste akta sig för. De kan inte längre lita på någon – bara varandra.

Cirkeln var en av de bästa böckerna jag läste under 2012 så på så vis borde förväntningarna varit höga när jag fick nys om att den skulle bli film. Men så blir jag nästan alltid besviken på svenska filmer och den här är tyvärr inget undantag.

Till en början kände jag mig lite skeptisk till skådespelarna i huvudrollerna, då karaktärerna såg helt annorlunda ut i mina ögon, men det blev trots allt ganska bra. Däremot är det ju överlag svårt att få magi att kännas verkligt, istället för löjligt, på film och där kändes de inte så trovärdiga. En annan sak jag reagerade på var musiken. Jag tyckte inte alls det stämde med stämningen i filmen och det hela blev bara väldigt konstigt.

Filmen får inget högt betyg av mig men skulle det, mot förmodan, komma en uppföljare kommer jag att se även den. Det är ju trots all välkända karaktärer och miljöer för min del.

Mitt betyg: 2/5

Originaltitel: Cirkeln
År: 2015
Längd: 144 min
Genre: Drama, fantasy, skräck
Regissör: Levan Akin
Skådespelare: Josefin Asplund, Helena Engström, Miranda Frydman

Filmrecension: Insurgent

Det var ett tag sedan jag såg den här filmen nu men jag insåg att jag inte hade publicerat den här på bloggen och eftersom den är baserad på en bok tycker jag att det passar utmärkt.

small_4848def475b4f4642dd1a9469814399a-l_2908446_8b883b55VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR SETT FÖRSTA FILMEN, ”DIVERGENT”!

Efter att ha brutit sig ut ur systemet är Tris och Four på flykt undan Jeanine och hennes anhängare. De söker hjälp hos de fridfulla men det dröjer inte länge innan de måste bege sig därifrån också. Tris kämpar med sitt samvete och mardrömmarna om de som har fått sätta livet till. Samtidigt blir hon sviken av de hon tror står henne närmst.

Det är väldigt svårt att ens skriva en handling om filmen utan att få med några större spoilers men jag ska göra mitt bästa för att skriva en någorlunda vettig recension i alla fall. Det var ju ganska exakt ett år sedan jag såg första filmen i trilogin, Divergent. Den hade jag sett fram emot länge eftersom jag hade läst och tyckt väldigt bra om böckerna. Jag tror också att den mötte mina förväntningar ganska bra så därför trodde jag detsamma om Insurgent men nej, tyvärr.

Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det var som var fel men det som lät så bra i böckerna blev plötsligt väldigt barnsligt på vita duken. Det kändes orealistiskt och konstigt helt enkelt. Vissa delar hade jag ju glömt så är inte säker på huruvida den följde boken eller ej men jag tror den gjorde det, mestadels i alla fall. Jag irriterade mig även på de alldeles för långsamma scenerna emellanåt.

Men något positivt måste jag väl ha att säga eftersom jag ändå har gett den en 3:a? Jo, det var ju underhållning i två timmar. Dessutom gillar jag Shailene Woodley och Theo James mer och mer i huvudrollerna, även om James inte alls ser ut som en tonåring. Jag gillar också vändningen filmen tar och ser ändå fram emot Allegiant.

Mitt betyg: 3/5

Originaltitel: Insurgent
År: 2015
Längd: 119 min
Genre: Äventyr, Sci-Fi, thriller
Regissör: Robert Schwentke
Skådespelare: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Theo James