En man som heter Ove av Fredrik Backman

15869749Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Det här är en bok som minst sagt har blivit hypad här i Sverige, både före och efter filmatiseringen. Jag har ägt den ett bra tag men bara inte tagit tag i den, kanske lite av rädsla för att jag inte alls skulle tycka att den var så bra. Böcker som blir så hypade har ju en tendens att dela folk i två läger.

Ove är en mycket speciell karaktär. Jag kände igen mycket av honom i t.ex äldre jag har träffat och ibland även mina föräldrar, ganska roligt. Några har tyckt att han har varit överdriven men jag tycker inte det. Det finns människor som beter sig som Ove, som tänker som honom. I boken får vi också möta Oves grannar som kommer att ha stor inverkan på honom så småningom.

Jag tycker att det är en fin historia och jag gillade boken, men kanske inte så mycket som alla andra. Jag är inte jättesugen på att läsa mer av Backman men någon gång kanske det blir av ändå. Den som lever får se. Jag kommer i alla fall att se filmen framöver.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Fredrik Backman
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 november 2014
Finns hos: Adlibris

Livet efter dig av Jojo Moyes (omläsning)

livet_efter_dig-moyes_jojo-22109811-2478720742-frntlLou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna.

Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

För ganska exakt två år sedan läste jag den här boken för första gången och nu innan det är dags för biopremiären av filmen tänkte jag att det var hög tid för omläsning. Boken var precis lika bra som sist jag läste den, om inte bättre. Eftersom jag redan har skrivit en recension om boken (här) så blir det ingen lång recension denna gången utan mest lite tankar.

Relationen mellan Will och Lou byggs ju upp sakta men säkert och trots att det kan bli på gränsen till lite frustrerande och halvlångtråkigt emellanåt är det så spännande att vara med på hela deras resa. Känslor som växer fram, glädjen men också uppgivenheten och det sorgsna som faktiskt finns. Jag tror inte jag tänkte riktigt på det sättet förra gången jag läste boken. Jag känner mig mer känslomässig vid denna läsningen, men det kan också ha med graviditeten att göra. I vilket fall är det speciellt i andra delen av boken som den sätter fart på riktigt och man inte riktigt kan eller vill lägga ner den.

Förra gången irriterade jag mig rätt mycket på Treena, Lous lillasyster. Hon var så överlägsen på något vis och jag gillade inte hennes attityd alls, men på något vis lyckades jag tolerera det här. Lous familj är ganska charmig egentligen. Sedan finns det givetvis mängder av andra karaktärer som är spännande, roliga och intressanta och det är lite det som gör boken.

Själva historien i sig är väldigt fin och det är sällan jag läser liknande böcker. Jag har väldigt dålig koll på någon typ av förlamning egentligen och även om man skulle veta är det nästan omöjligt att förstå hur det känns att leva med det. I boken får man möjlighet att sätta sig in i Lous situation, men inte lika mycket i Wills. Det finns kapitel i boken som är skrivna ur bland annat Nathans perspektiv så därför hade jag önskat något mer från Wills.

Sammanfattat så var den här omläsningen riktigt lyckad. Jag tyckte mer om boken än sist och ser nu ännu mer fram emot filmatiseringen! Har ni, mot förmodan, inte läst denna ännu så sätt tänderna i den direkt.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jojo Moyes
Serie: Livet efter dig #1
Utgivningsår: 2013
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 23 april 2016
Finns hos: Adlibris | CDON | Bokus

The Martian – Ensam på mars av Andy Weir

ensam_pa_mars-30409838-frntlEfter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever – i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Jag såg den här filmen när den kom ut på biograferna i höstas och hade vid tillfället ingen aning om att det från början var en bok. Jag fastnade dock så mycket för filmen att jag absolut ville läsa boken, så det fick bli det omvända mot hur jag vanligen gör. Jag läser alltså oftast boken före filmen men i och med att jag inte visste om boken i det här fallet så blev det som det blev.

Överlevnadshistorier brukar ju intressera mig överlag men det som verkligen gör den här boken är Mark Watney. En ensam man på en planet där ingenting växer men som är så imponerande humoristisk och framförallt smart att man blir häpen. Vad hade man själv gjort i samma situation? Nej, det går inte ens att tänka sig. Det finns en del andra karaktärer i boken men de känns mest som bikaraktärer och det är ingen som gör så stort intryck på mig som Mark Watney.

Det är mycket fysik, kemi och annat som inte riktigt är min starka sida men på något vis blir det ändå intressant. Vissa delar skummar man förbi av anledningen att jag inte förstår (vi snackar liksom proffsnivå här, haha) men det är ingenting som stör mig. Utan detta hade det ju blivit en annan typ av bok och den hade inte varit alls lika trovärdig. För trovärdig, det tycker jag att den är.

Kort och gott är det verkligen en bok och historia som fångade mig och som jag gladeligen rekommenderar vidare till er!

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Andy Weir
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 12 mars 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Filmrecension: Allegiant

I förra veckan var jag och en kompis och såg filmatiseringen av första delen av Allegiant. Jag tänkte jag skulle dela med mig av min recension till er som är nyfikna.

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR SETT TIDIGARE FILMER I SERIEN!

medium_4f3942944fc68e0ac0db067af5d64acf-whole-teamTris och Four förväntas stå bredvid Fours mor Evelyn som har tagit över styret. De har dock inte samma värderingar och när de dessutom får ett meddelande från utsidan blir de nyfikna och väljer att sticka. Gräset är dock inte alltid grönare på andra sidan och det kommer gänget snart att märka.

Jag har läst den här bokserien ett flertal gånger men det är skrämmande hur lite jag faktiskt kom ihåg avAllegiant. Till nästa film får det kanske bli omläsning igen.

I vilket fall som helst så har de delat upp den sista boken på två filmer; Allegiant ochAscendant. Därför förväntade jag mig att den här filmen skulle vara en typ av mellanfilm, lite åt det segare hållet och med uppbyggnad inför sista filmen som kommer 2017. Jag tycker nog att jag hade rätt i det och med tanke på de ganska låga förväntningarna får jag nog säga att det blev en helt okej film.

Karaktärerna har vi ju sett förut men det var ganska uppfräschande med de nya miljöerna och personerna på utsidan, t.ex svenska Bill Skarsgård. Jag är ganska imponerad över att gänget gång på gång litar på Peter eftersom han ALLTID visar sig vara en svikare. Tris som karaktär är också rätt naiv rent allmänt och det kan störa mig ibland. Jag gillar dock att se mer av Evelyn och Johanna.

Handlingen går framåt, det är krig och elände. Samtidigt öppnas en ny värld i och med befolkningen utanför muren. Det är mycket sci-fi (på gränsen?) men det är också ganska häftigt. Jag hade inte målat upp världen på det här viset när jag läste så det gillade jag.

Sammanfattningsvis vet jag egentligen inte om jag ser fram emot sista delen men jag kommer definitivt att se den. Jag vet ju redan vad som kommer att hända och det ska bli intressant att se hur de gör det hela till film.

Mitt betyg: 3/5

Originaltitel: The Divergent Series: Allegiant
År: 2016
Längd: 2 h 1 min
Genre: Action, äventyr, Sci-Fi
Regissör: Robert Schwentke
Skådespelare: Shailene Woodley, Zoë Kravitz, Naomi Watts

Filmrecension: Cirkeln

Det känns som att jag är sist i bokbloggarvärlden med att se filmatiseringen av Cirkeln (Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren) men nu har jag i alla fall sett den och jag tänkte här dela med mig av min recension.

medium_df7c52cb3081e46d612355c1420297c8-cirkelnposterEn mystisk kraft samlar sex ungdomar i skogen och berättar att de är De Utvalda. Ungdomarna tillhör alla varsitt element och har krafter utefter dem. Deras rektor visar sig också vara häxa och blir deras hjälpande hand. Hon berättar om profetian som hotar och demonerna de måste akta sig för. De kan inte längre lita på någon – bara varandra.

Cirkeln var en av de bästa böckerna jag läste under 2012 så på så vis borde förväntningarna varit höga när jag fick nys om att den skulle bli film. Men så blir jag nästan alltid besviken på svenska filmer och den här är tyvärr inget undantag.

Till en början kände jag mig lite skeptisk till skådespelarna i huvudrollerna, då karaktärerna såg helt annorlunda ut i mina ögon, men det blev trots allt ganska bra. Däremot är det ju överlag svårt att få magi att kännas verkligt, istället för löjligt, på film och där kändes de inte så trovärdiga. En annan sak jag reagerade på var musiken. Jag tyckte inte alls det stämde med stämningen i filmen och det hela blev bara väldigt konstigt.

Filmen får inget högt betyg av mig men skulle det, mot förmodan, komma en uppföljare kommer jag att se även den. Det är ju trots all välkända karaktärer och miljöer för min del.

Mitt betyg: 2/5

Originaltitel: Cirkeln
År: 2015
Längd: 144 min
Genre: Drama, fantasy, skräck
Regissör: Levan Akin
Skådespelare: Josefin Asplund, Helena Engström, Miranda Frydman